Organisationskommitténs betänkande Folkhälsoinstitutet Statens folkhälsoinstitut – roll och uppgifter - SOU 2000:57

Sammanfattning

RFSU har inga invändningar mot de huvuduppgifter Folkhälsoinstitutet föreslås ha i framtiden, dvs. att svara för uppföljning och utvärdering av insatser på folkhälsoområdet samt att vara ett kunskapscentrum för metoder och strategier inom folkhälsoområdet. Däremot vill RFSU påpeka vikten av att någon myndighet även i fortsättningen har ett ansvar för att samordna och stimulera det hälsofrämjande arbetet i landsting, kommuner, frivilligorganisationer m. fl. Ett uppdrag som idag ligger på Folkhälsoinstitutet. Speciellt med hänsyn till de nya folkhälsomålen som utarbetas av Nationella folkhälsokommittén är det anmärkningsvärt att man i betänkandet enbart talar om uppföljning och utvärdering av dessa och inte om hur de skall implementeras

En bred information behövs och inte bara riktad till myndigheter. Folkhälsoinstitutet gör idag en mängd informationsmaterial riktade till allmänheten och till professionella inom folkhälsoområdet. RFSU tror inte att man åstadkommer några vinster eller får ett kvalitativt bra material om man överlåter produktion av dessa till landsting eller kommuner. Det är inte vad erfarenheten visat.

RFSU noterar att kommittén förutsätter att frivilligorganisationerna inom folkhälsoområdet får en viktig roll när det gäller information och attitydpå-verkan. Vi hoppas naturligtvis att kommittén har rätt men blir samtidigt oroade av den syn på frivilligorganisationer som kommittén ger uttryck för då man förväntar sig att frivilligorganisationerna skall vara en kanal för regeringens opinionsbildande arbete. Ett sådant synsätt tyder inte på att man för-står frivilligorganisationernas roll i det hälsofrämjande arbetet. Frivilligorganisationer är en resurs som bör användas för att göra det arbete där deras kompetens kan öka trovärdigheten och effektivisera arbetet. RFSU tror att FHI även fortsättningsvis kommer att behöva kontakter med frivilligorganisationer och andra aktörer inom t ex ungdoms och preventionsarbete för att hämta kunskap i samhället utanför forsknings och myndighetsvärlden.

RFSU anser att det finns en skriande brist på teoretiskt baserad svensk sexualitetsforskning. Omorganisationen av FHI öppnar möjligheter för en omorientering. FHI har till exempel initierat och skattefinansierat 1996 års befolkningsbaserade studie av sexuallivet i Sverige. Ett resultat av den studien är att FHI förfogar över den för Sveriges del mest omfattande nationella sexologiska databasen. Denna kunskapsbas bör utnyttjas för att bygga upp sexologi och sexualitetsforskning som en egen akademisk disciplin.

Slutligen instämmer inte RFSU i kommitténs slutsatser om att det särskilda uppdrag angående homosexuellas situation som Folkhälsoinstitutet fått av regeringen inte längre behövs. Visserligen handläggs frågor om diskriminering p.g.a. sexuell läggning numer av HomO, och Folkhälsoinstitutet föreslås även i fortsättningen i sitt utvärderings- och uppföljningsarbete tillämpa ett målgruppsperspektiv. Men det ansvar för att övergripande samordning av insatser som hitintills legat i regeringsuppdraget behövs fortfarande och försvinner helt i kommitténs förslag.

RFSU vill lämna synpunkter på följande rubriker.

Inledning

RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som vill verka för att sprida en fördomsfri, tolerant och öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. RFSU utgår från övertygelsen om samlevnadens och sexuallivets centrala roll för individ och samhälle, samt nödvändigheten av ett öppet klimat kring dessa frågor som en grund för allt preventivt arbete. Målgrupper för verksamheten är såväl enskilda människor som institutioner, beslutsfattare och olika yrkesgrupper

RFSU:s remissvar koncentrerar sig på Folkhälsoarbete kring sexuell och reproduktiv hälsa. Specifika frågor inom områden som rör exempelvis alkohol eller narkotika har vi således lämnat därhän. Däremot har vi funnit anledning att göra kommentarer på en strukturell nivå, dvs hur arbetet med folkhälsa organiseras i Sverige samt de uppgifter som olika myndigheter föreslås få eller inte få.

Hälsofrämjande arbete

Folkhälsoinstitutet har fram till nu verkat inom ett brett område. I Folkhälsoinstitutets uppgifter ingick att driva det hälsofrämjande arbetet på nationell nivå samt att stimulera det tvärsektoriella samarbetet mellan myndigheter och deltagande av frivilliga organisationer. Detta har ibland lett till otydlighet beträffande i vilken roll FHI agerar men det har inneburit att någon haft ansvaret för att driva och stimulera det hälsofrämjande arbetet inte bara på myndigheter utan även i frivilligorganisationer

RFSU har under de år som FHI funnits samarbetat med FHI i många frågor, främst det som gällt förebyggande arbete av sexuellt överförbara sjukdomar, men också i frågor som rör kvinnors hälsa och t ex abort

RFSU anser att förebyggande arbete inom området sexualitet och samlevnad är en central del av främjandet av en god folkhälsa. STD är en av flera aspekter på sexualitet och hälsa. Vi blir därför oerhört förvånade och oroade då vi finner att det förebyggande arbetet i organisationskommitténs förslag har reducerats till en uppgift för Smittskyddsinstitutet.

Förebyggande folkhälsoarbete kan inte, om det ska fungera likställas med att personer som bär en smitta inte ska överföra den till andra

RFSU vill hänvisa till den definition av folkhälsoarbete som ges i betänkandet:

”Planerade och systematiska insatser för att främja hälsa och förebygga sjukdom. En uttalad avsikt är att påverka faktorer (frisk-, skydds-, och risk-,) och förhållanden (struktur och miljö) som bidrar till en positiv hälsoutveckling på befolkningsnivå. Insatserna kan vara både samhälls- och /eller grupp- respektive individinriktade.

Vi menar att detta är just vad RFSU och många andra frivilligorganisationer arbetar med, och som alltså FHI genom sitt uppdrag stött och stimulerat. En av de stora förtjänsterna med det svenska sättet att bedriva förebyggande arbete i relation till hiv/aids var att man tidigt såg behovet av ett brett arbete som satte sexualiteten i fokus och sågs som en positiv del i människor liv.

Det fanns tidigt en medvetenhet om att man inte förebygger sexuellt överförd smitta genom att tala om virus, utan att det krävs samtal, information och möjligheter att bearbeta sina attityder till sexualitet. En av grundstenarna är att ge människor verktyg som är användbara i den egna livssituationen. Detta förhållningssätt har bidragit till bra informationsmaterial för olika målgrupper. Det har också öppnat för kommunikation mellan grupper; både läkare, pedagoger, sexualupplysare, såväl hetero- som homosexuella, unga som vuxna, har tagit del av information och kampanjer.

Mot den bakgrunden och den externa utvärdering som gjorts av FHI och dess arbete är det förvånande att just de delar som utvärderarna anser fungerat bäst, bred information, samarbete med frivilligorganisationer och det kontaktnät som byggts upp, är de som ska tas bort från institutets verksamhet. Istället föreslås att arbetet snävas in och begränsas till myndigheter. RFSU är mycket kritisk till organisationskommitténs slutsatser i detta avseende. Vi anser att det ligger i sakens natur att frågor som rör sexualitet, könsroller och samliv är en viktig del av folkhälsoarbetet. Och att detta stärks av att samarbetet med andra än myndigheter, t.ex. frivilligorganisationer. Vi kan heller inte finna att dessa delar av FHI:s nuvarande uppdrag blivit flyttade någon annanstans. Att ingen myndighet i framtiden skall ha ansvaret för samordning och stimulans av folkhälsoarbete finner vi mycket oroande. Speciellt med hänsyn till de nya folkhälsomålen som utarbetas av Nationella folkhälsokommittén är det anmärkningsvärt att man i betänkandet enbart talar om uppföljning och utvärdering av dessa och inte om hur de skall implementeras.

RFSU anser också att det är viktigt att diskutera hur det projektstöd som fördelats bl.a. för hiv-prevention, men också inom andra områden, nu ska användas och vem som ska ha ansvaret att fördela det. Vi förutsätter att de inte kommer att dras in eller fördelas till andra verksamheter. Även fortsättningsvis kommer det att behövas särskilda resurser för att stimulera det hälsofrämjande arbetet i landsting, kommuner och frivilligorganisationer mot de nya folkhälsomålen. Om vi läst den externa utvärderingen av Folkhälsoinstitutet rätt har så mycket som ca 25 procent av institutets budget gått till projektstöd. RFSU frågar sig vem som kommer att få uppdraget att fördela dessa medel i fortsättningen.

I år är det första gången som regeringen i budgeten väljer att inte öronmärka pengar till hiv-preventivt arbetet, även om summan fortfarande finns som ett bidrag till storstadskommuner och landsting. Efter flera år med hackig planering pga. av ovisshet om tillgången till storstadspengarna så vill RFSU framhålla vikten av att det avsätts särskilda medel med en flerårsplanering för arbetet med sexualitet, prevention, kvinnors hälsa och arbetet riktat till unga människor. Detta ska självfallet inkludera hiv/STD prevention, men också oönskad graviditet och frågor om våld i nära relationer.

Sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter – SRHR

Under de senaste åren har en intensiv diskussion omkring sexualitet och dess olika uttryck förts i samhället. Såväl jämställdhets- som skolministern har talat om vikten av motbilder för att möta både övergrepp och exploatering av ungas sexualitet. Mot den bakgrunden är det förvånande att ordet sexualitet knappast nämns i samband med det nya FHI. Vi vill framhålla att sexualitet är en viktig del av människors välbefinnande och att det därför måste vara ett mål för folkhälsoarbetet att nå unga och arbeta med frågor som rör sexualitet.

RFSU anser att det liggande förslaget urvattnar folkhälsoarbetet. Att hälsofrämjande arbete innehåller frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (vilket inkluderar t ex frågor som våld, abort och homosexualitet) är en fråga som den svenska regeringen drivit hårt och framgångsrikt i olika FN-sammanhang, t. ex. in samband med kvinno- och befolkningskonferenserna i Kairo och Beijing. RFSU utgår ifrån att samma synsätt på hälso-främjande arbete gäller i Sverige. I biståndsarbetet hör frågor om klinisk rådgivning, sexualundervisning, utbildning och opinionsbilning självklart samman i t. ex. hiv/STD- och abortförebyggande arbete. Om det gäller i Tanzania bör det också gälla i Sverige, och inte fördelas på alltför många ansvariga instanser. Mainstreaming är nog bra, men risken finns alltid att just de svåra, lite känsligare frågorna och framför allt icke högstatusfrågorna, får låg prioritet.

Homosexuppdraget

Under 90 talet har arbetet för att förebygga hiv/aids bidragit till att kasta ljus över homosexuellas livssituation i allmänhet. Detta har ökat kunskapen om både de ljusa och de mörka sidorna av att leva som homosexuell, vara en person som har sexuella relationer med samma kön eller vara transperson. Detta har varit viktigt och det är en del av folkhälsoarbetet att öka kunskapen för att inkludera istället för att exkludera dessa människor

Folkhälsoinstitutet har idag ett särskilt uppdrag avseende homosexuellas situation (S92/5334/IFO). Detta innebär bl. a. att följa forskning om homosexualitet, utvecklingen av homosexuellas situation samt att ansvara för en övergripande samordning av insatser för homosexuella. RFSU instämmer inte i de slutsatser som dras i betänkandet om att ett särskilt homosexuppdrag inte längre skulle behövas. HomO har som uppgift att peka på, sprida kunskap och bekämpa diskriminering, men detta är inte det samma som att arbeta för de homosexuellas hälsofrågor. Folkhälsoinstitutet föreslås även i fortsättningen i sitt utvärderings- och uppföljningsarbete tillämpa ett målgruppsperspektiv. Men det ansvar för att övergripande samordning av insatser som hitintills legat i regeringsuppdraget försvinner helt i kommitténs förslag, och detta är enligt RFSU:s mening ett klart steg tillbaka.

Förhoppningsvis kommer sexuell hälsa och sexuellt välbefinnande, vilket också inkluderar homosexualitet, att vara ett av folkhälsomålen, men dessa är ju inte klara än. Vidare tror inte RFSU att tiden är mogen än för att låta frågor om homo- och bisexualitet eller transpersoner enbart övervakas eller utvärderas av HomO eller FHI. Vi tror att det fortfarande behövs aktiva in-satser för att motarbeta fördomar och främja dessa människors hälsa.

I detta sammanhang vill RFSU påpeka att det är ett problem att det ligger icke beslutade eller presenterade utredningar som kommer, eller i alla fall borde komma, att påverka FHI:s organisation. Smittskyddskommittén och folkhälsokommitténs utredningar är i det sammanhanget de viktigaste.

Frivilligorganisationernas roll

I organisationskommitténs förslag saknas också i stort sett resonemang om frivilligorganisationernas roll både som självständiga organisationer och som samarbetspartners.

De skrivningar som finns är emellanåt anmärkningsvärda. Utredningen skriver t. ex. att frivilligorganisationerna ska vara kanaler för regeringens opinionsbildningsarbete. Detta är naturligtvis en beskrivning som är mycket långt ifrån den funktion som svenska frivilligorganisationer har och är beredda att ha. Organisationer i Sverige är av tradition självständiga och har som en viktig roll att bevaka och sätta press på myndigheter och politiker i frågor inom organisationens områden. Detta är inte förenligt med att vara kanal för regerings opinionsbildning.

Däremot är ett samarbete med frivilligorganisationer både viktigt och effektivt och det är en styrka inte minst i det förebyggande arbetet.

Information till allmänheten

Hittills har informationsmaterial inom folkhälsoområdet producerats dels av frivilligorganisationer med stöd från FHI dels av Folkhälsoinstitutet själva. Det liggande förslaget säger att information till allmänhet inte längre ska rymmas inom Folkhälsoinstitutets uppdrag. Frågan är då vem som ska ha det ansvaret? Detta är en väsentlig punkt att klargöra oavsett hur FHI orga-niseras. Liksom det är viktigt att klargöra på vilket sätt kontakter och informationsutbyte med frivilligorganisationer ska ske, eller är avsikten att det inte ska ske alls och att FHI enbart ska arbeta emot myndigheter på olika nivåer.

Informations- och hälsofrämjande material inom RFSU:s område, sexualitet och reproduktiv hälsa, saknas ofta. Folkhälsoinstitutet har under åren tagit fram flera bra material på området, både vad gäller sexualitet, homosexualitet, hiv och prevention. Tidningarna Glöd, Hiv-aktuellt, skrifterna Kärleksvägar, Om preventivmedel eller om STD är några exempel. Enskilda landsting, med några undantag, och kommuner har däremot varit sämre på det. Enligt RFSU:s mening är det av stor vikt att någon myndighet även i fortsättningen har uppgiften att tillse att sådant material produceras då detta är en viktig del av det hälsofrämjande arbetet på området. RFSU kan inte se några ekonomiska eller kunskapsmässiga vinster med att dessa skall produceras på flera olika håll i landet av olika myndigheter. RFSU kan heller inte se varför det nya institutet som skall ta fram informationsmaterial och rap-porter till landsting m.fl. som stöd för det lokala folkhälsoarbetet, inte även skulle kunna ta fram material som vänder sig till en bredare allmänhet.

Forskning

Utredningen fastslår att FHI inte skall bygga upp egna databaser, samtidigt som man förordar att FHI:s samverkan med forskare utvecklas. Man rekommenderar bl.a. tjänstekonstruktioner som möjliggör rotation mellan forskningsinstitutioner och FHI. Det är en spännande idé som för att kunna realiseras fordrar att ett konstruktivt samarbete mellan praktiskt folkhälsoarbete och akademiska discipliner institutionaliseras. Sexualiteten hör till privatlivet, men sexualiteten är också ett samhälleligt fenomen.

Det finns ett stort behov av teoretiskt baserad svensk sexualitetsforskning. Omorganisationen av FHI öppnar möjligheter för en omorientering. FHI har till exempel initierat och skattefinansierat 1996 års befolkningsbaserade studie av sexuallivet i Sverige. Ett resultat av den studien är att FHI förfogar över den för Sveriges del mest omfattande nationella sexologiska databasen. Det vore olyckligt om dessa data i likhet med 1967 års nationella sexualvaneundersökning lämnades obeforskade. Denna kunskapsbas anser RFSU skall utnyttjas för att bygga upp sexologi och sexualitetsforskning som en egen akademisk disciplin i syfte att utveckla en motbild till den aktuella debattens onyanserade sexualsyn.

Katarina Lindahl

Generalsekreterare

RFSU