SFI-utredningens betänkande Vidare vägar och vägen vidare - svenska som andraspråk för samhälls- och arbetsliv - SOU 2003:77

Ovanstående är ett betänkande som berör hur undervisningen riktat till personer med svenska som andraspråk kan förbättras och därigenom underlätta människors väg till arbete och samhällsliv i det svenska samhället.

I det följande kommer vi för tydlighetens skull att använda beteckningen sfi, eftersom detta är ett inarbetat begrepp och då det förslag på namnändring som ges i utredningen ännu inte har någon vedertagen förkortning. I vårt remissvar koncentrerar vi oss främst på områdena samhällslivs- och arbetslivsorientering samt förutsättningarna för sfi - såväl skolans som de enskilda lärarnas – att bedriva undervisning i dessa ämnesområden.

Övergripande synpunkter

RFSU ställer sig positivt till utredningens förslag om att stärka samhällslivs- och arbetslivsorienteringen i sfi-utbildningen liksom förslagen att förbättra förutsättningarna för en sfi-undervisning av hög kvalitet. Vi delar också utredningens förslag om namnbyte på denna utbildning. Beteckningen "svenska för invandrare" är ålderdomlig och vidmakthåller ett "vi och dom-tänkande". Människor bosatta i Sverige, oavsett ursprung eller skäl till att man lever i Sverige, är en del av det svenska samhället.

RFSU välkomnar utredningens uppfattning om att sfi bör upphöra som egen skolform och i stället inordnas i Komvux-utbildningen. Skälen härför är de samordningsvinster som kan göras - exempelvis möjligheten att kombinera sfi med annan utbildning inom Komvux - samt att sfi-utbildningen syfte, mål och innehåll blir tydligare. En inordning i Komvux innebär att läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) kommer att gälla för sfi. Det stärker utbildningens struktur och status. Som det är nu finns en hänvisning till Lpf 94 i "Förordningen (1994:895) om svenskundervisning för invandrare", där det i 3 § anges att "sfi skall vila på de grundläggande värden som anges i läroplanen för de frivilliga skolformerna". Med Lpf 94 som läroplan stärks undervisningen i sexualitet, samlevnad och samhälle i sfi-utbildningen. I Lpf 94 är undervisning i sex och samlevnad obligatorisk. Sålunda blir den i så fall med automatik obligatorisk också i sfi, vilket RFSU skulle hälsa med största tillfredsställelse.

Med en sådan inordning av sfi i Komvux följer också att kommunerna har fortsatt ansvar för sfi-utbildningen.

Vi ser med belåtenhet på att utredningen betonar värderingarnas betydelse för sfi-utbildningens möjlighet att uppnå sitt syfte att, utöver språkinlärning, ge "kunskap i och förståelse av samhällets organisation och dess grundläggande värderingar för att underlätta elevens integration, aktiva medverkan i och bidrag till utvecklingen av samhällsliv, arbetsliv och kultur i Sverige".

Däremot menar vi, till skillnad från utredningen, att det inte räcker med ett referens- och kommentarmaterial som anger viktiga teman att ta upp i samhällslivs- och arbetslivsorienteringen. Betydelsen av vissa teman är så stor att de inte bör kunna förbigås av någon kommun eller undervisningsanordnare i Sverige. Sexualitet och samlevnad är ett sådant tema. Därför bör sex och samlevnad bli ett obligatoriskt moment i sfi. Om Lpf 94 i fortsättningen blir gällande läroplan för sfi, kommer så att bli fallet. Om så inte blir fallet, föreslår RFSU att regeringen i skolförordningen för sfi tydliggör att frågor om sexualitet och jämställdhet är obligatoriska moment i utbildningen.

Förstå är inte samma sak som att hålla med. Syftet är inte att alla efter genomgången utbildning ska tycka likadant och omfatta samma värderingar. Men samhället liksom individen gagnas av ett reflexivt tänkesätt, där stereotyperna får ge vika för nyanserna. Här kan en väl genomtänkt sfi-undervisning med tydliga inslag av samhällslivs- och arbetslivsorientering, där frågor om sexualitet, samlevnad och samhälle ingår, ha en betydande funktion.

Vi vill också understryka vikten av att regelbunden uppföljning och utvärdering görs av sfi-undervisningen, för att se att den uppfyller sina mål. Självklart bör då även frågor om sexualitet, samlevnad och samhälle ingå.

Samhällslivs- och arbetslivsorientering i sfi

RFSU menar att obligatorisk undervisning i sexualitet, samlevnad och samhälle är av största betydelse.

Utredningen påpekar mycket riktigt att samhällsfenomen och -problem är komplexa, liksom att få syn på de underliggande värderingar som råder och som påverkar det vardagliga livet. Därmed blir det viktigt att frågor om kön och jämställdhet, sexualitet och relationer behandlas återkommande i sfi-undervisningen.

Sexualiteten, inbegripet hur samhället och i dess förlängning individen organiserar familjeliv och familjerelationer, kan sägas utgöra ett av samhällets grunder, oavsett var i världen man befinner sig, tillsammans med exempelvis det politiska och ekonomiska systemet. Uppfattningen om sexualiteten styr synen på äktenskap och arv, på relationer mellan könen och generationerna, hur man ser på hetero- och homosexualitet med mera. Där finns generella (samhällets/kulturens) värderingar men också individuella (gruppers eller enskilda individers) som inte alltid är desamma som de generella. Dessa värderingar förändras ständigt.

Därmed utgör förståelsen för olika synsätt på sexualitet ett nödvändigt fundament för att förstå det samhälle man lever i och för att aktivt kunna delta i och påverka det.

RFSU:s erfarenhet är att det finns en stor nyfikenhet på frågor som rör sexualitet och en stor vilja att förstå det omgivande samhället. Det finns ett behov av att avdramatisera de bilder - både av konkreta och abstrakta slag - som ges av sexualiteten i det svenska samhället. Ett samhälles värderingar är aldrig entydiga, men det finns dock en sorts hegemoniska - vare sig de är önskade eller oönskade - värderingar, som alla medlemmar i ett samhälle måste förhålla sig till. Dessa behöver diskuteras.

Utredningen nämner begreppet "kulturellt avstånd" som en faktor för att lära sig ett nytt språk. För att kunna lära sig ett språk och att förstå språkets innebörd, måste man också kunna förstå viktiga delar av det samhälle man lever i. Som vi påpekat tidigare kan sexualiteten ses som ett av fundamenten i samhällen. Det är därför viktigt att ha insikt i sexualitetens möjliga innebörder, inte endast de som finns i det svenska samhället, utan också de som man själv bär med sig. Sfi-utbildningen kan bidra till att skapa förståelsenycklar, så att de nya samhällsmedlemmarna kan öppna dörrarna i det nya hus som är det svenska samhället. Sfi-utbildningen måste utgå från meningsbärande och meningsskapande sammanhang, där språket ses som en del av det sociala samspelet. Undervisning om såväl begrepp/språk som om värderingar är därför av största vikt. En förutsättning för detta är att utgå från studenternas livssituation och i dialog med dem forma undervisningens innehåll. En utgångspunkt bör vara vad studenterna behöver veta för att öka möjligheterna i sin vardag. En annan att rättighets- och skyldighetsperspektivet genomsyrar undervisningens syfte och innehåll. En tredje är att ge ett historiskt perspektiv på samhällets förändring, lagstiftning och de sociala rörelser som finns och funnits inom till exempel social-, familje- och sexualpolitik.

Samhällslivsorienteringen behöver innehålla begrepp och värderingar inom områden som rör sexualitet och relationer, exempelvis ungdomsmottagningar, hälsofrågor som hiv/aids, sexuellt överförda sjukdomar, preventivmedel, familjelagstiftning, varför vi har en sex- och samlevnadsundervisning i skolan och vad den i stora drag innehåller m m och vad som ligger bakom dessa begrepp och hur man kan tänka, resonera och känna inför det.

Förutsättningar för undervisning i sexualitet, samlevnad och samhälle i samhällslivs- och arbetslivsorienteringen

Utredningen ger förslag på åtgärder för att förbättra kvaliteten på sfi-utbildningen som överensstämmer med RFSU:s uppfattning, och som vi här vill utveckla. I det följande koncentrerar vi oss på den konkreta undervisningssituationen, väl medvetna om att även frågor som rör studenternas möjlighet till försörjning, kommunernas finansiering m m också har betydelse för förutsättningarna att bedriva utbildningen

Förutsättningarna för den konkreta undervisningen kan enkelt delas in i följande:

• kursutbudet och kursinnehållet i sfi-utbildningen
• lärarnas/skolpersonalens kompetens
• undervisningsmaterial.

Kursinnehåll

Sexualundervisning är en fråga som väcker känslor. Många som läser sfi är föräldrar. De har barn i skolåldern och i skolan möter barnen den obligatoriska sex- och samlevnadsundervisningen. Många av dessa föräldrar har inte själva erfarenhet av sexualundervisning från sin skoltid. Bland annat detta - men också synen på hur kunskap om sexualitet ska bibringas de unga - gör att en del föräldrar som invandrat, är frågande eller kritiska till sex- och samlevnadsundervisningen. Till viss del beror det på okunskap om vad denna undervisning i grundskolan och gymnasiet innehåller. Vår erfarenhet, bl a från ett projekt under första halvan av 1990-talet, är att de flesta vuxna, när de får veta bakgrunden och innehållet välkomnar denna undervisning. Men utöver rätten som förälder att få vetskap om vad skolan ger för undervisning till ens barn, behöver många vuxna en likartad information och kunskap som den deras barn får i skolan. Många vuxna som invandrat har själva bristande kunskap i frågor som rör sexualitet, t ex anatomi, pubertet, preventivmedel, hiv/aids samt vilka rättigheter boende i Sverige har beträffande sexuell och reproduktiv hälsa respektive rättigheter, kunskapsbrister som riskerar att skapa ohälsa.

Gapet mellan föräldrars och barns kunskaper om sexualitet riskerar att leda till konflikter mellan generationerna, något det svenska samhället har erfarit på olika sätt på senare år, tydligast i samband med de s k hedersrelaterade brotten, som främst drabbar unga flickor och homosexuella. Här kan sfi fylla en viktig funktion för att minska detta gap.

I Sverige har det de senaste decennierna skett ett betydelsefullt ihärdigt poltitiskt arbete med att diskutera könsroller och motverka sexuellt våld och våld inom familjen/partnervåld, och de bakomliggande strukturerna till detta våld. Exempelvis har lagstiftning förändrats, familjerådgivningar inrättats, mans- och kvinnojourer startat i takt med ökad kunskap och medvetenhet. Vi hänvisar vidare till RFSU:s remissvar till Personsäkerhetsutredningens delbetänkande (SOU 2002:71) Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer, där vår uppfattning belyses. Också synen på homosexualitet och homosexuellas rättigheter har diskuterats och förändrats i Sverige de senaste åren. Liksom en del unga flickor riskerar att utsättas för psykiskt eller fysiskt våld, riskerar på samma sätt (unga) homosexuella flickor och pojkar att utsättas för det. Dessa frågor behöver diskuteras och belysas i sfi-undervisningen.

För att ovanstående ska kunna genomföras behöver kurserna för de studerande utvecklas: dels behöver frågor om sexualitet, samlevnad och samhälle integreras i de kurser där så är lämpligt. Dels behöver särskilda kurser med denna inriktning utvecklas. Ett visst sådant utvecklingsarbete har redan påbörjats på Centrum för flexibelt lärande, som bl a utvecklar internetbaserade distanskurser. Detta arbete behöver fortsätta, utvecklas samt bli ett permanent uppdrag för Centrum för flexibelt lärande.

Lärarnas kompetens

Många lärare (inom alla skolformer men kanske särskilt inom undervisning som vänder sig till elever med utländsk bakgrund eller som nyligen invandrat), vilket också utredningen tar upp, uppfattar sex- och samlevnadsfrågorna som svåra att undervisa i, eftersom de väcker känslor och kommer våra centrala värderingar nära. I mötet med andra måste man också ta ställning till sina egna värderingar.

Därför behöver man ge skolan som organisation liksom de enskilda lärarna förutsättningar för att bedriva sexualundervisning.

En hög kompetens hos lärarkåren är avgörande för utbildningens kvalitet. Vi välkomnar varmt utredningen resonemang om betydelsen av lärarnas kompetens, som en förutsättning för en kvalitativ undervisning. Sfi har på många sätt behandlats styvmoderligt i det avseendet. Om sfi på allvar ska vara mer än språkinlärning - vilket förordningar och kursplaner föreskriver - måste också skolan och lärarna ges förutsättningar för detta.

RFSU stöder utredningens förslag om att inrätta en särskild ämnesdidaktisk högskoleutbildning för lärare inom lärarutbildningen, Svenska som andraspråk med vuxenpedagogisk inriktning.

De verksamma lärarna i sfi-utbildningen behöver få tillgång till kompetensutveckling och fortbildning. Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk står i dag för samordning av utbildning av verksamma lärare. Utredningen förslår att Nationellt centrum och Myndigheten för skolutveckling ska få fortsatt uppdrag att samordna och utveckla kurser för sfi-lärare (och andra aktörer inom sfi). RFSU menar att det i uppdraget bör tydligt anges att man ska utveckla en bredd av fortbildnings- och kompetenshöjande kurser som också belyser och fördjupar kunskapen i frågor om sexualitet, kön/genus, skolans sex- och samlevnadsundervisning m m, se ovan under rubriken"Samhällslivs- och arbetslivsorientering i sfi". Exempelvis behöver olika synsätt på sexualitet ur idéhistoriskt, sociologiskt och antropologiskt perspektiv tas upp.

Undervisningsmaterial

Vi delar utredningens förslag om att Myndigheten för skolutveckling får i uppdrag att utarbeta ett referens- och kommentarmaterial för samhällslivs- och arbetslivsorienteringen, kring integrering av formellt och informellt lärande m m. Detta kommentar- och referensmaterial bör enligt RFSU:s mening också behandla temaområdet sexualitet, samlevnad och samhälle.

Viktiga aspekter är olika synsätt på sexualitet och samlevnad, genuskunskap, homosexualitet, partnervåld m m.

Det finns sannolikt behov av även annat undervisningsmaterial om sexualitet, samlevnad och samhälle, både på svenska och på olika språk, för att underlätta samhällslivsorienteringen. Vi föreslår att Nationellt centrum och Myndigheten för skolutveckling också får i uppdrag att inventera detta behov av undervisningsmaterial.

RFSU utgår från att berörda myndigheter och institutioner vid utvecklandet av kurser, material och dylikt gör detta i samarbete med frivilligorganisationer och annan expertis.

Fastställt vid RFSUs förbundsstyrelses sammanträde den 6 december 2003.