Jag saknar inte min kille när vi är ifrån varandra
Jag skriver till er för att det knakar i relationen med min kille.
Vi har varit ihop i flera år, vi har också bott tillsammans under en tid. I höstas då jag började plugga på universitetet så flyttade jag till en annan stad och då förändrades vårt förhållande. Det konstigaste var att jag inte saknade honom när vi inte var tillsammans, utan snarare tyckte jag att det var skönt att få vara ensam och träffa vänner på egen hand.
Där jag bodde tidigare så umgicks vi nästan bara med min killes vänner. Det blev bara så och jag kände mig till slut ganska ensam. Det var inte så att han inte tillät mig att träffa andra, men mina gamla vänner försvann bara efter ett tag. Jag var rätt dålig själv på att höra av mig och hänga med på saker som de föreslog. Jag saknade inte mina vänner förrän de var borta.
Det som är jobbigt nu är att jag inte känner för att ha sex när jag och min kille träffas. Eftersom att vi bara träffas på helgerna så hör det liksom till att man passar på att ha sex då. Jag märker att jag tänker mycket på hur det borde vara när vi är tillsammans. Till exempel hur ofta vi borde ha sex och hur fantastiskt det borde vara. Men jag njuter egentligen mest när jag fantiserar på egen hand och tillfredsställer mig själv. Betyder det är att jag inte är kär i min kille? Varför tänder jag inte på honom? Min kille är snäll och omtänksam av sig och vill verkligen att jag ska ha det bra - så det är inte det det beror på. Jag har inte så mycket att jämföra med hur det ska vara i en relation. Jag har bara varit tillsammans med två killar tidigare och det var korta relationer.
Jag har funderat över om jag behöver prata med någon om det här, eller om man kan få hjälp någon annanstans. Vad tror ni?
Det var ett långt brev där du beskriver dina tankar och funderingar, både i din relation till din kille och din sexualitet. Om jag tolkar ditt brev rätt så blev din kille din inkörsport både till sex, relation, kompisar och ditt liv som sambo.
Idag studerar du på annan ort och träffar kompisar på dina villkor. Du lever ett singelliv och upptäcker din egen sexualitet och tankar och känner också både krav på prestation och förvirring. Alltså du samlar på dig erfarenheter om dig själv på ett annat sätt än tidigare. Det sker inte längre genom din pojkvän. Detta kan givetvis bli förvirrande men samtidigt bra för dig, eftersom du nu måste ta ställning till vad du vill, vad du känner och hur du vill ha det.
Även om du har mycket gemensamt med din pojkvän och era år tillsammans så innebär inte detta att det måste vara ni för evigt. Kanske befinner du dig nu i ett skede av ditt liv som innebär något annat. Du har stora funderingar kring din bild av sex, både hur det ska kännas och hur ofta man ska det och du ställer höga krav. Även detta kanske du behöver modifiera något. Sex ser inte alltid likadant ut i livet. Det är så många olika faktorer i den allmänna livssituationen som påverkar. Känner du att du vill prata med någon kan du vända till kuratorn på studenthälsan eller en annan samtal-/sexologisk kontakt. Att prata med någon utomstående kan vara en bra hjälp i att reda ut tankarna. Kanske fungerar det också bra om du funderar på egen hand och om du ger dig själv lite tid. En hjälp kan då vara att skriva ner sina tankar och känslor.