Jubileumsdag med RFSU Stockholm på Stadsmuseet
Sexualupplysning, aborträtt och nya lagar. Mycket har hänt de senaste 90 åren genom RFSU:s historia – så mycket att man kanske inte vet exakt vad, när och hur. Därför anordnade RFSU Stockholm en jubileumsdag på Stadsmuseet i Stockholm för de som ville lära sig mer och tillsammans blicka framåt.
I ingången till hörsalen på Stadsmuseet i Stockholm dras blicken inte först till den vackra utsikten, de antika tavlorna eller höga gröna väggarna som bryts av det ljusa taket. Rummet är idag klätt i rosa, lila och rött, pyntat med RFSU:s logga och färger. RFSU firar nämligen 90 år i år och lokalföreningen RFSU Stockholm bjuder in till en temadag för att fira jubileet på Stockholms stadsmuseum. I slutet av dagen ska förhoppningsvis fler ha lärt sig mer om RFSU:s historia, vision och arbete.
Hur sammanfattar RFSU sin historia på 90 år? Frågan är inte helt enkel. Mycket har hänt och mycket ska fortsätta hända. "Det är det vi vill belysa idag”, menar Aurora Brännström, sexualupplysare och vice ordförande för RFSU Stockholm. Auroras fasta blick och raka hållning verkar förstärka budskapet:
– RFSU har en 90-årig historia som kommer någonstans ifrån. Vi har en historia som leder fram till att RFSU bildades, var vi är idag och vart vi är på väg? Det vill vi belysa, men också vikten av att vi fortsätter arbeta och utvecklas, för vi är inte färdiga.
Inget bör tas för givet
Framför scenen där nästa samtal snart är igång sitter medlemmen Tova Bäck. Hon känner sig peppad och hoppfull efter de två första samtalen idag. Tova fick upp ögonen för temadagen i mailutskicket till alla medlemmar och anmälde sig direkt.
– Jag gillar föreläsningar, att lära mig om sex och relationer och RFSU. Dessutom var det gratis för de 40 första, så jag hade inget att förlora.
Speciellt intressant var det att höra om sexualpolitikens historia, även för kompisen Hannele Haapamäki, som också är medlem i RFSU. Hon känner sig hoppfull efter att ha lärt sig mer:
– Vi har uppnått mycket de senaste 90 åren och trots att det finns motvind kan vi fortsätta göra det.
Tova nickar och håller med:
– Det är så mycket som har förändrats och man kan sätta saker i perspektiv – vi har gått bakåt och framåt.
Bakåt och framåt är en rättvis beskrivning av historien som leder till att vi sitter här idag. Det blir tydligt i samtalet om sexualupplysningens historia, lett av Hans Olsson, sakkunnig i sexualundervisning hos RFSU, Rebecka Lennartsson, etnolog och Stadsmuseets forskningschef, och Aurora Brännström, som samlas på scenen för att diskutera det historiskt pendlande gehöret för sexualpolitiska frågor i samhället. Så långt som in i 1700-talet sträcker sig samtalet om sexualupplysningens historia, varpå Rebecka ställer sig frågan:
– Hur visste man saker förr i tiden?
Det är kanske lätt att tro att historien alltid rör sig framåt, men människors kunskap om sig själva och sin sexualitet har inte haft någon spikrak utveckling de senaste trehundra åren. Därför bör inget tas för givet, menar Rebecka med instämmande röster på scenen. Sexualupplysningen känns kanske självklar för oss nu, men vilar på en historia fylld av toppar och dalar.
Några frågor från publiken hinner paneltalarna med innan samtalet ska gå mot sitt slut, vilket verkar svårt när man vill hinna med alla spännande diskussioner. Men dagen har precis börjat och mycket ska ännu komma, magar kurrar efter fika, the show must go on.
RFSU ska bli fler
Arezo Samadi och Amanda Hedman Rojas, som sitter i RFSU Stockholms styrelse och hjälper till under dagen, kallar in de sista från hallen utanför salen. Det tredje samtalet drar igång efter en halvtimmes lång paus av att samla på sig mackor och kaffe. Ansikten strålar i minglet – ett familjärt återseende för vissa och nya ansikten för andra. Såväl kramar som handskakningar utbyts, medan andra har försjunkit sig i samtal. Medlemmen Matilda Carlsson beskriver känslan att få se de som hon känner igen idag med värme:
– Att få träffa RFSU-folk är så otroligt trevligt och fint och man blir så peppad, jag tar med mig mycket energi från det.
Matilda är på plats idag för att få RFSU att växa som medlemsrörelse. Bakom den rosa monterdisken, inramade mellan roll ups, uppradade flaskor, klistermärken och böcker står Matilda och en ytterligare en värvare för att hitta nya medlemmar. Matilda känns familjär i situationen – många som hoppar på som medlemsvärvare har några år på nacken:
– Jag såg att RFSU efterfrågade människor som kunde tänka sig att medlemsvärva och jag tänkte att det kan jag! berättar Matilda och spricker upp i ett leende. Jag är sexualupplysande informatör och har tidigare varit med i Dare to Care (ett projekt från RFSU för tryggare festivaler och samtycke) berättar Matilda, som utöver medlemsvärvningen är här för att lära sig mer om RFSU:s historia.
– Jag ville dels vara med för att kunna hjälpa till, men även för att lära mig mer och se vad vi har gjort de senaste 90 åren.
Speciellt mycket ser Matilda fram emot nästa samtal om sexualupplysningen för unga män – ett ämne som har hamnat i skuggan av sexualupplysningen som främst riktar sig till unga kvinnor. Hans Olsson och Erik Centerwall berättar om ett nödvändigt skifte i uppfattningen av jämställdhetsarbete, vars fokus historiskt har legat på “för tjejernas skull”. Istället bör sexualupplysningen även ses som hjälp för unga män och killar. Det är ett budskap som genomsyrar dagen; att vidga ens perspektiv och arbeta för social rättvisa för alla människor.
Civilsamhällets påverkan nerifrån och upp
Det budskapet vill även Luis Lineo skicka med åhörarna idag. Han kan tyckas vara en poster boy för samtalet som han deltar i: civilsamhället som skapar förändring genom ideellt engagemang. Lineos långa politiska karriär var inte planerad när han blev informatör hos RFSU år 2000. Idag är han partiledare hos Feministiskt initiativ, och den klara rosa färgen på hans halsduk känns plötsligt representerande. Vad har Lineo sett för positiva framsteg de senaste åren? Han berättar om motionen som sattes igång 2005 av RFSU Malmö för att lagstifta utländska personers rätt till abort i Sverige, vilket klubbades igenom som ny svensk lag året därpå – ett tydligt exempel på civilsamhällets påverkan nerifrån och upp.
Trots all framgång står vi dock inför trösklar; tonen blir allvarlig när Lineo går in på de perspektiv som han fortfarande upplever saknas idag:
– Just att vara intersektionell på riktigt. Vi måste försöka se att vi är olika och har olika mycket makt, och det är fortfarande något som jag upplever att vi kämpar med. Kroka arm med fler!, lyder Lineos uppmaning: Feminism, antirasism, mot homofobi, mot transfobi, för funktionsrätt och klimatet – det är samma kamp för mig och vi måste hitta något sätt att fatta det.
En 90 år gammal vision lever kvar
I skuggan av de uppmuntrande framstegen i historien verkar dagens röda tråd alltså ändå lyda: “det är en lång väg kvar”. Befinner sig förhoppningarna i rummet idag ute på hal is? Oavsett fallet, känns bärarna av ideerna idag inte rädda för att ramla. Det märks i salen fylld av personer vars handlingsutrymme upplevs minska och vars engagemang präglas av besvikelsen av att möta motstånd, men som lever kvar i en 90 år gammal vision.
Dagens deltagare blir avtackade och får varsin blombukett. Fönstrena öppnas mot den mörka Slussen, luften utifrån kastar en kall vind i rummet och besökarna börjar långsamt bege sig ut i Stadsmuseets snart släckta och låsta lokaler. Den tidigare bubblan av berättelser, beröring och gemenskap spricker plötsligt. Oavsett känslan av mod, hopp eller förtvivlan inför framtiden bär vi dock med oss något nytt från Stadsmuseets ljusa hallar in i mörkret. Vi som inte kommer på det lika lätt som Elise Ottesen Jensen för 90 år sen kan låta oss påminnas: “En sak har historien lärt oss: utan förändring har vi ingenting”.
Text och bild: Dylan Dahlberg, praktikant RFSU Stockholm