Äktenskap för par med samma kön - vigselfrågor - SOU 2007:17

Inledning

RFSU är en organisation som allt sedan starten 1933 haft en bred sexualpolitisk ansats. Samlevnadsfrågan har alltid varit en del av vårt arbete, både vad gäller de mer personliga aspekterna men också utifrån en politisk synvinkel. Vi är därför glada att vi nu har beretts möjlighet att yttra oss över utredningen ”Äktenskap för par med samma kön”, SOU 2007:17. Detta är en angelägen och aktuell är frågan för oss då vi sedan 2005 har ett kongressbeslut som innebär att RFSU verkar för att civilrättslig registrering ska ersätta det nuvarande äktenskapet.

Utredningens förslag – RFSU:s synpunkter

Trots att RFSU förordar civilrättslig registrering vill vi lämna synpunkter på flera delar av utredningen. RFSU ställer sig positivt till att könsneutral äktenskapslagstiftning införs i avvaktan på att civilrättslig registrering införs.

Trossamfundens vigselrätt

Utredningen föreslår att trossamfund även i fortsättningen ska ha rätt att viga och att Svenska kyrkan, liksom andra trossamfund, samt befattningshavare inom trossamfund, i framtiden måste ansöka om att få vigselrätt. På så vis kommer Svenska kyrkan att likställas med andra trossamfund vilket RFSU anser vara positivt. Men att som idag ge trossamfund vigselrätt, vilket ju innebär att de träder in som ställföreträdande myndighet och i sin utövning kan välja bort delar av lagen genom att bara förrätta de äktenskap de själva finner lämpliga, är enligt RFSU inte acceptabelt. Enligt RFSU måste trossamfundens vigselförrättare och de borgerliga likställas och ha samma krav på sig för att komma i fråga för detta myndighetsutövande. Ett av dessa absoluta krav måste vara att man kan tänka sig att viga både samkönade och olikkönade par.  

Att förrätta vigslar är ett myndighetsutövande som delegeras av staten, vare sig det är till personer inom trossamfund, domare eller andra personer. Det kan därför inte vara upp till den enskilde personen att avgöra vilka par han eller hon vill viga. Oavsett om vigselförrättaren verksam inom ett trossamfund eller förrättar borgerliga vigslar måste de enligt RFSU följa lagen och inte kunna diskriminera. Därför bör vigselplikt införas för alla och vigselrätt prövas individuellt.

RFSU avfärdar alltså utredningens förslag att det i ÄktB ska införas en möjlighet till diskriminering som tillåter trossamfund att neka vigsel till samkönade par. Vi vill påpeka att det inte någon annanstans i svensk lagstiftning finns möjlighet för myndighetsutövare att ha rätt att diskriminera på grund av sexuell läggning. När andra samhällsuppgifter delegeras så som när till exempel friskolor får tillstånd är det ett krav att de följer skollagen och bestämda läroplaner. Enskilda lärare har ingen möjlighet att till exempel vägra undervisa i vissa moment utifrån den personliga övertygelsen.

Om trossamfunden fortsättningsvis ska söka vigseltillstånd ska de enbart beviljas tillstånd om de åtar sig att viga både olikkönade och samkönade par. Detta innebär att även om befattningshavare har möjlighet att neka samkönade par att vigas ska själva trossamfundet inte få lov att neka, det måste alltså finnas någon befattningshavare inom samfundet som kan viga ett samkönat par. Om ingen befattningshavare inom trossamfundet vill viga ett samkönat par ska samfundet fråntas sitt tillstånd.

Vigselförrättare 

Som anförts tidigare är RFSU av den starka övertygelsen att om trossamfunden ska behålla rätten att viga så bör vigselrätten knytas och prövas för den enskilda befattningshavaren som naturligtvis åläggs att viga både samkönade och olikkönade par.  

Vad gäller borgerliga vigselförrättare så är RFSU enigt med utredaren som skriver att dessa även i fortsättningen måste viga både samkönade och olikkönade par för att få vigselrätt.

Lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap 

Enligt RFSU bör Sverige verka för att andra länder inför könsneutralt äktenskap eller motsvarande rättslig reglering av samkönade äktenskap. Vidare menar vi att Sverige bör verka för en könsneutral tolkning av äktenskap i EG-domstolen.  

Idag har Sverige utifrån ”Lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap” möjlighet att neka personer äktenskap här. Detta menar vi är orimligt och strider emot ett solidariskt förhållande gentemot till exempel par som lever i länder där samkönade äktenskap inte är tillåtna. RFSU menar att personer bör kunna vigas oavsett geografisk hemvist och att det sedan är upp till respektive land att godkänna det ingångna äktenskapet.  

I ”Lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap” står i kap 1 paragraf 1 följande: ”Om varken mannen eller kvinnan är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, skall det dessutom prövas att var och en av dem har rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i en efter eget val angiven stat där han respektive hon antingen är medborgare eller har hemvist. Om båda begär det och det finns särskilda skäl, får dock omprövningen ske med tillämpning av enbart svensk lag även i sådant fall.” Detta innebär att det är möjligt att neka människor(främst utländska par utan anknytning till Sverige) att ingå äktenskap i Sverige. Utredaren argumenterar för kvarhållandet av detta stycke utifrån att Sverige inte generellt bör öppna för möjligheten för par av såväl olika som samma kön att ingå äktenskap inför svenska vigselförrättare då de inte har anknytning till Sverige. Han oroar sig för att Sverige skulle bli en slags frizon för par som inte kan gifta sig i hemlandet. 

Enligt RFSU bör detta stycke i lagen strykas.

Civilirättslig registrering – RFSU:s linje 

Stat och kyrka skildes åt år 2000 vilket innebär att kyrkan inte längre är en statlig institution och heller inte per automatik utför statligt myndighetsutövande. Enligt den rådande ordningen delegeras möjligheten att viga personer till trossamfund. Dock finns det inga krav på att trossamfunden ska viga samkönade par. Detta krav finns däremot på personer som får rätt att utföra borgerliga vigslar. Enligt RFSU är därför uppgiften att viga människor istället en arbetsuppgift för staten som registrerar både samkönade och olikkönade par. På så sätt försvinner risken för diskriminering av samkönade par. Däremot ska det efter det juridiska förfarandet stå varje par fritt att välja ceremoni, religiös eller annan

RFSU kan hålla med om att det inte är befogat att tvinga trossamfund skilda från staten att utföra handlingar som strider mot deras övertygelser, men då är det inte heller befogat att låta dem utöva statlig makt. För att undkomma den intressekonflikt som uppkommer liksom diskriminering menar RFSU att den bästa lösningen är att skilja äktenskapet från kyrkan genom att endast tillåta civilrättslig registrering som juridiskt bindande.

Utredningens argumentation – RFSU:s svar

I utredningen diskuteras möjligheten att införa civilrättslig registrering: Denna möjlighet avfärdas dock och RFSU vill därför särskilt diskutera några av argument som anförs i utredningen.

Utredaren tar upp FN-konventionen som ett argument för varför det inte är möjligt att införa civilrättslig registrering. FN-konventionen ställer krav på ett visst muntligt förfarande, menar utredaren. Det betyder att de som vill ingå äktenskap måste infinna sig fysiskt tillsammans med vittnen på det ställe vigseln utförs. Om dessa konventionens krav ska tillgodoses så blir den praktiska skillnaden mellan vad som måste förekomma vid en vigsel och en registrering inte särskilt stor, menar han, och man vinner därför inte så mycket på att införa civil registrering. Vidare skriver han att dubbla förfaranden (civilrättslig registrering och därefter egen vald ceremoni) skulle bli opraktiskt. Att lösa detta problem är enligt RFSU ingen omöjlighet och kan inte stå i vägen för möjligheten att få bukt med diskrimineringsaspekten.  

Införandet av civilrättslig registrering skulle också ställa krav på en ny organisation runtom i landet med lokaler och behöriga vigselförrättare. Organisationen för borgerliga vigslar skulle, enligt utredaren, inte klara av en så stor ökning av vigslar som det skulle innebära. Detta skulle betyda kostnader för staten. 

Vidare anför utredaren att den undersökning han låtit SCB göra av hur svenska folket ser på frågan visar att många vill ha möjlighet att vigas i kyrkan. Detta löses genom att paren efter att ha skickat in papper om registrering väljer den ceremoni som passar just dem. I flera andra länder fungerar detta mycket bra och det anses inte stå emot vartannat utan som ett helt naturligt förfarande. I många andra länder - även där religionen har en starkare ställning än i Sverige, så som Frankrike, Tyskland, Spanien och Brasilien - gifter man sig först civilrättsligt för att sedan ha en religiös välsignelseceremoni. Vi kan också se att i Sverige väljer allt fler människor att gifta sig borgerligt samtidigt som det kyrkliga alternativet minskar, från 82 procent av alla vigda 1970 till 50 procent 2005. 

RFSU är också kritiskt till undersökningen som utredaren refererar till i denna fråga. Vi menar att frågan om hur man vill gifta sig ställts på ett sådant sätt så att det inte funnits möjlighet att föreställa sig tanken att det juridiska förfarandet sker via registrering och att det därefter är möjligt att ha en ceremoni där det passar paret. Det skulle alltså inte innebära någon väsentlig skillnad för dem som vill ha en ceremoni kopplad till vigseln. Man har heller inte frågat om huruvida den som svarar ansåg att vigselförrättare ska få neka att utföra den legala registreringen eller den ceremoniella vigseln av religiösa eller andra skäl. Det är enligt RFSU:s uppfattning inte helt omöjligt att tänka sig att flertalet av de tillfrågade skulle svara att vigselförrättare inte ska ha rätt att neka att utföra den legala registreringen av dessa skäl. 

Att införa civilrättslig registrering är för RFSU inte en fråga om att underlätta administrationen eller en fråga om ekonomi. Istället handlar det som tidigare nämnts om att undkomma diskriminering från trossamfunden sida. Att lösa det praktiska kring en övergång till civilrättslig registrering kan inte vara ett argument mot införandet av detta. Andra länder har lyckosamt genomfört förändringar av samma slag. RFSU:s uppfattning är att detta inte skulle vara särskilt svårt för Sverige. RFSU är inte heller övertygade om att den allmänna opinionen skulle motsäga sig ett införande av civilrättslig registrering. Men framför allt är detta en angelägen fråga utifrån diskrimineringsaspekten. Att som förslaget ligger idag, skriva in en möjlighet för trossamfund att diskriminera samkönade par är enligt RFSU helt oacceptabelt varför vi menar att civilrättslig registrering är den bästa lösningen.