Hemabort via telemedicin: lärdomar och rekommendationer

Idag görs 96 procent av alla aborter i Sverige på medicinsk väg, det vill säga genom tabletter. Många vill av olika skäl göra sin abort hemma. Det kan handla om att hemmet är en trygg miljö, att man gjort abort tidigare och känner sig trygg med processen eller att man bor långt ifrån sjukvården och vill slippa resan.

Enligt den nuvarande abortlagen måste abort utföras på sjukhus och av en läkare. I praktiken har sjukvården löst detta genom att den som söker vård för abort får ta den första dosen tabletter på sjukhuset och sedan, om personen så önskar, ta den andra dosen tabletter hemma.

I denna rapport ger RFSU en översikt över erfarenheter från andra länder gällande fullständiga aborter via telemedicin (hemaborter). Rapporten visar också hur vi kan skapa en så tillåtande miljö som möjligt för att genomföra detta i Sverige.

Ladda ner rapporten

På engelska: Self managed medical abortion via telemedicine (pdf)

Kortare version av rapporten på svenska: Hemabort via telemedicin (pdf)

Tillgång till säker och respektfull abortvård – en global utmaning

Abort är en medicinskt säker åtgärd och en grundläggande del av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Trots detta är tillgång till säker och respektfull abortvård fortsatt en global utmaning.

Även i länder som har friare abortlagstiftning beräknas 13 procent av alla aborter ske utanför den formella hälso- och sjukvården och bedöms som osäkra enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Det kan finnas flera orsaker till att en gravid person väljer att göra abort utanför hälso- och sjukvårdssystemet. Det kan bland annat handla om rädsla för att bli illa behandlad av sjukvårdspersonalen, långa väntetider, höga kostnader och oro kring integritet eller stigmatisering.

Under coronapandemin, med nedstängningar av hela länder och kraftiga restriktioner för resande, blev det för många svårare att få tillgång till trygga aborter. Hemabort är ett alternativ som kan möta dessa utmaningar. Hemaborter ger gravida enklare tillgång till vård, stärkt integritet och sekretess och gör att de potentiellt kan slippa stigmatisering.

Vad är hemabort?

Hemabort innebär att den gravida själv styr sin abort helt eller delvis. Hemabort är vanligt både i områden med restriktiv och friare lagstiftning kring abort. Det kan ske med eller utan överinseende av vårdpersonal och med hjälp av olika metoder.

Den här rapporten fokuserar på hemabort med hjälp av misoprostol, enbart eller i kombination med mifepriston, i länder med förhållandevis liberal abortlagstiftning. I ett sådant sammanhang är hemabort ett kompletterande alternativ för abort. Det bidrar till därmed till en säker, respektfull och personcentrerad vård.

Säkert, effektivt och accepterat: det säger forskningen om hemabort via telemedicin

Forskningen tyder på att telemedicin fram till 12:e graviditetsveckan kan hjälpa gravida att själva utföra medicinsk abort på ett säkert och effektivt sätt med misoprostol enbart eller i kombination med mifepriston.

• Effektivitet och säkerhet. Aborter som ges via telemedicin är lika effektiva och lika säkra som aborter som utförs på klinik.
• Acceptans hos vårdgivare och abortsökande. Forskningen visar konsekvent på en hög grad av tillfredsställelse, genomförbarhet och acceptans bland både hälso- och sjukvårdspersonal och abortsökande.
• Kostnadseffektivitet. Det finns evidens som tyder på att hemabort via telemedicin medför lägre kostnader för hälso- och sjukvårdssystemet än personlig abortvård. För abortsökande är kostnaderna för hemabort beroende på sammanhang och har inte studerats fullt ut.

Viktiga lärdomar från fallstudierna

Under covid-19-pandemin infördes telemedicin för hemabort i ett antal länder för att underlätta tillgången till abortvård. I rapporten presenteras lärdomar från sex av dessa länder: Colombia, Storbritannien, Frankrike, Georgien, Sydafrika och Kambodja. Dessa länder har relativt fria abortlagar som gör det möjligt för gravida att göra abort på begäran upp till en viss graviditetsvecka.

För abortsökande förbättras tillgången till abortvård bland annat genom att minska geografiska barriärer, tidsbegränsningar och stigma. Vissa vårdgivare uttryckte emellertid oro över risken för felaktig bedömning av gestationsåldern och för att kontraindikationer saknas.

Inom hälso- och sjukvårdssystemets perspektiv finns det tecken på att hemaborter via telemedicin kan bidra till att minska väntetiderna för att få abort. Den potentiella kostnads- och tidseffektiviteten hos denna nya metod bör däremot inte användas som ett argument för att begränsa utbudet av tillgängliga alternativ för abortsökande.

Rekommendationer

Hembort via telemedicin utgör ett alternativ till abortvård som är personcentrerad, rättighetsbaserad och rättvis och när det erbjuds som komplement till medicinsk och kirurgisk abortvård på en mottagning har det potential att öka tillgången till vård.

För att säkerställa att detta alternativ är tillgängligt och lättåtkomligt är det viktigt att skapa en tillåtande miljö där individen själv kan utföra sin abort, genom:

1. Ett stödjande ramverk av lagstiftning och politiska beslut som underlättar hemabort.
2. Tillgång till lättåtkomlig och korrekt information om hemabort.
3. Ett stödjande hälso- och sjukvårdssystem som har beredskap att stötta individer före, under och efter hela aborten under varje steg i processen, bland annat genom att möjliggöra tillgång till abortläkemedel till skäliga kostnader.