Gymnasieeleverna i Lund vill ha mer sexualundervisning.

1986 gick jag ut gymnasiet från Katedralskolan i Lund. Det är förstås en evighet sedan. Ändå känns det som igår när jag nu kommer in på skolgården för första gången sedan dess. Här gick jag och kompisen och spanade på alla ”pajsingar” (ja, du hör, det var ett tag sedan), här blev jag dumpad av pojkvännen på rasten. Jag minns att vi var ganska upptagna av det här med killar. Mycket mer så än vad mina döttrar tycks vara nu. Jag minns också hur killarnas sexualitet tedde sig annorlunda än vår. Vi ville titta på dom, kanske hångla, men inte ligga. Inte ännu. De å andra sidan verkade inte tänka på något annat. Hur vi skulle förhålla oss till varandra, hur vi sa ja och nej, det fick vi klura ut själva. Någon sexualundervisning tror jag inte att vi hade över huvud taget. Och att vi skulle få 1,5 timme vid två tillfällen att prata om sex, gränser och kommunikation, det fanns bara inte på kartan.

Men nu är det annorlunda, åtminstone på Katedralskolan. Det är nämligen en av de skolor som nappat på Lunds kommuns erbjudande om RFSU:s särskilda utbildningspass för eleverna gällande sexualitet och ömsesidighet.
– Vi hade ett par fall där en elev gått över en annan elevs gräns. Då kände vi att det finns ett behov av att eleverna pratar om de här sakerna. Jag tror att RFSU:s utbildningspass bidrar till en större medvetenhet om att det är okej att sätta upp gränser för sig själv, och att det är viktigt att respektera andras gränser, säger Martin Gustavsson, biträdande rektor.

2.000 elever får extra sexualupplysning

Så nu är vi alltså här. Jag och två informatörer från RFSU Malmö: Stina Blomqvist och Lina Maliganis. Det är inte bara att deras namn passar så bra ihop som gör att jag får för mig att de hållit de här passen tillsammans flera gånger. De är också så otroligt samkörda i sitt upplägg. Kanske för att konceptet, RFSU:s Vill du?-pass, är så tydligt. Kanske för att de hunnit hålla de här passen så många gånger vid det här laget. Stina och Lina är nämligen två av åtta informatörer som tillsammans ska hålla pass för 2.000 elever i Lund mellan november till april. Det är upplägget på RFSU Malmös projekt Våldsam kärlek som syftar till att förebygga sexuellt våld i nära relationer. Projektet leds av Johanna Selander och finansieras av Länsstyrelsen. 
– Okej. Vi ska dra några regler för er innan vi sätter igång, säger Stina efter att de båda presenterat sig för klassen. Här delar vi inte några privata erfarenheter. Och vi visar respekt för varandra. Vi vill inte höra några kränkande kommentarer, varken gentemot varandra eller de som medverkar i filmerna vi snart ska se.

Lina tar över och påminner om att förra gången fick gruppen prata om bra-känsla och samtycke. Genom dessa två komponenter når man ömsesidighet. Dagens lektion ska fokusera på kommunikation. Hur kan man tolka andra och hur visar man att man själv vill? Därefter sätter några uppvärmningsövningar igång. Eleverna får olika påståenden upplästa för varandra och de som tror att dessa stämmer får ställa sig upp. Här varvas ny kunskap med reflektioner: "40 procent av unga uppger att de någon gång utsatts för en sexuell handling mot ens vilja." "80 procent tycker att det är viktigt att kunna prata om sex med sin partner." Varför skulle man inte vilja göra det? Gruppen diskuterar tillsammans: Kanske känns det pinsamt eller jobbigt. Varför är det viktigt att göra det? Jo, för att tydliggöra sina gränser och förebygga övergrepp.

"Blunda om det känns jobbigt"

Därefter är det dags att titta på några av RFSU:s Vill du?filmer. Lina utfärdar en liten varning i förväg.
– Filmerna innehåller någon som går över någon annans gräns. Tycker man att det är jättejobbigt så går det bra att blunda. Det förekommer naken hud, hångel och sexuella situationer, men inga detaljerade samlag.

I filmen Gorillan övertalas en kille att ta av sig tröjan av två tjejer som han pratar med via en webbkamera. Tjejerna gör sig lustiga över killen och filmen slutar med att han stänger av datorn och ser ut att må dåligt.
– Hur får dom honom att ta av sig tröjan fast han inte vill? Och vad innebär orden de använder, pussy och musklig, i det här sammanhanget? Prata två och två om detta en stund, säger Lina.

Därefter delas reflektionerna med resten av klassen. Någon säger att det är just blandningen av hot och bekräftelse som gör att tjejerna lyckas manipulera. Och ordet pussy betyder att någon är fegis och ocool.
– Vi måste bryta föreställningen om att maskulint är bra och feminint något sämre. Vi behöver också sluta använda könsord som skällsord. Varför laddar vi fittan med att vara svag eller feg? Könsnormerna i samhället gör att vi begränsar människor i vem de får vara och vad de får säga. Vi vill utmana er att tänka om och tänka nytt! säger Stina.

Nästa film, Basketkillarna, tar upp ja- och nejsignaler. I den här filmen flyter kommunikationen på bra. Gruppen får i efterhand berätta hur karaktärerna gör för att läsa av varandra. Ja-signaler är leenden, att flytta sig närmare, att säga saker som ”mer, fortsätt, jag gillar det här” eller stöna. Nej-signaler är att luta sig bort, ta avstånd, men också att vara passiv.
– ­Vi kan inte berätta för er exakt hur ni ska göra för att ha bra sex. Det går inte att tipsa om olika ställningar eller sätt. Men de flesta upplever att sex blir bättre med bra kommunikation, säger Stina.

Bra-känslan och tafflighet

Sista filmen är ett ihopklipp av olika sexscener. Det är hångel och hud, men också stön och ord som visar på ja och nej. Eleverna sitter knäpptysta och tittar koncentrerat. Någon vänder sig bort en stund, kanske blir det lite för intensivt.
– Såhär ser sex ut oftare än vad den gör i porren. Det kan bli såhär lite osmidigt. Man råkar armbåga någon i magen, det här var inte skönt. Man provar sig fram. Bra-känslan kan vara med även om sexet är lite taffligt. Men det kräver bra kommunikation, och det kan vara svårt, säger Lina.

En och en halv timme går snabbt. Efter lektionen är det lunch och många har bråttom iväg till matsalen. Några av eleverna vill ändå stanna kvar och prata. De är angelägna att få säga vad de tycker, om RFSU-passet och om sexualundervisningen i stort. En av killarna tycker att det bästa med lektionerna med RFSU var att de fick se olika situationer och diskutera utifrån dessa.
– Det blev konkret. Vi fick lära oss hur man kan ta tag i de här situationerna, hur man kan förbättra. Det hade varit jättebra om läraren var med på RFSU-passet så synd att han bara gick.

En av tjejerna berättar att sexualundervisningen i skolan hittills har varit väldigt fokuserad på biologi. Hon saknar information om sexualitet och könsidentiteter.
– Skolan är det enda stället förutom nätet där vi lär oss om sex. Och på nätet kan det vara vinklat eller inte sant. Om man lär sig något i skolan känns det legit!

Depeche Mode blandades med stön

Jag traskar med Stina och Lina in till matsalen. Vi går ut från det som heter paviljongen ute på gården, och som inte fanns på min tid, in i skolbyggnaden och bort till matsalen. Jag imponeras av hur pampigt det fortfarande känns. Inte alls som i andra byggnader man varit i som ung och som nu för tiden känns förkrympta när man besöker dem. Här är det som det alltid varit. Förutom att just här hade Patrik sitt skåp. Han med synthflätan som bara kommunicerade med mig med hjälp av blandband. Depeche Mode och Ultravox varvades med stön från avspelade FibAktuellt kasettband. Inte konstigt att vi aldrig fick till det…

Det är stökigt i matsalen och luktar brunsås och sönderkokt potatis. Som tur är får vi äta i lärarmatsalen. Stina och Lina har två timmar att slå ihjäl till nästa pass och här kan de sitta i lugn och ro. Stina passar på att plugga lite. Hon studerar här i Lund och har tagit sig ann RFSU-jobbet som extraknäck under studietiden.
– Valet att bli informatör har för min del mest handlat om sexuell hälsa och rättigheter. Att alla ska ha rätt att få information så att de kan ta välgrundade beslut om sin kropp och sexualitet. Det är orättvist när människor inte får tillgång till att prata om sex, kärlek, kropp och känslor. Någon måste ta upp detta, och jag vill gärna vara en av dom som gör det.

Lina har velat bli sexolog, men inte kommit sig för att börja plugga ännu. Istället har hon halkat in på yogalärarbanan. Men intresset för sexualitet finns kvar och då är informatörsuppdraget perfekt.
– När jag såg att man kunde bli RFSU-informatör tänkte jag “Wow vad kul!” Det var för 2 år sedan ungefär. Jag har alltid tyckt att det varit roligt och lätt att prata om sex. Egentligen är baspassen roligare att hålla för dom är så skämmiga. Då kan man snacka om alla smarriga grejer.

"RFSU-passen kändes sååå pinsamma!"

I lärarmatsalen sitter också Andreas Ricci, lärare i matte och filosofi. Han verkar tycka att även Vill du?passen är skämmiga.
– Jag satt med på en av lektionerna. I början tänkte jag att det här ju sååå pinsamt för eleverna! De pratade om könsord och om hur man har sex.
Efter ett tag märkte Andreas dock att det inte alls var så genant. Informatörerna som höll passet var så säkra på vad de pratade om och hade ett pedagogiskt, genomtänkt upplägg.
– Jag tror att det är bra att RFSU är här. De fyller en funktion och möter ett behov hos eleverna. Filmerna som visades var bra utgångspunkter för diskussion och samtal.
Själv har han svårt att få in sexualundervisningen i sina lektioner. Till största del handlar det om att det är ont om tid. Vad ska han ta bort för att få plats med det?
– Jag överlåter det gärna åt naturkunskapslärarna som har med det i sina kursplaner.

Biträdande rektor Martin Gustavsson vill egentligen ha in så mycket som möjligt i den ordinarie undervisningen. Det ska inte behövas några särskilda insatser bara för att något har hänt. Tyvärr är det svårt att få till.
– Jag tror att många lärare känner sig vilsna i hur de ska prata om sex och relationer. Det är också svårt när det inte står i kursplanen. Det måste kännas motiverat och kunna vävas in på ett naturligt sätt i undervisningen. Men det är i stort sett bara i naturkunskapen som det uttryckligen står i kursplanerna att sexualundervisning ska ingå.
Enligt Martin säger ledningen att det gärna får tas upp även i andra ämnen, men någon uppföljning görs inte.

Killar jämförs vid rovdjur

En som faktiskt ändå får in det i sin undervisning är engelskaläraren Gustav Dahlin. Han brukar ta upp sexualitet under sina lektioner, till exempel genom att berätta hur språket används när man pratar om sexuella identiteter och genus.
– Jag tar upp genusperspektivet genom olika texter. Det kan vara en text som visar hur man brukar refererar till killar respektive tjejer. Killar liknas vid olika sorters rovdjur (bear, wolf) medan tjejer är gulliga, fjädriga djur (chick, bird). Ett annat exempel är att när en orkan får ett kvinnonamn så är beredskapen i samhället mindre än när de får mansnamn. Det visar hur våra värderingar speglas i språket.
Gustav tycker inte att sexualundervisning ska vara ett påtvingat moment för lärarna. Då blir det inte bra, menar han.
– Det måste göras en naturlig koppling till det ämnet man undervisar i. I litteraturundervisningen kommer det in automatiskt, t.ex att vi pratar om könsmaktsordningen och sexuella övergrepp när vi läser Handmaid’s tale. Men hur ska någon få in det som en naturlig del av en mattelektion?

En stund senare är det dags för Lina och Stina att gå tillbaka till klassrummet. Samma pass ska hållas en gång till, men den här gången med en annan klass i årskurs ett. Diskussionerna blir liknande, men också lite annorlunda. Här tas det bland annat upp att det kan vara svårare för killar att säga nej. Det håller i alla fall killarna med om.
– Killar ska vara lite kåtbock liksom. Killar får lära sig: Gör inget dumt! Tjejer får lära sig: Låt ingen göra något dumt mot dig. Vi får alla lära oss att killar blir inte utsatta, säger en elev.

Jag tänker återigen på min egen gymnasietid. Kanske var inte killarna sådär kåta som vi trodde. Kanske var det bara en image de var tvungna att hålla upp, precis som vi kände oss tvungna att vara de som stod emot. Hur skulle det uppfattas om en elev spelade in ett kassettband med stön på till någon annan idag? Och hur skulle det ha känts för mig, och för den delen Patrik, om vi fått tillfälle att reflektera över det beteendet tillsammans med andra? Ungdomarna känns klokare nu. Men visst är de också lyckligt lottade över att få såhär bra förutsättningar att förbättra sin kommunikation.