Därför har SD fel om genus och hbtq i skolan
Då och då går lokala politiker, ofta från Sverigedemokraterna, ut i media och ifrågasätter satsningar på unga hbtq-personer, till exempel i skolan. Det röda skynket är ord som genuspedagogik, normkritik och hbtq-certifieringar. Men i sak har de helt fel, enligt RFSU. Nu måste andra partier bli bättre på att försvara hbtq-arbetet.
Nyligen ville en företrädare för SD i Stockholm stoppa alla pengar till “normkritiska och genuspedagogiska satsningar” i skolan. Han är inte ensam. Partiets lokala företrädare har under hösten gjort flera lokala utspel om hbtq-frågor, ofta kopplade till sagoläsningar för barn på bibliotek.
Prata normer i skolan – varken konstigt eller kontroversiellt
Hans Olsson är sakkunnig i sexualundervisning på RFSU. Att prata om normer och jämställdhet är självklara delar av skolundervisningen, enligt honom. Det är inskrivet i läroplaner och i skollagen sedan lång tid tillbaka.
– Skolan ska lära eleverna kritiskt tänkande. Då ingår det självklart att undersöka hur normer påverkar människor, hur de begränsar våra liv och formar våra tankar och föreställningar. I sexualundervisningen ska man till exempel prata om normer om hur tjejer och killar förväntas vara och vilken roll normer spelar i hedersrelaterat våld och förtryck, förklarar han.
Helt vanlig undervisning alltså. Så vad handlar SD:s attacker om, egentligen?
Förvägra hbtq-elever en trygg skolmiljö – och en framtid
Enligt Hans Olsson har genuspedagogik och normkritik blivit signalord som vissa politiker använder för att kritisera och ifrågasätta vanligt likabehandlings- och jämställdhetsarbete. För samtidigt som Sverigedemokraterna ofta raljerar över hbtq-certifieringar blundar de för forskning som visar att hbtq-elever är mer utsatta för trakasserier och våld.
– Att utsättas för trakasserier leder förstås till att man trivs sämre i skolan vilket i sin tur kan märkas på skolresultat. Ett stoppat eller uteblivet hbtq-arbete är alltså ett sätt att förvägra hbtq-elever sina möjligheter till en framtid, säger Hans Olsson.
– De flesta lärare vill att deras elever ska ha en trygg skolmiljö och vet att man då måste ta hänsyn till att elever är olika. Hbtq-frågor är dessutom ett ämne som många lärare säger att de vill bli ännu bättre på, fortsätter han.
Så varför lägger vissa politiker ner så mycket tid på att kritisera ett arbete som lärare själva tycker är viktigt?
Global rörelse vill motverka hbtq-rättigheter
Anders Schröder är sakkunnig i sexualpolitik på RFSU. Han är inte förvånad över att det är just arbete för jämställdhet och inkludering av hbtq-personer som väcker ilska hos Sverigedemokraternas politiker. Sverigedemokraterna är en del av en global rörelse som vill motverka hbtq-personers rättigheter.
– Högerpopulistiska partier runtom i hela världen förenas i att man vill upprätthålla traditionella könsroller och heterosexuella familjebildningar. Att bedriva undervisning eller pedagogik som istället låter människor vara sig själva, även de som lever utanför normen, utgör därför ett hot mot deras vilja att bevara traditionella köns- och familjeroller, förklarar han.
Fler partier måste driva hbtq-rättigheter lokalt
Men det är inte bara i skolan som Sverigedemokraterna motsätter sig verksamheter för hbtqi-personer. RFSU:s rapport Attacker och tystnad från 2020 visar att SD är det mest aktiva partiet när det gäller att driva frågor om just hbtq och SRHR i regioner och kommuner. Det kan handla om stopp av hbtq-certifieringar i hälso- och sjukvården, förbud mot att hissa regnbågsflaggor och förslag på begränsningar i sexualundervisningen. Övriga partier är ofta betydligt tystare i frågorna. Det är något som RFSU:s generalsekreterare Ingela Holmertz vill ändra på.
– Nu när SD är med och styr i så många kommuner och regioner behöver deras samarbetspartier visa att de inte kommer att gå med på att offra hbtq-personers välbefinnande för maktens skull. Alla partier behöver stärka sitt arbete och inte kompromissa i de här frågorna, säger hon.