Sex i rörelses slutkonferens

Konferensen inleddes med att projektledarna Hanna Öberg och Isabel Lind berättade vad projektet arbetat med och vad det lett fram till. Lisa Ericson från Allmäna Arvsfonden, som finansierat projektet, var också på plats.
– Vi är superglada och stolta över det här projektet. Ni har gjort ett väldigt viktigt och fantastiskt bra arbete. Det innehåller en hög nyskapande grad och hög grad av delaktighet och vi hoppas att det ska överleva med god marginal, sa hon.

Under de senaste åren har projektet hunnit anordna såväl konferenser som sommarläger för ungdomar. Man har också tagit fram en egen hemsida, med foton, filmer och diskussionsunderlag.
– Det har varit viktigt för oss att det inte ska handla om funktion utan om sex och relationer i första hand så att det blir lätt för vem som helst att relatera till. Vi hoppas att filmerna ska kunna användas i alla skolklasser för ta bort synen på de som bryter mot funktionsnormen som ”de andra”, sa Hanna Öfors.

Tydlig koppling mellan tillgänglighet och sexuella rättigheter

Flera externa talare var inbjudna under slutkonferensen. En av dem var Christine Bylund, doktorand vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet. I sin kommande avhandling har hon intervjuat personer med olika funktionsvariationer om bland annat sex och relationer.
– Vi som bryter mot funtkionsnormen måste visa upp vår sexualitet för att den ska godkännas. Annars uppfattas vi som någon som inte har någon sexualitet alls. Det här är något som normisar inte behöver göra.

Christine pratade också om ”liggandets infrastruktur”, det vill säga allt det som behöver göras för att komma fram till den sexuella praktiken. Det kan handla om att kunna sköta den personliga hygienen, om att kunna ta sig till en dejt eller få hjälp med att kommunicera.
– Vi befinner oss i en nedmontering av välfärdsstaten där tillgången till vård och service begränsas. Jag ser det som RFSU:s uppgift att alliera sig i arbetet för tillgänglighet. Det finns en tydlig kopplingen mellan tillgänglighet och sexuella och reproduktiva rättigheter som ni behöver ta er ann.

Vikten av sexiga hjälpmedel

Fej Ganebo Skantz, barnmorska med fokus på sexualitet, pratade om vad sex är och hur lust och njutning kan påverkas av funktionalitet och av att kroppen förändras.
– Våra kroppar förändras över tid, av sjukdomar eller ålder. Så vi kommer alla behöva tänka utanför det normstyda sexet som har fokus på reproduktion.

Fej gav exempel på olika hjälpmedel som också går fint att använda som sexleksaker. En vibratorplatta som är till för att stärka muskulaturen går det lätt att få orgasmer med hjälp av. Hon tipsade också om böcker och poddar som tar upp hur det är att ha sex med kroppar som inte är normativt funktionsdugliga, däribland Disability after dark.

Panelsamtal om hur vi går vidare

Konferensen avslutades med ett panelsamtal med Hanna Öfors, Christine Bylund, Frida Ingha, föreläsare och skribent och Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för RFSU. Med moderator Anna Bergholtz hjälp togs frågor upp som vad inkluderande sexualupplysning egentligen är och hur vi nu alla kan ta Sex i rörelseprojektet vidare.
– Att det finns funktionshindrade med en sexualitet är ju inte något som kommit fram idag. Ändå behandlas det som något nytt och fint varje gång det lyfts, sa Frida Ingha.
– Den viktigaste frågan är att få till en sexualundervisning som tar hänsyn till individuell lust, oavsett funktion, menade Christine Bylund.
– Inkluderande sexualupplysning pratar om sex och njutning och hur man kan skapa det utifrån den kropp man har. Funktionshinderrörelsen har ett stort ansvar att själva definiera hur vi vill prata om de här sakerna, sa Hanna Öfors.
– RFSU gör inte ett tillräckligt bra jobb idag. Vi behöver se till att Sex i rörelse integreras i vårt arbete och inte bara lägger sig som ett separat projekt. Vi behöver också identifiera frågor där vi kan samarbeta med funkisrörelsen och på så sätt lägga en stabilare grund framåt, sa Anna-Karin Johansson.

Några röster från konferensdeltagarna

Frida Ingha är skribent och föredragshållare. Hon har följt Sex i rörelse från starten för drygt tre år sedan.
– Många viktiga frågor har kommit upp till ytan i och med projektet. RFSU och Unga rörelsehindrade har gjort ett bra jobb som jag inte tror många andra skulle kunna göra.

Frida vill ändå understryka att inkludering måste finnas i åtanke hela tiden. Det kan handla om allt från att kunna komma in i en evenemangslokal och vara där utan att behöva möblera om, till att ges tillräckligt med tid för att hinna vara med på en gruppbild under en konferens.

Hanna Falk är barnmorska på Ungdomsmottagningen i Farsta och nybliven RFSU-medlem. Hon fick upp ögonen för konferensen under RFSU Stockholms grundutbildning.
– Det var roligt att under konferensen få höra mer om det rent praktiska, till exempel vikten av att få assistans för att kunna göra sig i ordning inför en dejt eller att ha hjälpmedel som ser snygga och tilltalande ut i hemmet.

Henrik Häggbom är ordförande för unga rörelsehindrade i Stockholm. Han har varit delaktig i Sex i rörelse från början och har även gått en utbildning hos RFSU i hur man pratar med unga om funktionalitet och sexualitet.
– Jag tror att vi i Unga rörelsehindrade börjat prata mer om sex sedan projektet startade. Det har framför allt hjälpt oss att vidga begreppet sex. Ett problem är annars att föreställningen om sex som något annat än det man själv kan göra. Nu ska vi jobba mer med materialet och se till att det kommer ut till såväl våra medlemmar som till skolor och vårdpersonal.

Text och foto: Ulrika Hammar