Barnpornografiutredningens betänkande - SOU 1997:29

RFSU är en sexualpolitisk organisation och vår främsta kompetens ligger inom området sexualitet och samlevnad. Därför lägger vi tyngdpunkten i vårt yttrande där. Debatten om barnpornografiutredningen har kommit att starkt fokuseras på frågan om förbud mot innehav av barnpornografi ska regleras i Yttrandefrihetslagen eller i Brottsbalken. Vilken teknik som skall användas för att hindra icke försvarbar befattning med barnpornografi är en juridisk teknisk fråga. I massmedia har det förekommit en omfattande debatt om vilka metoder som bör användas. Bl.a. har Madeleine Leijonhufvud och Wiweka Warnling-Nerep anfört allvarlig och bestickande kritik mot utredningens förslag. Det är svårt för lekmän att i denna diskussion ha en helt bestämd uppfattning, eftersom det är fråga om komplicerad rättsteknik, när två system - straffrättens och tryckfrihetens - skall integreras med varandra.

 

Det är beklagligt att utredningen inte klarat sin pedagogiska uppgift på ett bättre sätt. Om Madeleine Leijonhufvuds m.fl. uppfattning hade redovisats tydligare och bemötts av utredningen hade det underlättat för oss alla som inte är tryckfrihetsexperter, men hängivna motståndare mot innehav av barnpornografi, att ta ställning. Enligt uppgifter har även de jurister som har tryckfriheten som specialområde haft svårt att i alla delar följa utredningens förslag.

Det som har motiverat utredningens val av stencilregeln som medel att åstadkomma ett förbud mot innehav av barnpornografi är värnet om tryckfriheten. RFSU delar uppfattningen att yttrandefrihetslagstiftningen är en omistlig del av vårt demokratiska system. RFSU anser också att det är värdefullt att skildringar i bild eller film av vuxnas sexuella handlingar inte förbjuds eller hindras. Men tryckfriheten och en fördomsfri syn på sexualiteten får rimligen inte vara ett hinder för att stoppa sexuella övergrepp mot barn

Öppenhet och frihet i synen på sexualitet är en grundsten i det svenska synsättet på sexualitet. Vi vet av erfarenhet att en öppen sexualsyn och goda kunskaper om sexualitet är viktiga faktorer för ett förebyggande arbete inom området sexualitet och samlevnad. Men en öppen grundsyn i sexualfrågor accepterar inte att sexualiteten används för förtryck och övergrepp.

RFSU anser att innehav av barnpornografiska bilder, filmer, video etc. skall vara straffbart. Det innebär att vi delar utredningens uppfattning att all befattning med barnpornografi, som inte är försvarlig, skall kriminaliseras.

Vi vill samtidigt peka på svårigheten att tolka begreppet försvarlig. Det kommer alltid att finnas en gråzon där tolkningarna blir svåra. Barnpornografi som i sin framställningsfas använder levande barn innebär alltid övergrepp mot de barn som agerar eller används. Men också andra barns liv berörs av att det visas barnpornografiska bilder och filmer, eftersom det kan påverka attityder till barns sexualitet.

Visning och innehav av barnpornografi måste alltid motiveras av att de fördelar man kan uppnå för enskilda barn och för barn i allmänhet, övervägar den kränkning som det innebär att , för individer eller grupper av människor, visa bilder och filmer på ett levande barn som utsätts för övergrepp. Ibland är dock sådan visning befogad. Det kan vara i forskning eller opinionsbildningssammanhang. Men även om syftet är vällovligt vid sådana tillfällen innebär det likafullt att de barn som visas på bilderna utlämnas. Det är därför ett ansvar att välja när och hur bilder ska visas offentligt. Det är, för att dra en parallell, inte säkert att tortyr bekämpas bäst genom att visa bilder på tortyr

RFSU vill poängtera att arbetet med problemen kring barnpornografi inte får avstanna när en lag mot innehav av barnpornografiskt material stiftas av riksdagen. En lag mot innehav av barnpornografi kommer inte i sig att lösa problemet, istället är det andra underliggande faktorer i samhället som måste angripas för att komma till rätta med problemet att barn utnyttjas och exploateras pornografiskt. RFSU vill i det sammanhanget påpeka, att det självklart är en svaghet att utredningen valt att föreslå bestämmelser som inte gäller sådan barnpornografi som omfattas av YFL.

Frågan om innehav av barnpornografi och vilken lag ett förbud ska lyda under måste diskuteras i relation till frågor som har med barns sexualitet och barns rätt att göra, men det är också viktigt att ta ställning mot pornografin, liksom att göra klart vad man avser då man talar om pedofili. Pedofili är begrepp som blivit allmängods i debatten, men som det finns många olika tolkningar och uppfattningar om. Allt detta är frågor som är komplicerade och svåra, svaren är inte självklara och det är inte givet att det finns en värdegemenskap kring dem i det svenska samhället. RFSU kommer att bidra till den fortsatta diskussionen. Kampen mot barnpornografi måste fortsätta jämsides med arbetet för ett öppet samhället där man bekämpar bigotteri och fördomsfullhet.

Olika myndigheter i landet, tillsammans med frivilligorganisationer som RFSU, har ett stort ansvar för att inte synen på barns sexualitet problematiseras i kölvattnet av den barnpornografiska debatten

Ett samhälle där barn exploateras sexuellt för vuxnas behov kränker inte bara de individer som förekommer i pornografin. Det påverkar också samhällets syn på barn och barns sexualitet. Barnen reduceras till ting att använda, och får inte vara individer som själva råder över sin sexualitet. Ett exempel på detta är s.k. ”sugar daddies” i Afrika, som utnyttjar barn sexuellt i utbyte mot ekonomiska fördelar. Ett annat är den omfattande barnprostitutioen vissa asiatiska länder. I ett samhälle som har satt barns behov undantag skapas rum för ett normsystem som ger utrymme t ex för föreställningar om att AIDS kan botas hos en vuxen man om han ligger med en oskuld, ju yngre dess bättre.

RFSU kan alltså inte lämna något förslag till en exakt rättslig lösning för att straffbelägga allt innehav av barnpornografi, men det måste vara möjligt att hitta en teknik som övertygande visar att det syfte varom alla är överens kan uppnås utan att det för den skull få oönskade effekter på tryck- och yttrandefriheten.