Följ med på Lindas första pass som RFSU-informatör

Linda Tholin är på väg till NTI-gymnasiet i Huddinge. Tidigare i höstas gick hon informatörsutbildningen hos RFSU Stockholm. Nu är det dags för henne att hålla ett av sina första pass. Lite varm i kläderna har hon hunnit bli, men det är mycket att hålla i huvudet. Kommer hon hinna med alla övningarna eller ska någon prioriteras ner? Och vad var det nu som skulle sägas om slemhinnorna?

“Det är som att vi kommer till klassen med en fin present som alla vill öppna.”

Senast vi sågs var hos RFSU Stockholm. Under tre kvällar och fyra dagar drillades vi i allt från hur man får en klass att lyssna till hur man ritar anatomiskt korrekta könsorgan på tavlan. Vi lärde oss att vara personliga, men inte privata. Vi påmindes om att klasserna RFSU:s informatörer möter kan ha många samlade erfarenheter, från att inte ha kommit ut med sin sexuella läggning ännu till att ha varit utsatta för övergrepp. När några av oss var nervösa inför våra första informatörspass, blev vi lugnade.
– Tänk på det som att vi kommer till klassen med en fin present, som alla vill öppna, sa Jessica Djäken, en av utbildarna hos RFSU Stockholm.

"Hej, vill du bli sexualupplysare?"

Linda blev headhuntad till utbildningen genom att någon stoppade henne på väg från universitetet till t-banan. Hon hade hört talas om RFSU, men var inte medlem.
– Någon greppade tag mig och frågade: “Hej! Vill du bli sexualupplysare?” Jag tänkte en sekund och sedan sa jag ja. Det var meant to be.

Men så enkelt var det förstås inte att komma in på utbildningen som informatör. Platserna är eftertraktade och det är vanligtvis runt 50 sökande till de ca 20 platserna. Linda fick ansöka som alla andra, och kom först bara på reservplats. När utbildningen väl startade, och hon hade fått en av platserna, var hon väldigt motiverad.
– Jag ville bli informatör för att visa att sex inte behöver vara tabubelagt. Det finns en föreställning att sex inte ska vara en del av det vardagliga samtalet. Men jag menar att man ska kunna prata om sex med alla: främlingar, kompisar, föräldrar.

För precis så var det för Linda själv när hon växte upp. I familjen pratades det öppet om sex och Linda brukade till och med prata om sex med sin mormor. Det enda som var tabu var att ta upp ämnet onani med tjejkompisarna.
– Vi pratade inte om klitoris, onani eller orgasm. Vi var över 20 år när det kom upp som samtalsämne i kompiskretsen. Under vår uppväxt fanns en föreställning om att tjejen har sex för att få kramas och killar för att de är kåta. Det är helt sjukt när jag tänker på det!

Nu vill Linda bidra till att tabustämpeln kring onani och njutning upplöses. Hon menar att då ökar chansen att fler njuter och känner sig bekväma med sin sexualitet. Kanske kan detta i sin tur också minska det sexuella våldet.
– Idag pratar jag om sex med alla. Jag predikar! Jag brukar fråga mina killkompisar hur de får en tjej att komma. Jag brukar föreläsa lite hur man ska göra också. Jag frågar mina tjejkompisar hur deras sex varit, om de får orgasm, om det är jämställt i sängen. Efter vad jag då hör så är det fortfarande så att många inte får orgasm vid ett ragg eller one night stand. Han har fått det, men ofta inte hon.

Förväntansfulla gymnasieelever

På pendeltåget på väg till gymnasiet i Huddinge bläddrar Linda i informatörspärmen med övningar och fakta som hon fick under utbildningen. Den har blivit som ett tryggt ankare för henne.
– Jag tittar i den flera gånger under passets gång. Det fungerar jättebra, eleverna har inget emot att jag tänker efter och kollar upp saker. Ibland när jag inte kan svara på något ber jag någon av eleverna googla det åt oss under passet.

Klasserna delas upp i två grupper inför varje sexualupplysningstillfälle. Nu ska Linda träffa hälften av en klass medan en annan RFSU-informatör träffar andra hälften. Gruppen ser ut att bestå av nio killar och en tjej. De ser förväntansfulla, men blyga ut när de stiger in i klassrummet där Linda ställt i ordning stolarna i en ring framför tavlan. Hon inleder med uppvärmningsövningen “Oavslutade meningar” som går ut på att var och en får avsluta en påbörjad mening.
– En bra sak med skolan är…, börjar Linda.
– kompisarna! avslutar en av eleverna.
När alla fått avsluta en mening var kring ganska enkla saker känns stämningen mindre nervös.

Att tafsa är ett övergrepp

Linda går vidare till övningen Sexassociationer. Den handlar om att ropa ut allt man tänker på när man hör ordet sex. Eleverna har två minuter på sig att komma på ord som Linda skriver upp på tavlan i raskt tempo. Snart är det fullt: kuk, runka, bröst, porr, gangbang, knulla. Nu är det upp till Linda att klustra orden och fånga upp det som inte tagits med. Hon tittar i sin pärm en stund för att vara på säkra sidan.
– Ni har kommit på många kroppsdelar, men inte så många olika sexualiteter. Kan ni nämna några?
Klassen tar upp homosexualitet och pansexualitet. Linda förklarar för de som inte är så insatta vad de innebär. Hon går vidare:
– Någon sa tafsa. Det är ett övergrepp och räknas inte till sex. För att det ska vara sex behöver båda vara med på handlingen. Vi ska prata mer om ömsesidighet om en stund.

“Vuxna tycker att porr är dåligt.”

En viktig punkt att ta upp under passet är frågan om porr. Enligt RFSU bör den lyftas utan att skambelägga. Istället utgår man från de ungas egna erfarenheter, tankar och funderingar kring porr. Linda gör en plus- och minuslista där hon ber klassen uppge vad som kan vara bra respektive dåligt med porr. På plussidan hamnar att man blir kåt, att det är till hjälp när man vill onanera, att det kan inspirera. På minussidan hamnar att det är svårt att veta om någon blir utnyttjad i porren, att det är orealistiskt och att det kan väcka prestationskrav.
– Vuxna tycker bara att det är dåligt med porr, kommenterar en av eleverna. Kanske är det första gången han fått chans att prata så här öppet med en vuxen person om frågan.

Heteronormen kan vara stark på gymnasiet

Nästa övning heter “Stå på linjen”. Här får eleverna ställa sig längst till höger om de helt och hållet håller med ett påstående och längst till vänster om de inte alls håller med. Det går också bra att ställa sig var som helst på linjen om en åsikter är nyanserade. Linda läser upp påståendena:
– Skolan har en bra sexualundervisning.
– Men vi har ju ingen, så den kan inte vara bra, säger en elev längst till vänster.
– Undervisningen är ändå bättre än i många andra länder, säger en elev som ställt sig ungefär i mitten.
Linda läser upp nästa påstående:
– På den här skolan är det lätt att vara öppen med sin sexuella läggning.
– Om någon av killarna vore gay skulle han bli mobbad, säger någon.
– Vad tror ni det beror på? frågar Linda.
– Det är väl på grund av heteronormen, säger en elev insiktsfullt.

“Hur kan klitoris vara så svår att hitta när den är sådär stor?”

Så är det rast. Linda passar på att rita upp en fitta och en kuk på tavlan under tiden. Nu ska det bli lustanatomi.
– Där har vi ju kuken och fittan! utropar eleverna glatt och ogenerat när de kommer tillbaka in i klassrummet.
Linda inleder med att berätta att det finns många likheter mellan könen. Bland annat att klitoris är nästan lika stor som en kuk.
– Varför är den då så svår att hitta? skämtar en av killarna.
Linda tipsar om att gnugga klitoris samtidigt som man har penetrerande sex eftersom många inte kommer av detta. Återigen tar hon upp vikten av samspel och ömsesidighet.
– Ska man ligga ska man göra det som ett team, understryker hon.
Klassen blir lite överrumplad över terminologin som beskriver könen. Att klitoris har ett ollon och ett skaft tycks vara nytt för dem.
– Nej, inte förhud också! Jag orkar inte! Vi är ju fan identiska, säger en elev.
– Vi har ju ingen slidkrans i alla fall, säger en annan elev.

Efter anatomipasset blir det prat om könssjukdomar. Här kör det ihop sig lite när bilder på olika kroppsdelar ska läggas ut på golvet under rubriker som “stor risk för överföring” och “liten risk för överföring”. Dessutom börjar det bli lite ont om tid. Men budskapet går fram ändå: Med kondom minskar risken för att få, eller ge någon, en könssjukdom. Då återstår bara att visa hur man gör för att sätta på en kondom. Linda tar fram kondomer och en så kallad tränis. Pedagogiskt visar hon hur man går tillväga, steg för steg, från att öppna kondomförpackningen tills det att kondomen är på plats över den medhavda träkuken. Slutligen får alla eleverna ta kondomer och glidmedel. Några är ivriga och vill ha många, andra är mer försiktiga. Alla verkar det glada och uppspelta efter den 1,5 timmen med sexualundervisning när de lämnar klassrummet.

När Linda packar ihop sakerna dyker Anette Bjärås upp. När hon nyligen tillträdde som rektor för skolan märkte hon på en gång att något behövde göras till exempel när det kom till elevernas attityd till olika sexuella läggningar.
– Jag uppfattade en del homofobi och ville göra något åt det. Mina erfarenheter säger att inom vissa gymnasieprogram är man inte lika öppen med sin sexualitet. Jag tycker att man någon gång under sina tre år på gymnasiet ska få tillfälle att prata om det här.
När Anette berättade att RFSU skulle komma var det många elever som sa att “det där kan vi redan”.
– Men nu har jag bara fått positiva kommentarer. Dom tycker det varit intressant och jätteroligt, att du lyft viktiga frågor och det varit bra samtal.
Linda känner sig också nöjd.
– Jag tror att det som de lärt sig mest av under mitt pass är nog klitoris. De var nyfikna och jag tycker att det är viktigt att nå ut om detta. Klitoris verkade mer spännande än kuken, kanske för att det var nästan bara killar i gruppen.

Det är dags att ta pendeln tillbaka till Södermalm. Linda hoppas på att få komma tillbaka snart igen. Helst hade hon velat bli anställd av skolan och följa med ungdomarna överallt och bara prata sex hela tiden.
– Jag är stolt över mig själv för idag var det första gången, och det här är mitt femte pass, som jag känner att jag hann med allt. Men tiden rann iväg. Det är så mycket mer jag skulle vilja få sagt.

Linda är glad över att ha hittat en hemvist i RFSU. Informatörsutbildningen och uppdragen har lett till att hon blivit en del av ett community som hon inte ens visste fanns.
– Jag känner en stark samhörighet och en känsla av att vara på rätt ställe. Det var ett bra beslut att gå utbildningen. Nu vill jag vidareutbilda mig inom Lättare svenska och inom Krimprojektet. Ja, jag vill göra allt som går inom RFSU!

Text och foto: Ulrika Hammar