"Jag har blivit bättre på det sköra och personliga"

Projektet finansieras av Kriminalvården och syftar till att skapa möjlighet för frihetsberövade unga att ta bättre beslut kring sex och relationer än vad de kanske gjort tidigare i sina liv.
– Är man inne i ett kriminellt risktagande så tar man ofta även sexuella risker, både genom att strunta i att använda kondom och att inte vara så bra på att kommunicera kring sex. Vi bidrar i första hand med att öppna upp för samtal, berättar Jonas.

Viktigt med fingertoppskänsla i samtalen

Sexualupplysarna är alltså snarare samtalsledare än informatörer. Istället för att stå framme vid en tavla och föreläsa, som är det vanliga upplägget i en skolklass, sitter man ner i en grupp, fördelar ordet och drar igång diskussioner. Här gäller det att ha fingertoppskänsla, berättar Jonas, och veta var samtalet är på väg. Kanske har han från början tänkt att prata porr, men så kommer istället en massa frågor om könssjukdomar. Då är en kombination av att vara förberedd och flexibel den bästa metoden.
– Det är just detta som är det roliga: samspelet mellan deltagarna och oss själva. Vi har fler ämnen som vi försöker styra emot: säkrare sex, ömsesidighet, vänskap och relationer, lustanatomi. Men vi vill också vara lyhörda för deltagarnas frågor och intressen.

Kortleken som samtalsöppnare

Ett sätt att föra in samtalen åt ett visst håll är att använda den alldeles nya kortleken som projektet tagit fram. Den består av tre olika sorters kort: en med korta fakta ("Ca 7 000 personer lever med hiv i Sverige idag.",) en med faktarelaterade frågor ("Kan fittan få stånd?") och en med en diskussonsfråga ("Hur vet man att man är kär i någon."). Korten kan användas antingen var för sig, eller blandas helt fritt. Det går att låta deltagarna välja ut kort de är särskilt intresserade av, eller bara slumpmässigt dra.
– En kille valde nyligen enbart ut kort som handlade om samkönat sex och relationer. Det var förmodligen ett sätt för honom att lyfta frågor och funderingar han hade kring sin egen sexuella läggning och identitet.

En annan sak som skiljer upplägget från RFSU:s upplysning i skolor är att här går det att vara lite personlig.
– Deltagarna ju vuxna människor och kan själva dra en gräns för vad som är okej att prata om och inte. Jag har successivt blivit mycket bättre på det sköra och personliga som ofta dyker upp. Jag duckar inte för privata frågor, även om jag ändå försöker ge ett generellt svar. Vi kommer ju faktiskt till en plats där deltagarna bor och lever. Det skulle vara märkligt om vi satte upp regler för vilka frågor som fick ställas.

Många utsatta för övergrepp

På ungdomsanstalterna i Sverige sitter enbart män. Unga kvinnor hamnar istället på kvinnoanstalter, tillsammans med kvinnor i olika åldrar. Nu påbörjar Jonas arbetet med att undersöka hur behovet av sexualupplysning ser ut för den målgruppen. Förhoppningen är att projektet ska utökas till att innefatta även kvinnoanstalter från och med nästa år.
– Jag vet redan att det här kräver annan struktur och innehåll. Idag är samtalen lustfyllda och fnittriga. Men på kvinnoanstalterna kommer vi möta många som varit utsatta för sexuella övergrepp. Bland kriminella kvinnor är det en vanlig bakgrund att ha haft många ofrivilliga, sexuella kontakter. Det innebär förmodligen behov av baskunskap kring kroppen, graviditet, abort m.m.

I augusti ska Jonas och en kollega åka på studiebesök på Kronobergshäktet och Färingöanstalten. Därefter skrivs en ansökan ihop för finansiering av projektet för 2019. Fortsättning följer alltså!