Betänkandet Människosmuggling och offer för människohandel - SOU 2002:69

Den statliga utredningen SOU 2002:69 har tillkommit för att EU-länderna i ett gemensamt direktiv kommit överens om att samordna ländernas lagstiftning.

Syftet är att öka möjligheten att bekämpa människosmuggling- och handel, samt gränsöverskridande brottslighet.

När det gäller brottet människohandel är det uttryckliga målet för kommittén att underlätta lagföring av brottslingar för smuggling och handel med människor, samt att ge offren stöd så att de kan bistå Sverige i utredningar om brott.

Lagförslagen är inte i första hand utformade för att skydda vittnen eller offer för människosmuggling – utan för att underlätta polisens utredningar. Enligt RFSU:s synsätt är detta inte bara oetiskt med tanke på kvinnornas utsatta situation utan det torde heller inte få särskilt många fler kvinnor villiga att vittna.

RFSU begränsar sitt yttrande till de delar av betänkandet som rör offer för människohandel och har följande synpunkter.

Beträffande uppehållstillstånd

Sverige måste ta ansvar för de kvinnor som blivit utsatta i Sverige. Även om kommitténs uppgift har varit att ta ställning till vilka möjligheter som finns att ge offren för människohandel rättsligt och annat stöd så att de skall kunna bistå i utredningar om brott är det, menar RFSU, oetiskt att bara ge stöd till de kvinnor som är intressanta för en rättegång, vilket kommittén föreslår (s. 243). Risken är att de kvinnor som inte är intressanta av utredningsskäl kommer att möta en bryskare hantering.

Det är också oetiskt att inte se till kvinnans långsiktiga säkerhet utan bara kortsiktigt till henne som vittne.

Då offer för människohandel är offer för organiserad brottslighet, är det med påtaglig risk de återvänder hem, vare sig de har vittnat eller ej. Extraordinära skyddsbehov finns. Offrens utsatta situation måste särskilt beaktas menar RFSU i utformandet av lagstiftning kring tillfälligt och permanent uppehållstillstånd.

RFSU vill här återknyta till Rådets rambeslut av den 15 mars 2001 om brottsoffers ställning i straffrättsliga förfaranden. Här understryks vikten av att brottsoffer skall få relevant information för att söka rådgivning samt att vid behov skall skydd säkerställas inte bara för offret utan också för dennes familj. I tilläggsprotokollet till FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet fastslås vidare att stater skall underlätta för offren att på ett säkert sätt kunna återvända hem samt att återvändandet helst skall vara frivilligt.

RFSU menar att alla offer för människohandel bör erbjudas tillfälligt uppehållstillstånd för att hinna tänka igenom sin situation, börja bearbeta eventuella trauman, behandla eventuella kroppsliga skador samt överväga om de är villiga att vittna. Erbjudandet om tillfälligt uppehållstillstånd skall inte vara avhängigt av om personen är intressant som vittne, utan av vad personen, i det här fallet oftast kvinnan, varit utsatt för och hur hotbild och livssituation för henne ser ut i hemlandet om hon återvänder.

Ansökan om permanent uppehållstillstånd skall, enligt kommittén, göras först efter att man ansökt om, och helst beviljats tillfälligt uppehållstillstånd. Motiveringen är att inte Sverige får locka offer/vittnen med permanent uppehållstillstånd för att få dem att ställa upp i en brottsundersökning. Detta förfarande torde inte underlätta för kvinnorna i deras beslut om huruvida de skall vittna eller ej. Det främjar heller inte deras säkerhet. Möjligheten till uppehållstillstånd och skydd i Sverige kommer för många att vara av betydelse för om man vågar och är beredd att vittna då det är grundläggande för kvinnans säkerhet.

Kommittén drar vidare slutsatsen att permanent uppehållstillstånd bör kunna övervägas av humanitära skäl. Offrets/vittnets rädsla för hot om våld vid ett återvändande, och det landets möjlighet att skydda personen bör, vid en sammantagen bedömning, utgöra skäl för permanent uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl.(sid 245) menar man. RFSU menar dock att tveksamheterna om vad som i praktiken skall tolkas som rädsla och hot samt bedömningen av hur ett mottagande land kan garantera personens säkerhet är stora. Osäkerheten om utgången av beslutet innebär ett stort risktagande för den sökande kvinnan. RFSU vill här understryka att det finns en påtaglig risk att kvinnorna utnyttjas ännu en gång. Nu av det svenska rättsystemet för att sedan lämnas åt sitt öde om de mot sin vilja återsänds till sitt ursprungsland.

RFSU menar därför att det är viktigt att Sverige är generös med att låta offer för människohandel stanna permanent i Sverige. Vi ställer oss frågande till om humanitära skäl räcker för att garantera rätten för kvinnorna. USA, Kanada och Australien är länder som godtagit förföljelse på grund av sexuell läggning eller kön som flyktingskäl. Detta är en tolkning av Genèvekonventionen som UNHCR stöder och som Sverige också med kraft bör stödja och driva internationellt. Sverige har visserligen antagit en lag om förföljelse av kön, men erfarenheten har visat att 3 kap. 3 § utlänningslagen gång på gång feltolkas eller inte tillämpas till förfång för de asylsökande. Homosexuella och kvinnor som våldtagits har svårt att få stanna av detta skäl, om de fått stanna har det varit av individuella humanitära skäl.

RFSU anser därför att de som utsatts för människohandel med sexuellt syfte efter en kortare betänketid och tillfälligt uppehållstillstånd istället, om de själva önskar, ska kunna åberopa flyktingstatus. Offer för människohandel bör ses som offer som utsatts för brott mot Genèvekonventionen, då de utsatts för könsrelaterad förföljelse, samt fortfarande kan hysa en välgrundad fruktan för fortsatt förföljelse. Att tolka in könsrelaterad förföljelse i Genèvekonventionen ligger dessutom i linje med den definition av konventionen som nu diskuteras inom EU, och som Sverige redan stödjer.

Beträffande andra rättigheter än uppehållstillstånd

Kommittén föreslår att de kvinnor med tillfälligt uppehållstillstånd som befinner sig i Sverige i avvaktan på rättegång och de kvinnor som befinner sig i Sverige i avvaktan på beslut om tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd bör erhålla samma rätt till hälso- och sjukvård som asylsökande. Denna innefattar rätt till vård som inte kan anstå. RFSU anser dock att offer för människohandel bör ha rätt till den hälso- och sjukvård de behöver, inte bara akut vård och stöder här Ulla Hoffmans reservation i frågan.

Beträffande sekretess och vittnesskydd

Att vittna i rättegångar mot kriminella som ingår i organiserade nätverk är, som tidigare nämnts och som kommittén också påpekar, inte utan risk. RFSU menar att det därför är av stor vikt att kvinnan får information på sitt eget språk även om konsekvenserna av att vittna och får diskutera igenom det ordentligt. I Sverige är en av konsekvenserna exempelvis att vittnets namn i och med rättegången blir offentlig handling. Om detta nämns inget i betänkandet.

RFSU menar vidare att Sverige bör införa möjlighet till ett mer genomgripande vittnesskydd i form av att vittnets namn och adress kan skyddas i rättegångar mot organiserad brottslighet. Det är inte ovanligt med hämndaktioner och hot mot vittnets familj, vilket bland andra UNHCR påpekar i sina rapporter. Flera frivilligorganisationer däribland ECPAT men också UNHCR, FN:s kommission för mänskliga rättigheter samt EU-parlamentet har vid upprepade tillfällen tryckt på hur viktigt det är att vittnen erbjuds ett säkert skydd. Särskilt viktigt är det att inte offentliggöra vittnets namn vilket alltså per automatik sker i Sverige i dag. Det är också viktigt att se att vittnesskydd även kan behöva erbjudas till närstående. I vissa fall behöver vittnets familj byte av såväl ort som identitet. Detta skydd skall erbjudas av länder ej frivilligorganisationer.

Fastställt vid RFSU:s förbundsstyrelses sammanträde den 7-9 december 2002.