"Vi utförde sena aborter utan smärtlindring" 1968
Det var våren 1968 och jag var elev på gynekolog-avdelningen på gamla Södra BB. Under min praktik där upplevde jag några abortsituationer som var fruktansvärt hemska för kvinnorna.
Kvinnorna hade ansökt om att få abort och fått genomgå långa och ibland förnedrande förhör om sina skäl till att göra abort. De flesta aborter som jag såg där beviljades på grund av "förutsagd svaghet" - ett skäl som angavs då samhället/medicinalstyrelsen inte kunde hitta på något annat skäl för att bevilja abort. De här abortutredningarna drog ut på tiden och inte sällan blev kvinnan inlagd dagen innan på gynavdelningen i väntan på att telegram från medicinalstyrelsen skulle komma följande dag för att då kunna få aborten utförd.
“Kvinnorna tvingades föda fram sina döda foster efter att ha legat många långa timmar med koksaltdropp i livmodern”
Detta innebar att de flesta blev ganska sena aborter där kvinnorna tvingades föda fram sina döda foster efter att ha legat många långa timmar med koksaltdropp i livmodern.
Väntetiderna för att få sin abort beviljad var långa, utredningarna plågsamma då kvinnan skulle framställa sig så svag som möjligt för att få sin abort beviljad. När hon sedan blev inlagd på sjukhuset var det sällan jag såg att kvinnorna fick någon omvårdnad eller sympati, det låg i luften att de fick skylla sig själva, man gav inte smärtlindring i första taget.
Abort var något man skulle lida för. Det hände också att kvinnan fick lämna sjukhuset då hennes ansökan om abort inte beviljats, vad som hände den storgråtande kvinnan har jag många gånger funderat över.
Tack och lov fick vi vår nuvarande abortlag 1975 och med åren har såväl metoder som attityder förbättrats när det gäller abort. Vi måste värna den svenska abortlagen och kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp.
Barnmorskeeleven