Betänkandet av 1993 års prostitutionsutredning - SOU 1995:15

Sammanfattning

RFSU avstyrker förslaget om kriminalisering av könshandel. Utredningen bygger sin analys på att prostitutionen bäst kan jämföras med affärstransaktioner. Men det rör sig inom könshandeln inte om en affärsuppgörelse mellan jämbördiga parter. Mannen utnyttjar kvinnans mestadels sociala, ekonomiska och känslomässiga underläge. Mot bakgrund av att straffansvaret föreslås omfatta såväl mannen/köparen som kvin-nan/säljaren liksom homosexuella, avvisar RFSU utredningens förslag. Kvinnorna och homosexuella i könshandeln skulle då än en gång löpa mycket stor risk att bli de som i första hand skuldbeläggs och bestraffas och får bära de tyngsta bördorna av kriminaliseringen

RFSU tror ej heller i nuläget på en kriminalisering av enbart könsköparen, eftersom involverade könssäljare även då skulle riskera att hamna i ett repressivt fokus. Redan nu är könssäljande kvinnor socialt utsatta och stigmatiserade. Vid en kriminalisering av könsköpare är det kvinnorna som är identifierbara och som blir centrala objekt i såväl spaningsarbete som förhörssamtal.

RFSU förespråkar istället fortsatta och fördjupade psykosociala insatser för båda parter i könshandeln och understryker behovet av intensifierat stödjande och attitydpåverkande arbete samt utbyggd sexualupplysning och samlevnadsundervisning.

RFSU vill vidare föreslå att den s.k. policyparagrafen i jämställdhetslagen förstärks till sitt innehåll. Även om lagen enbart kan tillämpas i arbetslivet är det viktigt med en starkare skrivning om jämställdheten mellan könen som också inkluderar de sexuella maktrelationerna.

RFSU stödjer vidare förslaget om inrättande av ett nationellt center för fortsatt arbete och forskning kring könshandelsfrågan. Dels bör mannen/köparen, den numerärt mest omfattande parten, fokuseras och kunskaperna om denna grupp integreras med övrig mansforskning och sexologisk forskning. Men även vad gäller kvinnorna behövs mer kunskap, eftersom det i första hand är kvinnorna i gatuprostitutionen som hitintills kartlagts. Den s.k. dolda könshandeln bör så långt det är möjligt ägnas mer uppmärksamhet. Kunskaperna om de långsiktiga konsekvenserna för båda parter är också fortfarande bristfälliga. Okunskapen bidrar till att försvåra verkningsfullt förebyggande, behandlande och rehabiliterande arbete på området. Däremot avvisas förslaget om att centret skall syssla med opinionsbildande verksamhet. Tvärvetenskaplig forskning bör utgöra kärnverksamheten. RFSU vill vidare betona att det också behöver tillföras ekonomiska resurser för ökad kunskapsutveckling ifråga om den homosexuella könshandeln. Kunskaperna på det området är än mer bristfälliga

RFSU tillstyrker förslaget om en utvidgad lagstiftning kring koppleribrott med reservation för förtydliganden.

RFSU:s grundläggande syn på könshandel

RFSU:s entydiga ställningstagande i könshandelsfrågan är sedan många år att denna innebär och förmedlar en människosyn och en sexualsyn som står i strid med RFSU:s ideologi och målsättning

I könshandeln används sexualiteten som ett ting, frikopplat från medmänsklig ömsesidighet och känslomässigt engagemang. Den gör sexualiteten till en vara bland varor och könet till ett objekt som går att köpa och sälja. Könshandeln underblåser vidare myten om mäns sexualitet som ohejdbar, mekanisk och känslolös och kvinnors sexualitet som främst en servicefunktion för männen. Framför allt skadas redan skadade kvinnor i könshandeln. Och med största sannolikhet även männen och köparna långsiktigt. Men om dem är okunskapen fortfarande mycket stor.

Nej trots allt till utredningens förslag om kriminalisering av könshandel

RFSU avvisar trots sin grundläggande syn på könshandeln, utredningens förslag om kriminalisering av könshandeln. På förbundsstyrelsens sammanträde 1995-10-22 behandlades den aktuella utredningen. En enig förbundsstyrelse beslöt att avvisa utredningens förslag om kriminalisering av könshandelns båda parter. Ett starkt majoritetsbeslut togs om att avvisa även en kriminalisering av enbart mannen/köparen. Inte heller de ledamöter som förordade en kriminalisering av enbart männen/köparna vill att kvinnorna skall drabbas negativt av en sådan lag. Lagen skall tvärtom vara skyddande.

RFSU:s farhågor

RFSU noterar att utredningen inte fördjupat sig i problematiken kring en kriminalisering av enbart mannen/köparen i könshandeln eller närmare analyserat teoretiska och/eller praktiska utfall av ett sådant förslag. RFSU tolkar detta som att utredningen insett det problematiska i att kriminalisera enbart den ena parten i könshandeln. Förslaget om kriminalisering av båda parter är sannolikt lagt mot denna bakgrund

Utredningen bygger sin analys på att könshandeln bäst kan jämföras med affärstransaktioner. RFSU delar uppfattningen att ett sådant synsätt kan kasta visst ljus över varför prostitutionen är förkastlig. Men - och där brister utredningen i sin analys - det rör sig inom könshandeln ytterst sällan eller aldrig om en affärsuppgörelse mellan jämbördiga parter. Köpare och säljare är inte ”jämlika”. Därför avvisar RFSU tanken på en kriminalisering av båda parter

Den prostituerade kvinnan har genom historien utsatts för samhällets förakt, från både män och kvinnor. Kvinnan/säljaren och mannen/köparen är som sagt inga jämställda parter i prostitutionen. Kvinnan är den mest utsatta såväl med tanke på den bakgrund man vet att de flesta svenska kvinnor i könshandeln har, som med tanke på hennes ut-satta situation i själva spanings- och påföljdshanteringen. RFSU kan därför inte acceptera att kvinnan i könshandeln kriminaliseras.

Det hade varit lättare att stödja en kriminalisering för att markera en negativ värdering av könshandeln om lagen inte skulle sättas i verket eller om kvinnorna inte skulle behöva dras in i den rättsliga processen. Oberoende av om båda parter eller enbart köparen kriminaliseras, är det kvinnorna som lättast kan observeras kontinuerligt och som därmed hamnar i ett repressivt fokus

RFSU är en organisation van att arbeta konkret och praktiskt med sina ideologier. Trots detta har RFSU mycket svårt att se hur bevisningen skulle gå till i en situation där båda parter gör ett till synes ”frivilligt” utbyte - mannens avköning mot kvinnans ofta despe-rata behov av pengar, bl a till droger. Båda har således sina motiv att ”skydda” varandra. En lag om kriminalisering som inte kan följas upp i praktiken, utan att samtidigt drabba redan utsatta kvinnor och homosexuella män negativt, kan RFSU inte acceptera.

Utredningen föreslår påföljden böter eller fängelse upp till 6 månader i ”normalfallet”. Böter torde bli en vanlig påföljd, åtminstone första gången mannen ertappas. Eftersom gruppen tillfällighetsköpare är omfattande, är risken uppenbar att de hårdare straffen oftare kommer att drabba kvinnorna. De är mycket lättare att såväl identifiera som gripa upprepade gånger. Därmed riskerar kvinnorna fängelsestraff i betydligt högre ut-sträckning än männen/köparna. Det blir således främst kvinnorna som skulle få bära kiminaliseringens bördor

Även om HIV/aids förmodligen inte är så utbrett bland kvinnliga könssäljare i vårt land, så förekommer dock kända fall och sannolikt ännu fler dolda. I vissa delar av värl-den är HIV-smittan katastrofal bland de könssäljande. Inte heller detta faktum, dvs en infektion som leder till plågsam sjukdom och död, tycks avskräcka könsköparna själva. I Malmö betingar samlag med kondom ett pris på 500 kronor och samlag utan kondom 800 kronor. Mot den bakgrunden har vi svårt att se hur t ex böter skulle kunna få den starkt hämmande effekt på könshandeln som man i utredningen hoppas på.

Stor risk att könshandeln blir än mer dold eller kamouflerad

Utredningen påpekar, att det tycks ha skett en ökning av den dolda prostitutionen och att den enligt grova skattningar utgör ca 2/3 av den totala könshandeln. Den lär med största sannolikhet inte bli mindre dold genom kriminaliseringen. Det tror inte heller utredarna själva. Därigenom ökar svårigheterna att nå i första hand kvinnorna men också de män som skulle kunna nås med psykosociala insatser

Utredningen redovisar, att den kriminalisering som införts i Kanada av könshandel som kan iakttas på allmän plats (sid 223) inte lett till den förväntade minskningen, bara att den tagit sig andra former. I USA, Ryssland, Thailand och Filippinerna är prostitutionen kriminaliserad. Tyvärr finns inte heller i dessa länder några lysande exempel på att man fått bukt med prostitutionen. Detta visar, att det krävs mer komplexa lösningar, bl a socialpolitiska förändringar mot fattigdom och långsiktigt arbete kring jämställdhet mellan könen

Enligt RFSU:s kunskapsutbyte med systerorganisationer i t ex Thailand och Ryssland, är det vanligt att parterna i könshandeln lägger upp ett motspel för att undgå polisen. Man uppträder som ”förälskade”, umgås flera timmar eller dygn i sträck, visar sig tillsammans öppet och beter sig som en ”vanligt” par. Sett ur ett svenskt perspektiv är detta en skärpning av utnyttjande, tvång och förtryck av kvinnor i könshandeln.

Hårdare samhällsklimat

Lagstiftning är ett trögt maskineri. Införs en kriminalisering kan man knappast förvänta sig att snabbt kunna undanröja denna lag, om den visar sig få mycket negativa effekter. Detta är ytterligare ett skäl till RFSU:s skepsis och avvisande av förslaget om kriminalisering av könshandeln

Man kan inte heller bortse från rådande tidsanda och samhällsklimat. Detta gäller inte minst i det samhälle som nu nedrustas på sociala skyddsnät av olika slag inklusive behandlingsresurser. Det är inte längre lika lätt att balansera och kombinera kriminalisering med sociala uppföljningsinsatser - hur goda dessa intentioner än må vara på pappret och i paragrafer. Neddragningar av resurser för behandlingshem, och minskning av personal inom olika offentliga sektorer, är med en samtidig försämring av stora grupper människors allmänna livsvillkor - t ex arbetslöshet - redan ett allvarligt socialt problem. En ny lag om kriminalisering kontra förebyggande och behandlande insatser måste mycket noggrant vägas mot varandra. De utsatta kvinnorna i könshandeln har enligt RFSU:s uppfattning sannolikt mer att förlora än att vinna på en kriminalisering.

Homosexualitet och heterosexualitet

RFSU:s grundmotiv för att inte kriminalisera kvinnan som könssäljare är att hon oftast är den mest utsatta parten. Ifråga om homosexuell prostitution talar kunskap och erfarenhet för att det är köparen som är den sårbara parten. Redan som situationen nu är löper han risk att bli nedslagen eller rånad - en typ av s k ”bögknackning”. Jämfört med mannen i den heterosexuella könshandeln har han inget självklart övertag i sin egenskap av man. Risken för polisingripande skulle ytterligare öka hans utsatthet. T ex skulle han under hot om rättslig sanktion kunna bli föremål för utpressning.

Ett annat problem är att en kriminalisering skulle medverka till uppblossande rädsla för polisingripanden och misstänkliggöranden när det rör sig om gängse mönster för kontaktsökande i en sårbar och utsatt grupp. Många av de former under vilka önskade ömsesidiga och samtyckande homosexuella kontakter inleds är till det yttre mycket lika den gängse könshandelns kontaktformer. De sker i särskilda miljöer, diskret och för den oinvigde dolt. Parterna kan ofta uppfattas vara inbegripna i någon slags förhandling. Här är således risken för missbedömningar från polisens sida vid ingripande stor. Öppenhet är fortfarande bara en verklighet för minoriteten homosexuella.

En möjlighet att hantera detta dilemma vore att undanta homosexuell könshandel från kriminalisering. Detta innebär inte att RFSU betraktar homosexuellt könsköp som mer acceptabelt än heterosexuellt. Snarare tycker vi att ett sådant undantag vore stötande ur jämlikhetssynpunkt.

Psykosociala insatser

Samhällets olika typer av rådgivande och behandlande institutioner står givetvis öppna för säljare och köpare i könshandeln, men synen på prostitution som ett samhällets gissel gör att resurser måste avdelas för insatser/åtgärder som riktar sig specifikt till kvinnor och män i könshandeln. I utredningen finns en särskild bilaga om det sociala arbetet i könshandeln. Den redovisningen tydliggör, att även om någon form av kriminalisering av könshandeln införs, så får den aldrig tas till intäkt för en nedrustning av det sociala arbetet. I denna delrapport förespråkas starkt nödvändigheten av fortsatta psykosociala insatser, i första hand för kvinnan men även för mannen i könshandeln.

RFSU som har djupa rötter i traditioner av socialpolitik och konkreta psykosociala insatser, förordar självklart att dessa resurser inte bara bevaras utan också förstärks. RFSU instämmer i behovet av särskilda åtgärder för de kvinnor som är psykiskt sjuka, missbru-kare och HIV-positiva. Bl a behövs fler behandlingshem, där man arbetar med kvinnans hela livssituation. Kvinnor i könshandeln från andra kulturer är en annan grupp, där intensifierade sociala insatser behövs, som samtidigt ger mer kunskaper om just denna grupp.

Det arbete som pågår inom de s.k. prostitutionsgrupperna i storstäderna måste även forsättningsvis ”säkras”, oavsett en kriminalisering eller inte. Vi vill också framhålla att kvinnorna givetvis skall kunna få hjälp hos de övriga hjälpverksamheter de väljer att vända sig till, eftersom en stor grupp sannolikt inte i första hand ser sig som ”prostituerade”. Det är inte nödvändigtvis deras totala identitet

Hittills har stöd- och behandlingsinsatserna huvudsakligen riktats till kvinnorna i könshandeln. Men det är intressant att notera, att man i Göteborgsprojektet via annonsering lyckades nå ett 40-tal män, som frivilligt ville samtala om sin könshandel och i en del fall också få hjälp att komma bort från sin könsköparroll. Även RFSU-kliniken i Stockholm har noterat fler män i samma situation bland sina patienter

Utredningen påpekar vidare att köp av sexuella tjänster förefaller upplevas mer skamfyllt i dag än tidigare, (sid 116), vilket får betraktas som positivt om det leder till att de in-volverade vill bryta sitt mönster. Utredningen pekar på behovet av hjälp för inte minst gruppen vaneköpare. Man föreslår s.k. mansmottagningar i storstäderna för dessa män. Idag finns väl fungerande Manscenter i ett par städer. Där arbetar man med mäns samlevnadskriser och med misshandlande män. Det krävs således inget kostsamt eller tidsödande uppbyggnadsarbete utan endast personell resurs- och kompetensförstärkning

Vi vill också erinra om, att RFSU-kliniken har en omfattande erfarenhet av behand-lingsarbete bland män som begått sexuella övergrepp och även av män med mycket varierande sexuell problematik. Samma klinik har också erfarenhet av kliniskt arbete för könssäljande kvinnor. Mot den bakgrunden finner vi det angeläget att en försöksverksamhet för könshandelns aktörer kan startas. Projektet bör arbeta med metodutveckling och bl a pröva om gruppterapi är en framkomlig arbetsmetod.

Koppleribrott

RFSU tillstyrker förslaget om en utvidgad lagstiftning kring koppleribrott med reservation för förtydliganden

Förslaget innebär en kriminalisering av framställningen av bl a pornografisk film om aktörerna har ”tillfällig sexuell förbindelse som innefattar samlag eller har grovt kränkande karaktär” (sid 33 § 8). Med RFSU:s synsätt kan det inte vara grovt kränkande att visa öppna skildringar av sexualiteten eller två människor som har samlag med varandra. Vi anser att kränkningen infinner sig då någon tvingas utföra eller utsätts för sexualhandlingar mot sin vilja och att det av lagtexten klart bör framgå att straffansvaret omfattar den typen av handlingar. Frågan om ersättning måste i sammanhanget anses vara av underordnat intresse

I § 8 (sid 33) står ”underlåter han” och något senare ”skall han”. Vi anser att texten i jämställdhetens namn skall ändras till ”underlåter han eller hon” respektive ”skall han eller hon”.

Starkare policyskrivning i jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen reglerar i dagsläget enbart jämställdheten i arbetslivet. Ett förslag RFSU vill framföra är, att den övergripande policyparagrafen § 6 i jämställdhetslagen skulle kunna utvecklas och innehålla starkare formuleringar om jämställdheten mellan män och kvinnor överhuvudtaget, både på samhällsnivå och ifråga om privatliv, även om detta inte innebär att den kan omsättas i direktiv och påföljder såsom fallet är i arbetslivet. Den nuvarande policyparagrafen lyder: ”Arbetsgivaren skall verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller för trakasserier på grund av en anmälan om könsdiskriminering.

En utvidgad skrivning som bl a inkluderar att sexuellt förtryck och utnyttjande mellan könen är mot alla jämställdhetssträvanden skulle kunna få just en normgivande funktion långsiktigt. I både RFSU:s grundsyn liksom i den nu aktuella utredningens, strider könshandeln mot uppfattningen om könens lika värde och jämställdheten mellan dem. Jämställdhetslagen har på allvar börjar tränga in i både mäns och kvinnors medvetande genom att den är integrerad och arbetas med just i arbetslivet. RFSU vill således gärna förstärka normerna kring avståndstagande från könshandeln men hyser, som redan framgått, tvivel om att en kriminalisering i nuläget är den mest verkningsfulla formen.

Nationellt center

RFSU stödjer till fullo utredningens förslag om ett nationellt center kring könshandelsfrågor. Ett sådant center bör fungera som en samordnande kraft med överblick över området. Det skall ta tillvara och samla kunskaper som redan finns, initiera nya projekt, inspirera till tvärvetenskapligt arbetssätt och stimulera förebyggande och behandlande arbete. Det skall till sig knyta etablerade verksamheter av olika slag som prostitutionsgrupperna i storstäderna, Socialt Arbete vid Göteborgs Universitet, Sexologiska enheten och Rikscentrum för misshandlade kvinnor i Uppsala, RFSU-kliniken i Stockholm, narkomanvården och andra relevanta behandlingshem bara för att nämna några. Kontinuerligt samarbete med prostitutionsforskare och annan forskning relevant för könshandeln i t ex öststaterna och inom EU är en annan viktig uppgift för detta center.

RFSU förordar att centret bland annat koncentrerar sig på fördjupad kartläggning av den dolda prostitutionen som enligt utredningen tycks ha ökat under senare år. Fördjupad kunskap behövs vidare om speciellt männens/köparnas drivkrafter och livssituation liksom om deras bakgrund. Kunskapen om den homosexuella könshandeln är än mer bristfällig

Däremot anser vi att ett center av detta slag inte skall ha opinionsbildande uppdrag eftersom det skulle kunna verka för styrande på forskningen. Tilläggas bör, att de data som kommer att finnas från den omfattande undersökningen ”Sexualitet och Hälsa” (Folkhälsoinstitutet) som skall genomföras under 1996 bland flera tusen svenskar i olika åldrar kommer att ge nya och aktuella kunskaper kring både den sexuella lusten och den sexuella destruktiviteten; erfarenheter som kan bli av värde även inför det framtida arbetet med könshandelsfrågan.

Internationella aspekter

Den internationella prostitutionen är av ofantligt mycket större omfattning än den inhemska och dessutom i mycket högre grad införlivad med narkotikahandel och maffiabrottslighet. I många länder utgör kvinnors involvering i könshandeln den enda existerande socialpolitiken dvs en flykt från desperat fattigdom för både kvinnan själv och släkten. Dessutom löper parterna i könshandeln en stor risk att drabbas av HIV/aids

RFSU anser att det är av synnerligen stor vikt att såväl företrädare för regeringen och olika departement samt Rikspolisstyrelsen engagerar sig i könshandelsfrågan. Detta skulle även kunna ske inom EU, i likhet med med det arbete som där påbörjats angående barnprostitution. RFSU drar även fortsättningsvis sitt strå till stacken genom sina många internationella samarbetskontakter i arbetet för ”empowerment of Women” och för att få sexualupplysning inklusive HIV/aidsprevention införd i de skolsystem där inhemska krafter verkar för detta.

Sexualitet- och samlevnadsundervisning

Utredningen framhåller (sid 16) föräldrarnas och skolans betydelse som förebilder och förmedlare av en människosyn och en sexualsyn som genomsyras av samhällets jämställdhetsideologi och kulturella värdegemenskap. RFSU vill poängtera vikten av att bibringa de unga en genuin förståelse och respekt för andra människor i sexuellt samspel. Sexualiteten får aldrig utövas på någon annans bekostnad

Vi har i detta land en unik tillgång genom den relativa öppenhet som finns ifråga om samlevnad och sexualfrågor. Vi tillhör de s.k. stödjande sexuella kulturerna, i motsats till de repressiva, och accepterar att människor är sexuella varelser och att denna sexualitet skall kunna levas ut både lustfyllt och ansvarsfullt. Men skall denna människo- och sexualsyn kunna integreras, krävs en sexualundervisning med stort utrymme för värd-ringsdiskussioner och mellanmänskliga dialoger - mellan de unga, mellan könen och mellan unga och vuxna

RFSU arbetar kontinuerligt för att främja kvaliten på sexualundervisningen i det svenska skolsystemet och att denna måste få en självklar plats redan i utbildningen på lärarhögskolorna. Den sexologiska kunskapen på sistnämnda institutioner är dock - och har alltid varit - oroväckande och anmärkningsvärt minimal. Lärarhögskolorna är därför ett högprioriterat område för RFSU. Decentraliseringen och framför allt nedskärningarna inom skolans område generellt bland annat av skolhälsovården har medfört, att ut-rymme för sexualundervisning är mycket skiftande i olika skolor. En sexualundervisning värd namnet kan aldrig ske via ensidig information utan kräver verklig kommunikation. RFSU vill lyfta fram skolans sex- och samlevnadsundervisning som ett viktigt led i arbetet med att minimera könshandeln.

Vi vill också understryka behovet av fortsatt metodutveckling kring sexualupplysning för pojkar/unga män, ett område som RFSU ägnat sig åt i många år och kommer att arbeta vidare med. Samstämmiga studier visar att fäder beklagligtvis sällan tar del i sina söners sexuella fostran. Det fadersengagemang som den yngre mansgenerationen nu börjar visa, kan förhoppningsvis medföra positiva förändringar även inom detta område i framtiden. Mäns och fäders egen syn på könshandel liksom på pornografi har givetvis oerhörd stor betydelse för den unga generationen

Betoningen här ovan av pojkar/unga män utesluter självklart inte att även flickorna/de unga kvinnorna behöver uppmärksammas i större utsträckning inom detta livsområde. Inte minst gäller detta de flickor som redan under skoltiden har dålig självkänsla och därmed har svårt att utveckla en positiv självbild.

Värnplikten - sexuell hälsa

RFSU vill också understryka behovet av sexualundervisning under värnpliktstiden. Under senare år har olika regementen infört sådan kunskapsförmedling bl a kopplat till HIV/aids-prevention, vilket visat sig vara mycket uppskattat. Många unga män uppger, att de nu befinner sig i en ålder, där de har större motivation för denna slags kunskap och mer egna privata erfarenheter att integrera. Könshandelsfrågan är intimt förknippad med sexuell hälsa och STD-problematik

Utredningen fokuserar dock inte denna häl-sofråga på ett djupare sätt. Särskilt aktuellt är detta för den yngre generationen som i högsta grad är ett internationellt resande släkte. Utredningen påpekar också, att tillfällighetsköparna ofta har gjort sina könshandelserfarenheter i andra länder.

Företags- och affärsetik och sexuell hälsa

Av utredningen framgår att många tillfälliga könsköpare är män som reser i tjänsten. Inom svenska företag är det viktigt att medvetenheten om könshandeln och dess förödande effekter för kvinnorna i denna handel skärps och integreras med såväl etikfrågor som hälsofrågor. ”En bra karl agerar inte som könsköpare under resor i tjänsten.” Även om man bortser från moraliska värderingar så kvarstår, att detta också är en hälsofråga som inte bara rör mannen utan även hans hemmavarande familj, inte minst med tanke på den stora utbredning som HIV-infektionen har bland könssäljare i vissa delar av världen.

Sexualitet - en komplex och försummad livssfär

Utredningen påpekar att det tycks som om köparnas medelålder höjts (sid 115). I bästa fall kan detta tolkas så att jämställdheten slagit igenom bäst i yngre åldersgrupper.

Prostitutionsforskningen visar dock att det finns grupper av män som inte är i takt med denna modernisering när det gäller relationer. I ett forskningsprojekt benämns dessa grupper könsköpare ”relationssökarna” respektive ”de refuserade” (sid 113).

Självförakt och förakt för det motsatta könet finns hos en stor grupp både män och kvinnor i könshandeln, men detta blir förmodligen inte mindre av en kriminalisering, hur gärna än ”samhället” skulle önska det. En del av dessa män hör till vaneköparna och har fastnat i sitt mönster

RFSU vill i detta sammanhang påtala, att det inte är speciellt lätt för de könshandlande män, som vill ha hjälp med en förändring av sin livssituation, att veta vart de skall vända sig. Detsamma gäller för övrigt de män och kvinnor, som inte alls är berörda av köns-handeln men som har andra sexuella problem

Är det något som alltid varit en bristvara inom den offentliga sektorn, så är det sexologisk kompetens

Att många köpare lever i fasta förhållanden säger inget utöver hur deras civilstånd ser ut. Kunskapen om könshandelns parter behöver fördjupas avsevärt. Den ”normala” sexualiteten är ett komplext fält. Inom RFSU finns en insikt om detta faktum, erhållen dels genom RFSU-klinikens arbete, dels genom de erfarenheter flera av medlemmarna tillför från sina professionella verksamheter. Vi vill därför särskilt betona vikten av utökad kunskap på sexualitetens område, för att därmed bättre kunna förstå t ex könshandeln. Folkhälsoinstitutets undersökning ”Sexualitet och hälsa” som skall genomföras under 1996 kommer att ge nya bidrag på området.

Detta remissyttrande är på uppdrag av RFSU:s förbundsstyrelse utarbetat i samarbete mellan undertecknad, universitetslektor i psykologi och leg. psykoterapeut, Axel Brattberg, leg. läkare och neurolog ,Gisela Helmius, barnmorska och fil.dr i sociologi, Anders Karlsson, läkare, Sten Philipson, docent i tros- och livsåskådningsvetenskap, samtliga ledamöter i RFSU:s förbundsstyrelse

Barbro Lenneér-Axelson

vice ordförande RFSU