Succéföreställning på turné (och snart på Spotify!)

Vad handlar den om?

– Föreställningen har sin utgångspunkt i RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen och hennes arbete. Den handlar om sexualpolitik och sexualupplysning i Sverige från 30-talet och fram till idag.

Du har skrivit både låtar och manus. Hur kom du på idén?

– För några år sedan tog jag tjänstledigt från mitt jobb som sjuksköterska för att gå Vislinjen på en folkhögskola. I samma veva såg jag en dokumentär om Ottar. Jag blev så uppfylld av hennes liv och allt hon bidragit till så jag kände att jag ville skriva en hyllningssång till henne!

– Jag hade kunskap om Ottar redan som barn men dokumentären gjorde mig mer medveten om vilket hästjobb hon gjorde och att folk i dag behövde komma ihåg vår historia. Några år senare gick jag i pension och en natt fick jag idén om att göra en pjäs med visor som skulle skildra Ottars tankar och det hon kämpade för, allt som hände därefter och hur det är idag.

Vad hände sedan?

– Jag ansökte om medel ur Ottarfonden och fick det beviljat. Därmed kunde jag avlöna två skådespelare: Ronja Möller och Malin Carlsson. De har varit delaktiga i framtagandet av föreställningen. Jag hade ett manus, men vi fortsatte arbeta på det tillsammans för att få till bra regi och rätt tempo i föreställningen.

Vad är din egen relation till teater?

– När jag växte upp var teater väldigt angelägen, rentav politisk. Det kallas plakatteater, och är inte så vanligt idag. Jag har velat ta tillbaka det där, men varva fakta med känslosamma delar så att man orkar ta in allt. Det finns flera scener där man skrattar och gråter vilket bidrar till en känsla av hur viktigt det är att värna om de sexuella rättigheter vi har. Vi får ingenting gratis, vi måste fortsätta kämpa. Vi behöver också vara tappra och vreda, som Ottar var!

Och hur har visorna kommit till?

– Jag har skrivit sånger i hela mitt liv och gör det fortfarande. Det har sällan varit smäktande kärlekssånger, det gör andra bra. Jag har istället en humoristisk twist. Men det har känts bra att även ta med texter av Gustaf Fröding och Per Olov Enquist. De är lite tyngre, det är folkbildande.

Hur många föreställningar har det blivit nu?

– Den första spelade vi i april 2022 och sedan ytterligare nio det året. I år har det blivit sju.

Hur har publiken skiljt sig åt?

– Svårast var en publik på 1000 personer bestående av alla gymnasietreor i Halmstad. Det var en väldigt upptrissad stämning eftersom de precis innan haft en debatt mellan ungdomsförbunden. Allra roligast har det förstås varit att spela för RFSU:are, särskilt på kongressen när så många var samlade.

Vad händer härnäst?

– Om vi får ytterligare finansiering blir det kanske fler föreställningar nästa år. Vi spelar gärna för fler av RFSU:s lokalföreningar, men även på skolor. Det vore roligt att göra en mer interaktiv föreställning för yngre elever. Sedan har vi spelat in sju av låtarna, så dom kommer att finnas på Spotify vid årsskiftet.

Slutligen, vad har varit roligast med alltihop?

– Det känns helt fantastiskt att vara 66 år och få göra något sådant här efter ett långt yrkesliv som haft ett helt annat fokus. Det som var min dröm och min personlighet när jag var ung stoppades ner i en malpåse under många år. Nu har jag plockat fram det igen!

“Föreställningen påminde oss var vi kommer ifrån, vilka vi är och varför vi finns. Den gav oss också en gemensam plattform att jobba vidare ifrån. Det blev både känslosamt och kraftfullt.”

“Jag gillade att föreställningen blandat poesi, musik och teater!”

“Att kunna sammanfatta en så komplex historia på ett medryckande sätt var väldigt imponerande.”

Text: Ulrika Hammar.
Foto: Sofia Lans