Betänkandet Ett Nationellt kunskapscentrum, ombildning av RKC - SOU 2004:117

Sammanfattning

RFSU stödjer utredningens slutsats i att det idag saknas en instans som uteslutande ägnar sig åt de olika aspekterna på mäns våld mot kvinnor. Då detta är ett samhällsansvar är det helt följdriktigt att en statlig permanent kunskapsinsamlande verksamhet behövs. RFSU utgår från att ett sådant nationellt centrum kommer att vara ett stöd för kommuner och landsting i deras arbete med att tillhandahålla professionell hjälp till våldsutsatta.

Vi vill också understryka vikten av det utredningen kommit fram till nämligen att utbildning, forskning, samverkan och information är viktiga områden som ett nationellt centrum kan uppfylla. Vi vill särskilt betona vikten av forskning på det kliniska området. För att ett nationellt centrum om mäns våld mot kvinnor ska få ett genomslag krävs ett utåtriktat arbete för att polisväsende, rättsväsende och yrkesgrupper involverade i mötet med de våldsutsatta ska få tillgång till den kunskap som insamlats vid centret.

Utredningen är mycket tydlig i att den kliniska erfarenheten är en viktig kunskapskälla och en nödvändig koppling till verkligheten. Inte minst för den tillämpade forskningen, Att den information som mötet med den utsatta målgruppen ger är ovärderlig, för att kunna utveckla metoder i arbetet med våldsutsatta kvinnor, kan RFSU-kliniken styrka utifrån egna erfarenheter.

Utredningen är gedigen och omfattande med det finns några brister. I utredningen saknas förslag på ett tydligt preventivt arbete vilket RFSU anser är en svaghet i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Både sexualbrott och misshandelsbrott är oftast återfallsbrott. Vi är klara över att det nationella centrumet i första handa ska ägna sig åt offren dvs. de misshandlade kvinnorna. Genom att erbjuda vård och behandling till förövare som begått eller är rädda för att begå övergrepp så påbörjas ett brottsförebyggande arbete som ytterst handlar om att skydda kvinnor och barn. RFSU ifrågasätter även varför man exkluderar män som utsatts för motsvarande våld av andra män eller kvinnor. Namnet på ett nationellt centrum bör inte heller exkludera män då de utgör en del av problemet. Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan liksom i lärarutbildningen bör också ingå i det preventiva arbetet. För att förstå våldets dynamik och dess konsekvenser anser RFSU att inhämtande av kunskap från såväl offer som förövare främjar såväl en djupare kunskap, metodutveckling som forskning.

RFSU-klinikens erfarenhet är att det finns förövare eller presumtiva förövare som faktiskt söker hjälp men har mycket svårt att få sådan.

Den kliniska verksamheten, som ska finansieras av landstingsmedel, lyfts fram som en betydelsefull del i centrets verksamhet. Detta kan möjligen vara en svaghet om landstinget plötsligt inte skulle prioritera denna verksamhet.

RFSU förutsätter att uppföljning och utvärdering av uppdraget görs kontinuerligt samt att centret garanteras pengar för sin verksamhet

Kapitel 6

Behovet av ett nationellt centrum

RFSU är helt överens med utredaren om att varje kommun och landsting ska ha en god beredskap för att omhänderta våldsutsatta kvinnor. Det finns ett stort behov av stöd för dessa, vilket ett nationellt centrum skulle uppfylla. Principen måste vara att oavsett var i Sverige man bor ska man kunna få professionell hjälp. Ett statligt nationellt centrum ska vara pådrivande i detta professionella arbete. RFSU vill poängtera att det motsatta också bör vara en uppgift. De kliniska erfarenheterna från landet i övrigt är viktiga att tillvarata för att insamla kunskap, metoder och utvecklandet av olika samverkansmodeller, för att få ett nationellt perspektiv.

RFSU håller med om att arbetet med mäns våld mot kvinnor innebär att samhället har huvudansvaret för att tillhandahålla professionell hjälp och att det inte ska vila på frivillighetsorganisationer. Utredningen talar om fyra ansvarsområden; utbildning, forskning, samverkan och information. Vi är överens om att dessa områden har en betydelsefull roll och att den kliniska verksamheten är nödvändig för både kunskapsinsamlande och metodutveckling. RFSU anser att det preventiva arbetet ska betonas; att med olika metoder och insatser försöka förebygga mäns våld mot kvinnor måste vara en viktig uppgift för ett nationellt centrum.

Utbildning

Tanken att arbetet med att förändra attityder och värderingar ska införlivas i universitetets utbildningssystem är tilltalande och skulle förhoppningsvis kunna leda till forskning som blir tvärvetenskaplig. Resurser för utåtriktad verksamhet i form av information och utbildning är mycket viktiga för att sprida centrumets erfarenheter nationellt.

Utbildningsinsatser från ett nationellt centrum ska riktas brett till dem som möter våldsutsatta inom sina respektive professioner, inom såväl grundutbildning som fortbildning. Att tala om våld och särskilt sexuellt våld väcker starka känslor. Därför är det viktigt med en professionell hållning, god pedagogik och att kunna förmedla en väl utvecklad samtalsmetodik. Kunskap bildar grundvalen i arbetet med värderingar, föreställningar och förståelse. Vi vill understryka utredarens konstaterande att endast kunskap inte är tillräckligt. Insikt är ytterligare en aspekt som innebär att kunskapen integreras i det egna tänkandet. RFSU: s erfarenhet är att det är viktigt i sådana utbildningssammanhang att sätta individen i fokus såväl den rådsökande som behandlaren. Utbildningsinsatserna bör vara processinriktade för att konkreta verktyg ska kunna skapas i form av t.ex. metoder, samtalsmetodik och samverkansmodeller för ett bättre individuellt omhändertagande. Att möta kvinnor som varit utsatta för våldtäkt ger ett individperspektiv som är viktigt att ha för att kunna behandla och hjälpa kvinnan vidare i livet. Utbildningsinsatserna på det kliniska området bör också innefatta konsultationer och handledningsuppdrag.

Forskning

RFSU förutsätter att forskning är en del av nationellt centrumets arbete och inte minst utifrån sin kliniska verksamhet. Den tillämpade forskningen är en nödvändig del av metodutvecklingen.

Vi håller med utredaren om att forskningsfältet om mäns våld mot kvinnor är mång- och tvärvetenskapligt. Olika discipliner kan ge kompletterande kunskaper om såväl de individuella som de strukturella orsakssammanhangen. Vi förutsätter att forskning även innefattar bakomliggande faktorer till varför män utövar våld från såväl ett strukturellt som individuellt perspektiv som ett led i det förebyggande arbetet. Utan denna kunskap är det svårt att driva ett preventivt arbete som skyddar barn och kvinnor från att bli utsatta igen. Fördelen med ett nationellt centrum vid Uppsala Universitet är att man kan arbeta tvärvetenskapligt inom olika discipliner med frågor som rör män, kvinnor och våld.

Samverkan

RFSU anser att det är av yttersta vikt för ett nationellt centrum att inspirera och samverka med andra då problembilden för målgruppen oftast är komplex. Detta kräver samverkansmodeller med t.ex. barn och ungdomspsykiatrin, socialtjänst, polis, sjukvård, rättsväsende, sexologiska mottagningar och frivillighetsorganisationer m.fl.

Kapitel 7

Huvudmannaskap

RFSU tycker att organisationsmodellen ger både utrymme och möjlighet till ett brett professionellt och dynamiskt kunskapsutbyte. RFSU vill dock understryka att det är viktigt att Nationellt Centrum är en permanent verksamhet med ett eget fast anslag.

Kapitel 8, Formerna för ombildning

Den kliniska verksamheten

RFSU delar uppfattningen att det krävs en klinisk verksamhet för att kunna utveckla metoder för omhändertagande och behandling. Den information som mötet med den utsatta målgruppen ger är ovärderlig och kan svårligen inhämtas från annat håll. Det strukturella perspektivet utesluter inte det individuella utan snarare bör det uppstå en dialog mellan dessa synsätt. Den baskunskap som det kliniska mötet utgör är också en viktig källa för forskning.

Fokus på våldtäkt

Då ett av centrumets prioriterade arbetsområden ska vara våldtäkt vill vi särskilt poängtera vikten av sexologisk kunskap. Kunskap om sexualitet är en förutsättning för att möta denna form av våld. Att kunna tala om sexualitet, frågor och problem förknippade med den är en viktig del av samtalsmetodiken. Erfarenheter från RFSU-klinikens visar att våldsutsatta inte alltid söker hjälp direkt efter ett övergrepp och att det inte är ovanligt med sexuell problematik som kan härledas från sexuellt våld. Symtombilden kan variera och orsaken till att söka hjälp är inte alltid tydligt relaterade till övergreppet. En samverkan med andra vårdinstitutioner är mycket viktig för att fånga upp och bemöta även denna grupp. Det nationella centrets kliniska verksamhet skulle därför kunna vara en remissinstans för andra vårdgivare i Uppsala län.

RFSU delar utredarens syn på professionell kompetens och att utbildningen ska ha fokus på det verkliga mötet med våldet, offer och förövare. En förutsättning för ett sådant arbete är att man har kunskap om att mäns våld mot kvinnor utgör ett samhällsproblem och är ett bevis för den obalans som råder i maktförhållandet mellan kvinnor och män. Att möta såväl offer som förövare ger en helhetsbild av ett komplicerat problemområde. Kunskap om förövare kan ge en djupare förståelse för vad kvinnor utsatts för och kan bidra till utvecklandet av arbetsmetoder. De personliga orsakssammanhangen till att män slår är också en kunskapskälla för ett förebyggande arbete. För att förstå våldets dynamik och dess konsekvenser anser RFSU att insamlad kunskap om såväl offer som förövare främjar det förebyggande arbetet.

En nationell samordnare för våld i nära relationer

Utredaren pekar på att samordningsrollen inte bara ska gälla våld i nära relationer utan allt våld mot kvinnor, inklusive våld i samkönade relationer. Det är viktigt att titta på allt våld för att analysera på vilket sätt män använder våld, hot om våld och rädsla för våld för att upprätthålla makten över kvinnor. Men det är lika viktigt att se att våld i nära relationer och våld från okända på offentlig plats är olika saker när det handlar om hur samhället ska förebygga och beivra våldet samt ge stöd och behandling till utsatta och förövare. Därför anser RFSU att det nationella centrumet ska arbeta med våld i nära relationer men då även när kvinnor slår kvinnor, män slår män eller kvinnor slår män.

Kapitel 9

Vid ombildningen av Rikskvinnocentrum föreslår RFSU att preventivt arbete blir ytterligare ett ansvarsområde för centret. Både sexualbrott och misshandelsbrott är oftast återfallsbrott. Erfarenheter från bl.a. RFSU-kliniken av män som haft fantasier om sexualbrott eller har begått sexuella våldsbrott visar att de efter behandling minskat eller helt upphört med sitt sexualbrottsliga beteende. Att erbjuda vård och behandling till förövare som begått eller är rädda för att begå övergrepp är ett brottsförebyggande arbete som ytterst handlar om att skydda kvinnor och barn. Det övergripande målet för det nationella centret är att motverka våld mot kvinnor och att verka för att våldsutsatta kvinnor får ett bra bemötande och stöd. Dessutom ska centrumet i sina utbildningar samt vid insamling av forskning och spridande av information uppmärksamma även män som misshandlar och våldtar. Därför föreslår RFSU att även män inkluderas alternativt att ett liknande centrum inrättas för våldsutsatta män.

Kapitel 10

Nationell kristelefon

RFSU anser det viktigt med en nationell kristelefon. Det är en samhällig angelägenhet att våldsutsatta ska kunna få hjälp oavsett var i Sverige man bor. Detta ansvar bör inte vila på frivilligorganisationer. Precis som utredaren anser RFSU att en telefonrådgivning för att möta våldsutsatta i akut kris kräver professionell kompetens. En sådan rådgivare ska kunna möta krisreaktioner, behärska krishantering, ge konkret hjälp, vara till stöd och hjälp för närstående, men också kunna hänvisa till adekvat hjälp på olika institutioner runt om i landet. Från telefonrådgivningen kan centrumet inhämta en omfattande nationell kunskap från såväl rådsökande som rådgivare.

Kapitel 11

RFSU förutsätter att uppföljning och utvärdering av uppdraget görs kontinuerligt samt att centrumet garanteras pengar för sin verksamhet.