Rätten till abort undergrävs (SvD)

Tillgång till säkra aborter är en hälso- och rättighetsfråga. Det handlar om att rädda kvinnors och barns hälsa och liv. 358000 kvinnor dog i samband med graviditet, förlossning och osäkra aborter år 2008. Det betyder att hundratusentals barn mister sina mammor varje år.

Kvinnor och flickor blir oönskat gravida av olika anledningar. Har de inte tillgång till säkra aborter tar många saken i egna händer, ofta med risk för livet. Med en sträng abortlagstiftning eller införande av samvetsklausuler minskar tillgången till säkra aborter ytterligare.

Den resolution som Europarådets parlamentariska församling (PACE) nyligen röstade igenom handlar just om möjligheten för vårdpersonal att vägra utföra aborter med hänvisning till sitt samvete. Resolutionen är inte bindande och har inte direkt bäring på svensk vård. Däremot undergräver den europeiska kvinnors rätt att göra abort, även där det är lagligt.

I Sverige finns ingen rätt i lag för vårdpersonal att neka kvinnor abort med hänvisning till sitt samvete. RFSU, Vårdförbundet och Svensk förening för obstetrik och gynekologi har länge sagt nej till införandet av en samvetsklausul för vårdpersonal i Sverige. Den som utbildar sig till gynekolog eller barnmorska måste kunna ge patienten den vård hon har lagstadgad rätt till. Annars bör personen välja ett annat yrke.

Tack vare välutbildade barnmorskor och läkare har Sverige världens främsta mödravård och lägsta spädbarnsdödlighet. På Brännpunkt 21/10 antydde tre läkare att vårdpersonal som utför de arbetsuppgifter de är satta att göra inte skulle vara lika engagerad som personal som vägrar att utföra viss vård med hänvisning till sitt samvete. Det är en grov förolämpning mot professionell vårdpersonal.

Frågan som medlemmar i PACE egentligen ville komma till rätta med var kvinnors brist på tillgång till vård. Abortmotståndare lyckade få in skrivningar i resolutionen som istället begränsar kvinnors tillgång till vård. När resolutionen röstades igenom var ytterst få parlamentariker på plats, och det är värt att notera att PACE vid tidigare tillfällen har gjort starka ställningstaganden för kvinnors reproduktiva rättigheter. För två år sedan röstades en viktig resolution igenom där man tydligt tog ställning för kvinnors rätt till abort.

Men det är alltså möjligt för vårdpersonal i många europeiska länder att vägra kvinnor viss typ av vård. Det förekommer till och med att sjukhuschefer samvetsvägrar för hela sjukhus.

Problemen med samvetsvägran blir särskilt farliga i länder där aborträtten är kraftigt begränsad, som i till exempel Polen. Just nu ligger två ärenden hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter som handlar om detta. Ett fall rör en gravid polsk kvinna som vägrades behandling för en tarmsjukdom då hennes läkare av samvetsskäl inte ville göra något som kunde skada fostret. Hon fick så småningom missfall och avled.

Det är glädjande att EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) reagerat på det som har hänt och kommer att ta upp frågan när hon besöker Europarådet. De tre läkarna undrade den 21/10 hur Socialdepartementet ser på saken. De förbiser det faktum att regering och riksdag vid upprepade tillfällen övervägt att införa en samvetsregel i vården men valt att inte göra det. Socialminister Göran Hägglund (KD) har i riksdagen sagt att all vårdpersonal, oavsett etnisk och religiös bakgrund, ska rätta sig efter de bestämmelser som finns om yrkesutövningen i lagar och andra författningar. Det är bra.

Dock vore det på sin plats att han synliggör den svenska abortlagen för kvinnor i Europa vars rättigheter kränks på bekostnad av vårdpersonalens intressen. För även dessa kvinnor måste ha möjlighet att utöva sina rättigheter. Om inte i sitt hemland, så i Sverige med hjälp av den abortlagstiftning som Hägglund själv var med och reformerade för några år sedan. Endast 132 utländska kvinnor gjorde abort i Sverige under 2009. För dessa kvinnor har svensk sjukvårds öppenhet och kompetens varit enormt viktig. Men behovet är mycket större på grund av den lagstiftning och den attityd till abort som finns i många europeiska länder.

En viktig uppgift för den svenska regeringen är nu att se över hindren som gör att så få utländska kvinnor söker abort i Sverige. Ett sätt är att tala om den svenska abortlagen i internationella sammanhang och göra lagen tillgänglig på flera språk, till exempel engelska och polska. Men inte minst våga stå upp för den svenska synen på kvinnors rättigheter och agera mot abortmotståndet i Europa och övriga delar av världen. Annars kan det få förödande konsekvenser för kvinnors hälsa och liv.

Anna-Karin Eklund, förbundsordförande Vårdförbundet

Kristina Gemzell Danielsson, professor och överläkare i
obstetrik och gynekologi, Kvinnors och barns hälsa vid
Karolinska Institutet samt chef för WHO:s centrum
vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU