Yttrande om utredningen Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU 2012:35)

Till Justitiedepartementet.

Ett av RFSU:s främsta syften är att verka för alla människors rätt att vara, välja och njuta. Dessa ord är vägledande för det arbete vi gör i vardagen. Med detta som utgångspunkt har vi läst förslagen avseende Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU 2012:35).

RFSU vill till att börja med välkomna de förslag som presenteras både avseende ny lagstiftning för att stärka barns rätt att inte tvingas till äktenskap och vuxna personers rätt att själva välja sin partner i alla lägen. Det är viktiga och väl motiverade förslag. Detta inte minst i ljuset av de oroande rapporter om ökat antal barnäktenskap runt om i världen som sker just nu.

RFSU delar den oro som bland andra FN uttryckt över det ökande antalet barnäktenskap som sker runt om i världen och tar som beskrivits ovan starkt avstånd från all form av tvång inom samlevnadsområdet. Barnäktenskap är inte bara en fråga om att fritt få välja, även om det så klart är grunden för vårt ställningstagande. Det handlar också om att ge framför allt unga flickor rätten till hälsa, utbildning och ekonomisk utveckling.

Även om vår grundinställning till förslagen således är positiv har vi ett antal synpunkter, förtydliganden och förslag till ytterligare lagstiftning på de föreliggande förslagen.

Lagstiftningsfrågor

Till att börja med; utredningen skiljer på påtvingade äktenskap och barnäktenskap. Vår grundinställning är att barnäktenskap faktiskt bara kan vara just påtvingade. Trots detta anser vi det motiverat att skilja de bägge brotten åt som i föreliggande betänkande för att tydliggöra systematiken. Att bägge instituten, det vill säga tvångsäktenskap och barnäktenskap skall kriminaliseras ser dock RFSU som självklart.

Att barnäktenskap har ett lägre straffvärde än tvångsäktenskap är med ovanstående resonemang svårt att motivera. I betänkandet beskrivs att barnäktenskap ibland även är att betrakta som tvångsäktenskap och därmed kommer dessa att omfattas av det högre straffvärdet. Då vi som beskrivits ovan anser att alla barnäktenskap sker under tvång bör det inte göras någon skillnad i straffvärde mellan dessa brott.

Som en konsekvens av detta stödjer vi utredningens förslag om att avskaffa möjligheten till dispens för barnäktenskap.

Frågan om avskaffande av dubbel straffbarhet är svår och RFSU anser i och för sig att man bör vara restriktiv i fråga om att använda detta instrument. När det gäller påtvingade äktenskap, oavsett om det gäller barn eller vuxna är dock skälen att avskaffa detta krav högst motiverat. Detta med hänvisning till såväl ordre public som till ett stort antal internationella överenskommelser och andra instrument.

I konsekvens med detta synsätt anser RFSU att barnäktenskap som ingåtts utomlands då ingen av parterna hade anknytning till Sverige inte heller bör godkännas under några omständigheter. I betänkandet beskrivs att detta skulle kunna ses som orimligt i de fall där båda parterna nu är myndiga, har levt samman under längre tid och kanske också har gemensamma barn. RFSU menar att i dessa fall där parterna uppenbart av fri vilja avser att fortsätta leva samman är det enkelt att genomföra ett förnyat äktenskapsavtal.

RFSU delar utredningens förslag avseende informella ceremonier. Dessa bör motverkas och inte godkännas i efterhand. Att samfund som tillämpar informella ceremonier bör förlora vigselrätt är ett bra förslag som RFSU ställer sig bakom.

Slutligen, när det gäller fullmaktsäktenskap bör dessa endast godkännas om bägge parter medvetet och i full frihet valt att ingå äktenskapet. Däremot föreslår inte utredningen att fullmaktsäktenskap som ingåtts utomlands mot en persons vilja ska anses ogiltiga i Sverige. Eftersom RFSU anser att allas rätt att välja är fundamental för rätten att vara och njuta kan vi inte ställa oss bakom denna brist på förslag utan anser att fullmaktsäktenskap som ingåtts utomlands mot en persons vilja inte ska godkännas i Sverige.

Sammanfattningsvis delar alltså RFSU utredarens förslag till lagstiftning utom i tre fall där vi anser det motiverat att gå längre än vad utredaren föreslagit. Vi anser att straffskalan bör vara den samma för såväl barnäktenskap som för andra tvångsäktenskap. Vi anser också att alla barnäktenskap ska anses ogiltiga i Sverige, oavsett om ingen av parterna hade svensk anknytning när äktenskapet ingicks. Till sist anser vi att fullmaktsäktenskap som ingåtts mot en persons vilja inte ska godkännas i svensk rätt.

Andra åtgärder för att förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap

Även om lagstiftningen har såväl direkt effekt som normerande effekt är kanske de viktigaste åtgärderna för att förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap enligt RFSU ändå de förebyggande åtgärderna. I betänkandet presenteras ett antal sådana åtgärder. Flera av dessa handlar om att samla upp sådan kompetens och kunskap som redan finns. För att få ett effektivt arbete som skyddar utsatta personer välkomnar RFSU dessa förslag. I synnerhet det nationella kunskapscentret som föreslås.

Att såväl socialtjänst som skola med flera behöver kompetensstärkande åtgärder för att kunna upptäcka och hjälpa de personer som riskerar att bli utsatta för barnäktenskap eller tvångsäktenskap är oerhört viktigt. Även i detta sammanhang är ett nationellt kunskapscentrum viktigt. Samtidigt måste det uppmärksammas att det krävs resurser för att kunna jobba effektivt med frågorna. Att ha kunskap räcker inte, man måste också kunna vita de åtgärder som behövs och följa upp dem när de vidtagits.

Det är också bra att utredaren i betänkandet särskilt uppmärksammar HBT-personer, en grupp som är särskilt utsatt även i detta sammanhang. Det är viktigt att alla instanser inom samhället får bättre kunskap om detta. Att ställa rätt frågor till en ung person som riskerar att vara utsatt kan vara avgörande för att vidta rätt åtgärder. Därför måste såväl socialtjänst, skola och andra myndighetsutövare stärka sin kompetens om hbt-personers särskilt utsatta situation.

I detta sammanhang vill RFSU särskilt betona vikten av att myndigheters samarbete med det civila samhället. RFSU, RFSL och andra organisationer har goda kunskaper om olika grupper som kan ha behov av särskilt stöd. Det nationella kunskapscentret bör särskilt söka kompetens hos sådana organisationer som kan bidra till viktig kunskap avseende särskilt utsatta grupper.

Även när det gäller dialogen med trossamfund, utbildning av nyanlända personer och i den del som handlar om familjemetoder kan RFSU bidra med kunskap. Vårt uppdrag kring sexualupplysning är brett och omfattar alla grupper i samhället. I samverkan har vi till exempel utarbetat undervisningsmaterial kring sexualitet och samlevnadsfrågor på lätt svenska och särskilt för nyanlända. Vi för också dialog med såväl olika trossamfund och andra organisationer i det civila samhället kring upplysningsfrågor.

Slutligen, det förebyggande arbete som tyvärr i stor utsträckning glömts bort i betänkandet är det arbete som måste göras för att stärka de personer som riskerar att utsättas för barnäktenskap och tvångsgifte. Detta arbete kanske är det absolut viktigaste. Som nämndes i början av detta remissvar arbetar RFSU utifrån grundprinciperna att det är var och ens rätt att välja, vara och njuta. Detta är principer som bör genomsyra sex- och samlevnadsundervisningen i skolan.

Vi vet att dessa delar av undervisningen, trots att de är obligatoriska enligt läroplanen, ofta lämnar mer att önska. Vi vill därför åter lyfta kravet på kompetensutveckling för lärare i ämnet sex- och samlevnad, liksom att detta ska bli en obligatorisk del av alla lärares grundutbildning. Att ge unga människor kunskap om sina rättigheter är att ge redskap till dem att använda rättigheterna. Sex- och samlevnadsutbildning behövs dessutom genom hela livet, inte bara för ungdomar.

När det gäller SFI-undervisning tar betänkandet upp att samhällsorientering numera är en obligatorisk del av utbildningen. Det är så klart bra men en brist är att sex- och samlevnadsfrågorna lyser med sin frånvaro. Även här behövs åtgärder vidtas för att stärka den enskildes rätt till kunskap. Som nämnts ovan arbetar RFSU lokalt med metodmaterial som kan vara ett sätt att utveckla detta arbete.

Stockholm den 26 oktober 2012

Kristina Ljungros
Förbundsordförande RFSU