Betänkandet Människohandel och barnäktenskap, ett förstärkt straffrättsligt skydd - SOU 2008:41
Varför har polis, åklagare och domstol svårt för att åtala och döma för brottet människohandel? Hur kan personer som utsatts för människohandel få stöd och skydd i Sverige? Och behövs nya brottsbestämmelser för att bekämpa tvångsäktenskap och barnäktenskap? Detta är frågor som RFSU har haft att ta ställning till i ett nytt remissvar.
Inledning
RFSU är en organisation som allt sedan starten 1933 haft en bred sexualpolitisk ansats. Vår utgångspunkt är att varje människa bör själv få välja hur den vill leva sitt liv, och med vem eller vilka. Var och en har rätt att välja om, när, hur och med vem eller vilka man vill ha sexuella relationer. Alla människor ska ges förutsättningar att göra sina val i så stor frihet som möjligt.
Förekomsten av äktenskap som ingås under tvång eller i samband med frihetsinskränkningar är ett medel för att kontrollera ungdomars och kvinnors sexualitet. Människohandel håller vi som ett av de yttersta uttrycken för ekonomiska orättvisor och kvinnors underordning.
Vi uppskattar därför möjligheten att få yttra oss om betänkandet Människohandel och barnäktenskap – ett förstärkt straffrättsligt skydd (SOU 2008:41).
Sammanfattning
RFSU tillstyrker i huvudsak utredningens förslag om ny utformning av straffbestämmelsen om människohandel. Vad gäller människohandel med barn anser RFSU att ett särskilt brott benämnt handel med barn skulle få samma effekt som den föreslagna lagändringen men fungera som en tydligare markering mot detta brott.
RFSU avstyrker förslaget på ett tillägg till utlänningslagens 5 kapitel 6 paragraf rörande möjligheten att utfärda uppehållstillstånd för offer för människohandel. RFSU förordar i stället att det införs en hänvisning till offer för människohandel i någon av skyddsbestämmelserna i utlänningslagen.
RFSU avstyrker utredningens förslag på införandet av en straffbestämmelse med benämningen tillåtande av barnäktenskap. RFSU anser att förslaget i sin nuvarande utformning är bristfälligt. I stället förordar RFSU att en översyn görs av både civilrättsliga och straffrättsliga regler som rör barn och äktenskap och partnerskap
2 Människohandel
2.6.1 Överväganden och förslag
RFSU tillstyrker utredningens samtliga förslag om förändringar i utformningen av straffbestämmelsen om människohandel med undantag för förslaget som rör människohandel med barn.
2.6.10 Människohandel med barn
RFSU instämmer i utredningens slutsats att det nya förslaget på ny lagtext skulle innebära att barn kommer att få ett starkare straffrättsligt skydd. Inte minst välkomnar vi utredningens förslag på att ta bort dagens krav på att gärningsmannen ska ta kontroll över personen.
Vi anser däremot att förslaget som går ut på att i lagtext slå fast att barn alltid befinner sig i en skyddslös situation inte är en lämplig lösning. En sådan konstruktion återfinns vare sig i EU:s rambeslut om människohandel, Palermoprotokollet om människohandel eller det fakultativa protokollet till barnkonventionen om handel med barn, barnpornografi och barnprostitution. I stället slår dessa dokument fast att inget otillbörligt medel behöver påvisas vid människohandel med barn.
Vi anser att ett bättre alternativ skulle vara att införa ett särskilt brott om handel med barn. Ett sådant lagrum skulle kunna utformas som förslaget på de första två styckena i 4 kapitlet 1 a § men sakna uppräkningen av otillbörliga medel.
Vi tror dessutom att ett särskilt brott skulle skicka en signal både till rättsväsendet och till andra aktörer om behovet av att än mer uppmärksamma situationen för barn som kan ha utsatts för eller riskerar att utsättas för människohandel.
3. Uppehållstillstånd för offer för människohandel
3.4 Överväganden och förslag
RFSU avstyrker utredningens förslag på tillägg till 5 kapitlet 6 paragrafen utlänningslagen.
För det första är vi oroliga för att förslaget skulle innebära att Migrationsverket, migrationsdomstolarna och andra aktörer kommer att få en missvisande bild av offer för människohandel. RFSU anser att offer för människohandel är personer som har varit offer för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter och att de på goda grunder kan antas ha starka skyddsskäl gentemot sina hemländer. Dessa skyddsskäl kan bestå av risk för social och ekonomisk diskriminering och utstötning i hemlandet, men också av risk för repressalier från brottssyndikat samt risk för att återigen bli utsatt för människohandel. Ett utpekande av människohandel i ett lagrum som handlar om andra omständigheter än rättigheter är därför olyckligt. Det riskerar att medföra att skyddsaspekter medvetet eller omedvetet kommer att åsidosättas av rättstillämpare och andra aktörer som juridiska ombud och gode män.
För det andra är vi osäkra på om tillägget i bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter i realiteten skulle innebära en ökad möjlighet för offret att få någon form av uppehållstillstånd. I bestämmelsen om ömmande omständigheter har lagstiftaren valt att använda ordet ”synnerligen” vilket är en tydlig signal att uppehållstillstånd på denna grund endast får beviljas i undantagsfall.
För det tredje vill vi också påminna om att vilket slags uppehållstillstånd en person beviljas inte är oviktigt. De rättsliga konsekvenserna av ett uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande medför exempelvis en rätt till familjeåterförening i Sverige. En person som fått uppehållstillstånd på grunden synnerligen ömmande omständigheter i stället för på skyddsskäl kan därför ha stora svårigheter att återförenas med familjemedlemmar i Sverige.
Vi är ense med utredningen i att offer för människohandel i många fall faller inom definitionen som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt. Vi är samtidigt väl medvetna om att det är mycket svårt att beviljas uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i den svenska asylprocessen. Vi vill därför förorda att en tydlig hänvisning till offer för människohandel införs i någon av skyddsbestämmelserna i utlänningslagens fjärde kapitel. En sådan specificering skulle betyda ett stort steg på vägen till att tillgodose offrens behov av skydd, trygghet och rehabilitering.
4. Barn- och tvångsäktenskap
4.9.3 Tvångsäktenskap
RFSU har inget att erinra mot utredningens förslag att inte införa en särskild straffbestämmelse med benämningen tvångsäktenskap i svensk rätt.
Även om vi är ense med de resonemang som utredningen för i denna del hade vi gärna sett att resultatet av den kartläggning som Ungdomsstyrelsen gör av förekomsten av arrangerade äktenskap mot en parts vilja (regeringsbeslut 2008-02-28) hade funnits tillgänglig för utredningen och remissinstanserna.
4.9.4 Barnäktenskap
RFSU avstyrker förslaget på att införa en straffbestämmelse om tillåtande av barnäktenskap i dess nuvarande utformning. Vi vill betona att RFSU anser att en diskussion om straffbeläggande av barnäktenskap (här i betydelsen äktenskap eller partnerskap eller äktenskapsliknande trolovningar där åtminstone en av parterna är under 18 år) bör ske i samband med, eller åtminstone knytas till, en översyn av samtliga civilrättsliga och straffrättsliga regler som kan tänkas ha betydelse för att motverka barnäktenskap. En sådan översyn bör ha som syfte att införa en minimiålder på 18 år för att ingå äktenskap eller partnerskap.
Vi ser flera problem med utredningens förslag. För det första omfattar förslaget till straffbestämmelse endast äktenskap som är giltiga enlig utländsk rätt. Vi anser att konsekvenserna av ingående av äktenskapsliknande trolovningar eller äktenskap som av någon anledning inte vinner giltighet kan vara lika allvarliga för barnets fysiska och psykiska välbefinnande som ingåendet av ett giltigt äktenskap. En framtida översyn av barnäktenskap bör därför resultera i ett förslag på en straffbestämmelse som omfattar ingående av ogiltiga barnäktenskap och äktenskapsliknande trolovningar av barn.
För det andra anser vi att utredningens förslag att sätta en åldersgräns för barnäktenskap vid 16 års ålder i stället för vid 18 år inte är pedagogiskt. Vi tror att vårdnadshavare kan komma att uppfatta att ansvaret för en 16- eller 17-årings psykiska och fysiska välbefinnande är avsevärt mindre än ansvaret för en 15-årings välbefinnande.
Slutligen är vi osäkra på om det är pedagogiskt att låta bestämmelsen utgå från vårdnadshavarens ansvar att tillåta barnäktenskap. En tydligare konstruktion skulle vara att liksom i Norge införa en bestämmelse där straffansvaret utgår från gärningen att ingå äktenskap med ett barn. Vårdnadshavaren som tillåter barnäktenskap skulle i sådan fall kunna hållas ansvarig för medverkan till barnäktenskap.
5 Dubbel straffbarhet
5.3.1 Människohandel
RFSU tillstyrker utredningens förslag på att ta bort kravet på dubbel straffbarhet vid människohandel.
5.3.2 Beaktande av utländsk brottmålsdom (ne bis in idem)
RFSU tillstyrker utredningens förslag på att införa ett undantag från principen ne bis in idem vid brottet människohandel.
5.3.3 Tillåtande av barnäktenskap
I det fall att en ny bestämmelse om tillåtande av barnäktenskap införs tillstyrker RFSU att detta brott undantas från kravet på dubbel straffbarhet.
6 Europarådets konvention om bekämpande av handel med människor
RFSU har inget att erinra mot de överväganden och förslag som utredningen gör i denna del.
7 Utbildningsåtgärder
RFSU tillstyrker att det genomförs utbildningsinsatser som riktar sig till rättsvårdande myndigheter rörande människohandel. Vi välkomnar de insatser som regeringen aviserat i handlingsplanen mot prostitution och människohandel.
Vad gäller utbildning om barn- och tvångsäktenskap och uppbyggandet av en kunskapsbas vill vi invänta Ungdomsstyrelsens kartläggning som kommer att redovisas i maj 2009 innan vi kommenterar i detalj. Vi skulle dock välkomna om regeringen snarast kunde inleda arbetet med att ta fram en särskild handlingsplan som är inriktad på åtgärder mot barn- och tvångsäktenskap.