Diskrimineringskommitténs betänkande - SOU 2006:22

Sammanfattning

RFSU ställer sig positiva till en sammanhållen diskrimineringslagstiftning samt till en sammanslagning av nämnden mot diskriminering och jämställdhetsnämnden.

RFSU är däremot kritisk till en sammanslagen ombudsmannamyndighet då vi befarar att ombudsmännen kan riskera att förlora sin spetskompetens.

RFSU delar inte heller kommitténs uppfattning om att ordet ras bör behållas utan önskar att man grundligare hade undersökt olika alternativ till nuvarande skrivningar.

Vad beträffar termen sexualliv som föreslås i 5§ lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården föredrar RFSU istället begreppet ”sexuellt beteende.” Termen ”sexualliv” är alltför vid och kan i princip avse vad som helst.

RFSU anser inte att frågan om att införa ett regionalt tillsynsansvar för arbetet med aktiva åtgärder kan anstå. RFSU menar att det är av största vikt att Länsstyrelserna snarast får det regionala tillsynsansvaret för arbetet med aktiva åtgärder utifrån den nya diskrimineringslagen.

Ombudsmannamyndigheten 

RFSU är kritiska till förslaget om en sammanslagen ombudsman. RFSU anser att ombudsmanskapet ska bestå av en chefsombudsman tillika administrativ chef, som förslagsvis kan kallas Ombudsmannen mot diskriminering och kränkning av mänskliga rättigheter, samt minst en, av regeringen utsedd, ombudsman för varje diskrimineringsgrund.

RFSU ser flera fördelar med att behålla de olika expertombudsmännen. Den viktigaste aspekten är att expertkunskapen bibehålls för varje diskrimineringsgrund hos var enskild ombudsman. Genom att specifikt formulera att regeringen måste utse minst en ombudsman för varje diskrimineringsgrund så riskeras inte att diskrimineringsgrunder som eventuellt har färre ärenden, t.ex. ålder och sexuell läggning, slås ihop till en ombudsman.

Den direkta titeln och funktionen av Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har haft stor betydelse i fråga om status och respektabilitet i internationella sammanhang. Ombudsman är en erkänd titel i internationella sammanhang och ombudsmän finns i flera länder. Genom att ha en uttalad ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning visar Sverige att sexuell läggning är en diskrimineringsgrund som tas på fullaste allvar, vilket i sig sänder en viktig signal. Att kunna hänvisa till en ombudsman mot diskriminering på grund av könsidentitet skulle på motsvarande sätt ha en avsevärd betydelse, nationellt som internationellt, för frågan om synliggörande av och arbete för transpersoners rättigheter, möjligheter och livsvillkor.

Ras 

Kommittén har haft i uppdrag att överväga om det är möjligt att utmönstra begreppet ras ur författningar där det förekommer, och kommit fram till att så inte är fallet. Det skäl som anförs är att begreppet förekommer i vissa internationella konventioner och EG-direktiv vars syfte är att skydda människor mot rasism och diskriminering. Om begreppet ras utmönstras befarar kommittén att skyddet mot diskriminering kan minska.

RFSU delar inte kommitténs uppfattning och önskar att man grundligare hade undersökt olika alternativ till nuvarande skrivningar. Begreppet ras är, som kommittén skriver, ovetenskapligt, men det är också historiskt belastat. Vid fortsatt användning av begreppet riskeras att föreställningen om människoraser upprätthålls och förstärks istället för att tillbakavisas.

Sexualliv 

Utredningen föreslår en konsekvent användning av termen ”sexuell läggning” i all relevant lagstiftning och att detta inbegriper homo-, bi och heterosexuell läggning, dvs. att alla omfattas. Detta är bra och tydligt.

I 5§ lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården vill kommittén däremot byta ut termen ”sexuell läggning” mot termen ”sexualliv” eftersom ”sexuell läggning” i just detta sammanhang inte korrelerar med den övriga användningen av termen. RFSU instämmer i resonemanget men menar att termen ”sexualliv” inte är tillräckligt stringent. RFSU föredrar att man använder ”sexuellt beteende”, vilket är den bäst överensstämmande översättningen av använder termen ”sexual behaviour” som används i Europarådets rekommendation nr R (87). Även Justitieutskottet förordar så vitt vi förstår ”sexuellt beteende”. Termen ”sexualliv” är alltför vid och kan i princip avse vad som helst.

Tillsynsansvar för Länsstyrelserna 

RFSU anser inte att frågan om att införa ett regionalt tillsynsansvar för arbetet med aktiva åtgärder kan anstå. RFSU menar att det är av största vikt att Länsstyrelserna snarast får det regionala tillsynsansvaret för arbetet med aktiva åtgärder utifrån den nya diskrimineringslagen.

Som skäl kan anföras att arbetet med aktiva åtgärder enligt jämställdhetslagen redan idag går trögt. En avgörande orsak är just att JämO inte har tillräckliga resurser för att se till att arbetsgivarna efterföljer lagen. De aktiva åtgärderna som krävs av arbetsgivare med bland annat årliga likabehandlingsplaner är än mer omfattande än jämställdhetsplanerna. Det är knappast troligt att alla de arbetsgivare som idag inte avsatt resurser till ett aktivt jämställdhetsarbete, kommer att avsätta resurser till ett bredare antidiskrimineringsarbete. Ett arbete där de förutom kön och sexuella trakasserier, även skall ha kunskap om faktorer kring etnisk tillhörighet, religion och andra trosuppfattningar, könsidentiteter, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.

Utan regional tillsyn, nära arbetsgivarna, riskerar den nya lagen att bli en verkningslös pappersprodukt.

Ett tillsynsansvar på regional nivå menar vi även skulle säkra större resurser för länsstyrelserna att aktivt arbeta med och driva frågorna. Slutligen finner människor runtom i landet, som blir utsatta för diskriminering, förmodligen steget kortare till sin regionala myndighet än till en statlig sådan i huvudstaden.

Lena Lennerhed

Förbundsordförande