Betänkandet Slag i luften - en utredning om myndigheter, mansvåld och makt - SOU 2004:121

Sammanfattning

RFSU anser att det är samhällets ansvar att förebygga, upptäcka och beivra våld i nära relationer och sexuella övergrepp samt att ge stöd och behandling till utsatta. Därför anser RFSU att det uppdrag som Utredningen för kvinnofridsuppdragen har haft att utvärdera hur myndigheterna fullföljt kvinnofridsuppdrag ur ett könsmaktsperspektiv är mycket viktigt.

RFSU anser att de brister i myndigheternas arbete med kvinnofrid som betänkandet SOU 2004:121 Slag i luften visar är allvarliga. Men RFSU är kritisk till flera punkter i utredningens analys och slutsatser. Utredningens ointresse för praktiskt arbete gör att utredningens analyser inte kan förklara varför könsmaktsperspektivet inte omsätts i praktiken. Lesbiska kvinnors problem nonchaleras och utredningen skapar en onödig polarisering mellan könsmaktsperspektivet och andra maktperspektiv.

När det gäller utredningens förslag anser RFSU att utredningen klart visar att det behövs stödjande och utvärderande strukturer för kvinnofridsfrågan. RFSU stöder förslaget om kommunala enheter som samordnar arbetet. RFSU kräver att kvinnojourernas arbete bekostas av samhället. Däremot är RFSU skeptisk till utredningens förslag att skapa sidoordnade enheter på myndigheter och departement för mäns våld mot kvinnor. RFSU stödjer ombildandet av Rikskvinnocentrum till Nationellt kunskapscentrum för våld mot kvinnor och är därför kritiska till utredningens förslag om Nationellt forskningscentrum för mäns våld mot kvinnor och barn. RFSU ser gärna, som utredningen föreslår, en utredning om mäns våldsansvar men den utredningen måste i mycket högre grad än Slag i luften söka efter möjliga vägar för män att sluta använda våld.

Inledning

Våld mot kvinnor är ett omfattande problem och det är nödvändigt att samtliga berörda myndigheter arbetar könsmedvetet för att bekämpa våldet. Betänkandets kartläggning visar att flera myndigheter inte har genomfört sina uppdrag, inte avsatt resurser för frågan och allt för ofta bedrivit arbetet med frågan i projektform. RFSU anser att bristerna i myndigheternas arbete med kvinnofrid är allvarliga, till exempel att ingen central relevant myndighet tagit fram handlingsplaner eller övergripande policydokument för hur mäns våld mot kvinnor ska bedrivas.

RFSU:s syn på våld i nära relationer RFSU anser att våld i nära relationer och sexualiserat våld är en kränkning av självbestämmandet. Våldet innebär den enas makt över den andra. Större delen av detta våld utövas av män mot kvinnor. I RFSU:s idéprogram står: ”Orsakerna kan vara flera till att män förföljer eller förgriper sig sexuellt mot kvinnor. Detta har också beskrivits i forskning, inte minst genom arbetet på RFSU:s klinik. Det är alltid förövaren som bär ansvaret för den fysiska handlingen."

Våld förekommer även i samkönade relationer. Detta våld innebär också den enas makt över den andra. För att synliggöra maktdimension finns det skäl att använda begrepp som ”mäns våld mot kvinnor” och ”homosexuella mäns och kvinnors våld mot sina partners”. Emellertid blir detta otympligt, därför använder RFSU begreppet våld i nära relationer som ett samlingsnamn. Men RFSU vill betona att våldet inte ska missförstås som en boxningsmatch, en rak fight mellan två jämbördiga parter som är överens om reglerna.

RFSU anser att det är samhällets ansvar att förebygga, upptäcka och beivra våld i nära relationer och sexuella övergrepp samt att ge stöd och behandling till utsatta. För att förebygga framtida övergrepp är det viktigt att samhället erbjuder behandling till förövare. RFSU kräver att denna verksamhet bekostas med offentliga medel.

Mäns våld mot kvinnor – frågan som finns i teorin men inte i praktiken RFSU håller med utredningen om att frågan om mäns våld mot kvinnor främst finns i teorin. Könsmaktsförståelsen har fått stort genomslag i lagstiftning men, som utredningen visar, litet genomslag i kommunala budgetar. Tyvärr gäller bristen på formulering av hur det praktiska arbetet ska bedrivas även själva betänkandet SOU 2004:121 Slag i luften.

Utredningen har i uppdrag att ”göra en samlad analys av vilka hinder och strukturer som motverkar ett könsmedvetet arbete”. RFSU anser att utredningen inte fullföljt detta uppdrag då de inte studerat hur ett framgångsrikt praktiskt arbete bedrivs. Ett exempel på det är att utredningen i sin analys av arbetet på lokal nivå, kapitel fem, inte intresserat sig för om verksamheterna fungerar, utan enbart tittat på teorigrund och organisation.

Utredningens modell är för grov för att vara till någon hjälp. Utredningen klagar på att till exempel Frideborg-projekten inte uppmanar kvinnan att separera och inte tar ställning i vårdnadstvister. Forskning har visat att det är föga framgångsrikt att i stöd- och rådgivningsarbete ägna sig åt att auktoritärt ”säga till” personer att göra det ena och det andra, det må vara att lämna en partner, sluta missbruka alkohol eller sluta röka. Det är istället dialoger baserade på förtroende där den misshandlade kvinnan förmår se sig som ett eget handlande subjekt som kan åstadkomma förändring. En kvinna som är utsatt för våld av sin partner befinner sig i en relation där partnern dikterade vad hon skulle göra. De som ska hjälpa kvinnan ur den relationen får inte överta samma beteende.

Det är inte heller rimligt att Frideborgsprojektet skulle ta ställning i vårdnadstvister. Det som behövs, för att undvika att vårdnadstvister utsätter kvinnor och barn för fara eller lidande, är de sociala myndigheterna skapar nya former för samtal och blir medvetna om hur vi tenderar att ställa olika krav på mammor och pappor. Dessutom måste de sociala myndigheterna beakta att pappor kan använda barnen för att komma åt en mamma som bor i skyddat boende. Maria Erikssons avhandling I skuggan av pappa ger en bild av hur det går till när föreställningar om kön påverkar vårdnadstvister just på grund av att socialtjänsten saknar ett medvetet könsmaktsperspektiv. Eriksson visar hur mammor förväntas vara huvudförälder och får till och med ansvar för att barnets umgänge med pappan fungerar och att det är nästan omöjligt för pappor att bli bedömda som dåliga föräldrar hur illa de än sköter kontakten med barnet. Där finns den fördjupning av hur könsmaktsperspektivet försvinner i praktiskt arbete som utredningen saknar. Den sortens analyser är nödvändiga för att få verktyg till att integrera könsmaktsperspektivet i det praktiska arbetet.

Utredningen föreslår istället att Socialstyrelsen ska tillse att samarbetssamtal inte används när mannen utövat någon form av våld mot kvinnan eller barnet. RFSU menar att det förslaget är ett uttryck för utredningens ointresse för praktik. Socialstyrelsens rapport ”Att enas kring barnen med samhällets hjälp – samarbetsavtal när det förekommit våld i relationen” handlar om försök med nya former för samarbetssamtal – till exempel att kvinnan och mannen sitter i olika rum. De kan höra varandra, men inte avbryta varandra. Försöken har tillkommit för att både mammor och pappor har efterfrågat hjälp med att komma överens om barnen. Det viktiga är att hitta former för samtalen där mannens version inte får ta över, det vill säga att bryta hans makt och öka kvinnans makt. Detta är ett könsmaktsperspektiv på samspelsnivå och i praktiken. RFSU anser att det vore mycket olyckligt om detta metodutvecklingsarbete tvingas avslutas.

RFSU vill betona att det är viktigt att samtliga som möter hjälpsökande har metoder för att fråga om våld. Erfarenheter från RFSU:s klinik visar att kvinnor som söker hjälp för andra problem, till exempel sexuella problem, ibland har varit utsatta för våld. Det behöver utvecklas metoder och rutiner för att ställa frågor om våld och ökad tolerans för att dessa frågor ställs även till personer som inte blivit utsatta.

Det samkönade våldet nonchaleras Våld i samkönade relationer nämns endast på ett fåtal ställen i utredningen. Visserligen står det att partnervåld inte är ett obetydligt problem, men det ignoreras i utredningens analys. I utredningens direktiv står: ”I samband med Kvinnofridspropositionen gav regeringen gemensamma uppdrag till flera myndigheter… I myndigheternas uppdrag ingick att: öka sina ansträngningar för att förebygga våldsbrott mot kvinnor”. (s 264). Skrivelsen ”våldsbrott mot kvinnor” gör inte undantag för någon specifik grupp av kvinnor. Begreppet ”kvinnor” måste därför tolkas som omfattande alla kvinnor. Ändå väljer utredningen konstant att nonchalera lesbiska kvinnors problem.

Homosexuella som utsätts för våld i den egna relationen lever ofta under omständigheter som ytterligare försvårar deras situation. De kan sedan tidigare vara isolerade från släkt och vänner på grund av sin sexuella läggning, en isolering som förstärks genom misshandelsprocessen. De kan vara obenägna att anmäla våldet, inte bara på grund av rädsla för den misshandlande partnern, utan även för att de riskerar att ställa hela gruppen homosexuella i dålig dager. Och de är inte alltid välkomna till kvinnojourerna. Många lesbiska som sökt hjälp på kvinnojour har upplevt att de inte ”passar in” eftersom det saknas kunskap om deras specifika situation.

RFSU kräver att det ska finnas hjälp och stöd till utsatta lesbiska kvinnor i samma utsträckning som för heterosexuella kvinnor. Dessutom måste det finnas förståelse och kunskap (på kvinnojourerna och på de kommunala enheterna) för lesbiskas speciella erfarenheter och behov.

Könsmaktsperspektiv och andra perspektiv RFSU anser att betänkandet bidrar till en onödig och icke konstruktiv polarisering mellan könsmaktsperspektiv och andra maktperspektiv. RFSU tror tvärtom, som diskussionen inom feministisk forskning och genusforskning på senare år visat, att det är nödvändigt med en analys av hur flera maktdimensioner samverkar och att detta inte behöver leda till att könsmaktsperspektivet försvinner.

Vad gäller till exempel klass visar internationella studier att länder med stora klassklyftor och hög arbetslöshet har mycket större våldsfrekvens än andra. Detta gäller även mäns våld mot kvinnor. Inte minst när det gäller förebyggande socialpolitiska insatser är det viktigt att se de sambanden.

Det är bra att betänkandet tar upp att utländska mäns våld ofta ”kulturaliseras” i det praktiska arbetet och ses som ett helt annat våld än det svenska män utövar . Men utredningen gör det för lätt för sig när de avfärdar behovet av att i praktiskt kvinnofridsarbete vara medveten om att våldet delvis ser olika ut i olika kulturer, till exempel att en kvinna från en kultur med utbrett hederstänkande kan behöva skyddas från flera möjliga förövare.

RFSU:s kommentarer på utredningens förslag

Behov av stödjande och utvärderande institutioner Utredningen visar att det behövs stödjande och utvärderande funktioner för att Kvinnofridspropositionens analys och förslag ska kunna tränga in i myndigheternas konkreta arbete. RFSU håller med utredningen om att det är viktigt att arbetet mot våld i nära relationer bedrivs i en permanent verksamhet, inte i projektform. RFSU är även överens med utredningen om myndigheterna måste avsättas mer resurser till detta arbete. RFSU vill framför allt betona behovet av tillsyn och stöder förslaget om att ge länsstyrelserna tillsynsansvar för våld i nära relationer. Det ska vara lika straffbart att försumma inrättandet, eller åtminstone finansieringen, av kvinnojourer och samverkansorgan för kvinnofrid som att bryta mot till exempel skollagen.

Däremot är RFSU skeptisk till att utredningen genomgående föreslår egna enheter för frågan om våld i nära relationer och att dessa ofta kopplas till enheter som ansvarar för jämställdhet. RFSU menar att det finns en risk att kunskapen sidoordnas och våld i nära relationer görs till en ren jämställdhetsangelägenhet. Risken är även stor att våld i samkönade relationer, som går utanför jämställdhetsmallen, inte uppmärksammas.

Nationell forskningscentrum för mäns våld mot kvinnor och barn

RFSU är kritiskt till förslaget om Nationellt forskningscentrum för mäns våld mot kvinnor och barn (s 232). RFSU stöder ombildningen av Rikskvinnocentrum till Nationellt kunskapscentrum för våld mot kvinnor och ser inga skäl till att starta ännu ett centrum. Se vidare RFSU:s remissvar på utredningen Ett nationellt kunskapscentrum, ombildning av RKC (SOU 2004:117).

Bekostat av samhället

RFSU stöder utredningens förslag om att det ska finnas en samordningsenhet i varje kommun som kan samordna, hänvisa och ge råd och stöd. Eftersom kvinnojourerna idag är de som drar det stora lasset är det nödvändigt att myndigheterna samverkar med dem.

RFSU anser att det inte är rimligt att det livsviktiga arbete som kvinnojourerna bedriver vilar på enskilda eldsjälar och kvinnors ideella och oavlönade insatser. Inget annat så allvarligt hälso- och samhällsproblem behandlas lika styvmoderligt som kvinnomisshandel. RFSU kräver att kvinnojourernas arbete bekostas av samhället.

Forskning om män som utövar våld

Utredningen föreslår en ny utredning ang mäns våldsansvar. RFSU instämmer i behovet av ökad forskning om män som misshandlar och större samordning av denna forskning. Det behövs forskning om mäns ansvar, om kopplingen mellan förställningar om manlighet och våld och om möjliga vägar bort från våldet. Arbetet med våldsfrågan har i alla år i koncentrerats till de utsatta kvinnorna. Det behövs mer åtgärder för männen som begår dessa brott, eftersom det är männen som är ansvariga för våldet. Åtskilliga män upprepar dessutom sin misshandel i nya förhållanden. Den här utredningen ger väldigt få vägar ut för männen. Fängelsestraff är en nödvändig åtgärd men ofta otillräcklig för att skapa långsiktig förändring av värderingar, attityder, och våldsbeteenden. Det är viktigt att männen får en könsmaktsförståelse och ser sin roll.

När gäller nya metoder och program för att förebygga mäns våld mot kvinnor, måste man också intensifiera arbetet gentemot de män som inte är polisanmälda och/eller dömda. RFSU anser att debatten för ensidigt uppehållit sig kring de män som redan är dömda och befinner sig inom kriminalvården. Så är fallet också i det nu aktuella betänkandet.

RFSU efterlyser också mer forskning om våld i samkönade relationer.

Kompetens och utbildning

Utredningen betonar vikten av könsmaktsförståelse i utbildningar. RFSU stödjer detta synsätt men i linje med vad vi tidigare skrivit behövs även andra teorier. RFSU vill också understryka behovet av långsiktighet och kontinuitet i utbildningsinsatser om våld i nära relationer.

Förstärk könsmaktsperspektivet i rättväsendet

RFSU saknar i betänkandet en fördjupad diskussion om rättsväsendets brister. Det handlar om allt från lagstiftning och straffskalor till frågan om utbildning av domare, advokater, nämndemän, m.fl. Är det något område där just könsmaktsperspektivet behöver förstärkas är det i hela rättsväsendet!