RFSU:s remissyttrande över Ds 2018:17 - Ändring av det kön som framgår av folkbokföringen

Inledning

RFSU tackar för att ha fått möjligheten att lämna synpunkter på Ds 2018:17. RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden folkrörelse med uppgift att sprida en kunskapsbaserad och öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. RFSU arbetar med utgångspunkt i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) för ett jämlikt och jämställt samhälle där sexualitet är en källa till glädje och njutning i människors liv.

Hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet som är nödvändig för utövandet av alla mänskliga rättigheter. Sexuell och reproduktiv hälsa är viktiga och nödvändiga delar i rätten till fysisk och mental hälsa. Sexuell och reproduktiv hälsa kan varken uppnås eller skyddas utan sexuella eller reproduktiva rättigheter.

En av RFSU:s centrala målsättningar är att alla människor ska kunna uppleva sexuell integritet, självkänsla och välbefinnande i alla faser av livet, oavsett kön eller könsidentitet, sexualitet, ursprung, funktionalitet och sammanhang.

RFSU välkomnar varmt att de juridiska och medicinska processerna av en transition separeras och att regeringen nu går vidare med de förslag som lades fram i SOU 2014:91. RFSU har länge varit av uppfattningen att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen bör vara en snabb, enkel och transparent process. Detta i ljuset av de väsentliga fördelar en ändring medför för enskilda som upplever att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen. Såväl SOU 2014:91 som SOU 2017:92 har lyft fram att en ändring i könsbekräftande syfte har en väsentlig positiv inverkan på enskildas hälsa och välmående. RFSU välkomnar även förslaget mot bakgrund av de praktiska konsekvenser som följt av könstillhörighets-lagen och tillämpningen av denna; där enskilda i vissa fall varit nödgade att genomgå fysisk könsbekräftande behandling för att få ändra det kön som framgår av folkbokföringen. RFSU vill även lyfta att det nu aktuella förslaget innebär att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen också tillgängliggörs för icke-binära, vilket bidrar till ett minskat osynliggörande av gruppen i fråga.

Promemorians förslag och RFSU:s ställningstaganden

5.1 En ny lag om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen

Promemorian föreslår att förutsättningarna för att få ändra det kön som framgår av folkbokföringen ska regleras i en ny lag. Därmed kommer den juridiska processen av en transition att tydligt separeras från den medicinska processen.

RFSU välkomnar varmt detta förslag. Det är, som RFSU tidigare nämnt, flera år sedan SOU 2014:91 lade fram sina förslag och den nu aktuella ordningen skulle ha en väldigt positiv inverkan på transpersoners levnadsvillkor. Ordningen idag är djupt problematisk, där de praktiska konsekvenserna av könstillhörighetslagen är att enskilda, som vill ändra det kön som framgår av folkbokföringen, i vissa fall är nödgade att genomgå fysisk och medicinsk behandling som de inte har ett behov av. Könstillhörighetslagen är omodern och utgår implicit ifrån att enskilda som önskar att ändra det kön som framgår av folkbokföringen, även har en önskan om att genomgå medicinsk könsbekräftande behandling. Detta stämmer inte väl med verkligheten. Transpersoner är inte en homogen grupp med samma behov, det nu aktuella förslaget speglar detta faktum.

RFSU ser mycket positivt på att den tilltänkta lagstiftningen utgår ifrån ett utpräglat självbestämmande och att processen att ändra det kön som framgår av folkbokföringen tillgängliggörs för icke-binära. RFSU har tidigare poängterat det akuta behovet av en mer inkluderande lagstiftning för icke-binära. Det nu aktuella förslaget får anses vara ett stort steg i rätt riktning för att minska det utpräglade osynliggörandet av gruppen i fråga.

5.1.2 Folkbokföringslagen gäller vid ändring av det kön som framgår av folkbokföringen

Enligt promemorians förslag kommer det även fortsättningsvis att finnas endast två kategorier kön, de som idag finns i folkbokföringslagen 18-18 a §§, som kan framgå av personnummer och samordnings-nummer; det vill säga kvinna och man. Emellertid tar den nya lagen utgångspunkt i självbestämmande och icke-binära ges härvid en möjlighet att ändra det kön som framgår av folkbokföringen till det kön som stämmer bäst överens med individens könsidentitet.

RFSU vill ta tillfället i akt att lyfta behovet av införandet av ett tredje juridiskt. Det bör tillsättas en statlig utredning i syfte att utreda möjligheterna till ett tredje juridiskt kön och inom ramen för en sådan utredning även möjligheterna till könsneutrala personnummer. Det skulle få positiva effekter för icke-binära och transpersoner, vilket närmare lyfts fram i SOU 2017:92. Promemorians förslaget i denna del är att steg i rätt riktning, emellertid är det av vikt att det i framtiden möjliggörs för icke-binära att ändra det kön som framgår av folkbokföringen till ett kön som än bättre bekräftar deras könsidentitet. Det rådande tvåkönssystemet medför alltså, trots det nu aktuella förslaget, att icke-binära kan komma att felkönas i kontakt med såväl offentliga som privata aktörer.

5.2.1 En första ändring av det kön som framgår av folkbokföringen

Huvudregeln i promemorians förslag är att den som fyllt 12 år ska få ändra det kön som framgår av folkbokföringen, på ansökan av vårdnadshavaren/vårdnadshavarna om barnet är under 18 år. Ändring får inte göras utan barnets samtycke som ska lämnas skriftligen. Vidare ska det första gången en person ansöker om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen inte krävas att den sökande uppvisar medicinsk utredning. Särskilda bestämmelser kommer att gälla för barn som fyllt 15 år och ansöker själva (Se nedan 5.3.3). RFSU tillstyrker förslaget.

RFSU delar det som konstateras i SOU 2014:91, nämligen att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen är en process som i sig har låg svårighetsgrad. Det är närmast fråga om ett administrativt förfarande som i praktiken innebär en ändring av personnumret. De svårigheter som rapporterats för enskilda i samband med en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen (se vidare SOU 2017:92) uppstår snarare efter det att en ändring skett i form av administrativa och ekonomiska svårigheter till följd av det nya personnumret. De krav som i dagsläget ställs på enskilda för att få ändra det kön som framgår av folkbokföringen är därmed osakliga och orimliga. Promemorians förslag innebär dessutom att enskilda i realiteten inte kommer behöva genomgå behandling som de inte har ett behov av, vilket är viktigt i sig.

RFSU välkomnar även att ändringen av det kön som framgår av folkbokföringen även tillgängliggörs för barn som fyllt 12 år. Den bekräftelse barn kan få tidigt har, som nämns i såväl denna promemoria som SOU 2017:92 och SOU 2014:91, en stor betydelse för barns uppväxt, hälsa, välmående och förutsättningar att delta i samhällslivet. Att unga människor inte haft tillgång till denna insats tidigare får också anses ha medfört utpräglade negativa konsekvenser för enskildas psykiska hälsa och välbefinnande. Tonåren är en viktig del av livet. För den som lider av könsdysfori är varje könsbekräftande insats vid behov av betydelse, så även en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen.

Transpersoner börjar ofta fundera kring sin könsidentitet redan då de är i 4-5 års ålder. RFSU har förståelse för den föreslagna 12-årsgränsen i dagsläget. Detta i ljuset av att kunskapsläget visar att det endast är en minoritet som fortsatt har en önskan om könsbekräftande insatser efter att de har fyllt 12 år. Som emellertid nämns i promemorian kan kunskapsläget komma att ändras, varför det i framtiden bör övervägas om gränsen i fråga, givet kunskapsläget, är rimlig. I ljuset av att könsidentiteten är högst individuell och utvecklas olika för olika individer bör åldersgränserna, när det är möjligt, avskaffas för att övergå till helt individuella bedömningar utifrån den unges personliga utveckling och mognad.

5.2.2 En förnyad ändring av det kön som framgår av folkbokföringen

Förslaget innebär att den som har fyllt 12 år och som ansöker om förnyad ändring av det kön som framgår av folkbokföringen, ska få ansökan beviljad om personen upplever att det kön som framgår av folkbokföringen inte överensstämmer med könsidentiteten samt kan antas komma att leva i samma könsidentitet även i framtiden. RFSU vill emellertid att kravet ska ändras från “antas leva i samma könsidentitet även i framtiden” till “beslutet är fast förankrat hos personen” för att öka den individuella självbestämmanderätten. Som poängterats i RFSU:s remissvar till Ds 2018:11, är könsidentiteten individuell och kan vara flytande. Det är inte lämpligt att vissa människor som har ett behov av en förnyad ändring ska begränsas från denna möjlighet i ljuset av att de inte kan antas komma att leva i samma könsidentitet även i framtiden. Den föreslagna skrivningen är otydlig och det framgår inte vem som ska anta detta och även om en person känner ett behov av att ändra sitt juridiska kön mer än en gång betyder det inte att den första ändringen inte var rätt och nödvändig för individen. I övrigt tillstyrker RFSU promemorians förslag i denna del.

Att en prövning ska göras för det fall att en enskild vill göra en förnyad ändring av det kön som framgår av folkbokföringen, motiveras av bland annat riskerna för missbruk. De främsta riskerna i dagsläget uppstår då en person ändrat personnummer flera gånger. RFSU vill här poängtera att det är nödvändigt att Skatteverket ser över möjligheterna till att införa ett system som gör det enklare att spåra historiken av ett personnummer, som också skulle underlätta för personer som alltjämt ändrat/önskar ändra det kön som framgår av folkbokföringen mer än en gång.

RFSU anser att det kan finnas anledning till att en begränsning sker vid en ansökan om förnyad ändring, mot bakgrund av att de som ansöker om en förnyad ändring i vissa fall kan ha annan problematik som nödvändigtvis inte är kopplad till könsidentiteten. Som nämns i promemorian har det i en del fall varit fråga om psykisk ohälsa som har behövt behandlas, i princip samtliga har vidare haft behov av samtalskontakt eller medicinsk behandling. Det är därför motiverat att dessa fångas upp. RFSU anser att man särskilt ska överväga om personer med intersexvariationer bör vara undantagna den föreslagna ordningen.

I övrigt gällande prövningen i fråga ser RFSU mycket positivt på att kraven om en kvantitativ tidsaspekt av upplevelsen och “real life experience”-period lyfts ur lagstiftningen. RFSU har inom ramen för remissvaret till Ds. 2018:11 framfört de konsekvenser könstillhörighetslagen medfört och vill här än en gång poängtera vikten av att lagstiftningen moderniseras. Det är därför även välkommet att det utredningsunderlag som i dagsläget krävs för Rättsliga rådets beslutsfattande inte längre ska krävas och att det i framtiden kommer att räcka med intyg från psykolog, psykiater, skolkurator eller landstingsanknuten kurator/samtalsterapeut.

5.3.1 Barn under 12 år med medfödd avvikelse i könsutvecklingen

Promemorian föreslår i denna del att barn under 12 år med medfödd avvikelse i könsutvecklingen ska få ändra det kön som framgår av folkbokföringen om det är i enlighet med utvecklingen av barnets könsidentitet samt krävs med hänsyn till barnets bästa.

Förslaget innebär bland annat att det kroppsliga tillståndet inte längre ska spela någon roll. Lagen och bestämmelsen i fråga tar sin utgångspunkt i den enskildes könsidentitet. Härvid kommer det inte ställas några direkta eller indirekta krav om kirurgiska ingrepp. Eftersom att förslaget tar sin utgångspunkt i könsidentiteten kommer vidare väldigt små barn, vars könsidentitet inte utvecklats, inte heller kunna få bifall till ansökan. Könsidentiteten kommer emellertid inte behöva vara fullt utvecklad. Det är RFSU:s uppfattning att beslutet om att ändra det kön som framgår av folkbokföringen ska fattas av den enskilde och utifrån dennes upplevelse av sin könsidentitet oavsett ålder. RFSU välkomnar även att det kroppsliga tillståndet inte längre spelar någon roll och att juridiska och medicinska processerna även för personer med medfödda avvikelser i könsutvecklingen tydligt separeras ifrån varandra.

5.3.2 Barn över 12 år som saknar ena vårdnadshavarens samtycke

Promemorians förslag innebär att för barn som fyllt 12 år och som bara har den ena vårdnadshavarens samtycke ska socialnämnden kunna besluta att en ansökan om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen får göras om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Vidare ska vårdnadshavare informeras om beslut om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen som fattas för barn utan vårdnadshavarens samtycke. Barnet ska ges information om att vårdnadshavaren kommer att underrättas.

RFSU tillstyrker detta förslag. Som nämnt i remissvaret till Ds 2018:11 är det inte rimligt att barnets behov av könsbekräftande insatser sätts åt sidan på grund av vårdnadshavarnas eventuella oförmåga att sätta barnets behov främst. Det är vidare inte rimligt, som nämns i promemorian, att barnet ska tvingas sätta sitt behov av en ändring åt sidan i väntan på exempelvis en domstolsprocess om vårdnaden i fråga.

RFSU har inget att erinra mot att detta regleras inom ramen för 6 kap. 13 a § föräldrabalken. RFSU tillstyrker sättet på vilket socialtjänsten ska utreda om en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen ska göras. Det är inte rimligt att socialtjänsten ska utreda en eventuell könsdysfori-diagnos, utan att prövningen begränsas till att avse barnets upplevda könsidentitet och livssituation i övrigt. Det kan alltjämt vara fråga om barnets bästa att en ändring genomförs om än det inte finns en fastställd könsdysforidiagnos. RFSU delar också uppfattningen att socialtjänstens bedömning inte bör utgöra en överprövning av barnets upplevelse. Den föreslagna ordningen medför ett ökat självbestämmande för den enskilde. RFSU anser att en kunskapshöjning till kommunernas socialtjänster avseende barn med könsdysfori är nödvändigt för att tillförsäkra att alla barn får adekvat hjälp och ett gott bemötande, då kunskapsnivån är ojämn i landet.

5.3.3 Ett barn som har fyllt 15 år och själv ansöker om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen

RFSU är positiva till att barn har möjlighet att söka om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen på egen hand. Promemorians förslag innebär att barn som har fyllt 15 år ska ha möjlighet att själva ansöka om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen. Emellertid så ska en prövning ske motsvarande den som ska ske vid ansökan om förnyad ändring av det kön som framgår av folkbokföringen; den enskilde ska visa att könet som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med könsidentiteten och att denne kan antas komma att leva i enlighet med samma könsidentitet även i framtiden. Vårdnadshavarna ska informeras om ändringen och barnet ska få information om detta.

Förslaget med begränsningar av självbestämmanderätten för barn mellan 15-17 år som själva ansöker om ändring av juridiskt kön motiveras i promemorian med att denna möjlighet är en långtgående inskränkning i vårdnadshavarens rättigheter/skyldigheter. Utgångspunkten är alltjämt att det är vårdnadshavarens ansvar att tillgodose barnets behov och att denne i takt med barnets ålder och mognad ska ta hänsyn till barnets synpunkter. Vidare motiveras förslaget med att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen kan få vissa irreversibla konsekvenser; bland annat kan en ändring innebära att historik kopplad till det tidigare personnumret inte per automatik följer med i alla register och system. Ytterligare en faktor som enligt promemorian motiverar att denna särskild prövning ska göras, är att det även inom andra områden där barn som fyllt 15 år getts möjlighet att själv ansöka om åtgärder, prövas ifall ett en åtgärd/ett beslut i sig är lämpligt. Härvid hänvisas till exempel till vad som gäller inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

RFSU är tveksam till förslaget då det innebär en sammanblandning av den juridiska och medicinska processen och innebär en inskränkning i självbestämmandet för det barn som fyllt 15 år. Det måste därför noggrant övervägas om det kan anses vara motiverat att begränsa en 15-åring som själv ansöker såtillvida att en prövning ska göras. Det är alltjämt fråga om ett beslut som rör kroppslig och personlig integritet. Som lyfts fram tidigare har bekräftelse i form av att en person kan ändra det kön som framgår av folkbokföringen stor betydelse för enskilda. Det kan därför ifrågasättas om detta krav, trots möjligheten att själv genomföra ansökan och att utredningsunderlaget som krävs inte alls är lika omfattande som idag, är motiverat och lämpligt. Det är vidare en väsentlig skillnad i förhållande till vad som gäller då vårdnadshavaren samtycker till ändringen och skickar in ansökan. RFSU menar att det inte är självklart, trots att det i såväl SOU 2017:92 som SOU 2014:91 och denna promemoria lyfts att det är av stor betydelse att enskilda har vårdnadshavarnas stöd, är motiverat med att en prövning ska göras. Att det är viktigt att ha omgivningens och framför allt vårdnadshavarnas stöd betyder inte att man ska begränsa och försvåra en 15-årings självbestämmanderätt. RFSU ställer sig mycket tveksam till lämpligheten i att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen i dessa fall blir beroende av en medicinsk prövning och att processen inte blir snabb, enkel och transparent på samma sätt för denna grupp.

RFSU vill också, återigen, lyfta att det finns ett utpräglat behov av ett system som inte medför de långtgående administrativa konsekvenser som i dagsläget uppstår då en person ändrat det kön som framgår av folkbokföringen, som anges som ett av skälen att begränsa 15-åringas självbestämmanderätt. Härvid ska nämnas de förslag som lades fram i SOU 2017:92 om hänvisningspersonnummer som en obligatorisk uppgift, samt att Socialstyrelsen gör en uppföljning av den kartläggning som gjordes 2014 mot bakgrund av att flera av de problem som då förelåg alltjämt kvarstår.

För det fall att man väljer att lagstifta i enlighet med promemorians förslag vill RFSU även här, liksom under 5.2.2 samt i Ds 2018:11, problematisera kravet på att den enskilde ska “kunna antas leva i enlighet med samma könsidentitet i framtiden”. RFSU finner det inte motiverat med en framåtsyftande sannolikhetsbedömning och att uttrycket istället ska ersättas med “beslutet är fast förankrat hos personen”.

I promemorian övervägs även alternativet att barn mellan 15-17 år istället ska kunna göra ansökan själv men att socialnämnden i samband med ansökan ska lämna in ett yttrande över om det är barnets bästa att en ändring sker. Detta förslag är enligt RFSU sämre än att barn mellan 15-17 år ska kunna ansöka helt på egen hand på samma vis som vuxna, då det är barnets behov som ska stå i förgrunden och den enskildes uppfattning angående sin egen könsidentitet, men att förslaget eventuellt är bättre än promemorians huvudförslag avseende denna målgrupp. Även om det innebär en inskränkning av barnets självbestämmanderätt är socialtjänsten uppdrag att se ifall det utifrån barnets upplevda könsidentitet och livssituation i övrigt är lämpligt och förenligt med barnets bästa att en ändring sker. Det blir i så fall inte en sammanblandning av den juridiska och medicinska processen på samma vis. Förvisso skulle en sådan ordning innebära att ändringen i fråga inte tog sin utgångspunkt i den enskildes könsidentitet på samma sätt, vilket får anses vara den nya lagens syfte, dock skulle en sådan ordning enligt RFSU:s uppfattning var enklare, snabbare och mer transparent för enskilda än den ordning som är promemorians huvudförslag. Detta bör övervägas för det fall man väljer att inte hantera barn över 15 år som ansöker på egen hand på samma sätt som vuxna eller barn över 12 år där ansökan sker av vårdnadshavarna. För det fallet att det skulle falla på socialtjänsten att göra en sådan bedömning vill RFSU igen betona behovet av kunskapshöjande insatser för kommunernas socialtjänster.

5.4 Beslutande myndighet

Promemorian föreslår att Skatteverket ska besluta om ansökningar där sökanden har fyllt 12 år och ansöker för första gången. I de fall det är fråga om en prövning av om könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen är det Socialstyrelsen som ska besluta.

Skatteverket

RFSU tillstyrker att Skatteverket är beslutande i de fall en prövning av om könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen inte ska göras. Det är, som ovan nämnt, fråga om en juridisk process av låg svårighetsgrad av administrativ karaktär. Det finns således ingen anledning att denna bedömning ska göras av Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen

RFSU välkomnar att Rättsliga rådet fråntas beslutsfattandet i frågan om könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen. Som framförs i promemorian finns den kunskap som krävs redan hos socialstyrelsen och det finns därmed ingen anledning till att just Rättsliga rådet ska fatta beslut i dessa ärenden. Rättsliga rådet får vidare anses ha spelat ut sin roll vad gäller att skapa en enhetlig praxis på området. Rättsliga rådet har även ett väldigt lågt förtroende hos målgruppen i fråga vilket anförts och problematiserats av såväl RFSU i remissvaret till Ds 2018:11, som RFSL och RFSL ungdom.

5.11 Uppdrag till Socialstyrelsen

Socialstyrelsen ges enligt förslag i promemorian i uppdrag att i samråd med Skatteverket göra en överskådlig sammanställning av den information som finns om möjligheten till och konsekvenserna av en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen. Denna sammanställning ska göras tillgänglig för sökanden och allmänheten.

En ändring av det kön som framgår av folkbokföringen kan idag medföra långtgående konsekvenser för enskilda. Socialstyrelsen gjorde härvid en kartläggning 2014 som visade på stora administrativa utmaningar för den enskilde, myndigheter och privata aktörer. Utmaningarna rörde sig om bland annat ändring av betyg och behörigheter, rätten till pension och socialförsäkringsförmåner och kontakter med företag om bland annat privata kontrakt, avtal, tillgångar och skulder hos banker. Många av dessa utmaningar kvarstår alltjämt. Detta problematiseras i bland annat SOU 2017:92 som tagit utgångspunkt i transpersoners egna berättelser, härvid framkommer att enskilda i flera fall fått ha otaliga kontakter med såväl det allmänna som privata aktörer. I vissa fall har den som ändrat sitt personnummer i praktiken kommit att behandlas som en ny person.

Mot bakgrund av ovan är det av synnerlig vikt att det tas fram ett informativt material om tillvägagångssätt och eventuella problem som kan uppstå efter att det kön som framgår av folkbokföringen ändrats. RFSU tillstyrker därför promemorians förslag. Utöver detta vill RFSU än en gång framföra att Socialstyrelsen bör följa upp sin kartläggning som genomfördes 2014 och att de förslag som i övrigt lyfts fram i SOU 2017:92 bör genomföras.

5.13.1 Lagen om personnamn

Förslaget innebär att om ett barn som har fyllt 12 år och fått en ansökan om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen beviljad, ska en ansökan om ändring av barnets förnamn få göras av en av barnets vårdnadshavare. Vidare ska barn som har fyllt 15 år och själv ansökt och fått en ansökan om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen beviljad, få ansöka om ändring av förnamn.

RFSU tillstyrker detta förslag. Unga måste få en möjlighet att byta till ett namn som stämmer bättre överens med deras könsidentitet, även utan en av vårdnadshavarnas eller båda vårdnadshavarnas samtycke. Det kan få långtgående konsekvenser för enskilda att inte ha möjlighet att ändra sitt namn, bland annat kan det leda till ett utpräglat felkönande vilket är en stor anledning till den psykiska ohälsa som många i målgruppen lider av. RFSU delar bedömningen att en ansökan om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen som blivit beviljad, har liten betydelse för det fallet att den enskilde alltjämt har ett namn som uppfattas som könsbundet i allmänhetens ögon.

Vidare bör övervägas om förslaget bör komma unga till del som inte ansökt om ändring av det kön som framgår i folkbokföringen. För en grupp kommer namnändringen i sig vara tillräcklig, utan att ändra kön i folkbokföringen.

Stockholm 2018-06-25
Hans Linde
Förbundsordförande RFSU