Ny antologi om äldres sexualitet

Varför är det viktigt med en bok om äldres sexualitet?

Suzann: – Att äldre personer ofta inte ses som sexuella får stor inverkan på deras sexuella hälsa. Vi vill att boken råder bot på den ålderistiska erotofobi som råder i samhället, alltså det motstånd som många känner inför tanken på att äldre personer ens har ett sexliv.

Linn: – Som forskare vet jag att det finns kunskap och forskning. Den är viktig att föra ut både till personer som redan jobbar med äldre, och till de som utbildar sig till yrken där de kommer möta äldre.

Vem vänder sig boken till?

Linn: – I första hand är den tänkt som kurslitteratur i vårdutbildningar, eller som kompetenshöjning för yrkesverksamma inom vård och omsorg. Sedan hoppas vi förstås att äldre själva som är nyfikna vill läsa den. Vi har varit noga med att använda ett lättillgängligt språk som alla kan ta till sig.

Vad hoppas ni att läsarna tar med sig?

Suzann: – Boken är en härlig blandning av forskning och praktiska erfarenheter. Det finns mycket matnyttigt, allt ifrån tips på olika sexhjälpmedel till att lära sig om hur olika sjukdomar och mediciner påverkar sexet. Åldrandet i sig har inte så stor inverkan på lusten, men olika sjukdomar kan ha det.

Linn: – Ytterst handlar det om att skapa en kultur på ett boende eller i ett vårdmöte som är bra både för personalen inom vård och omsorg och för de äldre själva. Sex kommer upp ofta som problem som ska lösas, som vid oönskad beröring eller andra knepiga situationer. Boken vill bidra till ett förebyggande arbete så att vi kan främja istället för att begränsa.

En sak som boken tar upp som ett problem är att äldre personer inte ses som sexuella varelser. Hur har ni märkt av detta och vilka följder får det?

Linn: – När vi försökte pitcha boken till olika förlag fick vi höra att det är ett för smalt ämne. Det är ju väldigt konstigt när man tänker på hur många människor det rör i Sverige! Och att det inte finns någon liknande bok. Vi har mött ett enormt behov av kunskap, och en önskan om att veta mer.

Suzann: – Det är talande att vi i boken fått använda illustrationer istället för foton. Äldre personerna i sexuella sammanhang syns inte på bild. De är totalt osynliggjorda. Vi behöver fler positiva skildringar och bilder av äldres sexualitet för att minska ålderismen i samhället och i vården. Äldres egna röster måste höras.

Vad lärde ni er under arbetet med boken?

Suzann: – Jag har fått fördjupa mitt normkritiska tänkande. Det är lätt att tänka att man redan har ett normkritiskt perspektiv, men när jag till exempel fick höra om Cecilia Dhejnes erfarenhet av äldre transpersoner kom jag på att ”Javisst ja, det här och det här måste jag också tänka på.” Jag har också älskat att lära mig nya saker som hur man stimulerar en slak penis. Och så har det varit fantastiskt att få jobba med en akademisk genusvetare som Linn. Det har satt strålkastarljuset på saker som jag inte uppmärksammat tidigare.

Linn: – Jag har lärt mig jättemycket om SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) och om svårigheten att representera äldre. Det finns ju otroligt många sätt att vara äldre på, liksom det finns otroligt många sätt att ha sex på. Det har varit en utmaning att komma så långt bort som möjligt från ”samlagsorienterat sex för gamlingar.”

Som avslutning på boken har ni ett manifest, med saker ni tycker bör förändras. Hur kan dessa förslag åtgärdas? Vems är ansvaret?

Linn: – Rent politiskt handlar det om att äldre personers sexuella hälsa är en del av folkhälsan. Vi behöver börja prata om sexualitet som en rättighetsfråga för äldre personer. Det kan till exempel handla om möjligheten att inleda en relation på ett äldreboende, eller rätten att få uttrycka sin sexuella identitet eller läggning. I förlängningen handlar det också om att vårdpersonal ska få tid och möjlighet att ta upp frågor om sex i sitt arbete. Då räcker det inte med att kasta in en kort föreläsning för personalen och sen tänka att man gjort jobbet. Det måste finnas tid att bygga en bra, tillitsfull relation mellan personal och patienter för att kunna främja sexuell hälsa.

Suzann: – Ja, det blir ju en politisk fråga. Vi vet hur det ser ut i äldreomsorgen idag. Många vi pratat med vittnar om en nästintill löpande band-känsla där alla uppgifter ska klaras av i ett högt tempo. Vi behöver en värdigare äldreomsorg. Den svenska SRHR-strategin pratar om rätten till en god sexuell hälsa genom hela livet, men det är ändå väldigt lätt att vi tänker att det inte gäller dem över 60 år.

Hur skulle ni vilja att det ser ut inom vården och omsorgen när ni själva är gamla?

Suzann: – Om jag ska besöka sjukvården skulle jag vilja att frågor om sexuell hälsa fanns med som en naturlig del. Att jag blir sedd som en sexuell varelse genom hela livet.

Linn: – Att inte bli reducerad till en viss typ av person, till exempel att man inte förutsätter att jag är hetero bara för att jag har barn. Jag hoppas också ha möjlighet till ett privatliv. Det är märkligt att en så enkel sak som skyltar med upptaget inte alltid finns för äldre idag på äldreboenden.

Suzann: – Ja, det är som RFSU:s gamla krav med 90-sängar på äldreboendena. Det ska vara helt naturligt att jag har en partner som kommer på besök och vill sova över, eller bara ha sex, ibland. Det ska finnas en möjlighet och en öppenhet. Att få stöd och hjälp, och att lämnas ifred och ha ett privatliv.

Intervju och foto: Ulrika Hammar