RFSU:s remissyttrande över SOU 2017:96 Utvidgat hinder mot erkännande av utländska barnäktenskap

Inledning
RFSU tackar för att ha fått möjligheten att lämna kommentarer över rubricerad utredning. RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden folkrörelse med uppgift att sprida en kunskapsbaserad och öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. RFSU arbetar med utgångspunkt i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) för ett jämlikt och jämställt samhälle där sexualitet är en källa till glädje och njutning i människors liv.

En av RFSU:s centrala målsättningar är att alla människor ska kunna uppleva sexuell integritet, självkänsla och välbefinnande i alla faser av livet, oavsett kön eller könsidentitet, sexualitet, ursprung, funktionalitet och sammanhang. 

Det är inte ovanligt att barn och unga tvingas ingå äktenskap eller bli föräldrar mot sin vilja. Detta förekommer oavsett den unges kön eller sexuella läggning, även om det i högre grad och mer systematiskt drabbar flickor.

Att alla människor ska ha makten över den egna kroppen och sexualiteten. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och att arbeta mot tvångsäktenskap och rätten att själv få bestämma om och när en vill bli förälder är av största vikt. RFSU delar den oro som bland andra FN uttryckt över det ökande antalet barnäktenskap som sker runt om i världen och tar som beskrivits ovan starkt avstånd från all form av tvång inom samlevnadsområdet. Barnäktenskap är skadligt för barnets rätt till barndom och rätt att själv bestämma över sin kropp och sexualitet. Det utgör grunden i vårt ställningstagande. Det handlar även om att ge framför allt unga flickor rätten till hälsa, utbildning och ekonomisk utveckling samtidigt som det är viktigt för att bekämpa människohandel.

Sammanfattning


RFSU tillstyrker utredningens förslag om att Sverige inte ska erkänna barnäktenskap när minst en av de som blivit gifta inte är myndiga, trots att båda parterna saknade koppling till Sverige när äktenskapet ingicks. RFSU hade dock önskat att förslaget även omfattade situationer när båda parterna hunnit fylla 18 år vid ankomst till Sverige som huvudregel.

Utredningens förslag och RFSU:s ställningstaganden

8.3 Överväganden
8.3.2 Erkännande av utländska äktenskap som ingåtts av barn utan anknytning till Sverige
RFSU välkomnar utredningens tydliga ställningstagande för barns rättigheter och tillstyrker förslaget om att lägga till en punkt i 1 kap. 
8 a § IÄL, lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, om förhinder att erkänna barnäktenskap trots att ingen av parterna hade någon anknytning till Sverige och någon av parterna var 18 är när någon av dem kom till Sverige.

RFSU delar den verklighetsbeskrivning utredningen ger och det tydliga ställningstagande för barns, framförallt unga tjejers, behov och rätt till skydd mot barnäktenskap. RFSU välkomnar utredningens direktiv och att regeringen arbetar vidare med att stärka upp det allmänna skyddet mot barnäktenskap.

RFSU delar således utredningens grundsynpunkt att reglerna för erkännande av äktenskap ska ändras för att skydda alla barn från att leva i äktenskap i Sverige och motverka den negativa sedvänja barnäktenskap är.

RFSU delar även utredningens bedömning att en sänkt tröskel för tvång sannolikt inte skulle vara tillräcklig för att skapa ett heltäckande skydd för barn som blivit bortgifta, trots att RFSU i grunden anser att barnäktenskap faktiskt bara kan vara just påtvingade. Inga tvångsäktenskap ska erkännas i Sverige, redan idag. Om man sänker graden av tvång för att omfatta ifrågavarandebarnäktenskap, skulle det krävas en aktiv åtgärd av barnet att hävda att tvång förekommit, vilket ligger i sakens natur att det kan vara svårt för ett barn att framföra. RFSU anser därför, liksom utredningen, att Sverige bör införa en särskild bestämmelse avseende barnäktenskap då ingen av parterna hade koppling till Sverige när äktenskapet ingicks.  

RFSU:s grundinställning är emellertid att barnäktenskap som ingåtts utomlands då ingen av parterna hade anknytning till Sverige inte bör godkännas under några omständigheter. Det centrala för detta ställningstagande är individers egenmakt att bestämma över sitt liv, sin kropp och sin sexualitet. Det är även en fråga på samhällsnivå och hur man bäst motverkar negativa sedvänjor, där barnäktenskap är klassat som en sådan av FN. Med hänvisning till Agenda 2030 delmål 5.3 - avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning vill RFSU att Sverige inte ska erkänna några barnäktenskap alls för att bidra till att utplåna sedvänjan oavsett om personen var över 18 år vid ankomst till Sverige.

RFSU har mot bakgrund av ovan önskat att utredningens förslag gick steget längre och omfattade även de situationer där båda parterna fyllt 18 år vid ankomst till Sverige, men där någon av dem var underåriga vid ingåendet av äktenskapet. Utredningen problematiserar situationen för tex. 18-20-åringar som kommer till Sverige men som blivit bortgifta som unga, men landar i att skyddsbehovet inte är tillräckligt starkt. RFSU delar utredningens bedömning att underåriga är än mer skyddsvärda, men RFSU anser att åldersgruppen 18-20 år har tillräckligt starka skäl för att behöva skydd mot att fortsätta leva i ett äktenskap som de blivit ingifta i som barn. I vart fall bör huvudregeln för denna åldersgrupp vara att inte heller erkänna dessa äktenskap om det inte påtalas starka skäl för detta, och parterna ska i sådana fall förnya äktenskapsavtalet.

Utredningen resonerar även kring en generell omvänd ordning där huvudregeln skulle vara att inte erkänna ett barnäktenskap, vilket även träffar de äktenskap där mycket lång tid kan ha förflutit sedan det ingicks. Utredningen resonerar kring att det skulle ställa höga krav på makarna för att bevisa skäl för att äktenskapet ändå skulle erkännas och resonerar kring att dessa barnäktenskap ”inte är lika angelägna att underkänna”. Utredningen föreslår därför inte den ordningen. RFSU anser att man borde se över detta igen, och även se över de krav som ställs på makarna att efter lång tid behöva påtala att äktenskapet ändå ska kunna erkännas. Kraven är endast så höga som staten ställer dem.

RFSU anser vidare att det t.ex. i de fall då parterna varit gifta en lång tid och det finns en ömsesidig önskan att fortsatt ingå i äktenskapet, borde övervägas att införa en möjlighet att förnya äktenskapet utan att parterna förlorar något rättsligt på förfarandet. RFSU menar att det i dessa fall, där uppenbar fri vilja föreligger, torde vara relativt enkelt att genomföra ett förnyat äktenskapsavtal.

RFSU menar vidare att det ska utredas ytterligare hur det kan skapas regler som kan tillämpas i undantagsfall, när den enskilde så påkallar avseende arvsrätt och utlänningsärenden. Detta t.ex. i de fall den enskilde hunnit inrätta sig efter äktenskapet, när det gått många år sedan äktenskapet ingicks och det samtidigt skulle strida mot exempelvis EU-rätten att inte tillåta äktenskapet.   

Stockholm, 2018-03-08

Maria Andersson
Generalsekreterare RFSU