RFSU:s remissyttrande över SOU 2020:57 Ett särskilt hedersbrott, Ju2020/03640

Inledning

Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell medlemsorganisation. RFSU:s syfte är att med kunskap, lust och engagemang arbeta för allas rätt att vara, välja och njuta. Vi arbetar lokalt, nationellt och internationellt för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, det vill säga varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar till en trygg och tillfredsställande sexualitet och att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp. En av RFSU:s centrala målsättningar är att alla människor ska kunna uppleva sexuell integritet, självkänsla och välbefinnande i alla faser av livet, oavsett kön, könsidentitet/könsuttryck, sexualitet/sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion, funktionalitet, ålder eller sammanhang. Att alla människor ska ha makten över den egna kroppen och sexualiteten är en fråga om mänskliga rättigheter. Det är inte ovanligt att barn och unga tvingas ingå äktenskap eller bli föräldrar mot sin vilja. Detta förekommer oavsett den unges kön eller sexuella läggning, även om det i högre grad och mer systematiskt drabbar flickor och unga kvinnor. Att arbeta mot förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck, barn- och tvångsäktenskap samt könsstympning är en förutsättning för allas rätt i Sverige att bestämma över sitt liv, sin kropp och sin sexualitet, och i synnerhet flickors och unga kvinnors.

Sammanfattning

RFSU har tidigare efterfrågat att ett särskilt hedersbrott utreds och vi är därför glada att nu ta del av denna utredning. Genom att konstruera brottet som en variant av fridskränkningsbrotten inriktar det sig på upprepad hedersrelaterad brottslighet riktad mot samma brottsoffer och det blir tydligt särskiljbart från heder som straffskärpningsgrund. RFSU anser att detta i grunden är en bra konstruktion och tillstyrker förslaget. RFSU vill emellertid framföra ett antal synpunkter rörande tillämpningen och implementeringen av det nya hedersbrottet:

• För att förstå hederskultur och hedersvåld krävs att rättstillämparna kan göra en bred intersektionell analys och förstå brottets hela komplexitet.
• Det är viktigt att även uppmärksamma våldet och förtrycket mot pojkar som inte följer hederskulturella normer kring manlighet och heterosexualitet, likväl som mot transpersoner, vilka är en särskilt sårbar grupp. Detta bör speglas både i formuleringen av pronomen i lagtexten som i tillämpningen av lagen.
• RFSU vill uppmärksamma att det kan finnas en potentiell gränsdragningsproblematik i tillämpningen av hedersbrottet, vilken bygger på förförståelsen kring hederskultur, våld i nära relationer och stereotypiska föreställningar om utövare av hedersvåld, snarare än på paragrafernas utformning.
• Det är viktigt att rättstillämparna har en tillräcklig kunskap om vad som skiljer hedersvåld och -förtryck från andra typer av våld och förtryck. Konflikter i en familj med utomeuropeiskt ursprung får aldrig per automatik tolkas som hedersrelaterade, eller att misstänkta ur en viss etnisk grupp förutsätts ha agerat utifrån föreställningar om heder och därigenom straffas hårdare.
• RFSU föreslår därför att regeringen i samband med att det nya hedersbrottet träder i kraft initierar eller kompletterar ett utbildningsprogram för Sveriges domare och andra rättstillämpare. Polisutredningar av brott med hedersproblematik är regelmässigt komplexa, resurskrävande och svårutredda och kräver en ökad specialistkunskap hos åklagare och polis. RFSU menar att för att de nya bestämmelserna ska kunna implementeras på ett tillfredsställande sätt som gör skillnad för de utsatta, krävs ökade resurser för att kunna utreda brott, ge stöd till utsatta, och utbilda personalen inom berörda myndigheter.
• Att ha utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck kan få allvarliga konsekvenser för individens fysiska, psykiska samt sexuella hälsa genom hela livet. Därför är det mycket viktigt att personer som utsätts för brott på grund av hedersnormer ges ett adekvat stöd som utgår från individens behov. Det är också viktigt att individer som drabbas eller riskerar att drabbas av hedersförtryck har tillräcklig kunskap och information om sina rättigheter och skyldigheter enligt svensk lag. I det förebyggande arbetet mot hedersvåld spelar sexualundervisningen en viktig roll.
• För att lagen ska få tilltänkt effekt behöver berörda personer känna till den. RFSU föreslår därför att regeringen initierar en informationsinsats riktad till yrkesverksamma inom skola (inklusive särskola), hälso-och sjukvård, socialtjänst samt fritidsverksamhet, daglig verksamhet och LSS. Även unga utsatta behöver ges stärkta möjligheter att få tillgänglig information om sina rättigheter.

Ett särskilt hedersbrott

Det har uppskattats att hedersrelaterade begränsningar av olika svårighetsgrad berör över hundra tusen människor i Sverige. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kännetecknas av att det är förankrat i en grupp, som till exempel en familj, släkt eller hos landsmän. Hedersrelaterat våld och förtryck bygger på patriarkala, heteronormativa och förlegade föreställningar om kön och sexualitet som syftar till att kontrollera framförallt kvinnors och hbtq-personers sexualitet. Det utövas också kollektivt genom att det ofta är flera gärningspersoner inblandade som utövar kontrollen mot den individ som anses vanära eller riskera att vanära gruppens heder. Kontrollen kan ske på olika sätt och i olika hög utsträckning där exempelvis några kan vara drivande medan andra deltager av rädsla för att själva drabbas, vissa planerar bestraffningar medan andra utför dem.

Sedan 1 juli 2020 finns hedersmotiv som en straffskärpningsgrund i 29 kapitlet 2 § brottsbalken. I RFSU:s remissvar inför denna lagförändring argumenterade RFSU för att det även skulle införas särskild brottsrubricering för brott med hedersmotiv. RFSU menade att en sådan ny brottsbeteckning skulle kunna göra stor skillnad för de många utsatta eftersom denna skulle kunna ta hänsyn till ett mer systematiskt krympande av någons handlingsutrymme likt fridsbrotten. Vi är därför glada över att en sådan grund nu föreslås.

RFSU anser att hedersbrottet är bra formulerat i så mån att många brott med hedersmotiv sannolikt faller in under gärningsbeskrivningen. Det straffbara området utvidgas inte genom förslaget men det som tillkommer är en möjlighet att tillämpa en många gånger betydligt strängare straffskala.

Personkretsen som är med och begår hedersbrott är ofta större än vad gäller andra liknande brott. Även om gärningspersonerna ofta är närstående behöver de inte vara det utan kan också vara exempelvis mer avlägsna släktingar. Att ha haft en avgränsad gärningsmannakrets hade sannolikt inneburit att vissa gärningspersoner inte kunnat dömas för hedersbrott och kanske till och med påverkat vissa familjers val av “bestraffande” personer. Samtidigt kompletterar hedersstraffskräpningsgrunden hedersbrottet när flera olika personer begått olika brott riktade mot samma person och med samma hedersmotiv.

Utredningen föreslår att hedersbrottet blir lex specialis i förhållande till fridskränkningsbrotten och i den situation gärningsbeskrivningen för både ett fridskränkningsbrott och hedersbrottet är uppfyllt ska en domstol döma för hedersbrott. Detta är bra, även om det kunde framgå direkt av paragrafen.

RFSU anser att det finns en potentiell gränsdragningsproblematik i tillämpningen av hedersbrottet, vilken bygger på förförståelsen kring hederskultur, våld i nära relationer och stereotypiska föreställningar om utövare av hedersvåld, snarare än på paragrafens utformning, vilket kommer att beskrivas mera nedan.

Offer och förövare

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett komplext system av våld och förtryck, baserat i en kollektivistisk samhällssyn. Såväl offerskap som förövarskap tenderar att följa denna komplexitet. Samma person kan i den ena situationen vara i en offerposition, för att i en annan bli förövare och utöva våld på en närstående. Detta gäller personer oavsett kön, men inte minst för mammor och pojkar/unga män. Hanteringen av ett särskilt hedersbrott behöver ta hänsyn till dessa komplexa
förhållanden, och även inkludera ett barnperspektiv som ser till det offerskap det innebär om ett barn (ofta en ung pojke) pressas till att utöva våld och/eller kontroll av en närstående. Studier har visat att stereotypisering av hedersrelaterat våld och förtryck leder till ökad utsatthet och kan försvåra såväl
identifiering, som stödjande och preventiva insatser. Det är därför viktigt att förståelsen för hedersbrott utgår från en intersektionell analys som tar hänsyn till aspekter såsom ålder, kön, sexuell läggning, könstillhörighet, funktionalitet, klass, migrationserfarenhet, utsatthet för rasism och diskriminering etc.

I brottsofferperspektivet är det också viktigt att se att offret kan ha många olika och ibland motstridiga känslor gentemot förövarna och rättssystemet. Offrets lojalitetskänslor gentemot familjen kan exempelvis göra det svårare att vittna. Samma sak gäller misstro mot rättssystemet baserat på andra
negativa erfarenheter av myndighetskontakt. Offret kan vara medveten om att straffkonsekvenserna för förövarna också också drabba hen i form av isolering, familjesplittring och livslångt hat från släkten. Likväl är känslan av skuld hos brottsoffren vanlig. Hotet och våldet mot offret är ofta
pågående under rättsprocesserna som kan också skapa svårigheter vid bedömningarna.

Hedersbrott mot HBTQ-personer och hedersbrottets pronomen

I kapitlet om utredningens förslags konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor står att:
“hedersrelaterat våld och annat sådant förtryck [är] någonting som i första hand drabbar kvinnor. Även de s.k. fridskränkningsbrotten och regleringen avseende kontaktförbud syftar i praktiken i huvudsak till att skydda kvinnor, även om lagstiftningen i huvudsak är könsneutralt utformad.”

Vi tror att våldet och förtrycket mot pojkar som inte följer hederskulturella normer kring manlighet och heterosexualitet är stort men mindre synligt. Vi tror att ett för ensidigt fokus på kvinnliga brottsoffer/manliga förövare hos rättstillämparna skulle kunna riskera att göra att hedersbrott som inte följer den mallen missas. I detta fall är det viktigt att domstolarna har korrekt kunskap och utbildning kring hur hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig uttryck i relation till gruppen HBTQ-personer.

RFSU ser i ljuset av detta också ett problem med formuleringen “hans eller hennes” i lagtexten, då detta utesluter de personer som identifierar sig bortom, eller mellan dessa könsidentiteter. Transpersoner är en särskilt sårbar grupp när det gäller utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck och det blir därför olyckligt att osynliggöra delar av gruppen i lagtexten. Vi föreslår en ändring till “personens”. Samtidigt anser vi att lagstiftaren bör ta ett bredare grepp kring att göra pronomen i Sveriges rikes lag mer inkluderande.

Gärningsmannakretsen och relationen till fridskränkningsbrotten

För att någon ska dömas för hedersbrott krävs enligt utredningens förslag precis som gäller för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning upprepade kränkningar av den utsattes integritet ägnade att allvarligt skada personens självkänsla men också att gärningen utförts i ett ytterligare syfte nämligen att bevara eller återupprätta en person, familj, släkt eller liknande grupps heder.

På samma sätt som gäller för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning (fridskränkningsbrotten) konsumerar hedersbrottet också de brott som ingår däri, exempelvis misshandel av normalgraden, hot eller ofredande. Och på samma sätt som gäller för fridskränkningsbrotten döms inte de allvarligaste brotten exempelvis mord och våldtäkt som hedersbrott eftersom straffskalorna för dessa är strängare än straffskalan för hedersbrott, grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.  

Det saknas en gärningsmannakrets för det nya hedersbrottet såsom det föreslås formuleras vilket innebär att både närstående och icke närstående, och sådana som lever under äktenskapsliknande förhållanden eller inte gör det, kan dömas för hedersbrott. Samma personkrets kan dömas för hedersbrottet som för grov fridskränkning (exempelvis föräldrar) eller för grov kvinnofridskränkning (make eller manlig sambo), men det är en större personkrets som kan dömas för hedersbrottet (exempelvis kusiner). Själva hedersmotivet måste också dock kunna beläggas, det vill säga att syftet med brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. 

I utredningen uttrycks en tydlig uppfattning om att konstruktionen av en ny brottstyp för upprepade hedersrelaterade gärningar ska utformas så att det inte uppstår stora skillnader mellan hedersrelaterade gärningar och sådana gärningar som kan utgöra fridskränkningsbrott. Detta innebär dock att det finns en betydande risk att brottstyperna överlappar varandra, vilket också konstateras av utredningen. 

Risken för och konsekvenserna av en överlappning mellan ett särskilt hedersbrott och fridskränkningsbrotten uppmärksammades redan av utredningen om straffskärpning för brott med hedersmotiv, SOU 2017:9. Även föreliggande utredning konstaterar att: “ett rekvisit i lagtexten som tar sikte på gärningarnas relation till heder kommer – oavsett den närmare utformningen – alltid att vara förenat med tolknings- och gränsdragningsproblem.”

Vid införandet av nya bestämmelser är det alltid viktigt att de har “en sådan utformning att det är möjligt för den enskilde att iaktta lagens krav och kunna förutse vilken reaktion som kan följa på en överträdelse av bestämmelsen.” 

I det fallet brottsliga gärningar begås mot närstående och samtidigt med ett hedersmotiv anser utredningen att “domstolen i ett sådant fall bör döma för den föreslagna nya brottstypen i stället för grov fridskränkning/grov kvinnofridskränkning eftersom den nya brottstypen tar sikte på en mer specifik företeelse än de s.k. fridskränkningsbrotten (den föreslagna nya bestämmelsen skulle kunna sägas vara lex specialis, dvs. mer specifikt tillämplig, i förhållande till bestämmelserna om de s.k. fridskränkningsbrotten).”

Oaktat detta anser RFSU att det skulle kunna finnas tillämpningssvårigheter som har med begreppens vaghet och tillämparnas förförståelse att göra snarare än lagtekniska överväganden.

Även när personer saknar kopplingar till en “hederskultur” kan kontrollerande beteenden ifråga om val av klädsel, begränsande av vilka någon får träffa eller inte, en generellt överdriven kontroll av vad personen gör och inte gör, liksom ett hedersliknande tänkande kring vad som passar sig och inte, återfinnas i kärleks- eller föräldrarelationer.

Det är också vanligt med icke hedersmotiverat våld i familjer som utövar en hederskultur. 

Hedersrelaterat våld och förtryck varierar stort i hur det uttrycks. Detta gäller offer, förövare, typ av våldsuttryck med mera. Därmed finns också en stor variation i till vilken grad ett specifikt brott har påverkats av hedersnormer, och våld och förtryck kan ske inom en hederskontext utan att vara direkt hedersmotiverat. Exempelvis kan hot och misshandel utföras av en man i familjen, i syfte att kontrollera en partner, men där motivet är svartsjuka i stället för att bevara eller återupprätta en persons, familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.  

Även om det kan finnas fall som tydligt faller inom ramen för brott som begåtts i syfte att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, kan det sannolikt vara svåra gränsdragningar att göra i andra fall.

I utredningen konstateras att “hedersrelaterat våld och annat sådant förtryck i många fall utövas av en gärningsperson och/eller mot ett brottsoffer som är av utländsk härkomst.” Det stämmer naturligtvis. Samtidigt har en domare som har en förförståelse om att hederskultur är något som utövas av exempelvis män från mellanöstern, men inte av en män från Sverige, eller muslimer men inte kristna, sannolikt lättare att se de kontrollerande beteenden som manifesteras i exempelvis hot och misshandel utförda av muslimska män från mellanöstern som en del i en hederskontext, medan exakt samma kontrollerande beteenden och gärningar från svenska män ses som del i en annan kontext.

Att samma gärningar med samma motiv behandlas olika av lagstiftningen beroende på vem offer och gärningsperson är förekommer redan idag i ett flertal fall där offret och gärningspersonen har olika ålder (exempelvis våldtäkt mot barn) men även i fråga om fridskränkningsbrotten där ett kvinnligt brottsoffer som varit sambo med en manlig gärningsman döms för ett annat brott (grov kvinnofridskränkning) än en man som utsatts för samma sak av sin manliga eller kvinnliga sambo, eller en kvinna som utsatts av en annan kvinna (som döms för grov fridskränkning). I samtliga dessa fall finns emellertid ett uttryckligt syfte med skillnaden i gärningsmanna- och brottsofferkretsarna.

Att uppfattad kulturell tillhörighet kan påverka rättstillämpningen på ett mer subtilt sätt finns belägg för bland annat i studien från 2019: Barn, migration och integration i en utmanande tid, gällande nyanlända ungdomar, vilken genomförts vid Stockholms universitet.

Genom att införa ytterligare en brottskategori, om än med till stor del samma brottsrekvisit och samma straffskala riskerar personer med annan bakgrund än svensk i värsta fall dömas enligt en annan brottsrubricering för samma typ av gärningar utförda med samma motiv mot personer gärningsmannen har samma typ av relation till. Även om straffsatserna är desamma idag kan dessa också komma att bli olika i framtiden beroende på vilka politiska krafter som styr Sverige i framtiden. Vi bör fråga oss om detta är något vi vill att juridiken ska öppna upp för.

Slutligen vill RFSU understryka att vi i grunden är positiva till införandet av ett hedersbrott och tydligare sanktioner från samhällets sida för de som inskränker andras frihet utifrån ett hederstänkande. Många, inte minst unga, drabbas av vedergällningar för att de inte lever upp till partners, familjers eller gruppers förväntningar kring hur man ska leva och begränsas därigenom på ett allvarligt sätt i sina liv. Dock är det viktigt att detta görs på ett sätt där hänvisningar till heder i brottsbalken inte under några som helst omständigheter automatiskt leder till att alla konflikter i en familj med utomeuropeiskt ursprung per automatik tolkas som hedersrelaterade, eller att misstänkta ur en viss etnisk grupp förutsätts ha agerat utifrån föreställningar om heder och därigenom straffas hårdare. Allas likhet inför lagen oavsett ursprung måste säkerställas.

Kostnader och behovet av utbildning

Utredningen bedömer inte att: “utbildningsbehov eller liknande bör betraktas som en särskild ekonomisk konsekvens eftersom det ligger i bl.a. Polismyndighetens, Åklagarmyndighetens och domstolarnas allmänna uppdrag att hålla sig uppdaterade när det gäller ny lagstiftning. Några extraordinära utbildningsinsatser torde inte behövas eftersom vårt förslag i denna del rent tekniskt bygger i stor utsträckning på bestämmelserna om de s.k. fridskränkningsbrotten och eftersom det nyligen har införts en ny straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 10 brottsbalken med en, i förhållande till vårt förslag till ny bestämmelse, identisk formulering av hedersrekvisitet." 

RFSU delar inte denna uppfattning. Istället föreslår vi att regeringen i samband med att det nya hedersbrottet träder i kraft också initierar eller kompletterar ett utbildningsprogram för Sveriges domare (både juristdomare och nämndemän) och andra rättstillämpare. Polisutredningar av brott med hedersproblematik är regelmässigt komplexa, resurskrävande och svårutredda och kräver en ökad specialistkunskap hos åklagare och polis. RFSU menar att för att de nya bestämmelserna ska kunna implementeras på ett tillfredsställande sätt som gör skillnad för de utsatta, krävs också ökade resurser för att kunna utreda brott, ge stöd till utsatta, och utbilda personalen inom berörda myndigheter. 

Insatser för att sprida kunskap om hedersbrottet

För att den nya bestämmelsen ska få avsedd effekt behöver berörda parter ha kännedom om att den finns och vad den innebär. RFSU ser därför ett behov av att regeringen genomför utbildnings- och/eller informationsinsatser till relevanta grupper av yrkesverksamma, såsom personal inom skola (inklusive förskola och särskola), socialtjänst, hälso- och sjukvård, fritidsverksamhet samt daglig verksamhet och LSS. Utan sådana insatser finns en risk att de personer som lagen är tänkt att skydda inte känner till sina rättigheter och därför inte kommer att söka berättigat stöd från samhället. För att uppnå detta är även en inkluderande, tillgänglig och relevant sexualundervisning av stor vikt. Att få kunskapsbaserad, främjande undervisning om sexualitet och relationer stärker individens egenmakt, utmanar förlegade och begränsande normer kring kön och sexualitet samt underlättar och motiverar personer att söka stöd när de utsätts för kränkningar. RFSU anser  att initiativ bör tas för att kvalitetssäkra att undervisningen om sexualitet och relationer är tillgänglig för unga personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

Avslutande ord

Avslutningsvis vill RFSU passa på att lyfta behovet av adekvat stöd till utsatta, och ett förebyggande arbete. Tyvärr saknas detta perspektiv i betänkandet. 

Personer som utsätts för brott på grund av hedersnormer måste få adekvat stöd som utgår från individens behov. Att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck kan få allvarliga konsekvenser för individens fysiska, psykiska samt sexuella hälsa. Utsatta måste få tillgång till samtal, kris- och traumahantering och möjlighet att bygga upp en trygg ny tillvaro. Detta stöd behöver vara tillgängligt genom livet, oavsett ålder. För att göra skillnad för de som utsätts för hedersrelaterat förtryck och våld, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning, krävs det att dessa personer stärks. Det är detta arbete som är kanske det absolut viktigaste. Göteborgs stad, Malmö stad och Stockholms stads rapport från 2018 om omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck visar att det finns bristande kunskap hos unga om den hjälp och det stöd som finns att få. RFSU arbetar utifrån grundprinciperna om var och ens rätt att välja, vara och njuta. Detta är principer som bör genomsyra sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Att ge unga människor kunskap om sina sexuella och reproduktiva rättigheter är att ge dem redskap för att också använda rättigheterna. Sexualundervisning kan bidra till att förändra normer kring sexualitet till att präglas av perspektiv som motverkar ojämlika och orättfärdiga maktordningar. Det är viktigt att män och pojkar involveras i det förebyggande arbetet för att arbeta med attityder och normer. Sex- och samlevnadsutbildning behövs dessutom genom hela livet och i olika sammanhang, även vid placering enligt LVU. 

Stockholm, 2021-01-18
Hans Linde
Förbundsordförande RFSU