RFSU Göteborgs projekt höjer kunskap och väcker engagemang

En dag i slutet av juni beger jag mig av till Göteborg för att träffa några av samtalsledarna i det så kallade PLA-projektet. Projektet, som finansierats av Västra Götalandsregionen, har pågått i tre års tid och det är dags att knyta ihop säcken. Vad har fungerat och hur ska lärdomarna från allt som gjorts tas vidare?

Initiativtagare Sam Lindskog möter upp mig i Gamlestaden en spårvagnsfärd från centralstationen. Hen berättar om bakgrunden till PLA, som står för Participatory Learning and Action, som hen kom i kontakt med under studierna i internationell utveckling.
– Traditionellt bestämmer människor från globala nord vad de i globala syd ska göra i sina communityn eller länder. Det följer koloniala mönster och blir förtryckande. PLA är ett sätt att motverka den maktordningen. Här får alla vara med och tänka till och komma till tals.

En utmaning att bara lyssna

Samtalsledarna Etab El Metowri, Anwar Al-Aqab och Juhaina Swaid sluter upp vid det överenskomna fiket. De tyckte alla inledningsvis att metoden var svår. Hur ska man kunna sitta tyst när man vet att det en deltagare säger innehåller faktafel?
– Jag fick verkligen anstränga mig för att inte rätta och lägga mig i utan istället bara lyssna och fortsätta ställa frågor: Hur tänker du nu? Varför tror du att det är så? berättar Etab.

Anwar var också skeptisk till en början. Han var van att hålla studiecirklar, föreläsa och berätta hur saker och ting ligger till. Vad var egentligen poängen med att göra på det här sättet istället? Men metoden visade sig fungera. Och samtalsledarna blev klokare på köpet.
– PLA kräver jättemycket, framför allt ett stort engagemang från alla. Det kan vara oerhört krävande att få deltagarna att verkligen vilja delta i samtalen, säger han.

Sam fyller i:
– Jag tror att många är vana att ”bli utbildade” vilket kan vara ganska passiviserande. Det gäller särskilt de som invandrat till Sverige, och blivit drillade av exempelvis SFI-kurser och inte förväntas vara kapabla på grund av rasistiska föreställningar. Då är man hela tiden bara den som tar emot information, och inte har något att komma med själv.

Även Etab håller med:
– Det är så mycket som formar oss som vi inte kan välja: språk, uppfostran, religion. Du tvingas vara den människa du måste vara för att klara dig i livet. Men inom PLA får du göra dina egna val. Här väljer du grupp och vad du ska lära sig mer om. Om skolan skulle använt sig av PLA-metoden skulle alla elever få A!

Man kan ha samlag i snön

Så, hur gick då det hela till i praktiken? Jo, 34 deltagare rekryterades till att få lära sig mer om frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR) på sitt modersmål. Därefter fick de skriva ner alla frågor och problemställningar de kunde komma på. Det resulterade i hela 350 olika förslag. Dessa kategoriserades och kokades ner till 85 som deltagarna fick rösta på. Till slut utkristalliserades tre ämnen: samtycke och kommunikation, graviditet och förlossning samt socialtjänst och föräldraskap. Deltagarna fick välja vilken grupp de ville tillhöra och sedan satte arbetet igång. Samtalsledarna och gruppen började diskutera olika frågeställningar kopplat till de olika ämnena.
– Jag lyssnade på och lärde mig av mina deltagare. Vi pratade bland annat om olika sexuella fantasier. En äldre kvinna sa: ”Ja, så kan man ha samlag i snön! Det är kallt och varmt samtidigt och jättehärligt.” Jag vet inte om hon gjort det på riktigt eller om det bara var en fantasi, men det krossade verkligen mina fördomar, säger Etab.

Juhaina har ansvarat för att ta anteckningar för att dokumentera vad grupperna säger. Det har gett henne en bra överblick i hur samtal fungerar och ordet fördelas.
– Även det som bara nämns lite flyktigt kan vara jätteviktigt. Då gäller det att våga stanna kvar och fördjupa samtalet. Ibland är det bara de med expertkunskaper som hörs, till exempel en doula eller socionom, då måste vi ge utrymme även till andra att prata. Vissa kan behöva stöd i att formulera sig.

Men hur kommer då gruppen fram till hur saker egentligen ligger till? Målet måste väl ändå vara att det är kunskap baserad på fakta som sprids, inte vad folk tycker? Sam berättar att hela idén med metoden är att insatserna är anpassade efter kunskapsbehovet, inte vad man tror att behovet är baserat på forskning eller förutfattade meningar. Metoden ger också en inledande indikation om vilken kunskapsnivå deltagarna ligger på.
– Sedan lär sig deltagarna av varandra och från problemformulering till insats är det gruppen som äger hela processen tillsammans. När du får styra processen på det här sättet ökar ditt engagemang för frågan och kunskapsinhämtningen får en större genomslagskraft.

Deltagarna får lufta sin oro

Det tydligaste exemplet är gruppen som fokuserade på frågan om socialtjänsten. Det fanns en stark föreställning om att socialtjänsten kunde komma och ta ens barn, baserat på ett rykte som börjat gå. Inledningsvis fick deltagarna lufta den oro detta väckte.
– När de satt där och sa saker som inte alls stämmer så var det jättesvårt att bara lyssna. Men jag bet ihop och ställde frågor: ”Var har du hört detta? Varför tror du att det skulle kunna gå till såhär?” Det fick mig att förstå var oron kom ifrån och fick deltagarna att börja ifrågasätta sina egna föreställningar. Den bästa feedbacken jag fick efteråt var någon som sa: ”Jag trodde allt jag sa var sant. Men sedan kom informationen och då märkte jag hur fel jag hade.” säger Anwar.

Sam håller med:
– Det är precis så det är: När man blivit lyssnad på ordentligt, istället för att bli motargumenterad, är man mer redo att ta emot information.

Anwar igen:
– Det intressanta är att fortsätter man bara ställa rätt frågor så kommer alla till slut säga allt det som RFSU skulle säga. De har redan all kunskap, utan att de ens tänkt på det!

Uttalandet får Sam att visa upp sin vänsterarm:
– Kolla, nu får jag gåshud! Det är just detta som PLA-metoden är övertygad om: Vi har all kunskap inom oss själva, vi är experter på våra egna liv.

Kunskapen når ut till många

I slutet av projektet var det inte bara så att gruppen förstod socialtjänstens roll och insatser, de försvarade dem. De bjöd in till en föreläsning på arabiska för vänner och bekanta till vilken det kom 33 personer. Föreläsningen filmades och ska läggas ut på youtube. Gruppen vill också starta en podd och fortsätta prata om frågan med inbjudna gäster.
– Det här är långt mer än hur vi själva skulle nå ut om vi från början bara erbjudit en föreläsning, säger Sam.

För gruppen som pratade om kommunikation och samtycke blev det viktigaste resultatet att de började förstå sig själva bättre. Man pratade om hur det egna behovet ser ut och hur man kan ta upp det med sin partner.
– Med tiden blev kvinnorna allt säkrare när det kommer till njutning och kommunikation. De växte, helt utifrån sina egna behov och sin vilja. De blev också angelägna om att sprida vidare kunskapen till andra kvinnor i liknande situationer så att de också kan få det bättre. Och de insåg att om de börjar med sig själva, kan de ändra samhället lite, bit för bit, berättar Etab.

Låt inte livet bara rulla på

Gruppen har gjort en film som håller på att klippas och sedan ska spridas på TikTok och Youtube. Den har två olika scenarier: En kvinna vars man vill ha sex, men hon känner sig inte sugen och en kvinna som vill ha en annan typ av sex än det vanliga men inte vet hur hon ska ta upp saken med sin partner.
– Kvinnorna i filmen har ett problem och de tar tag i saken. Det är det viktigaste budskapet. Att inte bara låta livet rulla på och successivt växa ifrån sin man utan att göra något åt saken, säger Etab.

Fakta

Participatory Learning and Action (PLA) är en metod som involverar människor i planerings- och beslutsprocesser som påverkar deras liv. Genom workshops, kartläggning och praktiska övningar delar deltagarna sina kunskaper och erfarenheter, samtidigt som de lär sig av varandra. Informationen används sedan för att ta konkreta steg och genomföra förbättringar som är relevanta och hållbara för målgruppen.

Nu ska Sam skriva ihop en handbok för att fler inom RFSU ska kunna använda metoden. Men när bör den egentligen användas?
– PLA och andra delaktighetsskapande metoder är fantastiska, men inte rätt val för alla typer av verksamheter. Om man ska utveckla ett metodmaterial är kanske till exempel fokusgrupper bättre. Men vill man skapa engagemang för RFSU:s frågor, motverka orättvisa och förtryck, öka delaktigheten för alla i samhället, då är PLA det allra bästa, avslutar Sam.

Text och foto: Ulrika Hammar