Betänkande En rättvisare värld utan fattigdom - UD2002/473/GU

Sexualpolitik för global utveckling – en sammanfattning av remissen Sverige har länge varit ett av de länder som legat i spetsen i internationella sammanhang vad gäller frågor kring sexualitet och kön. Förespråkande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) inkluderat kontroversiella frågor såsom rätten till legal och säker abort, kvinnors rättigheter och ungas rätt till sexualupplysning förknippas med Sverige. Sverige har länge anammat synen att SRHR är nödvändigt för att bekämpa fattigdom. Ett bibehållande av en progressiv hållning är mycket viktig i en ny svensk politik för global utveckling (PGU).

Sverige bör vara ett föregångsland i kampen för jämställdhet och mot

• HIV/AIDS och andra sexuellt överförda infektioner
• Oönskade graviditeter
• Våld mot kvinnor och barn
• Förtryck på grund av sexuell identitet
• Trafficking
• Könsstympning
• Förtryck av unga människor

Sverige bör i sitt arbete med bistånd prioritera kampen för

• Rätten till sexualupplysning för unga människor
• Rätten till preventivmedel
• Förändrade könsrollsmönster
• Rätten till legal och säker abort
• Rätten att inte kränkas på grund av sin sexuella identitet
• Rätten till adekvat mödrahälsovård
• Rätten till rådgivning och familjeplanering

Sverige måste också i fortsättningen visa starkt stöd till de multilaterala organisationer som arbetar med SRHR, till exempel UNFPA och IPPF. SRHR och jämställdhet bör vara högt prioriterade områden i det svenska biståndet. Sverige har en viktig roll att spela i arbetet för SRHR och jämställdhet.

Det är mycket viktigt att Sverige i sin nya PGU inte bara har en progressiv normativ hållning utan även driver progressiva utvecklingssamarbeten inom ovan nämnda områden. Detta är nödvändigt för att en ny svensk PGU ska vara koherent. RFSU tycker sig se de här ambitionerna reflekteras i Globkoms utredning (hälso- och socialfrågor med speciell betoning på sexuell och reproduktiv hälsa fastslås som en svensk profilfråga i biståndet, 6.5.4). Dock vill RFSU uppmärksamma att Globkom inte löper linan ut. SRHR måste lyftas upp i målhierarkin för att Sverige ska kunna forsätta vara den radikala aktör man tidigare varit. RFSU menar att målen för en ny PGU blivit alltför disparata och luddiga, och hade behövt mer uppbackning av analyser och prioriteringar. SRHR och jämställdhet är två områden som bör vara bland Sveriges högst prioriterade inom biståndet

RFSU ser också en stor fara i att SRHR i stor utsträckning reducerats till HIV/AIDS, och nämns i få ordalag, i utredningen. RFSU menar att det finns en del bra resonemang om HIV/AIDS i utredningen men det saknas en djupare analys kring sexualitet som är nödvändig för att kunna diskutera HIV/AIDS. Konsekvenserna blir att sexualitet och reproduktion ofta glöms bort och att HIV/AIDS nästan uteslutande behandlas ur ett makroperspektiv, eller med fokus endast på omvårdnad, trots att individnivån är mycket mer central. Detta är inte heller en koherent politik! Bakomliggande orsaker till en förödande HIV-epidemi är faktorer såsom brist på sexualupplysning, jämställdhet och preventivmedel.

HIV/AIDS är endast ett i raden av tragiska symptom på bristande SRHR. Andra konsekvenser är oönskade graviditeter, mödradödlighet, osäkra aborter och bristande tillgång på preventivmedel, konsekvenser som både är resultat av fattigdom och som måste åtgärdas om fattigdom ska kunna bekämpas. Fattigdomsbekämpning handlar allra ytterst om individer och deras rättigheter. För att minska bristen på möjligheter, makt och säkerhet som den fattiga människan utsätts för är arbete med SRHR fundamentalt. En individ som inte har tillgång till sina rättigheter, inklusive sina sexuella och reproduktiva rättigheter, har inte möjlighet att ta sig ur fattigdom. Sverige har länge varit ett av de få länder som förstått och propagerat för sexualitetens betydelse för fattigdomsbekämpning. RFSU ser mycket allvarligt på att den här rollen håller på att försvagas

RFSU anser att följande åtgärder är av oerhörd vikt:

• Rättighetsperspektivet måste tydligt integreras i en ny svensk politik för global utveckling!
• En ny svensk politik för global utveckling som särskilt betonar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter!
• Att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ses som en central faktor i fattigdomsbekämpning i en ny svensk politik för global utveckling!
• Att det individperspektiv som utredningen ansluter sig till integreras i en ny svensk politik för global utveckling!
• En ny svensk politik för global utveckling måste utgå ifrån att brist på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är ett hinder för utveckling (1.7)!
• Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste få status som ett eget profilmål i en ny svensk politik för global utveckling!

• Jämställdhet måste få status som ett eget profilmål i en ny svensk politik för global utveckling!
• En ny svensk politik för global utveckling måste inkludera SRHR och särskilt HIV/AIDS i de breddade politikområdena!
• En ny svensk politik för global utveckling måste fokusera på unga människor, både som en viktig målgrupp och en viktig resurs!
• Även unga människors rätt till sexualundervisning måste betonas i en ny svensk politik för global utveckling!
• En ny svensk politik för global utveckling som räknar rätten till preventivmedel och annat materiel för att förbättra sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en global nyttighet (4.1)!
• En ny svensk politik för global utveckling som inkluderar HIV/AIDS som den globala katastrof det är!
• En ny svensk politik för global utveckling som tydligt kopplas till internationella överenskommelser och att Sverige fortsätter att verka för en förbättring av överenskommelserna i radikala frågor!
• En ny svensk politik för global utveckling måste ha en analys kring religion och SRHR och om hindren och möjligheterna för religiösa organisationer i arbetet för minskad fattigdom!
• Såväl ”Bekämpning av HIV-epidemien” som Jämställdhet ska läggas till som mål för det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa!
• Ett verktyg för att kvalitetssäkra SRHR i SWAp måste tas fram i en ny svensk politik för global utveckling!
• Sverige måste i en ny politik för global utveckling betona vikten av den politiska dialogen i relation till SWAp!
• Det civila samhället som arbetar med SRHR måste ges resurser och ses som centrala förmedlare av utbildning, service och opinion i relation till SWAp!
• En ny svensk politik för global utveckling måste utgå från att utveckling av det civila samhället är centralt för fattigdomsbekämpning!
• Systemet med egeninsatser måste utredas och förändras i rikting mot lägre egeninsatser och andra beräkningsgrunder!

Rättigheter

Kommittén skriver att ett grundläggande förhållningssätt för en ny svensk PGU är ett individbaserat rättighetsperspektiv (2.2.3). RFSU ser mycket positivt på att detta och tycker att kommitténs förslag är en mycket bra utgångspunkt. Vår förhoppning är att detta innebär att SRHR och jämställdhet även fortsättningsvis blir svenska profilfrågor. Det finns sådana antydningar i delar av texten men RFSU anser dock att rättighetsperspektivet helt försvinner i stora delar av utredningen. Detta känns märkligt och blir tydligt i texter som handlar om SRHR och relaterade frågor. När Globkom resonerar kring sexualitet används ”sexuell och reproduktiv hälsa” som begrepp. RFSU menar att det inte räcker med att tala om hälsa, då sexualitet och reproduktion i första hand handlar om rättigheter. Att tillgodose rätten till sexualupplysning, rätten till legal och säker abort, rätten till mödrahälsovård, rätten att inte blidiskriminerad eller trakasserad etc. är nödvändigt för att minska fattigdomen. För att kunna bekämpa HIV/AIDS, minska mödradödlighet, och öka jämställdheten är en analys kring sexualitetens betydelse nödvändig. Detta saknas i utredningen, något som RFSU ser som en stor brist. För en ny svensk PGU är rättighetsperspektivet helt nödvändigt, Sverige är ett av de få länder som i internationella sammanhang försvarar rättighetsaspekterna fullt ut på exempelvis FN-nivå. I utredningen finns dock en tendens att begränsa sig till de FNkonventioner som redan finns. Det verkar som om Globkom nöjer sig med de rättigheter världssamfundet redan kommit överens om. Det är även mycket viktigt att Sverige i en framtida PGU fortsätter att förespråka kontroversiella rättigheter, såsom rätten till legal och säker abort och rätten att själv få definiera sin sexuella identitet. Utan en analys kring SRHR blir rättighetsperspektivet inkonsekvent och mycket svagare.

RFSU anser att rättighetsperspektivet tydligt måste integreras i en ny svensk politik för global utveckling!

RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling särskilt ska betona sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter!

Sexualitet för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling

HIV-epidemien, oönskade graviditeter, förtryck av kvinnor och stor mödradödlighet är exempel på världsproblem som orsakas av brist på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är problem som skapar fattigdom och hindrar en hållbar utveckling. Det är också problem som skapas av fattigdom. Att ha möjlighet att planera sin familj, att kunna skydda sig från sexuellt överförda infektioner, jämställdhet mellan kvinnor och män och väl fungerande mödrahälsovård är exempel på faktorer som stärker individers psykiska och fysiska hälsa. Mer än hälften av alla de arbetsdagar som kvinnor förlorar under sina reproduktiva år är relaterade till graviditet eller graviditetskomplikationer. Med mindre och friskare familjer ökar möjligheten att mätta allas munnar. Möjligheten att utbilda sig blir större. Kapaciteten att arbeta med jordbruk eller annat arbete för att stärka privatekonomin ökar. Pengar behöver inte gå till finansiering av mediciner och begravningar. Detta ökar ett lands ekonomi och produktion, vilket är en viktig faktor i vägen ur fattigdom. Bristande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är inte bara en konsekvens av fattigdom utan även en bakomliggande anledning till fattigdom. Brist på SRHR är därför ett betydande utvecklingshinder som inte får glömmas bort.

Det är mycket viktigt att sätta den individuella, fattiga människan i centrum i processer för att eliminera fattigdom och skapa hållbar utveckling. Detta av den enkla anledningen att sådana processer utförs av individer. Dessa individer behöver en stabil grund för att kunna verka för att förändra sin situation. Globkom skriver på flera ställen i utredningen om vikten av att mottagarländerna själva måste definiera sina behov och ha ägandeskap av projekt. Detta förutsätter en kapacitet hos de människor som i sitt lokalsamhälle ska definiera vad som behöver göras för att bekämpa fattigdomen. För att få den kapaciteten måste sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter tillgodoses.

RFSU ser att den individuella människan, trots att hon sätts i fokus i rättighetsperspektivet (2.2.3), tenderar att försvinna i utredningen. Att en individ får sin sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter tillgodosedda är fundamentalt för att hon ska kunna leva ett gott liv. För fattiga människor handlar det om rätten att kunna planera sin familj, åtnjuta rätten till mödrahälsovård, rätten till sexualupplysning och legal och säker abort. Det handlar om rätten att inte bli våldtagen eller sexuellt utnyttjad. Att själv få välja vem man ska inleda sexuella kontakter med och om och i så fall med vem man vill skaffa barn. Att själv få välja om man vill använda preventivmedel och i så fall vilka. Det är också en fråga om trygghet och säkerhet.

Rätten att fritt kunna uttrycka sin sexualitet så länge det sker i ömsesidighet och inte diskrimineras på grund av sexuell identitet eller sina val av partners är långt viktigare för individen än det uttrycks i utredningen. Det handlar med andra ord om rättigheter som är helt centrala för att fattigdom ska kunna bekämpas.

• RFSU anser att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ses som en central faktor i fattigdomsbekämpning i en ny svensk politik för global utveckling!
• RFSU anser att det individperspektiv utredningen ansluter sig till ska integreras i en ny svensk politik för global utveckling!
• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling måste utgå ifrån att brist på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är ett hinder för utveckling (1.7)!

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som profilmål

RFSU ser positivt på att fattigdomsbekämpning måste vara det centrala i svensk PGU och att den skall innefattas av ett flertal politikområden. RFSU anser dock att det finns en fara i att föreslå nya och färre biståndsmål, speciellt som de i vissa delar är alltför generella. Det finns i och med detta en risk att bredden i innehållet i varje mål blir svårare att implementera om inte dessa tre övergripande mål bryts ner i tydliga delmål. Detta påpekas också av några av ledamöterna själva i särskilda yttranden och reservationer.

SRHR är ett område som särskilt måste lyftas fram då det annars riskerar att marginaliseras eller försvinna. Särskilda delar inom SRHR området anses ofta besvärliga och av flera skäl svårhanterliga för såväl givar- som mottagarländer. Hit hör bland annat unga människors rätt till sexualupplysning, rätten att själv få definiera sin sexuella identitet, tillgång till effektiva preventivmedel och frågan om rätten till legal och säkra abort. Sverige har en tradition sedan länge att särskilt belysa och lyfta fram dessa frågor. Rättigheterna inom SRHR-området är avgörande inte minst för kvinnors rätt att styra över sitt barnafödande. Den rätten leder till att hon har bättre chanser att utbilda sig, arbeta och på så vis sörja för sina barn. SRHR har en direkt bäring på mödra- och barnadödligheten. SRHR med sexualundervisning och ”Youth Friendly Services” är avgörande i kampen mot HIV/AIDS. Internationellt är detta område ständigt hotat och Sverige måste därför särskilt uppmärksamma SRHR i det svenska utvecklingsarbetet framledes. RFSU menar att SRHR därför måste få status som ett eget profilmål.

• RFSU anser att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste få status som ett eget profilmål i en ny svensk politik för global utveckling!

Jämställdhet som profilmål

Jämställdhet är i högsta grad en demokratifråga. Demokrati behöver inte bara ses från ett statsperspektiv utan också som jämställdhet mellan kvinnor och män inom beslutsfattande institutioner, på arbetsplatser, mellan män och kvinnor i parförhållanden och inom familjen.

Alltför många kvinnor i världen tystas med våld, hot om våld eller överges, när de framför sina egna behov och försöker stärka sin makt inom familjen. RFSU menar därför att jämställdhet måste beaktas från såväl individ- som samhällsnivå.

Att jämställdhet tagits bort som ett av de tidigare svenska biståndsmålen oroar RFSU. Jämställdhet ska nu täckas in i “En förbättring av den fattiga människans levnadsvillkor” tillsammans med en rad andra frågor. RFSU anser inte att detta är tillräckligt för en så fundamental demokrati-, rättvise-, rättighets- och inte minst utvecklingsfråga. Risken finns nu att genus- och jämställdhetsfrågor kommer i bakgrunden eller blir alltför beroende av vilka personer som förhandlar fram bistånd såväl i ett givar- som mottagarland.

Jämställdhet i dess djupare mening är ännu inget som är självklart förankrat ens från svenskt håll. Ännu mindre för de flesta regeringar i de länder som kommer att ta emot budgetstöd, där kvinnorna är i minoritet i maktpositioner. Kvinnor och barn har mycket lägre status och deras behov nonchaleras av många regeringar, trots att kvinnor är grundpelaren i många samhällen.

Kvinnorna är numera i stora skaror – bland annat på grund av HIV/AIDS – inte längre “bara” mödrar utan också ensamförsörjare. Kvinnornas situation påverkar därmed också hur barn och ungdomars behov och mänskliga rättigheter kan tillgodoses. Så länge kvinnor inte har någon reell makt på samhällsnivå, dominerar manliga intresseområden också ifråga om hur bistånd kommer att prioriteras i praktiken. Därför behövs fortsatta påtryckningar i alla landprogram i frågan om jämställdhet. Männens roll i jämställdhetsarbetet måste också betonas. RFSU har mycket goda erfarenheter av arbete med män och genus i Syd. Det är mycket viktigt att komma ihåg att jämställdhet i allra högsta grad är en mansfråga! Att förändra mansrollen till en mansroll byggd på jämställdhet mellan könen är en central komponent i arbete med jämställdhet. Trots att Sverige under många år gjort sig känt internationellt för att ha denna helhetssyn på Genusfrågor berör dock utredningen mansfrågan enbart minimalt, vilket RFSU anser är en brist.

Kommittén hoppas för mycket på att det skall räcka med “mainstreaming” av denna viktiga grundfråga satt i relation till fattigdomsbekämpning. I utredningen skrivs förvisso på åtskilliga ställen om vikten av jämställdhet och om kvinnors mycket svåra situation i fråga om fattigdom.

Det finns skrivningar rörande ohälsa, död och skador på grund av bristande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, våld och diskriminering av allehanda andra slag. Tyvärr visar det sig att genom “mainstreaming” av jämställdhet har redan vissa gender-enheter inom olika samhällsinstitutioner i Syd slagits sönder med motiveringar som “bristande ekonomiska resurser”. Skälen är säkert fler. Inte minst är okunskapen om genusfrågor och jämställdhet och dess relation till fattigdom enligt våra erfarenheter ännu mycket stor bland manliga politiker och beslutsfattare.

Att Sverige planerar att släppa jämställdhet som ett eget mål har redan uppmärksammats på olika internationella konferenser – med förvåning.

Så skedde t ex på konferensen Women´s Worlds i Kampala i juli 2002. Forskaren Ireen Dubel från HIVOS i Holland skriver följande: “In Sweden, a country known for its commitment to gender equality, in March 2002 the parliamentary commission that is advising on future Swedish policy for international development cooperation proposed that gender equality should be dropped as a goal in itself and to be diminished as a crosscutting issue in the future”!

Samma forskare påpekar att av 19 olika Poverty Reduction Strategy Papers som analyserats innehöll mindre än hälften detaljerade diskussioner om “ gender issues”. För RFSU blir det tydligt att genusfrågor och jämställdhet tydligen tyvärr inte varit i tillräckligt starkt fokus under utredningen, eftersom skrivningarna och analysen är så bristfällig.

• RFSU anser att jämställdhet måste få status som ett eget profilmål i en ny svensk politik för global utveckling!

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och breddat politikområde

Kommittén skriver att en ny svensk politik för global utveckling ska sträva efter koherens. Ett breddat politikområde förordas (2.3.2). Man måste, om man strävar efter koherens, förstå att brist på SRHR hos individer är en starkt bidragande orsak till fattigdom, bland annat genom en fruktansvärd HIV-epidemi. Då HIV/AIDS är på väg att åter bli en fråga enbart för det hälsosektorn vill dock RFSU lyfta fram frågan explicit i relation till politikområden.

HIV/AIDS är självfallet en central fråga för hälsosektorn. Omvårdnad, prevention, rådgivning och medicinfrågor hör huvudsakligen till denna sektor. HIV måste dock integreras i olika program genom att frågor om utbildning, kunskap och tillgång till preventivmedel alltid bereds i projekten. Förebyggande arbete är en del av varje regerings ansvar. Det handlar om att verka för att bryta stigma och tystnad kring HIV. Program för utbildningssektorn tar ansvar för att en grundlig sexualundervisning genomförs. Sociala program innehåller komponenter som stödjer barn och gamla i aidsdrabbade familjer. Jord och skogsprogram innehåller åtgärder riktade till barn och unga som behöver lära sig odlingsmetoder och även åtgärder riktade till vuxna som inte orkar med tungt jord och skogsbruk. Ekonomi och handel ser till att frågor om tillgång till vård och medicin blir möjligt för alla. Men det krävs även handelspolitik som inte missgynnar de fattiga och mest aids-drabbade länderna. Alla demokratiprogram bör arbeta med frågor om stigma.

RFSU saknar i utredningen detta koherenta synsätt, då SRHR och HIV/AIDS inte är integrerat så som det borde vara. Ett konkret exempel på detta är texten kring jordbruk (3.1.3). Miljö- och handelspolitik är väl integrerat och problematiserat i texten. Dock står ingenting om de 7 miljoner jordbrukare som dött i AIDS, eller de 16 miljoner som beräknas dö de närmsta 20 åren. En jordbruksfamilj i vilken en av föräldrarna infekteras av HIV producerar upp till 60% mindre mat. Komplicerade grödor som kan säljas och öka familjens ekonomi kan inte odlas.

Den tid dessa grödor kräver går istället åt till att vårda de insjuknade. En koherent politik för global utveckling tar hänsyn till detta. En SRHR-komponent är nödvändig även i resonemangen kring migration, utbildning och näringsliv, för att nämna några exempel.

Kvinnorättsperspektivet får heller aldrig glömmas bort.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling måste inkludera SRHR och särskilt HIV/AIDS i de breddade politikområdena!

Unga människors sexualitet och roll i biståndet

Kommittén belyser det faktum att över hälften av befolkningen i vissa utvecklingsländer är under 18 år. Deras situation är en tydlig indikator på samhällets utveckling. RFSU håller med om detta, men anser att det som står i utredningen om barn och unga är mycket bristfälligt. Resonemang kring sexualitet och genus i relation till barn och unga saknas. RFSU saknar i texten den progressiva hållning vad gäller barns och ungdomars rättigheter som Sverige i dag förespråkar (regeringens skrivelse 2001/02:186). Om man beaktar konsekvenserna av brist på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kan konstateras att det är de unga som drabbats hårdast. Hälften av alla som infekteras av HIV är mellan 15 och 24 år. 94% av alla som infekteras lever i ett utvecklingsland. Unga kvinnor och flickor och även unga män och pojkar utsätts för våldtäkter och sexuell exploatering av både släktingar och lärare. De unga kvinnorna utnyttjas ofta sexuellt för att få in pengar till familjens mat och blir på många områden ofta missgynnade i förhållande till sina bröder.

Detta är indikatorer på att unga i utvecklingsländer har mycket bristfällig tillgång till SRHR. Sexualundervisning, preventivmedel och jämställdhet existerar inte. Orsakerna är många, men framförallt handlar det om samhällets normer; tabun och förtryck av unga människor. Världsledare och vuxenvärlden utsätter sina barn för livsfara genom att inte uppmuntra sexualupplysning och diskussioner kring makt och kön. Sverige måste explicit påpeka att rätten till sexualundervisning även inkluderar unga, ogifta människor. Dessutom utestängs unga från makt och inflytande vilket försvårar kampen mot fattigdom. Många av de insatser som görs riktas till unga människor, och att då inte integrera de unga är en garanti för att nå sämre resultat. Unga, både i Nord och Syd, organiserar sig i stor utsträckning och är en viktig resurs i utvecklingsarbetet. RFSU menar dessutom att det inte bara är viktigt att lyssna på barn och unga. De måste också vara delaktiga i processer. Särskilt tydligt är detta när det handlar om det förebyggande arbetet kring sexualitet. Delaktighet innebär att unga måste ges kapacitet och makt att delta i arbetet, både på policynivå och ute på fältet.

Ofta talar man om vikten av goda förebilder för unga. Att använda sig av kändisar är viktigt för att bryta tabun och skapa positiva normer rörande sexualitet och jämställdhet. Enbart kändisar räcker dock inte. RFSUs erfarenheter är att förebilder också måste vara kapacitetsstarka och aktiva unga på lokal nivå, något som gör dem tillgängliga att identifiera sig med. Den erfarenheten har RFSU dragit efter arbete med så kallade ”peer educators” i Syd. För att de här unga förebilderna ska kunna verka behöver de kapacitet och resurser, något man inte uppnår enbart genom att låta dem delta som delegater på FN-konferenser. Att insatser riktas direkt till unga ser RFSU som en helt nödvändig investering. Dels måste deras rätt till information med fortbildning och handledning samt materiel tillgodoses, dels är de i en formbar livsfas där preventivt arbete ger mycket goda resultat.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling måste fokusera på unga människor, både som en viktig målgrupp och en viktig resurs!
• RFSU anser att även unga människors rätt till sexualundervisning måste betonas i en ny svensk politik för global utveckling!

Global nyttighet att arbeta med bristande SRHR

I kommitténs betänkande beskrivs i kapitel 4 en rad olika globala nyttigheter. En av dessa är kampen mot smittsamma sjukdomar, där HIV/AIDS beskrivs som ett exempel. Denna del av Globkom är ett tydligt exempel på hur kommittén har åsidosatt den sexuella och reproduktiva ohälsan och rättigheterna som betydande utvecklingshinder och problem. Ett ensidigt och icke holistiskt fokuserande på HIV/AIDS och andra smittsamma sjukdomar gör att man missar att belysa helhelbilden av problematiken.

Alarmerande rapporter pekar idag på en kommande brist på preventivmedel och annan materiel som behövs för att värna den sexuella och reproduktiva hälsan. Särskilda internationella konferenser har anordnats kring denna fråga. Förutom kondomer och andra preventivmedel gäller det exempelvis sådant som behövs vid förlossningar, utförandet av säkra aborter, vid insättande av spiraler, för mödra/barn vård samt olika mediciner. Orsakerna till denna kommande brist på preventivmedel och andra nödvändighetsartiklar är flera. Det intensiva förespråkandet av sexuella och reproduktiva rättigheter har lett till att allt fler människor fått möjligheten att efterfråga och använda preventivmedel liksom reproduktiv service. Samtidigt ökar år för år antalet människor i sexuellt aktiv ålder, vilket ytterligare spär på efterfrågan. Om man inte tar denna kommande brist på preventivmedel och annan nödvändig materiel på allvar kommer det oundvikligen att leda till ännu fler oönskade graviditeter, aborter, STI/HIV och dödsfall och livslånga fysiska och psykiska skador på grund av graviditetsrelaterade orsaker samt till följd av komplikationer av STI/HIV-infektioner.

Tyvärr har givarländernas bidrag till materiel som används i arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa gått ner dramatiskt. Detta medför både bristande efterfrågan från tidigare stora inköpare och därmed lägre produktion. Denna trend med bristande biståndsanslag och bristen på SRHRmateriel står i stark kontrast till det handlingsprogram som fastslogs och erkändes av i stort sett hela världen, på Befolkningskonferensen 1994, och också mot ett flertal av de internationella millenniemålen. Utvecklingen mot en bättre hälsa i Syd och Öst hotas nu inte bara av brist på medicin och vaccin, utan av något så trivialt som en materiell brist på preventivmedel och SRHR-materiel.

Kampen för allas rätt till sexuell och reproduktiv vård och service är både principiell och ideologisk. Att utvecklingen mot en bättre sexuell och reproduktiv hälsa ska få hotas av något så trivialt som en materiell brist på preventivmedel, är ett hån mot världens fattiga. Som alltid drabbas kvinnorna hårdast. Dels på grund av deras strukturella underordning men också på grund av en större fysisk och medicinsk utsatthet. RFSU menar att Sverige måste ta sitt ansvar i denna fråga. Det som är självklart för oss; att kunna välja preventivmedel och preventivmetod, ska vara en självklarhet för kvinnor och män över hela världen. Vi anser att det är en mänsklig rättighet att ha information och kunskap om sin egen kropp, sexualitet, samt kunskap om och tillgång till kondomer, preventivmedel samt legala och säkra aborter. I det svenska utvecklingssamarbetet är det nödvändigt att ta den kommande bristen på kondomer och preventivmedel på allvar, och anslå pengar för att säkra tillgången. Det är ett faktum att det måste in nya pengar. Vi får inte låta en satsning på nödvändig materiel konkurrera med andra preventiva insatser.

I relation till detta är det beklagligt att man inte på något sätt betänker Sveriges roll i att säkerställa tillgången på tillförlitliga preventivmedel och annat materiel som används i det förebyggande arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Istället läggs fokus huvudsakligen på omvårdnad och på att ta fram nya mediciner och vaccinationer.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling ska räkna rätten till preventivmedel och annat materiel för att förbättra sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en global nyttighet (4.1)!

HIV/AIDS som katastrof

HIV/AIDS har i dagsläget dödat över 20 miljoner människor. Över 40 miljoner människor lever med HIV eller AIDS. HIV/AIDS är en global epidemi som slår mot de fattiga i världen. 94% av de som smittas lever i Syd eller Öst. Varje dag infekteras över 16 000 människor av HIV. Av dem är hälften under 25 år. Afrika söder om Sahara är den region i världen som är värst drabbad, cirka 30 miljoner människor lever med smittan. Det är också där som epidemins effekter är tydligast. Smittan har även slagit hårt i stora delar av Asien, Östeuropa, Mellan- och Sydamerika. I Väst har epidemien inte dragit fram lika hårt. Där infekteras i allt större utsträckning marginaliserade grupper såsom fattiga, sprutmissbrukare och prostituerade, ett bevis på att HIV är en epidemi som drabbar världens minst bemedlade. Till skillnad från de flesta andra sjukdomar är HIV/AIDS en sjukdom som drabbar människor i deras mest produktiva ålder – mellan 15 och 40 år. Bland unga är det en sjukdom som främst drabbar flickor, i länder som Zambia och Malawi är proportionen fem eller sex infekterade flickor på en infekterad pojke.

Världsbanken framhåller att det finns ett starkt samband mellan ekonomiska skillnader mellan människor, snedfördelning av resurser och HIV-prevalens. Snedfördelning av resurser innebär undermåliga satsningar på att tillgodose mänskliga rättigheter. När fattiga människors mänskliga rättigheter och behov åsidosätts blir det en grogrund för HIV. Utan tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har man mycket små möjligheter att ta medvetna beslut över sitt sexualliv och sin reproduktion. Därmed ökar risken att infekteras. HIV/AIDS drabbar hårdast de familjer, regioner och länder som har svårast att möta sjukdomen. Detta på grund av en rad ekonomiska och sociala faktorer. Låg jämställdhet mellan män och kvinnor, låg utbildningsnivå, dålig folkhälsa, stor migration och hög arbetslöshet är exempel på faktorer som ökar förekomsten av HIV.

Kommittén redogör på ett bra sätt för de makroekonomiska konsekvenserna av HIV-epidemien. Som redan framgått tidigare i detta yttrande menar RFSU att detta är mycket viktigt för att belysa vikten av SRHR för fattigdomsbekämpning.

• RFSU anser att det är väl utrett vilka de förödande konsekvenserna av HIV/AIDS är och vill därför ge HIV/AIDS katastrofstatus. Anledningen är att RFSU menar att HIV/AIDS inte får den finansiella uppmärksamhet en katastrof av dessa mått behöver. RFSU menar vidare att Sverige i en ny PGU starkt ska verka för att alltid koppla samman HIV/AIDS med sexualitet.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling måste inkludera HIV/AIDS som den global katastrof det är!

Ett koherent agerande inom diplomati- och policyarbete

RFSU anser vidare att det är positivt att utredningen hänvisar till internationella överenskommelser som gjorts på viktiga FN-konferenser såsom Befolkningskonferensen 1994, Kvinnokonferensen 1995 och Millenniekonferensen 2000. RFSU anser dock att utredningens kopplingar till dessa är alltför vaga och tillfälliga. En ny svensk PGU måste på ett mycket konkret sätt anknyta till internationella överenskommelser samtidigt som politiken inte får stanna där. Rätten till legal och säker abort och rätten att inte diskrimineras på grund av sexuell identitet är två tydliga exempel på frågor där världssamfundet inte alls är progressivt, tvärtom. Dessa rättigheter är inte explicit inkluderade i någon av de FN-deklarationer som många stater ratificerat. Vi ser därför en risk i att Globkom så tydligt definierar mänskliga rättigheter utifrån FNs deklarationer samt talar om en gemensam global värdegrund (s. 67).

Att försvara skrivningar som rör SRHR och kvinnors rättigheter i gemensamma konventioner kommer i framtiden vara mycket viktigt. Det har de senare åren blivit tydligt att sexualkonservativa krafter såsom den amerikanska administrationen, Vatikanen, och en rad fundamentalistiska muslimska stater är på frammarsch. Det är allmäns känt att dessa krafter och deras allierade är välutrustade och välfinansierade, med andra ord här för att stanna. Här behövs Sverige som motvikt. RFSU menar att utredningen brister i de här frågorna vilket går att tolka som att Sverige backar, något som är mycket farligt.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling tydligt ska kopplas till internationella överenskommelser samtidigt som Sverige fortsätter att verka för en förbättring av överenskommelserna i radikala frågor!

Religion och utveckling

I kapitlet Religion och utveckling beskriver kommittén kort religionens roll för ekonomisk och social utveckling. RFSU tycker det är positivt att utredningen även uppmärksammar religionen och kyrkan som en betydande institution i utvecklingsarbetet. I många delar av världen spelar religionen inte bara en betydande roll för identitetsskapande och organisering, utan har också en viktig roll i det lokala civila samhället – gällande exempelvis utbildning och hälsoarbete. I många länder är det kyrkan som utgör det sociala skyddsnätet och många människor vänder sig till kyrkan för att få stöd och råd. Kyrkan har därför också stort inflytande över människors värderingar. Då hela utredningen utgår ifrån den enskilda människans makt, villkor och möjligheter är det viktigt att fastslå att religionen har en betydande plats i utvecklingsarbetet. RFSU anser dock att kommittén inte på ett tillförlitligt sätt problematiserar kring på vilket sätt religionen kan ha betydande inverkan på utvecklingsarbetet.

Tyvärr är det ett faktum att kyrkor världen över inte bara har gjort betydande utvecklingsinsatser för många människor, utan samtidigt i många fall rent av fungerat som en bakåtsträvande faktor. Detta har framför allt blivit tydligt i arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt i arbetet mot HIV/AIDS, där det vanligaste är att kyrkor prioriterar arbete med omvårdnad och avstår från preventivt arbete, eller driver förenklade budskap om avhållsamhet från sexuella relationer. Det råder ingen tvekan om att HIV/AIDS framför allt är en sexuellt överförd infektion, och de preventiva insatserna måste utgå ifrån detta faktum. Tyvärr finns det i många länder fortfarande en stor tvekan och tabu inför att tala öppet om sex och sexualitet, något som bland annat är underbyggt av olika religiösa samfund. Sexualitet är enligt dem något som endast är avsett inom äktenskapet – vilket alltför länge omöjliggjort SRHR och HIV-preventiva insatser i form av sexualundervisning till barn och ungdomar. Speciellt den katolska kyrkan har genom Vatikanens påbud visat stort motstånd också mot användandet av kondomer.

Traditionellt har kyrkor världen över varit motståndare mot att det finns sexuella och reproduktiva rättigheter. De har i flera fall förnekat ungdomars sexualitet och deras rätt till sexualundervisning. Det har lett till att många människor har fått dåliga kunskaper och sämre möjligheter att ha makt över sitt eget liv. De har också förnekat människors rätt att fritt välja sin sexuella partner oavsett kön. De senaste åren har dock fler och fler religiösa ledare, speciellt i områden av hög HIV/AIDS prevalens, sett vikten av en mer pragmatisk inställning till kondomer och sexualupplysningsinsatser. Här är Anglikanska kyrkan i Sydafrika ett bra exempel. Speciellt i relation till HIV-epidemin är det av stor vikt att se kyrkan som viktig maktfaktor och inse möjligheterna i att stötta dylika initiativ från religiösa ledare.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling måste ha en analys kring religion och SRHR om hindren och möjligheterna för religiösa organisationer i arbetet för minskad fattigdom!

Central- och Östeuropa

Kommittén har i direktiven ombetts att genomföra en jämförelse med målen för det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa. Kommittén drar slutsatsen att samarbetets huvudområden kan bibehållas och underställas en ny politik för global utveckling. RFSU saknar dock en viktig komponent om huvudområdena ska kunna underställas en ny politik för global utveckling, nämligen bekämpning av HIV-epidemien. Flera rapporter visar en mycket kraftig ökning av smittan i vissa länder i Östeuropa. Då HIV/AIDS är en epidemi som slår ut stora delar av samhället där det sprids ser vi bekämpning av epidemien som central i samarbete med Central- och Östeuropa. Fortfarande sprids en åtskillig del av HIV-smittan i Central- och Östeuropa i narkotikasammanhang. RFSU menar att preventiva insatser såsom sprututbyten är det bästa sättet att bekämpa den delen av epidemien. Dock får det faktum att många smittas genom sprutor inte ge avkall på det preventiva arbetet för att förebygga sexuell överföring. HIV-smittan utanför narkotikagrupperna är redan omfattande. För att stoppa HIV/AIDS krävs insatser för att förbättra SRHR generellt. I Ryssland finns fortfarande tid för att undvika ett nytt Afrikascenario, men detta kräver ett omfattande preventivt upplysningsarbete.

Fortfarande är våld mot kvinnor och bristande jämställdhet ett stort problem i Ryssland vilket också borde belysas i texten.

• RFSU anser att såväl ”bekämpning av HIV-epidemien” som jämställdhet ska läggas till som mål för det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa!

Det civila samhällets roll

Det civila samhället är oerhört viktigt i utvecklingsarbetet. Åtgärder som bidrar till att stärka såväl de mänskliga rättigheterna som demokratin internationellt måste därför i hög utsträckning inriktas på det civila samhällets kompetensutveckling. Inte minst genom att de nya generella budgetstöden genom till exempel SWAps kräver att Civil Society Organisations/ Non Governmental Organisations (CSOs/NGOs) roll blir tydligare. Enskilda organisationer i syd måste ges en status som innebär att de kan axla rollen som språkrör för människor på gräsrotsnivå och de särskilt utsatta grupperna i samhället. De måste utvecklas och stärkas i sin roll som opinionsbildare och experter. Kompetensutvecklingen måste ske så att enskilda organisationers verksamhet grundas på adekvat sakkunskap med en värderingsgrund som utgår ifrån jämställdhet mellan könen, demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

• RFSU anser att en ny svensk politik för global utveckling måste se utveckling av det civila samhället som centralt för fattigdomsbekämpning!

Civila samhället och egeninsatser

I relation till utredningens kapitel om det civila samhällets roll i biståndet efterfrågar RFSU en diskussion som behandlar svenska organisationers roll som aktörer i utvecklingssamarbetet. RFSU ser en brist i dagens system, där kravet på att få finansiering för utvecklingsrelaterade projekt kräver en egeninsats på 20% och att inte ens egna arbetsinsatser får räknas med. Detta kan vara svårt att klara av, speciellt om det är ett större projekt. Vi efterfrågar därför en diskussion om hur det nuvarande systemet fungerar och om det skulle kunna finnas andra sätt att administrera biståndet från det svenska civila samhället. Det finns idag en rad organisationer med expertkunskap på områden väsentliga för svensk PGU. Många av dessa har inte möjlighet att lägga stor tid på att samla in pengar till dessa 20%.

• RFSU anser att systemet med egeninsatser måste utredas och förändras i riktning mot lägre egeninsatser och andra beräkningsgrunder!

Sector wide approach och SRHR

Det nya system som alltmer utvecklas i det internationella utvecklingssamarbetet är sektor wide approach (SWAp). Givare lägger gemensamt ekonomiska medel till hälsosektorn istället för att finansiera till exempel mödravård för sig och primärsjukvården för sig. Det finns fördelar med att sluta att betrakta områden inom hälsosektorn vertikalt och att istället utgå från helheten och ta ett samlat grepp kring hälsosektorn.

I många länder stöder Sida processer med att modernisera och decentralisera hälsosystem. Det civila samhället – som ofta står för genomförande av pilotprojekt – men även andra institutioner, myndigheter och ministerier – är idag överhopade av olika givarländers kravspecifikationer beträffande avtal, ansökningsförfaranden och avrapporteringar. De är uppslukade av administration, snarare än av att utveckla sakinnehållet i projekt. Projekt på tre års tid ger sällan resultat i vidare bemärkelse och detta motiverar till en vilja att se positivt på SWAps

Det finns många bekymmer och problem som måste uppmärksammas i SWAp-processen och lite som talar för att ett genomförande av SWAps idag är möjlig. Idag uppskattas exempelvis att endast mellan 10 och 20 länder har kapacitet att hantera de givna förutsättningarna i det nya systemet.

RFSU ser allvarliga farhågor med SWAps och vill understryka sin oro över risken att SRHR kommer att marginaliseras i det bilaterala biståndet. Inte många givarländer känner sig manade att enas kring SRHR som ett viktigt fokus inom hälsosektorn och i den politiska dialogen i biståndet riskerar SRHR att utelämnas. I SWAps ingår ingen öronmärkning och inga ”conditions”. Det är upp till mottagarländerna att göra prioriteringarna och med skrala hälsobudgetar riskerar vi att se en utveckling där SRHR prioriteras bort i allt större utsträckning. Dessutom värjer sig många mottagarländer redan idag för att på allvar arbeta med mer kontroversiella frågor. Exempel på områden som kan försvinna i SWAps är sexualundervisning i skolan, legal och säker abort och ”youth friendly services” samt andra rättigheter för ungdomar. Med andra ord rättigheter som är stadfästa genom ICPD Platform for Action från Kairokonferensen.

Det civila samhällets och dess organisationers (NGOs) roll i SWAp är oklar och måste därför klargöras. Idag utförs en mängd SRHR-projekt av det civila samhället. Det civila samhället är starka leverantörer av service för SRHR, sprider information och bildar opinion. Deras roll sedd i relation till SWAp måste förtydligas. NGOs måste kapacitetsutvecklas så att de kan hävda sig, ge adekvat service och ställa krav på att deras expertkunskaper tas på allvar och används i nationella hälsoprogram.

Med överenskommelserna i ICPD Platform for Action och de konkreta målområdena i Millennium development goals (MDG) måste särskilda insatser göras i SWAp-processen.

• RFSU anser att ett verktyg för att kvalitetssäkra SRHR i SWAp måste tas fram i en ny svensk politik för global utveckling!
• RFSU anser att Sverige i en ny politik för global utveckling måste betona vikten av den politiska dialogen i relation till SWAp!
• RFSU anser att det civila samhället som arbetar med SRHR ska ges resurser och ses som centrala förmedlare av utbildning, service och opinion i relation till SWAp!

På RFSUs förbundsstyrelses vägnar

Katarina Lindahl

generalsekreterare