Betänkandet Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål - SOU 2005:66

RFSU:s huvudsynpunkter i korthet

• RFSU kräver att den svenska regeringen breddar analysen som ligger till grund för hela det jämställdhetspolitiska arbetet. Teorin om könsmaktordningen bör kompletteras med andra maktteorier samt ett individperspektiv.
• RFSU kräver att jämställdhetsarbetet även inkluderar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (till exempel rätt till abort, sexualundervisning i skolan, mäns ansvar i jämställdhetsarbetet och rätt till sexualrådgivning).
• RFSU invänder mot begreppet ”sexualisering av det offentliga rummet”. Idag används det slarvigt och ingen vet riktigt vad som menas. Skildringar av sexualitet i text och bild, liksom sexualupplysning i offentliga sammanhang, utgör naturligtvis inga problem i sig.
• RFSU föreslår att regeringen snarast inför individualiserad föräldraförsäkring för att påskynda utvecklingen av ett jämställt samhälle.
• RFSU kräver att regeringen anslår mer resurser för att säkerställa mäns möjligheter till behandling, oavsett om de är förövare eller utsatta. RFSU:s egna erfarenheter visar goda resultat när det kommer till behandling av män som utövar våld.
• RFSU kräver att regeringen så snart som möjligt genomför en genomgripande utvärdering av sexköpslagen.
• RFSU kräver att regeringen lyfter mäns ansvar i jämställdhetsarbetet. RFSU:s erfarenheter av att arbeta med män visar stora framsteg angående mäns attityder och vilja att förändra den rådande mansrollen.
• RFSU saknar ett eget avsnitt om det svenska jämställdhetspolitiska arbetet internationellt. Vi uppmanar regeringen att ge sexualiteten en naturlig plats också i det jämställdhetspolitiska arbetet som görs internationellt.
• RFSU kräver obligatorisk utbildning i sexualitet, kön och makt i ett antal yrkesutbildningar så som juristutbildningen, lärarutbildningen, psykologutbildningen, socionomutbildningen samt utbildningar inom hälso- och sjukvård.
• RFSU kräver långsiktiga satsningar på jämställdhet inom skolan.
• RFSU kräver att kommunerna ansvarar såväl ekonomiskt som verksamhetsmässigt för att personer som misshandlats i nära relationer får kvalificerad och omedelbar hjälp. Verksamheten ska bekostas med allmänna medel.
• RFSU kräver ökade resurser till forskning om våld i nära relationer, inklusive samkönade relationer.
• RFSU anser att mäns våld mot kvinnor bör fortsätta att vara ett område för jämställdhetspolitiken.
• RFSU uppmanar regeringen att särskilt uppmärksamma sexuellt våld samt att klargöra var ansvaret för våld i samkönade relationer ligger.

Inledande kommentarer

RFSU välkomnar utredningen ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål”. Vi anser att utredningen är väl genomarbetad och lyfter de framgångar och problem den svenska jämställdhetspolitiken haft under de senaste tio åren på ett nyanserat sätt.

RFSU uppskattar och delar utredningens pragmatiska grundsyn men beklagar att sexuella och reproduktiva aspekter och dess inverkan på jämställdhet inte lyfts fram mer.

I RFSU:s idéprogram står följande att läsa kring jämställdhet: ”Möjligheten att njuta av sin sexualitet och fatta beslut om den och det som rör barnafödande, förutsätter i det långa loppet relationer emellan jämställda människor. Men jämställdheten måste omfatta livets olika delar och inte bara själva sexualiteten. Därför är maktförhållanden mellan könen en viktig fråga för RFSU, men social och ekonomisk jämlikhet är också en nödvändig förutsättning för att förändra destruktiva beteenden och relationer där sexualiteten används som vapen och värn.”

RFSU anser att sexualiteten är en betydelsefull del i människors liv som till viss del formar oss och gör avtryck på samhället. Därför borde sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ha uppmärksammas tydligare i utredningen. Kvinnors och mäns möjlighet att njuta av, och ha makt över, sin sexualitet har stor betydelse inte bara för individen utan också för samhället och synen på kön i stort. RFSU arbetar för att kvinnor ska ha tillgång till sin sexualitet, på lika villkor, som män. Vi vill ha ett samhälle där ingen är överordnad den andra. För de allra flesta människor är sexualitet en positiv kraft som ger oss möjlighet till njutning, självkännedom och glädje. Vi kan också se att människors tillgång till en positiv sexualitet kan främja och stärka jämställdhet. De senaste 100 åren har mycket hänt inom den svenska sexualpolitiken som gett individen möjlighet till en mer positiv sexualitet. Mycket har också gett effekter på det jämställdhetspolitiska området. När p-pillret kom kunde kvinnor kontrollera sin fertilitet och de fick möjlighet att njuta utan att vara rädd för en ofrivillig graviditet. När Sverige fick fri abort 1974 fick kvinnor möjlighet att själva bestämma över sin kropp vid en oönskad graviditet. För 50 år sedan infördes obligatorisk sex – och samlevnadsundervisning i skolan vilket har bidragit till ökad förståelse för sexualitetens centrala roll i såväl samhället som hos den enskilda personen. Listan kan göras lång. RFSU:s praktiska erfarenhet av att arbeta med frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, internationellt och i Sverige, visar att frågor om sexualitet och reproduktion har stor betydelse för jämställdheten.

Sverige har också ett stort ansvar när det kommer till det jämställdhetspolitiska arbetet som förs gentemot andra länder. Sverige är känt för att ligga i framkant när det kommer till jämställdhet och detta måste också avspeglas i det internationella arbetet. Även här måste Sverige inta en bred syn på jämställdhet som innefattar sexuell och reproduktiv hälsa (till exempel rätten till abort, tillgång till rådgivning och kunskap om sexualitet och mäns ansvar i jämställdhetsarbetet). RFSU saknar ett eget avsnitt om det svenska jämställdhetspolitiska arbetet internationellt i utredningen.

Vi uppmanar regeringen att i det internationella arbetet anta ovan nämnda förhållningssätt till jämställdhet och ge sexualitet en naturlig plats.

Kommentarer på utredningen

Begreppsdiskussion

Kapitel 2 är ett viktigt kapitel som visar jämställdhetspolitikens brist på, liksom behov av, definitioner av begrepp som ”könsmaktordning” och ”feminism”. RFSU tycker att det är bra att utredningen problematiserar att begreppet könsmaktordning lyfts över till politiken utan en tydlig definition. Begreppet könsmaktordning används i forskning främst för att analysera ojämställdhet på en strukturell nivå. RFSU anser att den analysen inte är tillräcklig för att få verktyg i ett konkret förändringsarbete som inte enbart sker på en strukturell politisk nivå utan också på individnivå.

Om det ska vara möjligt att bryta de strukturella orättvisorna mellan könen måste vi tro på och se förändringsmöjligheter hos både kvinnor och män.

Liksom utredningen har RFSU, i vårt remissyttrande, kritiserat utredningen SOU 2004:121 Slag i luften för dess snäva könsmaktsperspektiv. Vi anser att det finns en könsmaktordning men välkomnar en diskussion om betydelsen av begreppet samt möjligheten att använda andra maktperspektiv som analysgrund i det jämställdhetspolitiska arbetet. RFSU tror att det är nödvändigt med en analys av hur flera maktdimensioner samverkar och att detta inte behöver leda till att könsmaktsperspektivet försvinner.

RFSU vill påpeka att det finns andra begrepp inom jämställdhetspolitiken, som även används i utredningen, som bör diskuteras och definieras. Ett sådant är ”Sexualisering av det offentliga rummet” (sid. 70 och 473). RFSU invänder mot detta begrepp, av flera skäl. För det första, därför att det är otydligt vad som avses. Uttrycket är en import från engelska (eng. sex = sv. kön), i syfte att visa på stereotypa och kränkande skildringar av kön. Därefter har det glidit över till att beteckna skildringar av sexualitet i allmänhet. Det leder över till vår andra invändning. Med uttrycket ”sexualiseringen av det offentliga rummet” görs sexualiteten till problemet. Skildringar av sexualitet i text och bild, liksom sexualupplysning i offentliga sammanhang, utgör naturligtvis inga problem i sig.

Bilder av sexualitet finns och kommer alltid att finnas i vårt samhälle. Att försöka stoppa dem är varken önskvärt eller möjligt. Skildringar av sexualiteten behöver inte konservera traditionella bilder av män och kvinnor utan kan både förändra de gängse könsrollsmönstren och förmedla positiva och icke heteronormativa bilder av sexualitet. Men människor måste ges möjlighet att diskutera det de ser. Det aktualiserar frågan om sexualundervisning. En stärkt sex- och samlevnadsundervisning, både på skolorna och på landets lärarutbildningar är oerhört viktigt för att skapa arenor där ungdomar kan samtala om de bilder av sexualitet som de möter.

Utbildning

Avsnittet som behandlar utbildning anser RFSU ge en bra beskrivning av dagsläget och vi håller i stora drag med om det som beskrivs. Däremot tycker vi att utredningen missar att dra ut konsekvenserna av det resonemang och de beskrivningar som görs i kapitlet. Framför allt saknar vi ett perspektiv på sex- och samlevnadsundervisningen och vad den kan innebära för den svenska jämställdheten.

Vi vill betona vikten av ett långsiktigt arbete när det gäller genusfrågor samt sex och samlevnad ute på skolorna. RFSU vill också påpeka den hur viktig möjligheten till fortbildning i dessa ämnen har.

Yrkesutbildningar

Utredningen berör inte frågan om att inkludera obligatoriska kurser om kön sexualitet och makt i redan existerande utbildningar. RFSU ser ett stort behov på detta område. Enligt en undersökning av RFSU får endast 6 procent av de blivande lärarna utbildning i sex och samlevnad. Detta är skrämmande, särskilt med tanke på att ämnet varit obligatoriskt i de svenska skolorna i 50 år.

Ska samhället förändras i grunden måste man också systematiskt arbeta för att förändra stereotypa föreställningar om kön. Detta görs bland annat genom en sex- och samlevnadsundervisning som bygger på kunskap. Även i andra utbildningar, så som juristutbildningen, socionomutbildningen, psykologutbildningen och hälso- och sjukvårdsutbildningarna, anser RFSU att det är nödvändigt med obligatorisk utbildning kring kön, sexualitet och makt. Studenterna på dessa utbildningar kommer i sitt yrkesutövande med stor sannolikhet att på olika sätt ställas inför situationer där kunskap på området är oumbärligt. Många känner en osäkerhet inför att ta upp och samtala kring frågor som rör dessa områden och många är starkt färgade av rådande normer kring kön, sexualitet och makt. Orsaken är just ofta att man inte har någon kompetens att möta frågor om kön, sexualitet och makt. Normer kring sexualitet står i många fall i vägen för ett bra möte mellan klienten och den yrkesutövande. Detta handlar inte nödvändigtvis främst om ovilja utan om brist på kunskap och utbildning inom området. RFSU vill också påpeka vikten av att utgångspunkten för utbildning kring sexualitet, makt och kön har en vetenskaplig förankring.

Sex och samlevnad i skolan

Genuskunskap och sex- och samlevnad separeras ofta ute på skolorna, trots att de i många avseenden hänger ihop. Vi vet också att kvalitén på undervisningen är väldigt varierande mellan skolor. För att skolorna på allvar ska satsa på sex- och samlevnad är det av yttersta vikt att ämnet få ett stort utrymme i läroplanen, med tydligare, långsiktiga mål. Redan verksamma lärare måste få utbildning i sex- och samlevnad. Läroplanen måste tydigare peka på att rektorn är ansvarig för att lärarna får denna utbildning. Mobbning och sexuella trakasserier är exempel på problem som skolan har idag, liksom ett konservativt, heteronormativt tänkande kring stereotypa föreställningar om kön. Stärkt sex- och samlevnadsundervisning i skolan, införandet av ett obligatorisk sex- och samlevnadsundervisningsämne på universitet och högskolor som utbildar lärare- och förskolelärare, samt fritidspersonal är ett måste i det svenska jämställdhetspolitiska arbetet.

Delar av jämställdhetsfrågorna (så som frågor kring arbetsliv, ekonomi m m) hör hemma i ämnen som samhällskunskap och historia. Andra delar (så som syn på sexualitet, relationer, kön m m) är oerhört viktiga i sex- och samlevnadsundervisningen. Genus, jämställdhet och sex och samlevnad hör i vissa avseenden samman. Till frågor om genus bör sexualitet kopplas, eftersom genussystemet tar sig tydliga uttryck i sexualiteten, bl a på det negativa sätt som könsorden ibland används.

Även synen på homo- bi- och transpersoner hänger ihop med det rådande genussystemet. I kommunernas skolplaner nämns sällan homo- bi- och transfrågor. Exempel på frågor som kan och bör diskuteras och belysas i skolan är vilka villkor kring sexualitet som råder för flickor och pojkar och hur dessa skiljer sig åt.

Satsningen som regeringen gjort på genuspedagoger är bra men inte nog. Här ser vi ännu en utbildningssatsning som inte följs upp eller permanentas. Om man på allvar anser att skolan ska ha genuspedagoger (eller motsvarande), bör det också finnas en kontinuitet i arbetet. De flesta genuspedagoger har också saknat planer fö jämställdhetsarbete att återgå till. Om regeringe menar allvar med att skapa ett bättre jämställdhetsarbete i skolan måste den ställa rätt krav på rätt nivåer. Kraven på rektorer och kommuner måste bli tydligare i detta avseende. Utbildningen av genuspedagoger har nu lagts ned, och vad värre är även de värdegrundscentra som arbetat med värdegrundsfrågorna i skolan och som ansvarade för utbildningen av genuspedagoger. Den kompetens och de kontaktnät som byggts upp kommer därmed att raseras. När inte längre statliga extraanslag ges till universiteten läggs enheterna ned. Långsiktigheten saknas.

Värdegrundscentrum vid Umeå universitet som höll i utbildningen kommer att läggas ned under året. Det andra värdegrundscentrum som låg i Göteborg har redan lagts ned.

Eftersom genus och sexualitet hänger ihop, enligt RFSU, måste genuspedagoger kunna hantera sexualitetsfrågor, liksom att lärare som undervisar i sex och samlevnad bör ha genusperspektiv på undervisningen. Önskvärt vore att en liknande kvalificerad fortbildning med inriktning på kunskapsområdet sex och samlevnad infördes, där genus självklart är en central fråga. Hur socialiseras flickor och pojkar in i sexualiteten? Hur har tänkandet sett ut om pojkars/mäns och flickors/kvinnors sexualitet och hur ser det ut i dag?

Som utredningen påpekar finns det brister i skolornas jämställdhetsarbete. Det konstaterade även Skolverket i sin granskning av sex- och samlevnadsundervisning 1999. RFSU ser bristerna delvis som en pedagogisk fråga, delvis en didaktisk fråga. Det förra hänsyftar på skolan som institution och hur den organiserar undervisningen, på vilket sätt flickor och pojkar ges lika möjligheter och förutsättningar, och på vilket sätt undervisningen möjligen är könsmärkt. Det senare, den didaktiska frågan, är hur undervisningen om genus sker och på vilket sätt den, i enlighet med läroplanen motverkar könsstereotypa föreställningar. Frågan är hur vi skapar förutsättningar för skolan att leva upp till de redan satta målen på området.

Ett svar är att regeringen tar ett större och bättre ansvar för att det bedrivs jämställdhetsarbete i skolan. Idag uppmärksammas jämställdhet som ett viktigt mål men trots det finns inga resurser avsatta för ett långsiktigt arbete på området inom skolan. Ett annat svar är att skolledarna börjar ta sex och samlevnad på större allvar än vad de gör idag. RFSU uppmanar regeringen att starkt trycka på dels vikten av att möjliggöra för skolpersonal att utbilda sig i genus och/eller i sex och samlevnad, dels vikten av ett långsiktigt arbete.

Arbetsmarknad och arbetsliv

I arbetsmarknadsavsnitt saknar vi skrivningar om diskriminering eller trakasserier på grund av kön eller sexuell läggning; ”Sexuella trakasserier”. Sexuella trakasserier ingår i jämställdhetslagen och bör därför behandlas även under arbetsmarknad och arbetsliv. Det är inte acceptabelt att en person upplever sig vara begränsad i arbetslivet på grund av att han/hon på olika sätt bryter mot heteronormen eller det gängse genussystemet. Sexuella trakasserier, hur subtila de än är, är förödande för arbetsmiljön liksom för individen som utsätts. Arbetsmiljön blir hämmande och personen begränsas i sitt handlingsutrymme på grund av att han/hon inte lever upp till de gängse uppfattningarna om kön och sexualitet. Enligt en rapport, som bygger på en enkätundersökning, från Arbetslivsinstitutet löper homo – och bisexuella personer som inte kan vara öppna på sin arbetsplats 30 procents högre risk för försämrad hälsa jämfört med dem som är öppna. Cirka 25 procent av de tillfrågade sa också att det förekom trakasserier mot homo- och bisexuella på arbetsplatsen. RFSU uppmanar regeringen att lyfta frågan om sexuella trakasserier på arbetsmarknaden utifrån ovan beskrivna perspektiv. Det finns fortfarande väldigt lite forskning om sexuell läggning och arbetsliv. RFSU efterlyser därför denna typ av kunskap och forskning.

Pappapolitik och obetalt hemarbete

Att kvinnor har makten över sin sexualitet, sin fertilitet och reproduktion är en förutsättning om vi ska kunna tala om ett jämlikt samhälle. Kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden måste stärkas och reproduktion får aldrig bli ett hinder. Fortfarande tar kvinnor ut merparten av föräldradagarna vilket generellt påverkar kvinnor negativt på arbetsmarknaden i form av lägre lön, sämre möjligheter till avancemang liksom sämre möjligheter till fast anställning.

RFSU delar här utredningens analys av betydelsen av att kvotera föräldraledigheten. RFSU anser att man redan nu bör arbeta för införandet av en individualiserad föräldraförsäkring för att på kortast möjliga tid komma till rätta med den skeva fördelningen vi har idag. Till skillnad från utredningen vill vi att detta sker snarast möjligt och inte ”på sikt”. Kvotering av föräldraförsäkringen är inte bara en jämställdhetsfråga för kvinnor utan också i allra högsta grad för män. Idag har vi ett strukturellt problem på detta område som slår hårt mot både kvinnor och män. Inte förrän det blir lika självklart att papporna tar ut föräldraledigt i samma utsträckning som mammorna kommer arbetsgivarna se på män och kvinnor som lika värda på arbetsmarknaden. Först då får också män samma rättigheter (och skyldigheter) att vara tillsammans med sina barn.

Långsiktigt påverkas jämställdheten av att barn växer upp med närvarande fäder liksom med mammor och pappor som delar på föräldrarollen. RFSU håller med utredningens slutsats att det krävs en dubbel strategi här: föräldraförsäkringen måste förändras samtidigt som kvinnors arbetsliv måste förbättras.

Idag är det möjligt för registrerade partners att överlåta föräldrapenningsdagar mellan sig. Det innebär att även den partner som inte är biologisk förälder kan vara föräldraledig. Om till exempel ett lesbiskt par och ett bögpar skaffar barn ihop kan alla fyra föräldrarna vara föräldralediga trots att vårdnaden om barnet är knutet till de två biologiska föräldrarna. Detsamma gäller om ett heterosexuellt par skiljt sig och gift om sig med en ny partner. Om möjligheten att överlåta föräldrapenningsdagar tas bort kommer endast de som har vårdnaden om barnet att kunna ta ut föräldrapenning. Det blir då inte längre möjligt att överlåta dagar på en partner som inte har vårdnaden. Därför anser RFSU att det är nödvändigt med ett undantag i regelverket för familjer där det finns fler personer än de två som har vårdnaden som fungerar som föräldrar. RFSU vill också att regeringen utreder möjligheten att ha fler än två vårdnadshavare.

Mäns våld mot kvinnor

Här vill RFSU starkt ifrågasätta att utredningen lagt diskussionen om sexköpslagen under rubriken mäns våld mot kvinnor. Det innebär att man liksom regeringen definierar all prostitution som våld mot kvinnor. Vi menar att frågan är mer komplex än så.

På sidan 391 beskrivs effekterna av den svenska sexköpslagen. Utredningen påpekar att flertalet utvärderingar gjorts och att dessa kommer fram till olika resultat. RFSU anser att en ny utredning som tar ett helhetsgrepp på effekterna och konsekvenserna av lagen bör tillsättas. I RFSU:s yttrande över Betänkandet av 1993 års prostitutionsutredning (SOU 1995:15) avstyrkte RFSU förslaget om en kriminalisering av könshandeln. RFSU står fast vid den bedömningen. RFSU vill liksom utredningen betona problemet med att sociala insatser, förebyggande och behandlande, inte fått ökade resurser för sitt arbete medan polisen har fått något mer resurser.

Redan 1993 års Prostitutionsutredning underströk vikten av att köpare av sexuella tjänster erbjuds vård och hjälp att förstå och upphöra med sitt beteende. RFSU vill framhålla att den mesta hjälpen hittills erbjudits av frivilligorganisationer som RFSU och mansjourer. Undantaget är KAST-projektet, en angelägen försöksverksamhet inom socialtjänsten i Göteborg, som fortfarande kämpar för att bli permanent. Detta är ett problem eftersom forskning visar att det går att nå goda resultat vid behandling av män som köper sex.

I remissvaret på utredningen SOU 2004:117 ”Ett nationellt kunskapscentrum, ombildning av Rikskvinnocentrum” påpekade RFSU att det saknades förslag på ett tydligt preventivt arbete. I den aktuella utredningen, ”Makt att forma samhället och sitt liv” skriver man att det är angeläget att utveckla stöd och behandling riktad gentemot sexköpare. RFSU stödjer detta men vill också lyfta vikten av att män som misshandlar får tillgång till vård. Även här visar forskning, liksom RFSU:s eget kliniska arbete, att behandling kan vara ett effektivt sätt att få det destruktiva beteendet att upphöra. Både sexualbrott och misshandelsbrott är oftast återfallsbrott. Genom att erbjuda vård och behandling till förövare som begått eller är rädda för att begå övergrepp påbörjas ett brottsförebyggande arbete som ytterst handlar om att skydda kvinnor och barn. RFSU:s erfarenhet är tyvärr att det finns förövare eller presumtiva förövare som faktiskt söker hjälp men har mycket svårt att få sådan. Enligt kvinnofridspropositionen ska män ha tillgång till behandling.

Trots det är denna möjlighet alltså fortfarande begränsad. Det handlar även om att män som utsatts för övergrepp ska ha möjlighet att få hjälp. Det sexuella våldet drabbar också män. RFSU kräver en samlad satsning på behandling av män, såväl män som slår och män som köper sex som män som blir utsatta för våld eller övergrepp.

På sidan 419 skriver utredningen att insatser mot mäns våld mot kvinnor är ett offentligt ansvar.

RFSU samtycker. Vi kräver att kommunerna ansvarar såväl ekonomiskt som verksamhetsmässigt för att personer som misshandlats i nära relationer får kvalificerad och omedelbar hjälp och att verksamheten bekostas med allmänna medel. RFSU kräver alltså samma ansvar från kommunerna när det kommer till våld i samkönade relationer. RFSU vill också påpeka att även det sexualiserade våldet i nära relationer bör uppmärksammas.

På sidan 421 skriver utredningen om fördelarna med att våld ska bli ett eget politikområde. Däremot anser man att våld mot kvinnor fortsättningsvis bör vara ett område för jämställdhetspolitiken. RFSU håller med men vill ändå varna för några risker om våld blir ett eget område. RFSU brukar inte tala om enbart mäns våld mot kvinnor utan istället om våld i nära relationer (se stycket ovan). Detta gör vi för att inte vissa grupper ska diskrimineras och osynliggöras. RFSU anser att våld i nära relationer och sexualiserat våld är en kränkning av självbestämmandet.

Våldet innebär den enas makt över den andra. För att synliggöra maktdimensionen finns det skäl att använda begrepp som ”mäns våld mot kvinnor” och ”homosexuella mäns och kvinnors våld mot sina partners” samt ”mäns och kvinnors våld mot barn”. För att det inte ska bli otympligt använder RFSU begreppet våld i nära relationer som ett samlingsbegrepp.

Homosexuella som utsätts för våld i den egna relationen lever ofta under omständigheter som ytterligare försvårar deras situation. De kan sedan tidigare vara isolerade från släkt och vänner på grund av sin sexuella läggning, en isolering som förstärks genom misshandelsprocessen. De är inte heller alltid välkomna till kvinnojourerna. Många lesbiska som sökt hjälp på en kvinnojour har upplevt att de inte ”passar in” eftersom det saknas kunskap om deras specifika situation. Våld i samkönade relationer bör uppmärksammas på samma sätt som våld i heterosexuella relationer.

Och människor i samkönade relationer har samma rätt till hjälp som de som lever i heterosexuella relationer. RFSU håller med utredningen om att det samkönade våldet inte är en jämställdhetspolitisk fråga. Men vem som ansvarar för och bevakar frågan om våld i samkönade relationer bör

klargöras för att minska risken för att det faller bort under den breda rubriken våld. Eftersom forskningen på detta område är eftersatt kräver RFSU också ökade resurser till området våld i nära relationer, inklusive samkönade relationer.

Förslag till nya mål för jämställdhetspolitiken

RFSU stödjer utredningens förslag om att använda begreppet makt i det övergripande målet för att ange demokratiskt innehåll samt att makt knyts till mänskliga rättigheter. Enligt FN:s deklarationen om de mänskliga rättigheterna har alla människor rätt till frihet och säkerhet. Att inte ha makten, eller rätten, att själv påverka sitt liv inkluderat sådant som är kopplat till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kränker denna rättighet. Visserligen har fördelningen av makt och inflytande mellan kvinnor och män inom politiska maktfält förbättrats under de senaste åren.

Trots det upplever många kvinnor fortfarande att de inte har makt att påverka sitt liv fullt ut just på grund av att de är kvinnor. RFSU:s grundsyn på sexualitet står att finna i de tre friheterna, att välja, att njuta och att vara, som också kan formuleras som rättigheter.

RFSU kräver att det jämställdhetspolitiska arbetet får en bredare agenda än vad det har idag, särskilt vad gäller det internationella jämställdhetsarbetet som hittills stor del fokuserar på trafficking och prostitution. RFSU vill att regeringen i samband med målformuleringarna lyfter detta och visar vägen för ett jämställdhetspolitiskt arbete som inkluderar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Detta gäller såväl det nationella arbetet som den jämställdhetspolitik som bedrivs gentemot EU och i det globala utvecklingssamarbetet.

Arbete och ekonomisk jämställdhet

I målkommentaren på sidan 468 som handlar om mäns och kvinnors lika möjligheter till ekonomisk jämställdhet föreslår RFSU att utredningen också lyfter frågan om möjligheterna att få barn utan att försämra sin ställning på arbetsmarknaden.

Kroppslig integritet och mäns våld mot kvinnor

RFSU vill också lyfta frågan om psykiskt våld under detta delmål om mäns våld eftersom denna typ av våld kan vara minst lika skadligt och kränkande som det fysiska. På sidan 472 skriver utredningen att lagstiftningen på området förbättrats och att de största förbättringarna har skett hos polis och rättsväsendet. RFSU anser emellertid att det är viktigt att betona vikten av fortsatta utbildningsinsatser samt praktiska förändringar i rutiner och handläggande av våldshändelser på grund av kön eller sexuell läggning.

Jämställdhetspolitikens organisation

RFSU anser dagens organisering av det svenska jämställdhetsarbetet måste ses över. Flera av de arbetsuppgifter som idag utförs av jämställdhetsenheten som är förlagd till Näringsdepartementet måste föras över till en myndighet, en sådan arbetsuppgift är bidragsgivning. Dessutom håller vi med utredningen om att stöd och utvärderingen av jämställdhetsarbetet behöver stärkas.