Från porrprotester till nyanserade samtal

RFSU har alltid kämpat i motvind mot dem som säger sig stå på moralens sida. Vad som har ansetts omoraliskt har emellertid varierat. Före porren rörde det sig om onani, homosexualitet eller om att ha sex enbart för njutnings skull. På 40-talet ville starka röster i samhället förbjuda dansbanor eftersom de ansågs minska intresset för familjebildning. Förmodligen var det just därför som vår grundare Elise Ottesen Jensen valde att hålla sin sexualupplysning på ett av de mest kända dansställena: Nalen i Stockholm.

Porren het samhällsfråga på 60-talet

I Sverige var erotiska skildringar länge reglerade i tryckfrihetslagstiftningen genom ett förbud mot “sedlighetssårande” tryckalster. När porren sedan dök upp som en samhällsfråga på 60-talet handlade diskussionen främst om att ta bort detta förbud. Men det var först på 70-talet som RFSU började engagera sig i frågan.
– Efter att förbudet togs bort 1971 blev pornografin väldigt synlig i samhället. En del av pornografin var våldsam och många fann den kvinnoförnedrande. Detta väckte protester, berättar Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola och tidigare ordförande för RFSU.

På 80-talet infördes förbud mot barnpornografi och skildringar av sexuellt våld. RFSU gick med i Folkaktionen mot pornografi och i samma veva gav vår sexualpolitiska tidskrift Ottar gav ut ett specialnummer med tips på hur kampen mot pornografin kunde föras. I RFSU:s verksamhetsberättelse från 1987 beskrivs det hur RFSU bjudit in samtliga riksdagsledamöter till ett studiebesök i Leif Hagens porrvaruhus på Ringvägen i Stockholm. Man uppvaktade också utrikeshandelsministern för att få till ett importförbud av våldspornografi och höll diabildsvisningar runt om i landet för att väcka opinion mot våldsporr.

Förbud mot porr lägger locket på

Under tidigt 2000-tal, när Lena Lennerhed var ordförande, var RFSU:s syn på pornografi att det var viktigt att stärka rättigheterna för dem som medverkade i en problematisk bransch, men att ett förbud mot all pornografi inte var rätt väg att gå. Det här ställningstagandet skulle formuleras i organisationens idéprogram, vilket föregicks av många och långa interna diskussioner. Vissa medlemmar uppfattade porr som något bagatellartat medan andra såg en stor del av porren som kvinnoförnedrande och föreslog att RFSU skulle ”kravmärka” porr. En sak var alla emellertid överens om: Förbud lägger bara locket på. I stället är det viktigt, särskilt för unga, att få möjlighet att prata om porr. Det står kvar i idéprogrammet än i dag.

“Det är viktigt att samtal med exempelvis unga människor om pornografi inte är dömande. Ett öppet tilltal är en förutsättning för att en meningsfull diskussion ska kunna äga rum.”

I dagens klassrum är porr något som ofta väcker engagemang hos eleverna. Där lyfter RFSU:s informatörer frågan utan att vara dömande.
– Om vi skulle utgå ifrån att det är fel att kolla på porr tystar vi de elever som gör det, så att de inte har möjlighet att reflektera och dryfta sina erfarenheter. Och då kan vi inte heller stärka deras kritiska förmåga, säger Kalle Röcklinger, sexualupplysare på RFSU:s förbundskansli.

Verktyg behövs för att förhålla sig till porr

Hon har varit med och tagit fram Metodbanken, en digital samling av RFSU:s metoder för sexualundervisning. Med hjälp av den vill RFSU bidra till en icke-dömande, kunskapsbaserad sexualundervisning som bland annat ger unga verktyg för att förstå och förhålla sig till pornografiska skildringar.

© Foto: Daniel Ivarsson

Men metoderna har mött kritik och flera samhällsaktörer har tolkat det som att RFSU är porrförespråkare. Kalle Röcklinger vill dock inte gå med på den tillskrivningen. Hon förklarar att RFSU i själva verket har mycket gemensamt med de aktörer som vill utmåla organisationen som motståndare. Vi är alla överens om att det finns porr som är problematisk, att porr inte är sexualupplysning och att sexualundervisningen behöver bli bättre på att lyfta porr och sexualitet på nätet, påpekar hon.
– Men RFSU vill utgå från forskningsbaserad fakta, inte känsloargument eller moralism.

Och då är vi tillbaka där vi började - vid RFSU:s historiska roll som aktören som värnar om allas rätt till kunskap om sex som grundar sig på vetenskap, forskning och evidens.
– Jag är glad att RFSU fortsätter inta kunskapspositionen och inte faller offer för förenklingar där man antingen bagatelliserar eller förbjuder. Den här frågan måste få vara komplex, säger Lena Lennerhed.