Låt ungas frågor styra sexualundervisningen

Nu startar höstterminen och det är exakt två år sedan den nya sexualundervisningen började gälla. Ämnet bytte namn till ”sexualitet, samtycke och relationer” och skulle bli ett ämne där det finns plats att prata om maktstrukturer, normer, hbtqi, samtycke, porr och hedersfrågor.

Bra och efterlängtat tycker vi. Men det kan bli ännu bättre, och vi vet hur.

Sexualundervisningen i skolan blir bättre och bättre, generellt sett. Enligt en ny Verianundersökning som RFSU lät göra under våren, blir svenskarna allt mer nöjda med sin sexualundervisning.

Ämnet har funnits på schemat sedan 1955, men för bara två år sedan blev det obligatoriskt på lärarutbildningarna.

Nu hoppas vi äntligen slippa stammande biologilärare som står vid katedern och trär kondomer på gurkor. I stället vill vi se en sexualundervisning som allt tydligare utgår från elevers behov och funderingar.

Då och då blossar intensiva debatter upp om sexualundervisningen och hur unga får tillgång till information om sexualitet, ofta med utgångspunkt i vuxenvärldens oro. Få frågor skapar sånt engagemang och det är lätt att ropa på snabba lösningar som förbud, filter och förmaningar.

Men våra klassrum rymmer unga som känner nyfikenhet, glädje och oro inför frågor om sex och relationer. De har funderingar om mens, myter om “mödomshinnan”, hur man vet om man är gay eller om hur man gör slut. De har frågor om något de sett i porr eller på film, om hiv eller om samtycke.

Vissa elever har stor erfarenhet av sex och för andra kommer sexdebuten att vänta. Detta måste sexualundervisningen utgå ifrån, först då blir den relevant.

För att kunna ta till sig undervisningen på riktigt behöver lärare jobba tillsammans med eleverna, och involvera unga på riktigt. Samtidigt som involveringen är viktig, får elevernas inflytande inte resultera i att de själva tvingas ta över ansvaret för undervisningen.

Lärare som till exempel inte fått utbildning om hbtqi-frågor kan bli rädda att göra fel och riskera att lämna över ansvaret för undervisning om de frågorna till elever med de identiteterna. Som följd riskerar elever att känna sig annorlunda och utpekade i klassrummet, och får själva inte tillgång till kunskaper de har rätt till.

Eleverna själva ska aldrig tvingas ta ansvar för sin egen undervisning. Det är centralt att lärare genom utbildning och fortbildning får den kunskap som krävs för att hålla en inkluderande och relevant sexualundervisning.

I den Verianundersökning RFSU låtit göra tog vi pulsen på vad folk har för åsikter om sexualundervisningen.

Nio av tio tycker att det är ett viktigt ämne. Lika stor majoritet tycker att skolan ska ge eleverna ett kritiskt förhållningsätt till hur sex förmedlas i media och i pornografi och om normer kring kön och identitet.

Under de samtal vi har med elever är det väldigt liknande ämnen som kommer upp. Unga vill veta mer om hur man kan kommunicera samtycke, få reflektera över saker de sett om sexualitet på tv eller sociala medier, och diskutera hur man får bra relationer med partners.

Samtidigt lägger skolans sexualundervisning fortfarande störst fokus på könssjukdomar och hur barn blir till. Och förväntar sig att föräldrarna, snarare än skolan, tar upp de andra sakerna. Men vi vet att för få föräldrar vågar prata om det här med sina barn.

Vi är övertygade om att skolans sexualundervisning är det viktigaste verktyget vi har för att alla unga ska få en bra hälsa, stärkas i sin förmåga att fatta kloka och självständiga beslut om sin kropp, sina relationer, sina gränser, sin sexualitet och identitet.

Skolan måste stå pall för allas rätt till likvärdig utbildning. En bra sexualundervisning ökar jämställdheten i samhället och stärker ungas välbefinnande och sexuella egenmakt.

Mycket bra har genomförts för att förbättra sexualundervisningen och vi har gått från en många gånger obefintlig undervisning till där vi är i dag. Det finns mängder av metodmaterial, engagerade elevkårer, elevråd och eldsjälar till lärare.

Nyckeln för att göra en av världens bästa sexualundervisning ännu bättre är att investera i inflytande och låta ungas egna frågor och behov styra, utan att för den delen lägga ansvaret på eleverna. Vi är inte nöjda förrän alla elever i Sverige får en bra sexualundervisning.

Lilian Helgason, ordförande Sveriges elevråd
Embla Persson, ordförande Sveriges elevkårer
Lina Fridén, förbundsordförande RFSU