En resa genom historien

Året är 1946, det har varit fred i Europa i bara ett knappt år, och det är dags för RFSU:s sjätte kongress. Till skillnad från tidigare kongresser har man denna gång bjudit in några internationella gäster. Anledningen är att andra världskriget pausade hela sexualreformrörelsens arbete och nu vill Elise Ottesen-Jensen (Ottar) sträcka ut en hand i solidaritet med sina tidigare samarbetspartners från det krigshärjade Europa samt USA. Det är dags att skapa en länk mellan alla de organisationer som arbetar med samma frågor över hela världen. Det är dags att ta ett första steg mot bildandet av IPPF.

IPPF

International Planned Parenthood Federation är en global icke-statlig organisation som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. IPPF består av 120 medlemsorganisationer verksamma i mer än 146 länder.

Fri kärlek och onani i fokus

Det är lätt att tro att RFSU vid starten 1933 är en unik snöflinga i en värld som känner motstånd inför, eller är okunnig om, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men faktum är att organisationen föds ur den sexualformrörelse som fanns i Europa redan på 1800-talet.

Ett exempel är organisationen Världsligan för sexuell reform som bildades mellan första och andra världskriget. Här stod sexuella relationer och fri kärlek i fokus, liksom onani, homosexualitet och jämställdhet mellan könen. Till årsmötet 1928 bjöds Ottar in och lät sig inspireras av deltagarnas kunskap och erfarenheter. Tyvärr förändrade nazismens frammarsch snart situationen. Det blev allt svårare att bedriva ett internationellt samarbete, motståndet mot de radikala frågorna ökade. Världsligan upplöstes redan 1935 och deras böcker och rapporter förstördes. Stora delar av sexreformrörelsen krossades.

Kriget hade också inverkan på den europeiska strömning som förespråkade födelsekontroll. Den hade sin grund i den brittiska 1700-tals prästen Thomas Robert Malthus idéer om att världen höll på att bli överbefolkad. En av de som gick i Malthus fotspår var Margaret Sanger, som på 30-talet arbetade för födelsekontroll i såväl Europa och Asien. Även denna rörelse utplånades och projekten lades på is

Preventivmedel är en individuell rättighet

Och det är här Elise Ottesen-Jensen kommer in som en räddande ängel. Dels bjuder hon in spillrorna från Världsligan att ta anställning hos RFSU i Sverige, dels blir Margaret Sanger en av de internationella gästerna vid RFSU:s kongress 1946. Men kanske krockar de lite någonstans. Ottar vill gärna få med de saker hon fått igenom på hemmaplan i det internationella arbetet. Det handlar om sexualundervisning för unga, avkriminalisering av homosexuella och tillgång till fri abort. Sanger tycker istället att man ska hålla sig till födelsekontroll och är en stark förespråkare för sterilisering. Sangers nymalthusianska argument är att preventivmedel behövs för att förhindra överbefolkning och fattigdom. RFSU:s inställning är snarare att preventivmedel är en individuell rättighet som ger kvinnor större makt över sina kroppar och möjliggör ett njutningsfullt sexliv. Sanger skriver efteråt i sin resedagbok att ”födelsekontrollrörelsen i Stockholm är mycket stark, men fru Jensen tycks främst vara intresserad av ogifta mödrar”.

I en gemensamma resolution, som också ligger till grund för bildandet av IPPF några år senare, jämkas åsikterna. Man betonar individens rätt att få tillgång till preventivmedel och reproduktiv vård, men lägger samtidigt stor vikt vid utveckling av billiga och effektiva metoder för födelsekontroll.

Den 29 november 1952 instiftar Sanger, Ottar och representanter från bland annat Indien, Nederländerna, Singapore och Storbritannien IPPF. Sanger blir organisationens första ordförande, en roll som 1959 tas över av Ottesen-Jensen.

Den hotande befolkningsexplotionen 

I ungefär samma veva blir Alva Myrdal Sveriges första biståndsminister. Ett av de första svenska projekten handlar om just familjeplanering i Indien och dåvarande Ceylon, och har sin grund i en oro för överbefolkning. Oron fångades tidigt upp även av Sida vars första chef, Ernst Michanek, var en stark förespråkare för svenskt befolkningsbistånd. I ett tal vid RFSU:s kongress 1966 målade han upp hotfulla bilder: Den otyglade befolkningsexplosionen kunde mycket väl vara ett lika stort hot som atomvapnet. Han noterade att varje sekund som en människa i världen dog i hunger, föddes tre nya till ett liv i hunger. Det svenska familjeplaneringsbiståndet tredubblades från tre till över nio miljoner samma år. 1968 uppgick det till 30 miljoner.

Biståndsmedel gick till tvångssteriliseringar

Men ganska snart ökade kritiken mot synen på familjeplanering som ett instrument att pressa ner folkökningen. Och när det i mitten av 70-talet stod klart att Indien bland annat utfört tvångssteriliseringar med biståndsmedel, utbröt en livlig debatt i svensk media och politik. 1980 hade kritiken blivit så kraftig att Sida beslutade sig för att sluta stödja familjeplaneringen i Indien. Successivt ändrade Sida därefter sina riktlinjer till att istället fokusera på hälsovård. Man slutade också försöka lösa världens befolkningsproblem genom åtgärder riktade mot de enskilda kvinnorna.

Samtidigt höjdes röster för att Sidas riktlinjer även behöver ta upp jämställdhetsperspektivet och inkludera dem som inte är gifta eller vill bilda familj. Med utgångspunkt i de svenska erfarenheterna inom vård och ungdomsarbete skrev Sida dokumentet ”Sexual and reproductive health – an action plan”, som blev klar lagom till Kairokonferensen 1994. Konferensen satte punkt för fokus på befolknings- och familjeplanering och blev startskottet för det nya begreppet sexuell och reproduktiv hälsa. 

RFSU stöttar sexualundervisningen

Men Sida hade också redan på 1960-talet börjat stödja insatser för sexualundervisning runt om i världen. RFSU var tidigt en värdefull partner i biståndet, även om vårt egna internationella arbete inte kom igång förrän på 80-talet. Det första initiativet tycks ha varit i samband med att Ottar skulle ha fyllt 100 år, alltså 1986. Strax därefter inleddes samarbete med ett skolflickscentrum i Tanzania, ett projekt för ungdomars reproduktiva hälsa i Zambia och så småningom ett samarbete med det nationella mödra- och barnavårdsinstitutet i Indien. Det senare nådde från år 2000 ut till 150 enskilda organisationer och fokuserade på tidiga giftermål, tonårsgraviditeter och sexualundervisning. I Uganda stöddes ett tonårscentrum i Kampala i många år, vilket också bidrog till att ”Youth Corners” inrättats på vårdcentraler runt om i staden. 2006–2009 fick RFSU stöd för projektet ”Young men as equal partners” i Tanzania, Zambia, Uganda och Kenya.

Sexualreformrörelsens idéer består

 Sedan 2010 är RFSU en strategisk partner till Sida. Det innebär att vi har flerårig finansiering som ska bidra till att stärka civilsamhället i låg- och medelinkomstländer. Våra nyckelområden är tillgång till säker och laglig abort, sexualundervisning samt icke-diskriminering. Alltså exakt de frågor som Ottar redan 1946 ville att IPPF skulle bedriva. 

Nazisterna må ha bränt böcker om sexuell frigörelse och satt käppar i hjulet för internationellt samarbete kring tillgången på preventivmedel. Men de frön som sexualreformrörelsen sådde på 1800-talet gick inte att utplåna utan lever kvar än i dag. Och visst kan de sammanfattas i RFSU:s vision: “En värld där alla är fria att bestämma över sin kropp och sexualitet”. 

Text: Ulrika Hammar

Källor: 
Lena Lennerhed: Sex i folkhemmet

The Margret Sanger Papers' Project

Claeys V. Brave and angry - the creation and development of the International Planned Parenthood Federation (IPPF). Eur J Contracept Reprod Health Care. 2010 Dec;15

Regeringskansliet: Från befolkningsfrågor till SRHR– Sverige globala engagemang i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (pdf).