”Jag är ju en bit av RFSU:s historia”
På 50-talet behövde den som ville göra abort träffa en abortkurator innan ingreppet eventuellt kunde beviljas. Ulla Kristensson var en av dem som utförde de djupt personliga utredningarna.
– Det var fruktansvärt svåra avgöranden, säger hon.
Ulla Kristensson är 93 år gammal. Kanske är hon den enda nu levande person som kan berätta hur det var att jobba nära RFSU:s legendariska grundare Elise Ottesen Jensen, Ottar. Då, 1953, var Ulla nyutexaminerad socionom och fick ett vikariat som abortkurator på RFSU. Där blev hon sedan kvar i flera år.
– Jag visste knappt vad aborter var. Jag visste inte mycket om RFSU heller. Men jag skickade in en ansökan, blev kallad till intervju, och fick jobbet. Det säger ingenting om hur duktig jag var, bara hur stort behovet av abortkuratorer var.
Tiotusentals osäkra aborter varje år
När Ottar bildade RFSU 1933 befann sig stora delar av befolkningen i fattigdom. Många kvinnor levde i skräck för att bli gravida. Tiotusentals osäkra aborter utfördes varje år av kvacksalvare på grund av den stränga abortlagstiftningen. Rätten till abort, preventivmedel och sexualundervisning var några av de frågor Ottar och RFSU kämpade för redan från starten. På 50-talet, när Ulla började jobba som abortkurator, kunde man ansöka om abort och få den beviljad om det fanns särskilda medicinska eller psykosociala skäl. Men först efter en lång och djupgående utredning som abortkuratorerna gjorde.
–Man kunde söka abort via kommun, landsting, RFSU och kyrkan. Det gick till så att en kurator gjorde en utredning, och några så in i helsefyr noggranna utredningar har aldrig funnits. Man gick in på bara skelettet på den stackars kvinnan, man skulle veta allt om henne. Hennes hälsa, jobb, familj, fritidsintressen, allt. Jag kan inte komma på något vi inte skulle ta reda på.
Kuratorssamtalen
Ulla hade 3-4 samtal om dagen, både med den abortsökande och hennes närmaste omgivning.
Det första samtalet med den abortsökande tog alltid minst två timmar.
RFSU sa det många tänkte
När kuratorn gjort utredningen gick fallet vidare för en rättspsykiatrisk bedömning. De båda utlåtandena skickades sedan till Medicinalstyrelsen som fattade det avgörande beslutet. Ulla kände att hon hade stor påverkan på utfallet.
– Det var i gråzonen mellan hälsa och sociala förhållanden som kuratorns jättesvåra uppgift kom in i bilden. Det var fruktansvärt svåra avgöranden. Men jag upplevde att jag hjälpte kvinnorna, det gjorde jag.
RFSU var vid den här tiden både väldigt känt och lite anonymt. Alla visste vad RFSU var samtidigt som ingen riktigt visste var verksamheten bedrevs. Men på Kungsgatan 37 hade RFSU en butik och en mottagning. Här fanns också läkare, barnmorskor, Sveriges två första sexologer och så abortkuratorerna. Ute i offentligheten syntes organisationen emellertid desto mer.
– Det fanns en stor nyfikenhet hos allmänheten. RFSU sa, skrev och tyckte det många andra tänkte men inte vågade uttala.
"När Ottar begärde något fixade man det"
En bidragande orsak till organisationens mod var förstås grundaren Ottar. Ulla beskriver henne som en person som alltid gick rakt på sak och inte tyckte om kallprat.
– Hon kom alltid släntrandes. Ja, hon rörde sig faktiskt inte som andra, hon slängde liksom med benen. Jag tyckte väldigt mycket om henne, men minns henne också som krävande. Visserligen bad hon snällt, men man visste att det inte var ett önskemål utan ett krav.
En fredagseftermiddag när Ulla skulle gå på helgledigt kom Ottar med en bok som hon ville ha recenserad till nästa nummer av Populär tidskrift för sexuell upplysning som RFSU gav ut. Ulla tänkte att om hon jobbade hela helgen skulle hon kunna hinna. “Tack.” sa Ottar, och tillade, utan en tillstymmelse till ironi: “Trevlig helg!” Ulla tittade på boken hon fått i sin hand och såg till sin stora lättnad att den var tunn. Det här skulle inte ta så lång tid.
– Först när Ottar gått upptäckte jag att boken var på japanska! Och jag som inte kunde ett enda ord. Men veckan därpå lämnade jag in recensionen till tryckeriet. Jag hade fått tag på en översättare som gått med på att jobba på väldigt kort varsel. När Ottar begärde något så fixade man det. Det var bara så!
Aborterna
4 560 - så många beviljades abort år 1955 (källa: SOU 2005:90 Abort i Sverige).
Samma år genomfördes uppskattningsvis cirka 15 000 illegala aborter.
Lärde sig lägga fram svåra besked
Den dagen Ulla sa upp sig för att hon fått ett erbjudande om arbete som kurator på landstingets familjerådgivningsbyrå i Uppsala grät Ottar.
– Det är den enda gången jag sett henne gråta. “Ulla, jag vill inte mista dig!” sa hon. Men efter ett tag tillade hon: “Jag tycker att du gör rätt. Du är ung, det är klart att du ska gå vidare.”
Ulla fortsatte sin yrkesbana som kurator genom livet. Lärdomarna hon tog med sig från RFSU var många.
– Framför allt lärde jag mig att säga sanningen. Att inte slå in saker i alltför många vackra papper utan presentera verkligheten så nära det bara går. Svåra besked behöver givetvis läggas fram med känsla, men man måste vara orädd när man gör det.
Text: Ulrika Hammar