"Jag vill bidra till att kvinnor når sin fulla potential"

Bakom en låst plåtdörr i centrala Phnom Pehn ligger organisationen Klahaans kontor. En brant trappa leder upp från innergården till arbetsplatsen där tre personer just denna dag sitter bänkade framför sina datorer. Rachana Bunn, organisationens grundare, är en av dem.
– Vi älskar RFSU! utbrister hon. Vi känner att ert stöd kommer från en plats av genuin omtanke. Ni ställer frågor som får oss att tänka till. Och ni är alltid nyfikna på vad vi har för planer istället för att säga åt oss vad vi ska göra.

Rapporter visar vad som behöver förändras

Klahaan har ett smart upplägg för sitt upplysande och påverkande arbete. De gör kartläggningar av hur samhället ser på olika frågor, både med hjälp av djupintervjuer och webbenkäter, och sprider sedan resultatet i sina sociala mediekanaler. Det har handlat om att visa hur buddister och feminister i Kambodja har liknande livssyn och värderingar. Det har också handlat om att peka på hur så kallade oskuldsnormer upprätthålls i samhället och vilka effekter dessa får. Den senaste rapporten satte fingret på kvinnors höga andel av obetalt arbete i hemmet.

Rachana Bunn säger att hon alltid varit feminist, även när hon inte hade ett begrepp för det. Hon växte upp tillsammans med sin mormor och morfar, delvis för att hennes föräldrar flyttade runt så mycket för att kunna arbeta.
– Jag visste att jag inte ville bli som min mamma som gång på gång flyttade med min pappa och gav upp sin egen karriär. Min mormor sa alltid till mig att jag måste studera så att jag fick jobb och egen inkomst. Jag blev uppfostrad till att vara självständig.

Men att kalla sig feminist kan sticka i ögonen på folk. Många säger därför hellre att de jobbar för kvinnors rättigheter eller jämställdhet. För Rachana är ordvalet medvetet och självklart. Och hon börjar få med sig den yngre generationen, kanske eftersom regeringen pushar förlegade värderingar som till exempel att det är kvinnors fel om de blir utsatta för sexuella trakasserier.
– De senaste åren har många unga börjat prata om feminism. Vi som identifierar oss som feminister är högljudda när det kommer till att försvara vår rätt till att ha på oss vilka kläder vi vill eller välja att tatuera oss om vi vill. Ansvaret för sexuella övergrepp och trakasserier ligger alltid hos förövaren, inte hos de som utsätts!

"Vi kvinnor lever i rädsla"

Rachana berättar att Kambodja ligger i framkant när det kommer till lagar och policies. Kvinnor har rätt att utbilda sig, ta ut skilsmässa och göra abort. Samtidigt är verkligheten ofta långt ifrån jämställd.
– Vi kvinnor lever i rädsla. Vi är inte hotade av en väpnad konflikt, som så ofta i Kambodjas historia, men många av oss lever i ständig rädsla av våld och trakasserier: I hemmet, i skolan, på jobbet och ute i det offentliga rummet. En av fem kvinnor i åldrarna 16-64 år har upplevt sexuellt våld, majoriteten från den egna partnern eller en familjemedlem.

Sociala medier når den unga befolkningen

Ett sätt att ändra berättelsen om att kvinnorna får skylla sig själva, är att nå ut via sociala medier. Med hjälp av fakta och citat från sina undersökningar, samt sexualupplysande insatser om exempelvis myten om mödomshinnan, vill Klahaan ändra kunskaper och värderingar. #Metoo hade inget större genomslag i Kambodja, men utrymmet för att börja prata om samtycke och ömsesidighet växer. Här gäller det dock att förhålla sig till det ständigt förändrande medielandskapet. Medan livesändningar på facebook fungerade bra för några år sedan, är det idag lättare att nå unga personer via TikTok.
– Tidigare hade vi 45 minuter lång livesändning varje fredag. Idag vill vår publik ha mer lättillgängligt innehåll. Vi producerar snabba klipp med roligt och lite gulligt innehåll som är lätt att ta till sig. Men själva innehållet är detsamma: SRHR ur ett rättighetsperspektiv. Vi vill ge kvinnor en röst och göra det möjligt för dem att nå sin fulla potential.

Text och foto: Ulrika Hammar

Ett längre reportage om Klahaans arbete kommer under våren sändas i RFSU:s podd Body Rights.