Kvinnovåldkommissionens betänkande Kvinnofrid
Artikeln är en sammanfattning av RFSU:s yttrande.
Åtgärder på sikt genom skolans arbete
RFSU stödjer förslaget om att utveckla modeller för hur mäns våld mot kvinnor skall kunna tas upp i skolundervisningen och värnplikten. Enligt vår mening är det lämpligt att koppla detta till jämställdhetsarbetet.
Socialtjänsten
RFSU tillstyrker förslaget till skrivning i den nya socialtjänstlagen om socialtjänstens ansvar för att ge hjälp och stöd till kvinnor som utsatts våld och övergrepp
RFSU stöder förslagen att kommunerna skall beakta arbetet med utsatta kvinnor i sin verksamhetsplanering samt utarbeta särskilda handlingsplaner och åtgärdsprogram. Vidare stöder vi förslaget att varje kommun bör avdela socialsekreterare som får ett sär-skilt ansvar för kvinnor som utsatts för våld
Vi vill dock framhålla att med de neddragningar som nu sker i kommunerna finns det knappast någon möjlighet att genomföra föreslagen verksam-het med befintliga resurser.
Rättsväsendet
RFSU föreslår att varje polismyndighet skall skicka en informationsbroschyr till alla hushåll som anger till vilken instans i den egna kommunen utsatta kvinnor kan vända sig för att få hjälp och stöd.
Vidare vill vi understryka vikten av att det införs datoriserade informationssystem som gör det möjligt för polisen att snabbt identifiera upprepningsvåld, enligt förslag i Brå PM 1994:4.
RFSU vill även framhålla betydelsen av att alla berörda handläggare vid polisåklagarmyndigheter samt domstolar kontinuerligt får utbildning i frågor om mäns våld mot kvinnor. En grundförutsättning för att kvinnor skall våga anmäla att de utsatts för brott, är att kvinnorna har förtroende för rättsväsendet.
Sexualbrotten
RFSU delar utredningens syn att benämningen sexuellt umgänge är olämplig när det gäller sexualbrott
Däremot menar vi att utredningen i förslaget om våldtäkt mot barn inte tar tillräcklig hänsyn till frivilligt sexuellt umgänge mellan unga människor med liten åldersskillnad, men där den ene är strax under 15 år. Dessa handlingar kan inte bedömas som brottsliga.
RFSU hävdar att våldtäktsbestämmelsen även skall innefatta när någon sexuellt utnyttjar den som är medvetslös eller försatt i vanmakt.
Ett nytt brott – kvinnofridssbrott
RFSU avvisar tanken på ett nytt brott – kvinnofridsbrott, enligt utredningens förslag.
Vi föreslår istället att de gärningar som redan idag är kriminaliserade samlas under en beteckning för att kvinnans helhetssituation skall kunna beaktas.
Sekretesslagen
RFSU stöder föreslagna ändringar i sekretessen.
Behandling av gärningsmännen
RFSU vill särskilt understryka utredningens förslag om att behandling erbjuds inom kriminalvården till män som begår våldsbrott mot kvinnor. Erfarenheter från vår kliniks psykoterpibehandling av män som begått sex-ualbrott är att destruktiva beteenden kan förändras. Behandlingen har också ökat våra kunskaper om drivkrafterna bakom dessa brott
RFSU vill framhålla vikten av en öppenhet inför olika behandlingsmetoder och möjligheten att kombinera medicinsk och psykoterapeutisk behandling.
Allmänna synpunkter på betänkandet Kvinnofrid
Följderna av mäns våld mot kvinnor är allvarliga både för individerna och samhället. Det är därför mycket bra att en utredning fått i uppdrag att göra en översyn och utifrån detta föreslå åtgärder för att motverka våld mot kvinnor. Utredningen har också presenterat mycket värdefulla uppgifter.
I utredningens direktiv anges att arbetet skall ske utifrån ett kvinnoper-spektiv. Enligt RFSU:s mening är det viktigt att komplettera detta med både ett genuspersspektiv och ett maktperspektiv eftersom mäns våld mot kvinnor sker i en patriarkal samhällsstruktur. Men detta perspektiv får inte innebära att samhällets patriarkala struktur får stå som den enda förklaringen till mäns våld mot kvinnor. Då det trots allt endast är en minoritet män som misshandlar kvinnor måste fler orsaker sökas
Enligt RFSU mening borde utredningen mer ingående fört en diskussion om olika orsaksfaktorer. Genom att förbigå exempelvis missbruksorsaker uppmärksammas inte heller den oerhört svåra situation som misshandlade, missbrukande kvinnor befinner sig i. Kvinnorjourerna har inte möjlighet att ta hand om missbrukande kvinnor och det råder brist på behandlingshem där man har tillräckliga resurser för att klara kvinnans hela livssituation.
Åtgärder för att öka kunskapen om omfattningen av våldet mot kvinnor (kapitel 3)
Utan en genomgripande diskussion om orsakssamband, samhälleliga och individuellla förklaringar, kommer förslagen till åtgärder att hänga i luften
Bristen på diskussion om bakgrundsfaktorer visar på behovet av empirisk forskning om mäns våld mot kvinnor. Och RFSU anser precis som utred-ningen att det krävs mer uppgifter i kriminalstatistiken än vad som finns idag. Det borde åtminstone gå att utläsa offrets kön och om gärningsman och offer har eller har haft en nära relation. Det är också viktigt att det går att följa brott från brottsstatistiken till vad som händer i rättsapparaten, dvs statistiken över lagförda personer
Inrättande av ett kunskaps- och resurscentrum är ett utmärkt initiativ och kan bli ett viktigt led i strävan att öka samhällets kunskaper
Många kvinnor identifierar inte det som de utsatts för som brott. Det är därför viktigt att i fortsatta offerundersökningar rubricera brottet som våld mot kvinnor.
Åtgärder som på sikt kan motverka våld mot kvinnor (kapitel 4)
Våra könsroller formas tidigt, redan på dagis kan vi se att flickor och pojkar leker på olika sätt och har en uppfattning om vad pojkar gör och vad flickor gör. Skoltiden är kanske samhällets sista möjlighet att påverka ungdomarna till en jämlik syn på könen. Skolan har också under en följd av år bedrivit jämställdhetsarbete. En väg att få in frågor om mäns våld mot kvinnor i skolan är att koppla detta till jämställdhetsarbetet. I det sammanhanget kan man lära ut till flickorna vad vi vet om varningssignaler som föregår våld, undvikande av risksituationer och självförsvar. Vidare bör ämnet ta upp hur man löser konflikter och kommunicerar utan våld
RFSU vill i detta sammanhang framhålla att det är mindre lämpligt att integrera frågor om mäns våld mot kvinnor i sexual- och samlevnadsundervisningen. Risken är att sexualundervisningen enbart blir probleminriktad. Redan idag handlar den mycket om risken med oönskade gravditeter, aborter och könsjukdomar, nu även med dödlig utgång. Om sexualundervisningen koncentreras på för många svåra problem är risken uppenbar att eleverna avskärmar sig och tycker att undervisningen inte handlar om deras verklighet
Sexualundervisningen kan i sig vara våldshämmande. Kunskaper om vår sexualitet och en bekräftande attityd från vuxensamhället stärker ungdomarnas självkänsla och kan därmed minska eventuella behov av att hävda sig genom våldsutövning.
Socialtjänsten (kapitel 5)
Utredningens förslag och påpekanden i denna del är samtliga angelägna. Det gäller såväl behovet av ökad medvetenhet hos socialtjänsten om förekomsten av våld mot kvinnor i den egna kommunen och kunskaper om mekanismer bakom våldet samt dess konsekvenser. RFSU är övertygade om att de viktigaste insatserna mot våld mot kvinnor måste utföras lokalt. Den lokala polisen och kommunen måste ta ett större ansvar för dessa frågor, än vad som hittills skett. I varje kommun bör det finnas lägenheter som kan upplåtas åt kvinnor som behöver hjälp att bryta upp från ett förhållande där hon blir misshandlad. Det skall finnas ett jourprogram i varje kommun där man på förhand bestämt vem som skall göra vad dygnet runt, om en kvinna anmäler misshandel. Särskilda socialsekreterare med ansvar för frågor om våld mot kvinnor ökar möjligheten att kommunerna inte nöjer sig med att enbart utarbeta handlingsplaner. Det bör också klargöras att de socialsekreterare som har fått detta särskilda ansvar endast skall arbeta med den misshandlade kvinnan. Lojalitetskonflikter kan uppstå när socialsekreterarens uppgift är att se till hela familjens bästa
Problemet med de framlagda förslagen om socialtjänstens uppgifter är de besparingar som genomförts i landets kommuner och som drabbat socialdistrikten mycket hårt. Nästa år, 1996, planeras ytterligare besparingar
För att kunna genomföra utredningens förslag krävs en ökning av socialtjänstens resurser, inte minskning som sker idag. Redan nu har befintliga socialsekreterare ansvar för fler klienter än vad som är rimligt. Någon personlig kontakt går ej att utveckla under dessa förhållanden. Utvecklingen inom socialtjänsten går stick i stäv med utredningens förslag. Vi vill också peka på barnomsorgens betydelse för möjligheten att hjälpa utsatta kvinnor. Tillräcklig barnomsorg och välfungerande fritidsgårdar har en stor betydelse för möjligheten att hjälpa kvinnor som utsätts för våld och deras barn, att ta sig ur situationen.
Hälso- och sjukvården (kapitel 6)
Utredningen konstaterar att tillgången till psykoterapi för kvinnor som utsatts för sexuella och andra övergrepp är mycket begränsad. Utredningen för vidare en diskussion om behovet av en vårdgaranti för att dessa kvinnor skall kunna få psykoterapi till rimlig kostnad när sådan erfordras.
RFSU har nu i 18 år bedrivit psykoterapi med kvinnor som utsatts för våldtäkter och andra sexuella övergrepp som ligger flera år tillbaka i tiden. Dessa kvinnor har oerhört svårt att få vård inom den offentliga sektorn
Under åren har RFSU också bedrivit omfattande utbildningsinsatser inom området till personal inom psykiatri, familjerådgivning, ungdomsvård och även omsorgsvården. Vår erfarenhet är att det akuta omhändertagandet i direkt anslutning till ett sexuellt över-grepp, inom den offentliga vården fungerar i huvudsak. Men många kvinnor är inte förmögna att bearbeta det som hänt förrän lång tid förflutit. Symtomen kanske heller inte visar sig förrän lång tid förflutit efter misshandeln eller övergreppen
Enligt vår mening borde socialförsäkringssystemet täcka kostnaderna för psykoterapi vid psykiska skador efter övergrepp på samma sätt som försäkringen gör vid fysiska skador. En övergångslösning kan vara att landstingen tecknar vårdavtal med den som ger behandlingen.
Frivilliga organisationernas (kapitel 7)
Kvinnojourerna har en mycket stor betydelse för många utsatta kvinnor. Det är också mycket jourernas förtjänst att mäns våld mot kvinnor lyfts fram i den offentliga debatten. RFSU delar utredningens uppfattning att jourerna i ökad utsträckning bör få möjlighet att ha anställd personal och inte i huvudsak vara beroende av frivilligt arbete. Vidare nämns i avsnittet brottsofferjourernas värdefulla arbete och mansjourer som arbetar med män med våldsproblematik. Vi vill i detta sammanhang erinra om att även RFSU sedan 1977 arbetat med hjälp till kvinnor som utsatts för övergrepp. Ur detta arbete växte en övertygelse fram att samhället inte får lämna gärningsmännen enbart till straffpåföljder. Utan att mannen kommit till insikt om det brott han begått och förstått varför han utfört gärningen, är risken stor att han efter straffet begår liknande hand-lingar mot andra kvinnor. Sedan en följd av år arbetar RFSU med gärningsmän som begått sexuella övergrepp. Arbetet finns dokumenterat i flera böcker av Eva Hedlund, leg. psykoterapeut, RFSU kliniken.
Myndigheterna inom rättsväsendet (kapitel 8)
Utredningen föreslår att polismyndigheten skall informera kvinnor som utsatts för våld och övergrepp om vilken hjälp de kan få. Detta är säkerligen en behövlig åtgärd men det skulle enligt vår mening bli effektivare om polisen gav information innan brott begåtts. RFSU föreslår att polismyndigheten får i uppdrag att skicka en broschyr till alla hushåll som anger till vilken instans i den egna kommunen som misshandlade och hotade kvinnor kan vända sig för att få hjälp och stöd. Denna broschyr skulle tjäna flera syften. Dels skulle den påminna om att det är ett brott att utöva våld mot den kvinna som en man har eller har haft en relation med. Dels skulle den vara ett led i normbildningen som visar att samhället inte accepterar våld mot kvinnor. Och broschyren skulle ge praktisk information om vad man kan göra om ett brott inträffat
I dag förekommer det att polisen gör utryckning till samma adress flera gånger p.g.a. att en man misshandlar en kvinna. Om det är olika poliser som tjänstgör vid dessa tillfällen så vet de vanligen inte om att polisen varit där tidigare i samma ärende. Det är nödvän-digt att polisen har en helhetsbild av situationen för att kunna vidtaga relevanta åtgär-der. Vi vill därför hänvisa till det förslag om datoriserat informationssystem hos polisen, som framförs i Brottsförebyggande rådets PM 1994:4, Våld mot kvinnor i nära relationer.
En undersökning (Nystedt, 1990) visar att kvinnor vill att anmälan mot mannen skall avskrivas i mellan 35 och 74 procent av fallen. Vanligen leder detta till att ärendet skrivs av. Men då brottet ligger under allmänt åtal finns möjlighet att åklagaren fullföljer målet ändå trots att kvinnan inte vill, kan eller törs stå kvar vid sin anmälan. Detta sker dock i väldigt få fall. Utredningen föreslår att åklagare istället för som nu polisen skall vara förundersökningsledare i mål som gäller misshandel. Det är möjligt att detta skulle medföra att åklagaren själv driver fler fall än idag vidare till domstol. Men vi tror att utbildning i dessa frågor är minst lika viktiga och vi förordar att det inrättas specialiserade enheter inom polisen för handläggning av ärenden om våld och hot om våld mot kvinnor. En grundförutsättning för att den utsatta kvinnan skall orka stå kvar vid sin anmälan och samarbeta i rättsprocessen är att hon har förtroende för rättsväsendet.
Sexualbrotten (kapitel 11)
RFSU delar utredningens syn att benämningen sexuellt umgänge är olämplig när det gäller sexualbrott och stöder därmed föreslagen ändring. Däremot tycker vi inte att utredningen tar tillräcklig hänsyn till situationer där unga människor med relativt liten åldersskillnad, har frivilligt sexuellt umgänge och den ene är strax under 15 år. Enligt RFSU:s mening kan dessa handlingar inte betraktas som brottsliga
RFSU anser att våldtäktsbestämmelsen skall omfatta även situationer där någon sexuellt utnyttjar den som är medvetslös eller försatt i vanmakt. Idag krävs att gärningsmannen också har försatt offret i vanmakt för att det skall rubriceras som våldtäkt. Enligt RFSU:s mening bör det benämnas våldtäkt även om en person själv har druckit sig redlös och någon eller några utnyttjar dennas belägenhet.
Kvinnofridsbrott (kapitel 11)
Utredningens förslag om ett nytt brott i brottsbalken - Kvinnofridsbrott, försöker komma åt två saker samtidigt. Dels sådana gärningar som redan idag är straffbara, men där kvinnan utsatts för brott så ofta att olika gärningstillfällen flyter i varandra och man därför får svårigheter med att inför domstol redogöra för när och var de olika gärningarna ägde rum. Dels vill man komma åt ett antal gärningar som idag icke är straffbelagda. Dessa gärningar skall bli straffbara om de förekommer tillräckligt länge och är ägnade att kränka kvinnans integritet och varaktigt skada hennes självkänsla. Mot bakgrund av att många kvinnor lever under ständiga trakasserier, blir utsatta för våld och hot om våld är utredningens förslag fullt förståeligt. Men det skapar oklarhet om man försöker fösa in allt som är förkastliga beteenden mot kvinnor in i den kriminaliserade zonen. Idag är det stora problemet för kvinnor som anmäler att de blivit utsatta för våld, att bevisa brottet som så gott som alltid skett utan vittnen bakom stängda dörrar. Det andra stora problemet vid den här typen av brott är att kvinnan i ett stort antal av fallen tar tillbaka sin anmälan. Och åklagarna använder sin möjlighet att själva driva målet endast i undantagsfall. RFSU avstyrker utredningens förslag om ett nytt kvinnofridsbrott. Enligt vår mening kan en väg för att få en helhetssyn på kvinnans situation, vara att samla de gärningar som redan i dag är straffbara under en beteckning. När kvinnor som levt i en situation där våldet varit det ”normala” och tillvaron präglats av ständiga kränkningar och hotelser, så skall den nya brottsbenämningen tillämpas och då skall inte krävas redogörelser för varje händelse utan mer för den samlade situationen.
Sekretessfrågor (kapitel 10)
RFSU stöder föreslagen ändring av sekretesslagen.
Straffmätning m.m. (Kapitel 12)
Enligt RFSU:s mening ägnar utredningen för litet utrymme åt det stora problemet som utgörs av de män som misshandlar och utsätter kvinnor för övergrepp. Det räcker inte med att vi ser över rättsväsendet, hjälper och stöder kvinnorna, förbättrar omhändertagandet i sjukvården osv, om vi inte samtidigt uppmärksammar de misshandlande männen och analyserar vad det är i vårt samhälle och på det individuella planet som framkallar mäns våld mot kvinnor
Utredningen framhåller dock i kapitel 12 att det är angeläget att psykoterapeutisk behandling kan ges åt män som gör sig skyldiga till våldsbrott och sexuella övergrepp mot kvinnor. Utredningen föreslår vidare att regeringen uppdrar åt Kriminalvårdsstyrelsen att göra en kartläggning av behovet av behandling inom dessa områden i kriminalvården
RFSU stöder detta förslag men vill i sammanhanget framhålla att det bör finnas möjlighet till fler behandlingsmetoder än rent psykoterapeutiska. I dag finns en tendens till att antingen satsa på medicinsk behandling eller psykoterapeutisk. RFSU menar att det måste finnas en öppenhet för olika synsätt och ökade möjligheter till kombinerade behandlingsmetoder.
Utländska erfarenheter
Avslutningsvis vill vi även peka på utredningens förslag att ta tillvara utländska erfarenheter av arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Kanada framstår i detta avseende som ett föregångsland. Vi vill också uppmärksamma den handbok som FN nyligen gett ut med en sammanställning av åtgärder som vidtagits i olika länder. Det är mycket värdefullt om detta material översätts till svenska.
Margó Ingvardsson
Förbundsordförande