Åkesson och abort- motståndet
På bästa sändningstid har nu Jimmie Åkesson fått möjlighet att förmedla sin syn på rätten till abort. Tyvärr kan jag konstatera att han bygger sina politiska argument på ovetenskapliga grunder och en konservativ familjesyn. Sverigedemokraternas politik kunde knappast ha presenterats på ett tydligare sätt - kvinnor ska inte ha makten över sina egna kroppar.
Åkesson hävdade att han vill inskränka aborträtten med syfte att minska antalet aborter. Mitt första råd till dig är att studera detta samband närmare.
Studier visar att abortlagstiftningen inte inverkar på hur många oönskade graviditeter som avbryts. Som källa kan exempelvis Världshälsoorganisationen, WHO nämnas. När länder inför restriktivare lagstiftning minskar inte antalet, istället blir de illegala och osäkra.
Om Åkesson är intresserad av att minska antalet oönskade graviditeter är mitt tips att närmare studera det preventiva arbetet och föreslå en politik som tar människors sexuella hälsa på allvar, i dagsläget lyser den politiken med sin frånvaro.
Åkessons andra argument för att inskränka rätten till abort är att ”harmonisera” Sveriges regler med övriga Europa. Jag sitter i styrelsen RFSUs europeiska paraplyorganisation IPPF. I den styrelsen sitter även personer från Irland och Polen och jag vill redogöra för vad dessa länders abortpolitik innebär. På Irland är abort i princip totalförbjudet. I höstas fick en kvinna sätta livet till för att hon förvägrades abort, trots att hennes liv var i fara. I dagsläget diskuteras ett förslag till att införa rätten till abort, men enbart om kvinnans eller fostrets liv är i fara.
Är det detta Åkesson eftersträvar? Även i Polen är abort i princip totalförbjudet. Resultatet? Minskade antalet aborter? Nej, istället anlitas privatläkare som tjänar en hacka på att utföra illegala aborter. För att få ner priset kan exempelvis bedövning eller att bli sövd förhandlas bort. Andra alternativ är att kvinnor reser utomlands för att slutföra de oönskade graviditeterna. Med andra ord exporteras frågan dit möjligheten finns. Och de som drabbas är kvinnor med små ekonomiska resurser.
Åkesson far även med osanning när han påstod att dagens lagstiftning skulle stå i motsats till tiden för när foster kan räddas. Detta är inte på något sätt sant. Sveriges lagstiftning är mycket tydlig på den punkten, om den medicinska utvecklingen går framåt kommer tidsgränsen per automatik ändras. Med andra ord är detta ingenting Åkesson behöver oroa sig för.
Vi fick dagens abortlagstiftning år 1975 och den grundar sig i kvinnans rätt till sin egen kropp. Idag är den rätten självklar och har ett stort politiskt stöd. Det finns ingen motsättning i att utgå från den rätten och samtidigt arbeta preventivt.
Vi påpekar dagligen behovet av att ta människors sexuella hälsa på allvar och prioritera frågor om bra sexualupplysning, sexualundervisning, jämlik tillgång till subvention av preventivmedel för unga oavsett bostadsort, tillgängliga ungdomsmottagningar och mottagningar för unga vuxna.
Men Sverigedemokraternas abortpolitik grundar sig inte i ett verkligt intresse för att minska de oönskade graviditeterna, utan kort och gott på en sak - att kvinnor ska förlora makten över sina egna kroppar och själva besluta om att avsluta en oönskad graviditet. En argumentation som känns igen från andra högerextrema partier runt om i Europa.