Nationella folkhälsokommitténs delbetänkade Hur skall Sverige må bättre? - SOU 1998:43

I betänkandet Hur skall Sverige må bättre? är sexuella frågor i princip frånvarande. RFSU finner detta allvarligt med tanke på att betänkandet ligger till grund för utarbetande av nationella hälsopolitiska mål vilka kommer att styra hälsoarbetets inriktning lång tid framöver. RFSU finner det också förvånande med tanke på det breda perspektiv kommittén lagt på hälsofrågorna.

Vid några tillfällen pekas i utredningen på det hivpreventiva arbete som bedrivs i Sverige via landsting, kommuner och organisationer. I beskrivningar av hälsoläget nämns vid något enstaka tillfälle företeelser som abort, klamydia och våldtäkt. Inget av detta följs dock upp eller utreds närmare i utredningen. Det finns heller inget som tyder på att sexuella frågor alls kommer att införlivas i kommitténs framtida arbete. Kommittén har valt att peka på ett antal områden (ohälsosam stress, tobak och alkohol, mat etc, s.24, kap.9). Dessa områden ska enligt kommittén inte ses som prioriterade inom folkhälsoområdet utan syftet är att med dessa områden som exempel skapa underlag för debatt. Mot detta kan invändas att kommittén, genom att så tydligt lyfta fram och beskriva vissa områden, ändå låst kommittéarbetet till just detta.

Sexualitet är inte ett av de områden kommittén valt att lyfta fram. Mycket talar för att sexualitet skulle kunna komma in när det gäller flera av de angivna områdena, t.ex. vid ”sociala nätverk” eller ”folkhälsoinsatser för barn och ungdomar”. Tyvärr finns inga tecken i utredningen på att så kommer att bli fallet. Skolans sex- och samlevnadsundervisning sägs visserligen vara viktig ur hälsosynpunkt (s.76), men är inte något som kommittén resonerar kring, till skillnad från faktorer som stress, mobbning, skollunchers näringshalt etc. Därmed är risken stor, bedömer vi det som, att skolans sex- samlevnadsundervisning inte kommer att beaktas av kommittén. Detta är i sin tur särskilt allvarligt då det i ett antal rapporter från bl.a. Folkhälsoinstitutet under senare år visats att denna undervisning ofta är bristfällig.

Inte heller verkar kommittén ha tagit del av det faktaunderlag som tagits fram om sexualvanor och attityder som presenteras i rapporten Sex i Sverige (1997). Under rubriken ”Levnadsvanor” (s.141) omnämns ”sexualvanor” bland kost-, motion-, tobak-, alkohol- och solvanor, men medan dessa sedan utreds i särskilda avsnitt sägs inget mer om sexualvanor. Tendensen är alltså genomgående i utredningen att sexuella frågor omnämns i bakgrunden men aldrig lyfts fram som särskilt viktiga att beakta och gå vidare med.

Enligt direktiven ska kommittén i utarbetandet av nationella folkhälsomål samverka med olika aktörer, och bland dessa även folkrörelser och intresseföreningar (31), en ståndpunkt vi delar. De s.k. frivilligorganisationerna sägs spela en viktig roll i folkhälsoarbetet (s.72). Samtidigt sägs dock (s.246) att stora delar av dagens folkhälsoarbete saknar den folkrörelseförankring som t.ex. nykterhetsrörelsen har. I detta sammanhang vill vi påpeka att det just på det sexuella området finns ett flertal frivillig- och intresseorganisationer som med ideellt arbetande medlemmar över hela landet bedriver en omfattande upplysningsverksamhet - RFSU sedan 65 år, och andra organisationer som RFSL, Noaks Ark och RFHP. RFSU föreslår att kompetens av detta slag knyts till kommit-téarbetet.

RFSU anser alltså att sexualitet och hälsa - så som kommittén definierar hälsa - hör samman, och att frågor kring sexualitet därför bör integreras i folkhälsokommitténs arbete. Det gäller t.ex. sexuellt överförda sjukdomar och sexuell problematik som med kommitténs terminologi är att se som utslag av ohälsa. Minst lika centralt är att sexualitetens betydelse för människors välbefinnande också beaktas. Sexuella upplevelser och relationer är av stor betydelse för hur människor mår - och för hur de ska kunna må bättre.

Antaget av RFSU:s förbundsstyrelse den 13 juni 1998

Gert-Inge Brander

Förbundsordförande