Maskulinitet i Kongo

Det börjar som vanligt. Jag är i Uvira, ett litet samhälle i östra Kongo-Kinshasa, och utbildar ett 40-tal män i alla åldrar. Utbildningen är en pilot med förhoppningen att dessa män ska vilja engagera sig i sexualitetsfrågor lokalt. Stämningen är väldigt god, alla är intresserade och deltar aktivt. Efter ett tag
kommer vi in på maskulinitetsnormer och som vanligt framställs manlighet till en början som något idel positivt – styrka, ansvar, försörjare, intelligent osv, är egenskaper som kommer upp. Någon ifrågasätter till och med hur det skulle kunna finnas något negativt alls hos mannen, han är ju skapad
som guds avbild! Så småningom kommer vi in på sexuellt våld och jag frågar varför det sker om män nu är så fulländade. Retoriken som följer känns igen – män har en okontrollerbar kåthet, de har dåligt tålamod och visst är det väl också kvinnors fel om de klär sig för ”utmanande”!?

Samma tröttsamma argument som jag tycker mig höra överallt när ämnet är uppe för diskussion. Helst vill jag bara skälla på dem för att vara patriarkala arslen men jag väljer en annan taktik. Jag börjar problematisera, nyanser och ge min syn på saken. Jag ställer frågor som:
- Tycker ni att män har rätt att våldta andra?
- Nej!!!
- Tycker ni att kvinnor förtjänar att våldtas pga sina kläder?
- Nej!!!
- Om någon säger till mig att män bara kan tänka med kuken blir jag ganska kränkt, hur är det för er? Har ni här inne ingen motståndskraft mot er kåthet utan springer fram och tafsar så fort ni ser någon som är snygg?
- Nej!!! (skratt)
- Okej, men ni är 42 män mellan 15-50 med olika bakgrund och yrken. Ingen av er tycker att sexuellt våld är rätt och alla säger att ni är kapabla att ta ansvar för era egna handlingar. Tror ni inte att andra män fungerar likadant?
- *tystnad*

Här någonstans vänder det. Nya anledningar börjar diskuteras. Fattigdom, brist på utbildning och skadliga normer är plötsligt alla överrens om är de stora problemen. Samtalet får härifrån närmast karaktären av ett krismöte – vad kan vi göra för att förändra i vårt samhälle? ”Prata med våra vänner!”, ”Stå upp för rättigheter” och ”Informera andra” är några av förslagen. I slutet av utbildningen visade det sig också att alla deltagare var intresserade av att bli informatörer i någon form och jobba vidare med de här frågorna.

Jag tycker att situationen är oerhört talande. Män är inte födda till idioter, vi socialiseras till det. Svenska män, franska män, kongolesiska män. Alla män. Eller idioter är kanske att ta i, men i nästan alla samhällen är de maskulinitetsnormer vi förväntas efterleva otroligt skadliga. Såväl för oss som för andra. Men, och det här är poängen, har man socialiserats in i något går det också att socialiseras ut. Det som däremot inte fungerar är att bara använda pekpinnar och förbud. Män behöver ges tillit och få verktyg för att göra rätt. Vi måste prata med män som tänkande varelser, kapabla att fatta egna beslut och ta ansvar!

Det är precis det här som RFSU är väldigt bra på och därför något jag tycker att vi måste fortsätta sprida. Vi har möjligheten att starta samtal och därigenom ge män runtom i världen möjlighet att själva förändra. Alla män har nämligen rätt till kunskap. Och alla andra rätt att inte utnyttjas av män.

/Linus Lundby