Departementspromemorian Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella - Ds 2004:19

RFSU har beretts tillfälle att lämna svar över promemorian om föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella. Det är med glädje RFSU gör detta. RFSU anser inte att möjligheten att vara en bra förälder är avhängig vare sig sexuell läggning eller civilstånd. För barnens skull borde därför inte dessa kriterier få styra möjligheten att få barn genom insemination inom svensk sjukvård.

Sammanfattning

Det är RFSU:s mening att om lesbiska par får tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården, ska partnern eller sambon till en kvinna som föder ett barn efter en sådan befruktning också anses som barnets mor. Detta förutsatt att partnern givit sitt samtycke till inseminationen.

RFSU vänder sig dock mot promemorians förslag om att moderskapet ska behöva fastställas genom dom eller bekräftelse. RFSU ställer sig positivt till förslaget att faderskap ska fastställas vid insemination utanför den svenska sjukvården. Dock menar vi att detta inte ska gälla vid insemination inom utländsk sjukvård, utan bara vid privat insemination. Om så önskas, kan efter det ett lesbiskt pars föräldraskap tillgodoses genom adoption.

RFSU är starkt kritiskt till att lesbiska vid ansökan om assisterad befruktning ska falla inom prioriteringsgrupp IV medan heterosexuella ska falla inom prioriteringsgrupp III. RFSU menar vidare att det är märkligt att man i promemorian helt utelämnat förslag om vad som ska gälla när lesbiska låter sig insemineras inom utländsk sjukvård. Om modern kan göra gällande att insemination skett vid vårdinrättning utomlands med givarinsemination av anonym donator, och hennes partner har gett sitt samtycke till inseminationen, bör enligt RFSU:s mening moderskapspresumtion gälla.

För RFSU är det dessutom självklart att även ensamstående ska ha rätt till insemination.

Insemination inom svensk sjukvård

RFSU är negativt till promemorians förslag att man ska göra skillnad på fastställandet av föräldraskapet utifrån om det är en heterosexuell eller homosexuell kvinna som insemineras inom den svenska sjukvården. Är det en heterosexuell kvinna som insemineras så blir hennes sambo/make automatiskt far till barnet. Men är det en lesbisk kvinna som insemineras ska moderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom. RFSU finner ingen anledning till att fastställandet av moderskapet vid assisterad befruktning inom svensk sjukvård ska kräva en bekräftelse eller dom när inte fastställande av faderskap gör det. Lämnar den blivande mammans fru eller sambo samtycke till inseminationen är det RFSU:s mening att hon också ska anses som barnets mor, precis som en man som lämnat samtycke anses vara barnets far. RFSU ställer sig undrande till promemorians slutsats då vi inte funnit någon argumentation för förslaget. I promemorian står det tvärtom att: ”På samma sätt som för en man bör samtycket alltså ha den verkan att partnern eller sambon också blir att anse som förälder till det barn som föds.” (sida 51)

Om lesbiska inte ges möjlighet till insemination inom svensk sjukvård på lika villkor som heterosexuella, ökar sannolikheten för att lesbiska söker sig till utländsk sjukvård för att bli inseminerade där. Då gäller full anonymitet för spermadonatorn och barnet skulle inte kunna få kunskap om sin biologiska far. Att barn som kommit till genom insemination ska ha rätt till kunskap om sitt ursprung är en uppfattning som återfinns i svensk lagstiftning. Tvingas svenska lesbiska utomlands för att få möjlighet till insemination inom sjukvården, kommer de svenska barn som föds följaktligen inte att ha rätt till denna kunskap om sitt ursprung. RFSU välkomnar vidare promemorians förslag att en kvinna, som enligt förslaget ska anses som mor, ska ha rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barnets födsel.

Kostnader

RFSU är starkt kritiskt till att lesbiska vid ansökan om assisterad befruktning föreslås falla inom prioriteringsgrupp IV, medan heterosexuella ska falla inom prioriteringsgrupp III. Man placerar kvinnor i olika prioriteringsgrupper beroende på deras sexuella läggning, och hänvisar till resonemang om att heterosexuella par vid ofrivillig barnlöshet kan uppleva en försämrad livskvalitet, och att de därför har ett väl motiverat livskvalitetsrelaterat behov. RFSU menar att det inte finns någon anledning att tro att lesbiska i lägre grad än heterosexuella upplever en försämrad livskvalitet, eller i lägre grad har ett väl livskvalitetsrelaterat behov i sin barnlöshet. RFSU anser därför att det saknas grund för att placera heterosexuella och homosexuella i olika prioriteringsgrupper och att det istället är ett uttryck för diskriminering. Eftersom vård inom prioriteringsgrupp IV enligt riktlinjerna inte bör finansieras med offentliga medel, är det upp till landstingen att bestämma hur mycket ingreppet ska kosta för den enskilde. I praktiken kommer det att innebära att lesbiska, till skillnad från heterosexuella, får betala för den assisterade befruktningen. RFSU menar att det inte är acceptabelt att lesbiska ska behöva betala mer än heterosexuella. Sexuell läggning inverkar inte på skyldigheten att betala skatt och ska därför inte heller styra rätten till vård. Dessutom är landstingen inte skyldiga att tillhandahålla vård inom kategori IV, något som ännu mer försvårar lesbiskas möjligheter att få tillgång till insemination inom sjukvården.

Insemination inom utländsk sjukvård

RFSU vill påpeka det olyckliga i att det helt saknas resonemang kring fastställande av moderskap när den assisterade befruktningen har skett utomlands. Den föreslagna lagstiftningen innebär att insemination som sker utanför svensk sjukvård medför att faderskap ska fastställas. RFSU ser här inte att det finns någon anledning att fastställa faderskap vid insemination inom utländsk sjukvård. Till skillnad från när insemination äger rum utanför sjukvården, ter sig en adoptionsprocess överflödig, och kan liknas vid att slå efter flugor med stekpannor. Om modern kan göra gällande att insemination skett vid vårdinrättning utomlands med givarinsemination av anonym donator, och hennes partner har gett sitt samtycke till inseminationen, bör moderskapspresumtion gälla. Vid insemination av heterosexuella inom utländsk sjukvård antas kvinnans make/sambo vara far, förutsatt att han har gett sitt samtycke. Det finns ingen anledning att inte låta samma bestämmelser gälla vid lesbiskas insemination utomlands.

Donatorinsemination i Sverige är endast möjlig vid universitetssjukhus. I nuläget innebär det Karolinska sjukhuset i Stockholm, Östra sjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset i Linköping, Akademiska sjukhuset i Uppsala och Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Det kan exempelvis leda till att lesbiska i Skåne reser till Danmark för att bli inseminerade inom sjukvården där. Ges lesbiskas längtan efter barn lägre prioritet i den svenska sjukvården än heterosexuellas, är det rimligt att anta att även det bidrar till att lesbiska i högre grad söker sig utomlands för insemination.

Privat insemination utanför sjukvården

I promemorian föreslås att när en lesbisk kvinna blivit gravid genom privat insemination ska faderskap fastställas. Om mamman och hennes eventuella partner sedan kommer överens med spermagivaren om att de ska vara barnets föräldrar kan det åstadkommas genom adoption. RFSU är positivt till det förslaget. I och med att de inblandade parterna vid privat insemination väljer olika familjekonstellationer anser RFSU att det vore olyckligt att låsa sig vid en modell där kvinnans partner automatiskt blir förälder. Ofta har spermadonatorn en nära och aktiv roll i barnets liv.

RFSU är också positivt till förtydligandet i lagtexterna om att befruktning kan gå till på annat sätt än genom samlag. Det underlättar för lesbiska som inseminerats utanför sjukvården, och som idag vid fastställande av föräldraskap får envisa frågor om sina samlagsaktiviteter. Något de inte har ägnat sig åt. Övriga synpunkter Idag har endast heterosexuella par rätt till insemination inom svensk sjukvård. Förutom att RFSU anser det vara självklart att även lesbiska par ska ha samma möjlighet, menar vi att även ensamstående kvinnor bör ha rätt att insemineras inom svensk sjukvård.

RFSU stödjer uppfattningen att barn ska ha rätt till kunskap om sitt biologiska ursprung. Den uppfattningen finner stöd i vår lagstiftning som ger barnen som kommit till genom insemination rätt att få veta vem donatorn är.