Betänkandet En översyn av Brottsoffermyndigheten - SOU 2004:61

RFSU lämnar härmed sitt yttrande över betänkandet ”En översyn av Brottsoffermyndigheten” (SOU 2004:61)

Utbildning och kunskap

I kapitel 2 (avsnitt 2.1.2) står att myndigheten haft i uppdrag att i samverkan med Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren genomföra utbildningar i brottsofferfrågor för personal inom respektive verksamhet. Uppdraget anses nu vara slutfört. Däremot deltar Brottsoffermyndigheten i åklagarväsendets återkommande utbildningar för åklagare, i polisens regionala utbildningar samt i Domstolsverkets återkommande domarutbildningar. Utbildningarna har bland annat tagit upp våld mot barn och kvinnor. I utredningen nämns ingenting om utbildning kring sexuella brott.

RFSU anser att det i detta sammanhang bör nämnas något om brottsoffer utsatta för sexuellt våld samt om vittnesstödsverksamheten för dem som utsatts för sexuellt våld. Kunskapen om denna typ av brott och om de utsattas situation efteråt måste bli bättre i rättssamhället som helhet. Därför bör det också vara en del av Brottsoffermyndighetens kunskapsområden att följa. RFSU uppmanar regeringen i sin proposition att påpeka att Brottsoffermyndigheten bör delta i utbildning kring sexuellt våld mot barn och kvinnor, liksom att samla information på området.

I avsnitt 9.2 diskuteras inriktningen på forskningen. I det nuvarande forskningsprogrammet prioriteras tre områden; Brottsoffer i rättsväsendet, brottsoffer och etnicitet samt barn som brottsoffer. Utredarens mening är att det inte finns grund för att styra om inriktningen ännu. Först ska när programtiden löpt ut, 2007 kan forskningsprojekten utvärderas och ligga till grund för en eventuell ändrad inriktning. Här vill RFSU ändå påpeka vikten av att öka kunskapen kring barn som utsatts för sexuellt våld. Därför bör Brottsoffermyndigheten prioritera forskning på området när man tar ställning till nya projekt. Här nämns heller ingenting om barn som förövare vilket också är ett område där forskningen är eftersatt. RFSU önskar att detta beaktas i propositionen.

Nationell samordnare mot våld i nära relationer

I kapitel 5 diskuteras huruvida en särskild nationell samordnare mot våld i nära relationer ska inrättas eller inte. Utredaren anser inte (i motsats till Personsäkerhetsutredningen) att det inom ramen för Brottsoffermyndigheten bör inrättas en särskild nationell samordnare mot våld i nära relationer.

Ett av argumenten som framförs mot ett inrättande av en samordnare är att regeringen har beslutat om utredning för hur Rikskvinnocentrum skulle kunna ombildas till ett nationellt institut. Utredaren menar att ett förslag kan komma att bli att detta institut i större utsträckning än idag ska fungera som ett kunskapsinstitut kring mäns våld mot kvinnor. Institutet kan också komma att få en del av de uppgifter som den nationella samordnaren mot våld i nära relationer skulle kunna ha. RFSU motsätter sig inte utredningens argumentation mot att inrätta en samordnare. Däremot vill RFSU göra regeringen uppmärksam på det begränsade område som Rikskvinnocentrum bevakar, nämligen det som handlar om mäns våld mot kvinnor. Enligt RFSU finns det en risk att våld i andra än heterosexuella relationer marginaliseras om ingen särskilt utsedd instans arbetar med detta så som Rikskvinnocentrum kan komma att göra med mäns våld mot kvinnor.

Brottskadeersättning

I kapitel 6 diskuteras brottskadeersättningen. Idag anser Nämnden för brottsskadeärenden sig förhindrad att betala ut brottsskadeersättning i de fall där åtal väckts men domstolen friat. Däremot betalas ersättning ut när gärningsmannen är okänd, vilket inte behöver betyda att han verkligen är okänd utan bara att åklagaren inte ansett att bevisningen räcker för en fällande dom.

Motivet till att ersättning inte betalas ut är att man anser sig då överpröva domstolsbeslutet. Men en domstol ska anse brottet vara begånget av den tilltalade med en säkerhet "bortom rimligt tvivel" medan det på Brottsoffermyndigheten inte finns några motsvarande restriktio-ner. Därför kan Nämnden rimligen göra en egen bedömning huruvida brottsoffret är berättigat till Brottsskadeersättning.

RFSU vill därför att Nämnden för brottsskadeärenden även ska behandla ärenden där åtal väckts, men domen blivit friande. Sedan är det upp till Nämnden att bedöma huruvida ersättning ska betalas ut eller inte.