Till sidans huvudinnehåll

RFSU:s yttrande över betänkandet Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter (SOU 2010:70)

RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden folkrörelse med uppgift att sprida en positiv, bejakande och öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. Vi arbetar med utgångspunkt i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) för ett jämlikt och jämställt samhälle där sexualitet är en källa till glädje och njutning i människors liv.

Hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet som är nödvändig för utövandet av alla mänskliga rättigheter. Sexuell och reproduktiv hälsa är viktiga och nödvändiga delar för rätten till högsta uppnåbara fysisk och mental hälsa. Sexuell och reproduktiv hälsa kan varken uppnås eller skyddas utan sexuella eller reproduktiva rättigheter.

Reproduktiva rättigheter innebär att fritt och under ansvar bestämma om antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen samt att få tillgång till upplysning och utbildning liksom till de medel som behövs för att kunna utöva denna rätt.

Sexuella rättigheter omfattar mer än bara hälsofrågor. Sexuella rättigheter garanterar var och ens åtnjutande och uttryck för sin sexualitet fria från tvång, diskriminering och våld. De sexuella rättigheterna bidrar till att förverkliga principer om frihet, jämlikhet, jämställdhet, självbestämmande och värdighet.

Ett stärkt skydd för mänskliga rättigheter i Sverige måste därför innebära ett stärkt nationellt skydd för sexuella och reproduktiva rättigheter. Idag har Sverige en utförlig internationell politik för SRHR där regeringen definierar sexuella rättigheter som att alla människor, oberoende av kön, ålder, etnisk tillhörighet, funktionshinder, könsidentitet, eller sexuell läggning, har rätt till sin egen kropp och sexualitet. (1)

En motsvarande nationell SRHR-politik saknas fortfarande. RFSU anser att det är viktigt att sexuella och reproduktiva rättigheter erkänns och skyddas även i svensk rätt och inrikespolitik och välkomnar därför delegationens förslag att inrätta en kommission för att stärka skyddet för mänskliga rättigheter i Sverige.

En ny struktur, och tydligare hänvisning till mänskliga rättigheter i lagstiftning och i instruktioner för myndigheter, kan vara ett verktyg för att komma tillrätta med pågående kränkningar av sexuella och reproduktiva rättigheter som bland annat RFSU har påtalat under senare år. RFSU och RFSL rekommenderande bland annat följande i en inlaga till FN:s råd för mänskliga rättigheter år 2009: (2)

  • att Sverige behöver se över regler som gör det möjligt att straffa personer för att ha överfört hiv till någon annan, eller exponerat någon annan för hiv, fastän direkt uppsåt har saknats, då rättstillämpningen riskerar att bidra till diskriminering och stigmatisering av människor som lever med hiv och motverka hivpreventionen;
  • att Sverige måste sluta kräva att personer som vill ändra sin könstillhörighet ska låta sterilisera sig;
  • att insatser behövs för att öka kompetensen i hbt-frågor i till exempel skolan, vården och i socialtjänsten då unga hbt-personer lider av mer ohälsa än andra grupper i samma åldrar;
  • att se över asylprövningen för hbt-personer, då denna idag brister och personer därmed riskerar att skickas tillbaka till länder där de riskerar allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter, inklusive rättigheterna att fritt ge uttryck för sin sexuella läggning och sin könsidentitet; samt
  • att asylsökande och personer utan rätt att vistas i Sverige (papperslösa personer) får rätt till vård, inklusive sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård, på samma villkor som andra människor som är bosatta i Sverige.

Vi vill här understryka att det finns väldigt många positiva saker i den svenska rättsordningen och myndighetsutövningen liksom hälso- och sjukvårdssystemet som garanterar åtnjutandet av sexuella och reproduktiva rättigheter i Sverige.

RFSU anser att det är viktigt att tala om även sådana positiva exempel som rättighetsfrågor. Till exempel talas det alltför sällan om den svenska abortlagen som en rättighetslagstiftning och som en förutsättning för både förverkligande av andra rättigheter och jämställdhet i samhället.

Likaså ser vi även sexualupplysning i skolan, ungdomars tillgång till preventivmedel utan föräldrars medgivande, receptfri tillgång till akut p-piller, kostnadsfri testning, vård och behandling för hiv och sti och ungdomars tillgång till ungdomsmottagningar som rättighetsfrågor.

Sammanfattning

RFSU tillstyrker förslaget att stärka Lagrådets möjligt att beakta Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter i sin granskning av lagförslag.

RFSU tillstyrker att en utredning tillsätts för att se om fler konventioner bör inkorporeras i svensk rätt.

RFSU tillstyrker att bestämmelser som uttryckligen hänvisar till mänskliga rättigheter införs i lagstiftning som reglerar offentlig verksamhet. RFSU anser att en sådan bestämmelse även bör införas i smittskyddslagen.

RFSU tillstyrker att en nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas i Sverige.

RFSU tillstyrker införandet av bestämmelser i förvaltningslagen och i kommunallagen om skyldighet att bedriva verksamhet med respekt för den enskildes mänskliga rättigheter.

RFSU tillstyrker att instruktionerna för flera myndigheter kompletteras med bestämmelser om deras ansvar för mänskliga rättigheter. RFSU vill även att en liknande bestämmelse även införs i instruktionen för Smittskyddsinstitutet.

RFSU anser att en tredje nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter ska ha en rubrik om åtgärder för sexuella och reproduktiva rättigheter.

RFSU vill att sexuella och reproduktiva rättigheter uppmärksammas i högre utbildning och i kompetensutveckling för offentlig sektor.

RFSU tillstyrker att regeringen utvecklar nationella mål och indikatorer för mänskliga rättigheter och vill se särskilda mål och indikatorer för sexuella och reproduktiva rättigheter.

Förslag

4.2 Lagrådets granskning

RFSU tillstyrker förslaget att stärka Lagrådets möjligt att beakta Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter i sin granskning av lagförslag.

4.3 Inkorporering av konventioner om mänskliga rättigheter

RFSU tillstyrker att en utredning tillsätts för att se om fler konventioner bör inkorporeras i svensk rätt.

Det är mycket viktigt att, som delegationen påpekar, att en sådan utredning även bör gå igenom om svensk lag i dag faktiskt stämmer överens med konventioner som Sverige sedan länge är bundna av, till exempel FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. En utgångspunkt för arbete med rätten till hälsa bör vara rapporten om Sverige från FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, från 2006 8 (A/HRC/4/28/Add.2). Vad gäller sexuell läggning och könsidentitet och mänskliga rättigheter bör de så kallade Yogyakartaprinciperna (3) användas som en utgångspunkt i arbete för att se om Sverige lever upp till sina internationella åtaganden.

4.5 Tydliggörande i lag

RFSU tillstyrker att bestämmelser som uttryckligen hänvisar till mänskliga rättigheter införs i lagstiftning som reglerar offentlig verksamhet och berör särskilt utsatta personer eller personer som är beroende av det allmänna.

4.5.4 Hänvisningar till de mänskliga rättigheterna införs i ett urval lagar

RFSU har inget att erinra mot att införa bestämmelser som hänvisar till mänskliga rättigheter i de lagar som delegationen räknar upp, och vill särskilt understryka vikten av att en sådan hänvisning införs i hälso- och sjukvårdslagen.

Det finns även annan lagstiftning än de uppräknade där liknande förändringar bör göras. RFSU vill särskilt uppmärksamma smittskyddslagen (SFS 2004:168) som en lag som både berör människor i utsatta situationer och som innehåller möjligheter till ingripande tvångsåtgärder mot enskilda. Efter internationell kritik mot den svenska smittskyddspolitiken, särskilt vad gäller tvångsisoleringar av människor som lever med hiv, under 1990-talet och tidiga 2000-talet,(4) finns idag i lagen hänvisningar till ”respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet” och barnets bästa (smittskyddslagen 1 kapitlet 4 §).

Men RFSU anser att det idag finns skäl att se över delar av smittskyddslagens regelverk och den straffrättsliga tillämpning som idag kopplas till smittskyddslagens regelverk. Sådana översyner har nyligen påbörjats i Norge och Danmark. Vi ifrågasätter om dagens ordning är förenlig med Sveriges åtaganden om mänskliga rättigheter, då den riskerar att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter och diskriminering och stigmatisering av människor som lever med hiv.

En översyn av smittskyddslagen bör därför även resultera i tydliga hänvisningar till respekt för den enskildes mänskliga rättigheter enligt de internationella överenskommelser som Sverige åtagit sig att följa.

5.1 En nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas i Sverige

RFSU tillstyrker att en nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas i Sverige. Vi tillstyrker även att den att inrättas med utgångspunkt i Parisprinciperna, under riksdagen och i form av en ny myndighet.

5.2.1 Institutionens mandat

RFSU tillstyrker att institutionens mandat ska vara brett och omfatta alla frågor om mänskliga rättigheter, inte enbart rättsligt bindande konventioner eller skyldigheter enligt sedvanerätt. Mycket av utvecklingen i frågor om innehållet av sexuella och reproduktiva rättigheter har ägt rum, och fortsätter att äga rum, i fora som inte är samlade för att diskutera fördragstexter. De kanske viktigaste internationella landvinningarna vad gäller sexuella och reproduktiva rättigheter ägde rum vid FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994 (ICPD) och FN:s fjärde världskonferens om kvinnor i Peking 1995. Även FN:s generalförsamlings särskilda session om hiv/aids i New York 2001 har varit ett landmärke för betydelsen av mänskliga rättigheter i hivprevention och för människor som lever med hiv.

5.2.2 Institutionens uppgifter

RFSU tillstyrker att institutionen får de uppgifter som räknas upp, det vill säga att undersöka hur de mänskliga rättigheterna respekteras i Sverige samt lämna förslag på förbättringar, föreslå författningsförändringar, ha kontakt med internationella organisationer samt att främja utbildning, forskning med mera.

RFSU förstår rädslan för att en institution skulle kunna bli överhopad med individuella klagomål och att detta kan vara till men för dess möjlighet att bedriva ett effektivt arbete. Vi tror emellertid att individuella klagomål är viktiga på flera sätt. Ett är att förekomsten av klagomål i sig kan påvisa att det saknas effektiva rättsmedel för individer att påtala rättighetskränkningar5. Även om lagändringar i exempelvis hälso- och sjukvårdslagen införs i enlighet med delegationens förslag, betyder inte detta nödvändigtvis att enskilda i framtiden kan åberopa dem i till exempel en domstol. Vi tror därför att någon form av individuell eller kollektiv klagorätt bör kopplas till den nya institutionen.

Ett besvärligt rättighetsproblem under senare år rör svårigheterna för papperslösa personer att själva hävda sina mänskliga rättigheter gentemot, till exempel, en vårdgivare som nekar dem vård eller på annat sätt kränker deras mänskliga rättigheter. En nationell institution dit till exempel papperslösa personer kan klaga, utan rädsla för utvisning, kan vara ett viktigt steg på vägen till att säkerställa tillgången på effektiva rättsmedel mot rättighetskränkningar också för denna grupp. (5)

6.2 De mänskliga rättigheterna i statliga myndigheters regelverk och styrdokument

RFSU tillstyrker förslaget på att införa en bestämmelse i förvaltningslagen om att en myndighet i sin verksamhet ska respektera den enskildes mänskliga rättigheter enligt de internationella överenskommelser som Sverige har åtagit sig att följa samt iaktta saklighet och opartiskhet.

RFSU tillstyrker att instruktionerna för Socialstyrelsen och de andra uppräknade myndigheterna kompletteras med bestämmelser om deras ansvar för mänskliga rättigheter. RFSU vill även – på samma grund som under 4.5.4 – att en liknande bestämmelse även införs i instruktionen för Smittskyddsinstitutet (SMI).

Ansvaret för det Nationella rådet för insatser mot hiv/aids och till rådet knuten verksamhet flyttades över till SMI 2010. SMI har fått ett ökat ansvar för kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning rörande hiv/aids, liksom fördelning av det nationella anslaget för hiv/aids-prevention i Sverige. Dessa uppgifter hanterades tidigare av Socialstyrelsen. Att leva med hiv i Sverige idag är tyvärr ännu förknippat med stigmatisering och diskriminering. För att preventionen av hiv/aids ska bli effektiv måste den genomsyras av ett människorättsperspektiv. Därför bör även instruktionerna för SMI kompletteras med bestämmelser om dess ansvar för mänskliga rättigheter.

6.2.6 Kommittéväsendet

RFSU tillstyrker att en förändring i kommittéförordningen görs om att förslag som kommittéer och särskilda utredare ska vara utformade så att skyddet för den enskildes mänskliga rättigheter enligt Sveriges internationella åtaganden respekteras och vid behov förstärks.

6.2.7 Nationella handlingsplaner och andra strategidokument

RFSU tillstyrker att regeringen tar fram en tredje nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter eller motsvarande strategidokument. En sådan bör ha en särskild rubrik om sexuella och reproduktiva rättigheter.

6.3 Tydliggörande av kommunernas och landstingens ansvar för de mänskliga rättigheterna

RFSU tillstyrker införandet av en bestämmelse i kommunallagen om skyldighet för att kommuner och landsting att bedriva sin verksamhet med respekt för den enskildes mänskliga rättigheter. Vi är oroade över de stora regionala skillnader avseende pris och tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster som assisterad befruktning – och därmed åtnjutande av sexuella och reproduktiva rättigheter – som finns mellan landsting och regioner. (6) RFSU tror att en sådan bestämmelse kan bidra till att utjämna sådana godtyckliga skillnader som är beroende av bostadsort.

Det finns även flera landsting och regioner som antagit särskilda planer för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. RFSU tror att ett förtydligande i lagstiftningen, tillsammans med ett framtida antagande av en nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, skulle kunna fungera som ett bra incitament för landsting att arbeta för sexuella och reproduktiva rättigheter.

7 Utbildning och kompetensutveckling om de mänskliga rättigheterna

RFSU vill understryka vikten av att sexuella och reproduktiva rättigheter uppmärksammas som en del av de mänskliga rättigheterna i utbildning, både i skolväsendet och i högre utbildning, och i kompetensutveckling inom offentlig sektor inklusive vården och socialtjänsten.

8.3 Nationella mål och indikatorer för de mänskliga rättigheterna

RFSU tillstyrker att regeringen utvecklar nationella mål och indikatorer för mänskliga rättigheter och vill se att särskilda mål och indikatorer upprättas för sexuella och reproduktiva rättigheter.

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU

 

1 Sveriges internationella politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (februari 2006)
2 http://www.rfsu.se/sv/Sex-och-politik/Remisser-och-yttranden/Submission-to-the-United-Nations-Human-Rights-Council-for-its-Universal-Periodic-Review-of-Sweden-8th-Session
3 www.yogyakartaprinciples.org
4 Se till exempel Europadomstolen för mänskliga rättigheters dom (2005-01-25) i målet Enhorn mot Sverige (mål nr 56529/00).
5 Rätten till ett effektivt rättsmedel är en mänsklig rättighet som återfinns ibland annat i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 2.3) och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 8).
6 Se för en genomgång av regionala skillnader RFSU:s publikation Hur bra är ditt län på sex, vård och hälsa? RFSU:s Sverigebarometer 2010, tillgänglig på www.rfsu.se