1930-talet: Fertilitetskris och abortförbud
Historiskt sett har Sverige haft mycket stränga straff för abort. Ända fram till 1864 var det dödsstraff för abort.
Därefter mildrades straffet, först till straffarbete på mellan två till sex år, till ett år 1890 och sedan 1921 fängelse i sex månader eller böter. Trots att straffet förmildrats var abort ett brott och förbjudet utan undantag. Men i praktiken genomförde många läkare abort om kvinnans liv var i fara.
Under 1930-talet började röster höjas för att göra abort lagligt. Bland aborträttskämparna fanns RFSUs grundare Elise Ottesen-Jensen och den politiska vänstern. Det var ännu aldrig tal om att kräva totalt fri abort – att kvinnan själv skulle få bestämma om hon vill avsluta en graviditet eller inte.
“Det var ännu aldrig tal om att kräva totalt fri abort.”
1934 tillsattes en abortkommitté för att utreda frågan. Abortkommittén föreslog att abort skulle tillåtas av humanitära, till exempel efter våldtäkt, sociala och ”rashygienska” skäl. Kommitténs förslag godkändes dock inte. Protester följde. RFSU lyckades samla nästan 1 500 fackliga och politiska organisationer som ställde sig bakom kravet på att börja göra abort lagligt vid särskilda skäl.
“Sverige hade de lägsta födelsetalen i världen.”
Sedan 1890-talet hade Sverige sett en fertilitetskris med sjunkande födelsetal, vilket kulminerade i en debatt på 1930-talet. Sverige hade då de lägsta födelsetalen i världen och dessutom problem med massarbetslöshet. Oron var stor över att de låga födelsetalen skulle innebära en åldrande befolkning, minskad ekonomisk tillväxt och brist på arbetskraft.
Den svåra ekonomiska situationen på 1930-talet drabbade särskilt barnfamiljer hårt. Ungefär en tredjedel av barnen beräknas ha varit undernärda. Förbud mot abort och tillgång till preventivmedel sågs av flera länder som ett sätt att höja födelsetalen.
En befolkningskommission tillsattes för att utreda orsakerna till de minskade födelsetalen. Flera radikala reformer som skulle underlätta för barnfamiljer presenterades; fri sjukvård, gratis skollunch, bättre boendestandard och barnbidrag. Även abort av humanitära, medicinska och rashygieniska skäl – men inte sociala.