Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften - Ds 2007:13
RFSU:s remissvar.
RFSU ser mycket allvarligt på sexualbrott mot barn och stödjer den lagstiftning som finns idag kring sexuellt ofredande, sexuella övergrepp och våldtäkt. RFSU är liksom utredaren även positiv till åtgärder som på olika sätt förebygger och förhindrar att dessa brott sker. Internet underlättar på ett positivt sätt kontakter mellan människor, men utgör också ett verktyg för personer som söker skapa förutsättningar för att förgripa sig på barn sexuellt. RFSU är angeläget om att samhället finner brottsförebyggande metoder som är anpassade till den tekniska utvecklingen.
Förslaget om den nya straffbestämmelsen utgår från en god intention, men RFSU är av meningen att konsekvenserna av den nya bestämmelsen framstår som ovissa och eventuellt även negativa. RFSU ställer sig kritiskt till den föreslagna straffbestämmelsen, av följande skäl.
Kunskapen om vuxnas kontakter med barn i sexuella syften är idag begränsad. Promemorian bygger på kunskapsunderlag från Brottsförebyggande rådet, en amerikansk studie och uppgifter från en privatperson. I promemorian står att säkra slutsatser ej kan dras om företeelsens utbredning, samtidigt som företeelsen sägs fått ”enorma proportioner och blivit en del av många barns vardag” (s. 36). På sina håll påstås att ”många” kontakter leder till sexualbrott (s. 11), på annat håll att en ”förhållandevis liten andel” av kontakterna leder till att barn utsätts för brott (s. 14, s. 100). I promemorian medges att kunskapen är bristfällig om hur många barn som utsätts för företeelsen, huruvida det drabbar vissa barn mer än andra, och om vad som utmärker gärningsmännen (s. 88).
Företeelsen ”grooming”, om vi för enkelhets skull kallar den det, utgör ett allvarligt problem, men införande av en ny straffbestämmelse bör utgå från större kunskapsunderlag än detta.
Effekterna är osäkra och troligen kommer få personer att dömas för brottet. Detta är även utredarens uppfattning. Istället sätts hoppet till straffbestämmelsens ”moralbildande” och ”avskräckande” effekt, liksom att den eventuellt kan bidra till att öka medvetenheten om företeelsen. RFSU:s uppfattning är att kunskap och medvetenhet bättre främjas av andra åtgärder än lagstiftning.
Att kriminalisera ett syfte kan leda till rättsosäkerhet. De föreslagna beviskraven framstår som vaga och därmed diskutabla (att den vuxne uppskattande kommenterar barnets utseende, ljuger om sin ålder etc). Kontakter som saknar sexuella förslag och anspelningar föreslås även kunna omfattas av straffbestämmelsen (s. 131). Promemorians förslag om provokation som arbetsmetod kan mot denna bakgrund göra rättsosäkerheten än större.
I promemorian hävdas att den nya straffbestämmelsen bör införas då förebyggande insatser som utbildning och information inte ger tillräcklig effekt. RFSU:s mening är att informations- och utbildningsinsatser ändå kan stärkas och utvecklas, och att dessa tillsammans med ett fortsatt jämställdhetsarbete kan stävja att barn utsätts för vuxnas sexuella kontakter. Det är därför viktigt med kontinuerliga informationsinsatser riktade till ungdomar och deras föräldrar om hur kontakter på nätet kan gå till. I detta sammanhang vill vi även betona vikten av en kunnig och genomgripande sexualundervisning med ämnet som obligatorisk del i lärarutbildningen (endast 6 procent av lärarna i sex och samlevnad idag har adekvat utbildning), samt möjlighet till fortbildning så att aktiva lärare har möjlighet att förnya sina kunskaper och t.ex. ta upp användandet av internet i sin undervisning.
Viktiga insatser är även behandling av personer som står i begrepp att begå övergrepp och själva uppsöker vård och av personer som dömts för sexualbrott. Idag är den behandling som står till buds begränsad såväl inom som utanför kriminalvården.
Vi anser också, till skillnad från utredaren, att ett större ansvar bör kunna läggas på internettjänstleverantörerna och att en översyn om detta bör ske.
Med anledning av promemorians diskussion om åldersgränser och kontakter mellan barn och unga i nära ålder anser RFSU att denna fråga ytterligare bör utredas. Sexuella kontakter med personer under 15 år är idag straffbelagda såvida parterna inte är i nära ålder och har ett kärleksförhållande. I promemorian (s. 136) anges som typexempel på straffrihet om en 16-åring och en 14-åring har en exuell förbindelse och relationen präglas av ömsesidighet, frivillighet och kärlek. Det framgår inte om det är just dessa åldersgränser som ska anses gällande. Kan en 17-åring som har en relation med en 14-åring eventuellt ges ansvarsfrihet, eller en 16-åring som har en relation med en 13-åring? Samtidigt som promemorian uttrycker att en 14-åring frivilligt kan ingå i en sexuell relation uttrycks i samma stycke tvekan över att barn under 15 år alls kan ge uttryck för frivillighet.
Ett mål för sexualbrottslagen – som RFSU delar – är att stärka den sexuella självbestämmanderätten. Däremot önskar RFSU att frågan om sexuell självbestämmanderätt och ålder bör utredas och förtydligas. Som skrivs i promemorian så inträder den sexuella självbestämmanderätt vid 15 års ålder. Är 15-årsgränsen i första hand ett skydd så att barn inte utsätts för vuxnas övergrepp, eller markerar den att barn under 15 år inte kan fatta egna beslut om sin sexualitet? Är konsekvensen t.ex. att två 14-åringar kan förbjudas ha en relation som innefattar sex?
Till utredning om åldersgränser hör även frågan om relationens karaktär. Liksom vuxna personer har enstaka sexuella förbindelser så har också yngre personer sex utan krav på kärlek. RFSU:s mening är att frivilliga och ömsesidiga sexuella förbindelser mellan unga i nära ålder inte ska vara fortsatt straffbelagda.
Avslutningsvis vill RFSU återigen understryka att vi vill bidra till och samarbeta runt lösningar som innebär att barn inte utsätts för övergrepp av vuxna. Vi anser dock mot bakgrund av ovanstående att underlaget är för tunt och att för många frågor återstår att besvara för att vi skall kunna tillstyrka förslaget på ny straffbestämmelse.