Utredningen En hållbar lärarutbildning - SOU 2008:109

Sammanfattning

RFSU anser att obligatorisk utbildning i sex och samlevnad ska införas i lärarutbildningen. Skälen är sammanfattningsvis.

• Sex- och samlevnadsundervisningens kvalitet skiftar från skola till skola. Den nuvarande sex- och samlevnadsundervisningen är inte tillräckligt förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet.
• Frågor som rör sexualitet och samlevnad finns i hela skolmiljön, inte endast i själva sex- och samlevnadsundervisningen, och berör därmed samtliga lärare i skolan.
• Diskrimineringslagstiftningen och skolornas skyldighet att upprätta likabehandlingsplaner kräver att alla lärare är insatta i de olika diskrimineringsgrunderna.
• Ett krav i förslaget till examensordning, är att lärarstudenten ska ha färdighet och förmåga att tillämpa gällande regelverk och förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling för att bli godkänd.
• Lärarledd, kursplanebaserad sex- och samlevnadsundervisning har visat sig vara den effektivaste sex- och samlevnadsundervisning – förutsatt att lärarna har goda kunskaper.
• Skolan är med att forma sådant som sexualitet, maskulinitet, feminitet och förväntningar baserat på kön (något som även läroplanen tar upp), vilket gör att lärarna behöver kunskaper om dessa frågor.
• Skolans olika styrdokument bör ha stor betydelse för hur lärarutbildningen utformas. Frågor om sex och samlevnad, i samband med t ex jämställdhetsuppdraget, diskrimineringsfrågorna och mål i kursplanerna, är centrala delar av skolans verksamhet. 

Inledning

RFSU är en organisation som från grundandet 1933 haft en bred sexualpolitisk ansats. Vår utgångspunkt är att varje människa själv bör få välja hur den vill leva sitt liv, och med vem eller vilka. Var och en har rätt att välja om, när, hur och med vem eller vilka man vill ha sexuella relationer, så länge ingen tar skada. Alla människor ska ges förutsättningar att göra sina val i så stor frihet som möjligt. En bra grund för att möjliggöra detta läggs, enligt RFSU, bäst genom en fördomsfri och bejakande sex- och samlevnadsundervisning i skolan som bedrivs av lärare utbildade i ämnet.

Allt sedan starten 1933 har RFSU drivit frågan om sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Då handlade det om att få in undervisningen i klassrummen och 1955 blev ämnet obligatoriskt i den svenska skolan – som första land i världen - under namnet sexualundervisning. Därefter har RFSU arbetat för att undervisningen ska hålla hög kvalitet. Bland annat har RFSU gett ut pedagogiskt material och utbildat lärare och annan skolpersonal sedan 1940-talet. Vi möter både lärare, lärarstudenter och elever i olika sammanhang. RFSU:s kunskaper om sex- och samlevnadsundervisning efterfrågas världen över, inte minst för att Sverige ses som ett föregångsland i detta. I över 50 år har sex och samlevnad varit ett obligatoriskt inslag i den svenska skolan, däremot inte på lärarutbildningen. RFSU har under denna tid arbetat för att lärarstudenter ska få utbildning i ämnet (eller kunskapsområdet) – ett ämne som de förväntas undervisa i.

När regeringen aviserade att lärarutbildningen skulle utredas hoppades vi att sex och samlevnad skulle föreslås bli ett obligatoriskt inslag in den nya lärarutbildningen. Så blev tyvärr inte fallet. RFSU har under utredningens arbete varit aktivt i kontakten med utredningen liksom med tjänstemän på utbildningsdepartementet. Vi har överlämnat underlag till utredare Sigbrit Franke där vi argumenterar för betydelsen av att sex och samlevnad ska vara ett obligatoriskt ämne på lärarutbildningen, vi har deltagit i en hearing som utredningen bjöd in till osv. Trots detta, och trots vårt långvariga arbete med frågan, har RFSU inte fått status som en officiell remissinstans för betänkandet. Vi vill härmed ändå lämna våra synpunkter på utredningen.

RFSU kommer i huvudsak att fokusera på frågan om sex- och samlevnadsämnet, genus och diskriminering. Själva strukturen av lärarutbildningen lämnar vi åt andra aktörer att ha synpunkter på.

Vi kommer ibland, som i föregående stycke, att skriva ”sex- och samlevnadsämnet” för läsbarhetens skull, trots att det inte är ett eget ämne, utan ett kunskapsområde som är integrerat i andra ämnen och så kommer att förbli, vilket är en uppfattning RFSU delar. Det gäller även för lärarutbildningen.

Lärarledd undervisning effektivast

Internationell forskning, som också finns sammanställd av Socialstyrelsen (Ungdomars sexuella hälsa, Socialstyrelsen 2007), visar att den effektivaste sex- och samlevnadsundervisningen är en lärarledd, kursplanebaserad undervisning. Denna forskning visar att undervisningen behöver ges återkommande över en längre tidsperiod och ge eleverna både kunskaper och möjlighet till reflektion. Enstaka lektioner är enligt forskningen meningslöst för att förändra beteende eller attityder. Av det skälet kan heller inte sex- och samlevnadsundervisningen baseras på experter utifrån. Dessa kan vara ett utmärkt komplement, precis som i andra ämnen, men ingen kan ersätta lärarens betydelse. Det poängteras också av Socialstyrelsen i det förslag till Nationell handlingsplan för klamydiaprevention som gick ut på remiss i mars 2009. Experter finns inte heller att tillgå för alla skolor, i form av närhet till exempelvis ungdomsmottagningar.

Föräldrar är inte heller de primära kunskapskällorna för majoriteten av barn och ungdomar när det gäller sex och samlevnad. Det var också ett av skälen till att man en gång började med sexualundervisning i skolan. Många barn och ungdomar varken kan eller vill tala med sina föräldrar dels för att kan vara tabubelagt, dels för att de på goda grunder tror att föräldrarna ska reagera negativt, exempelvis om barnet berättar att han/hon är kär i någon av samma kön, eller de lever i familjer där man inte förväntas visa intresse för sex- och samlevnadsfrågor eller ha pojk- eller flickvän i unga år. Skolan har därför en viktig roll att spela.

I skolan möter man också samtliga unga i Sverige. Olika studier visar att elever rankar skolan högst när det gäller viktiga informationskällor för preventivmedel och sexuellt överförda infektioner. Skolans undervisning tycks också vara särskilt viktig för pojkarna, som i mindre utsträckning talar med sina föräldrar eller andra, medan flickor har fler informationskanaler (Ungdomsbarometern 2008, Kunskaper om sex och samlevnad bland högstadieelever i Nynäshamns kommun 2009, National Survey on Sex Education and Sexual Knowledge Among Adolescent in Finland 2007). Även föräldrar anser att det är en uppgift för skolan att ge kunskap i sex och samlevnad. Föräldrarna har absolut stor betydelse men deras roll är trots allt begränsad.

Undervisningen är idag obligatorisk och redan ett uppdrag för skolan och lärarna. Ansvaret för att lärarna ska utbildas i sex och samlevnad ligger idag på rektorerna men från bl a Skolverkets granskning (Skolverkets rapport nr 180) vet vi att kvaliteten på undervisningen skiljer sig åt mellan skolorna, delvis på grund av att rektorerna inte tar eller känner till sitt ansvar. Från regeringshåll har man också sagt att sex- och samlevnadsundervisningen behöver förnyas och bli bättre, vilket RFSU håller med om men det görs inte utan kunskap. Ett sätt att göra undervisningen mer likvärdig för alla elever är att alla blivande lärare utbildas i ämnet på lärarutbildningarna. I en dansk undersökning uppgav nio av tio lärare att de inte ansåg sig tillräckligt utbildade för att undervisa i sex och samlevnad (Sex og Samfund, 2005, A research report of the Sexual Awareness for European Partnership. Lunds universitet 2007). En undersökning genomförd av RFSU 2004 visade att endast 6 procent av de blivande lärarna hade fått någon undervisning i sex och samlevnad, trots att de ska undervisa i sex och samlevnad när de kommer ut på sina arbetsplatser. I ett pågående forskningsprojekt vid Göteborgs universitet, ”Utveckling av forskningsbaserad undervisning i sex och samlevnad för lärarutbildning och skola”, har man kommit fram till ungefär samma resultat. Det har alltså inte blivit bättre sedan 2004. Även Skolverket har rapporterat att skolorna inte fullgör sitt uppdrag när det gäller likabehandlingsplaner och diskriminering, frågor som intimt hänger samman med kunskapsområdet sex och samlevnad.

När RFSU frågar eleverna vad som är det viktigaste hos en sex- och samlevnadslärare säger de föga överraskande att han/hon ska vara kunnig.

Det bekräftas även av forskning (t ex ”Listening to the boys: English boys’ views on the desirable charachteristics of teachers of sex education”, Sex Education, 1/2003, ). Andra egenskaper eleverna nämner är att läraren bör vara öppen, icke-dömande, inge förtroende och kunna skapa en trygg inlärningssituation.

Eleverna litar också på det lärarna säger. Desto viktigare att den kunskap lärarna ger baseras på vetenskaplighet. Den grunden kan läggas under utbildningen till lärare. Utredaren skriver i betänkandet (sid 17) att en professionell lärare ska ha mycket goda kunskaper i sina undervisningsämnen, detta bör rimligen även gälla sex och samlevnadsämnet. RFSU förordar därför att sex och samlevnad görs till ett obligatoriskt ämne på lärarutbildningen.

RFSU:s syn på sex och samlevnadsundervisningen – ett kunskapsområde

Sexualiteten omgärdas av värderingar, såväl på samhällsnivå som på individnivå. Synen på sexualitet påverkar hur vi ser på sådant som äktenskap och arv, på relationer mellan könen, på hetero- och homosexualitet med mera. Dessa värderingar är under ständig förändring och berör de allra flesta i vårt samhälle, både barn och vuxna. Sexualiteten, och sex- och samlevnadsundervisningen, är alltså mer än kroppen och de biologiska och fysiologiska funktionerna.

Sexualitet, genus, relationer och könsidentitet är en del av barns och ungdomars utveckling och socialisation och något som alla lärare möter i sin dagliga yrkesutövning. Alla lärare kommer inte att vara involverade i den konkreta sex- och samlevnadsundervisningen. Men frågor om sexualitet finns i hela skolmiljön; i korridorerna, i klassrummen, på skolgården och i personalrummet. De berör därmed inte enbart de lärare som är direkt ålagda att undervisa i sex och samlevnad. Vi ger några exempel: Det handlar om hur skolan – och de enskilda lärarna - bemöter en pojke eller flicka som kommer ut som homosexuell. Flickor börjar ofta menstruera på mellanstadiet och har tankar kring det, eller vågar inte delta i gymnastik eller simundervisning. Hur skolan hanterar horrykten. En del skolor har förbjudit viss klädsel (hos flickor), eftersom den ses som olämplig, något som har med synen på flickor och sexualitet att göra.

Man förklarar en del pojkars uppträdande som utslag av att ”pojkar är pojkar” och resultat av deras hormoner – som har med synen på pojkar och sexualitet att göra.

Skolan är på så sätt med att skapa sexualitet, maskulinitet och feminitet liksom etnicitet. Uppfattningar om och förväntningar på kön och genus påverkar hur pojkar och flickor agerar och interagerar med varandra, också i skolmiljön (Marston och King, The Lancet, 2006), något som finns med även i läroplanernas skrivningar. Det finns studier som visar att det framför allt är i den informella praktiken i skolan, det vill säga i de mer vardagliga samtal som förs mellan lärare och elever i klassrummet och i korridorerna, som stereotypa föreställningar om kön/genus och sexualitet omedvetet bibehålls och skapas (Holm, Maskulinitet på schemat, 2008).

RFSU vill åter igenunderstryka att sex och samlevnad är ett kunskapsområde – både som undervisningsmoment och vad gäller den generella kompetens lärare behöver. Därför är det viktigt att alla lärare har grundläggande kunskap om sex- och samlevnadsfrågorna.

Något förenklat ser RFSU två sätt att dela in kunskapen på:

Den ena typen av kunskap kallar vi för traditionell kunskap och handlar om kunskapsläget inom sex- och samlevnadsområdet: allt från begreppsbildning (exempelvis queer, genus och homofobi) till didaktisk forskning om hur undervisning i sex och samlevnad bäst genomförs. Här inryms också kunskap om ungdomars sexuella erfarenheter, vad man vet om pornografins eventuella påverkan på barn och ungdomar m m. Den andra typen av kunskap kallar vi för reflexiv kunskap (J G Lundberg, Genusperspektiv i skolan, 2007). Detta är kunskap som en person tillskansar sig genom att reflektera över särskilda frågeställningar: Hur tänker jag kring sexualitet, genus, hbt (homo, bi trans) som lärare? Vad kräver professionen i förhållande till skolans värdegrund? Vad har jag själv för sexualsyn? Utan att få reflektera över sina kunskaper och värderingar och få en djupare förståelse för lärostoffet kan inte heller elevernas tänkande förändras eller påverkas. (T Kindeberg, Lunds universitet 1997).

Gemensam grund för alla lärare

RFSU menar att det är viktigt att det under lärarutbildningen läggs en grund i sex och samlevnad och genus som läraren sedan kan bygga vidare på. Lärare bör kunna erbjudas möjlighet till fortbildning då de avslutat sin lärarutbildning, något utredningen också tar upp. Ingen lärarutbildning ger kompletta lärare. Utredaren beskriver själv en lärarutbildning där vissa moment ska vara gemensamma för alla blivande lärare. Man menar att vissa kunskaper är nödvändiga för alla lärare oavsett skolväsendets organisation och oavsett vilken årskurs man undervisar i. Detta kallas i betänkandet för Gemensam utbildningsvetenskaplig kärna och består av 60 högskolepoäng. RFSU menar, som nämnts, att grundläggande kunskap om sex och samlevnad är nödvändig kunskap. Den gemensamma utbildningsvetenskapliga kärnan grupperas i åtta områden och i två av dem menar RFSU att sex och samlevnadsämnet kan ingå.

Gemensamma utbildningsvetenskapliga kärnan: 3.2.4 Utveckling och lärande (sid 203)

Under detta moment i den gemensamma utbildningsvetenskapliga kärnan lämnar utredningen förslag på frågeställningar för att strukturera momentet. Utredaren skriver att en ny lärarutbildning måste få en fast grund av vetenskapligt baserade kunskaper om människan som biologisk, social och kulturell varelse. Tyvärr förs här främst en diskussion om barns kognitiva utveckling och vikten av att lärare har kunskap om denna. RFSU håller med om att det är oerhört viktigt att lärare får en god kunskap om människan som biologisk, social och kulturell varelse men det är då avgörande att även frågor kopplade till den psykosexuella utvecklingen ingår, liksom att barn och ungdomar på olika sätt påverkas av synen på kön och könsroller. Det är en central komponent i kulturen och det sociala samspelet. RFSU föreslår därför att ytterligare förslag på frågeställningar kopplade till sexualitet, samlevnad, genus och diskriminering läggs till vid detta moment

Under denna rubrik skriver också utredaren att: ”Intresset gäller inte bara hur skolkunskaper och färdigheter erövras utan också människoblivandet i vidare mening, det som innefattar socialisation in i vuxenvärldens norm och moralsystem med ofrånkomliga krav på social förmåga och ansvarstagande. Det handlar om den känslomässiga utvecklingen, förmågan att leva sig in i andra människors tankar, upplevelser, känslor och avsikter, förmåga att ta hänsyn och att utveckla ett moraliskt sinne.” Det stärker RFSU:s övertygelse att teoretisk kunskap om på vilket sätt sexualitet och genus påverkar socialisationen av barn och unga bör föras in under detta område.

Gemensamma utbildningsvetenskapliga kärnan: 3.2.6 Sociala relationer, konflikthantering och ledarskap (sid 215) 

RFSU ser att det framför allt är i detta avsnitt som frågor om sex och samlevnad hör hemma. Sociala relationer och konflikthantering påverkas av synen på sexualitet, genus, sexuell läggning m m. Utredaren skriver: ”Undervisning är i grunden en fråga om möten mellan människor. En förutsättning för att dessa möten ska bli framgångsrika är att lärare och elever kan leva sig in i varandras tankar, känslor och avsikter samt att vi kan ta varandras roller, förstå vad den andra vet och inte vet, vad han eller hon har för uppfattningar eller trosföreställningar.”

Det är anmärkningsvärt att utredningen inte tydligt aviserar att frågor som rör sex och samlevnad och genus ska ingå i detta område. Sociala relationer och konflikter handlar också om kön och genus, om sexualitet och om hbt. Diskrimineringslagen, som kräver att alla skolor har en likabehandlingsplan, innebär dessutom att samtliga lärare måste vara insatta i diskrimineringsgrunderna och därmed frågor om kön och sexuell läggning.

Det säger sig självt att om en lärare ska ha möjlighet att möta sina elever på ett respektfullt och icke-diskriminierande sätt så måste han eller hon ha fått möjlighet att reflektera över sin egen syn på sexualitet, samlevnad och genus. I skolan sker möten hela tiden både i och utanför den pedagogiska uppgiften där denna kunskap är ovärderlig.

Utredaren tar upp att de sociala frågorna kan se olika ut för olika åldersgrupper och att lärarnas utbildning på området därför bör anpassas utifrån vilken inriktning man läser på. ”I förskolan kan det handla om det lilla barnets tidiga relationsskapande, och den individuella variationen i social färdighet hos barnen. Lärare för grundskolans senare år och på gymnasieskolan behöver få insikter i ungdomars sociala liv som i allt större utsträckning sker på nätet, liksom frågor som rör sex och samlevnad. Kunskaper om mobbing och olika former av trakasserier är nödvändiga för alla kategorier av lärare, även om problemen kan yttra sig på olika sätt i åldersgruppen.” (sid 218) RFSU vill i detta sammanhang påpeka att frågor om sexualitet, samlevnad och genus i allra högsta grad är aktuella och viktiga också i mindre barns liv, inte bara hos tonåringar. En missuppfattning som även finns i skolan och det vore minst sagt olyckligt om den befästs ytterligare. Den typen av missuppfattningar gör att exempelvis mellanstadiebarn inte självklart får kunskaper om homosexuell kärlek (men om heterosexuell), att enbart flickor men inte pojkar får kunskaper om menstruation, eller att lärare oroas över pojkar och flickor som inte är som pojkar och flickor ”borde” vara.

Högskolornas självständighet och styrning av utbildningen

Högskolorna är självständiga att utforma lärarutbildningen inom vissa ramar och den varken kan eller ska detaljstyras. Vi är medvetna om att det är en svår balansgång för hur man ska gå tillväga för att ge förslag eller direktiv, så att viktiga kunskapsområden blir en del av utbildningen, utan att man inkräktar på högskolornas självständighet.

Dock kan kunskaper som anses centrala för läraryrket pekas ut som nödvändiga. Av den anledningen måste alla lärare få kunskaper om exempelvis läroplansteori, eller för den delen barns utveckling. Kunskaper om sex och samlevnad och genus är även det centralt för den som arbetar i skolan. Som vi tidigare sagt, finns dessa frågor i hela skolmiljön.

För att inte detaljstyra lärarutbildningen menar RFSU att en möjlig lösning är att säkerställa att dessa områden får en tydlig plats på det sätt vi ovan nämnt i den gemensamma utbildningsvetenskapliga kärnan. Utredaren nämner i de förslag till frågeställningar som momentet kan struktureras kring ”känsliga frågor rörande etik, moral och samlevnad” – vi menar att man kan vara tydligare än så och ange kunskaper om sexualitet. Hur högskolorna sedan gör det är upp till dem att bestämma; integrerat eller i särskilda kursmoment, mycket eller lite – men att det ska finnas med borde vara en självklarhet. Om denna möjlighet förbises, signalerar den svenska regeringen starkt att dessa frågor inte har den betydelse de tidigare tillskrivit dem.

En trygg sexualitet är ett folkhälsomål

En kvalitativ sex- och samlevnadsundervisning där lärarna känner sig trygga i undervisningssituationen ökar möjligheterna för unga människor att själva få tillgång till en trygg och säker sexualitet oavsett identitet eller könsidentifikation. Särskilt viktigt är detta för hbt-ungdomar (homo, bi, trans). Forskning visar att hbt-ungdomar mår sämre än andra ungdomar och att de känner sig osynliga i skolmiljön liksom ofta i sex- och samlevnadsundervisningen (FHI 2005, Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation). De senaste åren har könssjukdomarna ökat liksom antalet oönskade graviditeter. För att möjliggöra en god sexuell utveckling hos barn är det viktigt att börja tidigt och att undervisningen i dessa ämnen grundar sig på vetenskapliga fakta liksom på det vi tidigare omnämnt som reflexiv kunskap. FN-organet UNESCO arbetar för närvarande med att ta fram internationella riktlinjer för sex- och samlevnadsundervisning och i dessa formulerar man kunskapsmål redan för åldrarna 5-8 år.

Det är inte bara en rättighet för unga människor att få bra information och kunskap på området och möjlighet till egen reflektion, i förlängningen är det även en folkhälsofråga. I Folkhälsopropositionen från 2008 finns målområde 8, Sexualitet och reproduktiv hälsa, där ungas sexualitet har fått stor plats. Där står bland annat att sexuell hälsa bland ungdomar bör främjas liksom deras förmåga att hantera relationer till andra människor. Vidare går att läsa: ”Hälsorisker förknippade med sexuellt beteende kan förebyggas. Det handlar om dels saklig sexualkunskap, dels att stärka individens egen identitet, självkänsla och förmåga att hantera relationer till andra människor.” Regeringen säger också att det är angeläget ur ett folkhälsoperspektiv att främja sexuell hälsa särskilt hos ungdomar eftersom uppväxten lägger grunden för synen på och förutsättningarna för det fortsatta sexuallivet. Detta är starka och tydliga skrivningar som vi menar bör återspeglas även i lärarutbildningsutredningen.

Även integrations- och jämställdhetsdepartementet har engagerat sig i frågor om sex och samlevnad, exempelvis när det gäller skolans kunskaper om sexuella trakasserier och hedersrelaterat våld. Både skolminister Björklund och integrationsminister Sabuni har oroat sig för att elever blir befriade från bl a sex- och samlevnadsundervisningen. Socialdepartementet tittar just nu närmare på frågan om prevention av STI och oönskade graviditeter genom en särskilt tillsatt arbetsgrupp som presenterar sin rapport i juni 2009.

Socialstyrelsen har i sitt förslag till Nationell handlingsplan för klamydiaprevention angett obligatorisk sex- och samlevnadsutbildning i lärarutbildningen som ett viktigt resultat för att förebygga klamydia och andra sexuellt överförda sjukdomar.

En naturlig aktör i preventionsarbetet är skolan och har varit sedan sex- och samlevnadsundervisningen infördes. Det här är alltså inte någon detaljfråga i tiden, utan kunskaper som flera samhällsaktörer länge ansett att barn och ungdomar ska få.

Examensordningen

RFSU vill understryka att det i examensordningen för lärarutbildningen (både den som gäller idag och som föreslås i utredningen) står att för att en lärarstudent ska bli godkänd ska denna kunna förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling (se även nedanstående avsnitt ”Diskrimineringslagen”). Det är en stark och otvetydig skrivning. Detta gör sig inte om inte lärarna får kunskap om kön, sexualitet, homo-, bi- och transfrågor i sin utbildning. Redan detta faktum gör att sex- och samlevnadskunskap är nödvändigt i lärarutbildningen. Denna koppling till examensordningen finns dock inte med i utredningen, vilket RFSU finner anmärkningsvärt.

Diskrimineringslagen

I april 2006 trädde en lag i kraft som skulle skydda barn och elever från diskriminering, trakasserier och annan kränkande behandling i skolan, den så kallade barn- och elevskyddslagen. Denna lag har nu bakats in i den nya diskrimineringslagen som började gälla 1 januari 2009. Lagen säger att skolan ska förebygga och förhindra trakasserier och kränkande behandling bland annat på grund av kön, sexuell läggning, eller könsöverskridande identitet eller uttryck (de övriga diskrimineringsgrunderna är etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder samt ålder). De flesta anmälningar som gjorts sedan lagen trädde ikraft handlar om sexuella trakasserier, enligt dåvarande Jämo. Enligt RFSU finns det en självklar koppling mellan att förebygga och åtgärda sexuella trakasserier och undervisningen i sex och samlevnad: en bra och mångsidig undervisning i sex och samlevnad är ett av de bästa verktygen för att förebygga sexuella trakasserier. Genom att samtala med elever om värderingar, relationer, könsroller och sexualitet kan lärare bidra till att skapa en trygg skolmiljö där elever behandlar varandra med respekt (Länshälsolagets skolrapport 2005, Landstinget i Östergötland). Ytterst är det en del av skolornas jämställdhetspedagogiska uppdrag. Skolverket har nyligen i två rapporter (”Diskriminerad, trakasserad, kränkt?” och ”Barn- och elevskyddslagen i praktiken”, 2009) undersökt skolans arbete mot diskriminering och kränkande behandling och konstaterar att normer måste diskuteras mer och föreslår till och med att ett så kallat normkritiskt perspektiv förankras i lärarutbildningen. Diskrimineringslagen kräver, som vi tidigare nämnt, att all skolpersonal är insatt i diskrimineringsgrunderna, varav tre direkt berör sex och samlevnad: kön, sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck. I dag förväntas det av lärare att de ska klara av den uppgiften utan utbildning.

Läro- och kursplanerna

Det är inte bara lärarutbildningen som står under förändring. Skolverket har fått i uppdrag att revidera läroplanerna och kursplanerna för den obligatoriska skolan. Uppdraget ska redovisas våren 2010 och de nya läro- och kursplanerna är tänkta att börja gälla från läsåret 2011/12. Vi vet ännu inte utfallet av denna revision men arbetet med detta bör beaktas i det förslag om ny lärarutbildning som regeringen kommer att lägga. Det är inte orimligt att anta att skrivningarna om sex och samlevnad kommer att stärkas i kursplanerna (liksom rättighetsfrågor relaterade till kön och sexuell läggning och internationella konventioner som FN:s barnkonvention) och tydligare än idag omfatta fler lärarkategorier. På en fråga i riksdagen 2007 svarar skolminister Jan Björklund att Skolverket har fått i uppdrag att ta fram förslag till förändringar i kursplanerna gällande sex- och samlevnadsundervisningen: ”Avsikten med det är att förstärka den här undervisningen i skolan. Som steg två är det ju så att lärarutbildningen avspeglar innehållet i kursplanerna. Det kommer i nästa steg att det också måste in på ett annat sätt i lärarutbildningen” och avslutar frågestunden med att det ska bli ett ”tyngre moment i de kommande kursplanerna i svenskt skolväsende.”

Under avsnittet om skolans värdegrund i de nuvarande läroplanerna står det att skolan har i uppdrag att motverka traditionella könsroller liksom att ingen i skolan ska vara utsatt för diskriminering. Denna del ska inte revidering förändra, enligt regeringens direktiv. Liknande formuleringar återfinns i skollagen. I de nuvarande målen för årskurs 9 ska eleverna ”kunna för diskussioner och sexualitet och samlevnad och därvid visa respekt för andras ståndpunkter och för olika samlevnadsformer” och i kursplanen för det samhällsorienterande kunskapsområdet (”SO-ämnena”) ingår det att ”diskutera reflektera över begrepp som identitet, kärlek och jämställdhet”. Frågan är hur eleverna ska kunna det om inte lärarna kan det.

Lärarutbildningen är en yrkesutbildning som, enligt skolministern, måste ta hänsyn till skolans styrdokument. Om fallet är så som skolministern säger i sitt svar, bör det följaktligen påverka lärarutbildningens innehåll och den proposition som regeringen kommer att lägga.

Övriga synpunkter

Det är lärarna som bestämmer vilka läromedel som ska användas i skolan. Enligt Skolverket spelar läroboken fortfarande en stor roll i undervisning, den uppfattas av lärarna som en garanti för att undervisningen sker i enlighet med läro- och kursplaner. När RFSL Ungdom granskade de 15 vanligaste biologiböckerna för några år sedan visade det sig att några av dem förstärkt fördomar om homo-, bisexuella och transpersoner. Skolverket gjorde på uppdrag av regeringen en granskning av läromedel år 2006, ”I enlighet med skolans värdegrund”, som visade att få läroböcker gav eleverna en allsidig och nyanserad bild och innehöll onyanserade beskrivningar av olika grupper. Skolverket bedömde bristerna som allvarliga. Förra året anmäldes en läsebok till dåvarande JämO för att den var fördomsfull och kränkande. RFSU:s övertygelse är att om lärare utbildas i sex och samlevnad, genus, könsidentitetsfrågor etc. bidrar det till ett mer kritiskt förhållningssätt till de läromedel de ska välja för sin undervisning, och kan se eventuella brister i dem de väljer (inget läromedel är perfekt), så att dessa kan kompletteras med andra läromedel.

Frågan om lärares kompetens och skolans sexualundervisning är något som diskuteras flitigt även internationellt. Som tidigare nämnts arbetar UNESCO med att ta fram internationella riktlinjer för sex- och samlevnadsundervisning i skolan mot bakgrund av dess betydelse för barns och ungdomars kunskaper och sexuella hälsa. Även FN:s världshälsoorganisation WHO, och WHO Europa i synnerhet, har engagerat sig mycket i detta på senare år. I Latinamerika har länderna kommit överens om obligatorisk sexualundervisning i skolan och utbildningsministrar beslutat frågorna ska vara integrerade i lärarutbildningarna senast 2015. Internationellt är strävan tydlig efter att stärka sex- och samlevnadsundervisningen och lärarnas kompetens i frågorna. I övriga nordiska länder förs samma diskussion som i Sverige om undervisningen och lärarnas kunskaper.

Avslutning

RFSU vill påpeka att unga människors rätt till en fördomsfri och bejakande sex- och samlevnadsundervisning i skolan är en fråga som berört och engagerat många.

Nationella hiv-rådets ordförande har diskuterat skolans betydelse för det preventiva arbetet och i en debattartikel i Göteborgs-Posten mars 2009 krävt att regeringen bör verka för att sex och samlevnad blir en obligatorisk del av den nya lärarutbildningen. I Socialstyrelsens arbete med den nationella klamydiastrategin har frågan högsta prioritet och de ser detta som en av de viktigaste åtgärderna. Även de båda fackförbund som ansluter lärare har vid olika tillfällen pekat på betydelsen av att lärarna har goda kunskaper i sex och samlevnad och att undervisningen borde bli obligatorisk i lärarutbildningen, liksom lärarstudenterna.

Vi förväntar oss att regeringen fattar det historiska beslutet att införa sex och samlevnad som obligatoriskt moment, eller inslag, i lärarutbildningen. Första gången frågan diskuterades i Sveriges riksdag var redan 1908. Sverige åtnjuter stor respekt världen över för sin framsynta och öppna politik gentemot barn, unga och sexualitet och deras rätt till kunskap. Därför blir det särskilt genant när RFSU får frågan från representanter från Kina, Tanzania, USA, Ryssland, Kambodja m fl länder hur vi utbildar våra blivande lärare. Och svaret blir till deras stora häpnad: Inte alls.

Utbildningsminister Lars Leijonborg sa i en interpellationsdebatt i januari 2009 (Riksdagens protokoll 2008/09:221):”Vi kommer i den proposition som vi lägger fram med anledning av Lärarutbildningsutredningen att klargöra vår syn på sex- och samlevnadsundervisningens betydelse. (---) [Men] vi ska se till att det i lärarutbildningen får utrymme. Vi ska klargöra, ska jag säga, för de högskolor som bedriver lärarutbildning, vår syn på vikten av sex- och samlevnadsundervisning.”

Han sa också att ”Innehållet i och utformningen av lärarutbildningen spelar en viktig roll när det gäller att skapa förutsättningar för en sex- och samlevnadsundervisning av god kvalitet i grund- och gymnasieskolan.”

RFSU kan inte annat än instämma.

Åsa Regnér

Generalsekreterare RFSU