Remiss – Departementspromemorian Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd (Ds 2012:36)

RFSU har inte fått rubricerade promemoria på remiss från Socialdepartementet men vill lämna följande synpunkter och ställer oss bakom Rätt till vård initiativets remissvar 2 november 2012.

Sveriges nuvarande reglering i fråga om rätt till vård för asylsökande, personer som håller sig gömda efter ett beslut om avvisning eller utvisning och personer som vistas i landet utan att ha ansökt om nödvändigt tillstånd är mycket sträng. Regleringen för dessa utsatta personer står i strid med vårdpersonalens yrkesetiska plikt att, oavsett patientens rättsliga status, ge vård efter medicinskt behov. Inte heller är regleringen i överensstämmelse med den grundläggande mänskliga rättigheten rätten till bästa möjliga uppnåeliga hälsa, för vilket Sverige har kritiserats.

Utredningen om vård för papperslösa m.fl. föreslog 2011 i sitt betänkande

Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet (SOU 2011:48) att den nuvarande regleringen ändras så att asylsökande och papperslösa (inklusive gömda) personer oavsett ålder ska erbjudas subventionerad hälso- och sjukvård av det landsting inom vars område de bor eller vistas. Vården ska erbjudas i samma omfattning och på samma villkor som den som erbjuds bosatta personer. Rätt till vård initiativet anser att detta är ett bra förslag, som om det genomförs skulle tillgodose såväl mänskliga rättighets- som medicinsk-etiska krav. Regeringen har tyvärr valt att inte gå vidare med utredningens förslag eller ens remissbehandla detta. Istället har regeringen valt att lägga fram ett eget förslag till förändrad reglering, vilket nu skickats på remiss.

Regeringen föreslår att bestämmelser om vård för personer som vistas i Sverige utan tillstånd ska tas in i en särskild lag. Vi anser att det är olämpligt att särreglera dessa personers rätt till vård i en särskild författning. Det riskerar att göra lagstiftningen mer svåröverskådlig.

Att rätten till vård för vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd utökas är positivt. Rätt till vård initiativet kan dock konstatera att inte heller den föreslagna regleringen tillförsäkrar dessa personer vård efter behov och på lika villkor som andra personer. Förslaget tillgodoser alltså varken de berörda personernas rätt till bästa möjliga uppnåeliga hälsa eller det medicinsk-etiska kravet att vård ska ges efter medicinskt behov. Vi anser därför att det förslag regering lagt fram är alltför snävt.

Vidare anförs i promemorian att förslaget att personer som vistas i landet utan tillstånd ska erbjudas samma vård som asylsökande kommer att undanröja en del av de etiska dilemman som hälso- och sjukvårdspersonalen kan ställas inför. Rätt till vård initiativet vill betona att just endast en del av dessa etiska dilemman undanröjs. Det grundläggande problemet kvarstår även med den föreslagna regleringen. Nämligen att vårdpersonalen tvingas sortera mellan olika personer utifrån deras juridiska status. Personalen ska aldrig behöva göra detta, utan ska koncentrera sig på att ge vård utifrån medicinskt behov och sedvanlig prioritering.

Begreppet ”vård som inte kan anstå” är centralt i den av regeringen föreslagna regleringen. Av promemorian framgår att vilken vård som inte kan anstå för en patient får avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren. Begreppet ”vård som inte kan anstå” är dessvärre svårtolkat och svårt att tillämpa. Även om det i promemorian görs försök att förklara begreppet, bl.a. med hänvisning till tidigare allmänna råd från Socialstyrelsen, måste konstateras att innebörden är svårtolkad. Det finns därför risk att begreppet uppfattas och tolkas olika av olika personer, vilket är otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Ifall regeringen väljer att gå vidare med promemorians förslag behöver begreppets innebörd förtydligas.

I de ekonomiska bedömningar som görs bortser man från följande fördyrande effekter som förslaget innebär:

• Att begränsa vården till ”vård som inte kan anstå” kommer att innebära att vård först kommer att ges i ett försenat sjukdomsskede vilket förutom ett ökat lidande för individen leder till ökade vårdkostnader för samhället.
• Denna begränsning kommer också att leda till senare upptäckt av smittsamma sjukdomstillstånd, resistenta bakterier, tuberkulosbekämpning liksom åtgärder för att förhindra och bekämpa epidemier. Dessa effekter kan bli mycket kostsamma för staten.

En rimlig slutsats är att vård på lika villkor är en för samhället kostnadsbesparande åtgärd. Erfarenheten från de landsting som fattat beslut i sådan riktning är också att kostnaderna för vård för papperslösa blivit förvånansvärt låga och betydligt lägre än budgeterat.

I promemorian gör regeringen bedömningen att det inte kan uteslutas att regeringens förslag kommer att få konsekvenser för antalet personer som vistas i landet utan tillstånd. Rätt till vård initiativet vill här påpeka att Utredningen om vård för papperslösa m.fl. uttalade att såväl nationella som internationella erfarenheter tyder på att tillgången till hälso- och sjukvård i ankomstlandet inte har någon större påverkan vare sig på beslutet att ta sig till ett visst land eller på beslutet att lämna ett land där man vistas utan nödvändigt tillstånd. Vi anser att migrationspolitiska överväganden inte bör få överskugga den grundläggande mänskliga rättigheten rätten till bästa möjliga uppnåeliga hälsa.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag en viss vidgning av rätten till vård för personer som vistas i Sverige utan nödvändigt tillstånd. Det är positivt. Särskilt bra är att barn som vistas i Sverige utan tillstånd ges samma rätt till vård som andra barn.

Regeringens förslag innebär dock tyvärr att vuxna asylsökande och vuxna som vistas i landet utan tillstånd fortfarande inte har rätt till vård efter behov och på lika villkor som bosatta. Detta är otillfredsställande. Rätt till vård initiativet anser att regeringen borde gå längre och lämna förslag till lagstiftning i linje med vad Utredningen om vård för papperslösa m.fl. föreslog. Först då skulle svensk lagstiftning uppfylla de krav som medicinsk etik och grundläggande mänskliga rättigheter uppställer.

Ifall regeringen ändå väljer att stanna för det mer begränsade förslag som nu remitterats – vilket vore olyckligt – vill vi betona vikten av att denna nya reglering inte får utgöra en slutpunkt för reformerna på detta område. Tillämpningen behöver istället noga följas upp och regeringen bör snart återkomma med förslag som innebär ytterligare utökad rätt till vård för asylsökande och personer som vistas i landet utan tillstånd.

Oavsett vilket förslag regeringen nu väljer att lägga fram måste ordentliga åtgärder vidtas för att sprida information om den nya regleringen till såväl vårdpersonal som patienter.

Stockholm den 14 november 2012
RFSU Kristina Ljungros Förbundsordförande